Svar På Kommentar
Svar till:
SVAR: Hej! jag är den andra delägaren och jag har inte varit så aktiv tidigare av novellen så jag vet inte? har vi haft dig där?
Du är snart tillbaka bland länkarna :) Kram
Chapter 21 - The Concert
När vi var på arenan körde vi soundcheck och efter det satt vi mest och drygade tillsammans med Justins dansare. Det var riktigt roligt.
Justin & Katie
Katie & Justin
Justin kramade mig ännu hårdare nu. sen släppte vi snabbt så att det inte skulle se ut mer än som en kompis
"jo, det är så att jag och Katie är tillsammans nu" sa Justin
så vad tycks? lite svårt med fantasin så här på kvällen men det får duga.
Justin & Katie
Nu var det bara några timmar kvar tills det var dags att gå ut på scenen och köra igen. Jag hade vant mig nu så jag var inte speciellt nervös, men det finns alltid lite pirr i magen och det är vanligt hat Justin sagt. Men nu har jag ju Justin på min sida också. Så då blir det inte lika nervöst.
Jag och Justin bara satt där med Justins dansare. Efter ett tag skulle dom köra igenom danserna dom dansar en gång till så jag och Justin lämnade dom. Ingen av oss var på riktigt pepp humör vi borde vara så vi beslöt oss att gå ner till en sjö om vi skulle hitta någon sådan.
Vi gick längst någon gata men kom inte till nått vatten, till slut frågade vi några tjejer som så klart var alldeles tokiga i Justin och dom vilja ta kort med han och med mig, dom bad även om våra autografer men jag sa att jag hade skatat min handled för jag visste inte ens hur jag skulle skriva eller bara kom det? men dom fick nöja sig med Justins autograf.
"do you know the way to some water here?" frågade Justin
"yes, just go down this alley and then take left and about 100 meters away you will see the water" sa en av tjejerna
"thank you!" sa jag
Vi lyssnade vad tjejerna sa och där fanns det en liten strand fast det var inget hav utan som en sjö eller nått liknande, jag och Justin satt oss ner på den lilla stranden. Justin chockade såklart ännu en gång med att han hade en filt och lite fika med sig i sin ryggsäck.
Vi satte oss under filten och fikade, sen helt plötsligt började Justin sjunga det han skulle sjunga om några timmar.
"haka på du med!" sa han
Jag hakade också på och där satt vi och sjön och gungade i takt, det var en av mina bästa stunder med Justin. Tänk att han var min, eller i alla fall min när det bara var vi två. Men snart var han nog min inför resten av världen också, om inte annat måste nån mistänka nått snart.
Justin slängde sig över mig och han kysste mig länge, tills han kom på att det fanns folk runt om oss.
"ojdå, jag glömde att det fanns folk här" sa han lite lågt
Jag bara flinade för egentligen vilja jag att hela världen skulle veta om oss , men det kanske var lugnast om ingen visste ännu. När vi gick hemåt gick vi och små sjöng och folk kollade på oss och fans knäppte kort på oss. Men jag var ju rätt känd nu jag också, haha jag känd? haha.
Justin tog tag i min hand när vi gick ute på gatan mot hotellet, jag funderade lite men gav han en diskret kind puss. Men självklart var det nån som fångade oss på bild. En hel jävla flock paparazzi som förföljt oss. Justin bad dom att ta bort bilden på oss av ett personligt själv men det gjorde dom inte utan bombade oss med kameran. Vi fick lite panik och började små springa, när vi insåg att det var omöjligt att springa ifrån dom så tog vi första bästa taxi. Paparazzin försökte klämma in sig i bilen men när inte det gick så sprang dom efter och knäppte kort. Justin blev lite arg och visade fingret.
Katie & Justin
Kanske att ingen skulle se att det var jag men vad skulle Pattie säga? vi som skulle hålla det hemligt ett tag också kommer dom där och förstör allt bara. det är det ända dom är bra på och att ta kort.
"förlåt, men jag visste inte att dom skulle komma" sa Justin
"Men Justin, det är inte ditt fel. Men vad ska vi säga om det här?"
"antar att bilderna kommer ut på hela internet och i tidningar, kanske vi bara ska erkänna?"
"är vi verkligen redo för allt sånt än?" frågade jag
"jag vet inte, men vi måste berätta till mamma innan hon får syn på bilderna"
"mm visst" svarade jag
Justin kysste mig och det pirrade i magen, det vara alltid som första gången han kysste mig.
"vi kanske ska vara lite försiktigare?" frågade jag
"ja men det är inte så lätt när jag bara vill ha dig i min famn hela tiden" sa Justin
Jag bara log och kysste honom lite mjukt. Tänk att det var jag och Justin Bieber nu, för några månader sedan pratade jag knappt men då hade jag ju varit ledsen också. Men Justin var mitt sätt att hantera min sorg nu,det här måste vara det bästa straffet någonsin tänkte jag för mig själv.
Sen när jag kom in på tankarna kring min mamma och pappa om dom var stolta över mig och om dom såg mig, gjorde mig bara ännu mer ledsen och tårarna trängde upp men jag kämpade imot. Tillslut kom dom fast jag kämpade imot men jag kunna inte göra nått nu, jag vände huvudet ut mot fönstret så att Justin inte skulle se, men han hörde ändå hur jag grät och nu bara brast allting för mig. Varför blev det så här jag vilja ju inte grina men ändå så gråter jag som en bebis nu.
"du har varit för stark förlänge nu, du är inte svag Katie. du klarar det här" sa Justin
Jag kände hur orden värmde inut i min kropp, han var så gulig mitt i allt jobbiga.
"tack Justin, men jag saknar dom så mycket så att det gör ont"
"älsklingen då, jag finns här för dig. Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan"
"tack" svarade jag
Att Justin kunna vara så där söt visste nog inte många om, men det hjälpte när att var som jobbigast och nu började allt bli bättre igen. Och dessutom kan jag ju inte gråta på scenen så nu måste jag bita ihop dom få timmar det är i kvar.
När vi kom fram till hotellet skulle både jag och Justin fixas inför konserten som var om tre timmar bara. Dom sminkade mig rejält under ögonen troligen syntes det att jag varit ledsen men det struntade jag i just nu. Sen var det bara att dra på sig den speciella klänningen jag fått för att vara med Justin och sjunga.
En limo tog mig och Patti till arenan där vi skulle uppträda, Justin åkte i en annan limo. Jag hörde alla skrick och hur mycket folk det var som väntade på oss.
"herregud" sa jag till Pattie
"jaa, mest med folk hitills"
Jag nickade instämande och blev just då nervös när hon sa så. Jag gick och väntade på Justin och när han kom så kramades vi men ingen såg riktigt.
"kolla vad mycket folk det är" sa jag nervöst
"du fixar det här, det var inte så farligt" svarade han
Ja nu var det dags för oss att köra så att det ryker och det gjorde det också, det var rökmaskiner som bara sprutade med rök och jag trodde jag skulle rammla av scenen ett tag. Men allt gick bra som Justin sagt, tänk att han alltid hade rätt.
"vad duktig du var Katie!" sa Pattie jätte glatt
"tack, men det var för Justins hjälp" svarade jag och log med ett leende som kanske avslöjade någon.
Pattie kollade fundersamt på mig men gick sendan vidare till Justin. Efter ett tag sprang jag till Justin och slängde mig i hans famn.
"du är bäst" sa jag
Justin kramade mig ännu hårdare nu. sen släppte vi snabbt så att det inte skulle se ut mer än som en kompis
kram, fast vi skulle ju berätta för Pattie nu i kväll utifall att det skulle komma ut nå bilder på oss.
När vi kom till bussarna så bad Justin Pettie komma utinnan vi skulle åka.
"jo, det är så att jag och Katie är tillsammans nu" sa Justin
"va?"
"ja, vi tänkte berätta det för dig och att paparazzi fångade oss ute på stan idag också" sa Justin
"men Justin?! alla dina fans då?"
"jag tycker inte om nån av dom på det sätter jag tycker om Katie mamma. Jah tänker inte berätta nått för dom än, bara för dig tänkte vi" sa Justin
"okej vad bra då, men?"
"vadå?" frågade jag
"äsch, det var inget. Sovgott ungdomar" sa Pattie och gick raka vägen in till sin buss
"det var väl lätt" sa Justin lite chockat
"jaha du, verkligen" svarade jag
Vi gick in till våran buss och chafförerna byttes av.
"ja nu ska vi till spanien" sa Justin
"ja, där hat jag varit när jag var liten med...mamma och pappa" sa jag och kände det jobbiga igen
"kom så kollar vi på en film" sa Justin
vi slog igång en film och mös i sängen, Justin kysste mig så passionerat men sen övergick det till lite smått vilt. Allt blev bara vildare och vildare tills vi nästan gick för långt. Men vi stoppade oss själv och fortsatte att bara mysa. Justin somnade med mig i hans famn så jag knäppte av TVn och sen pussade jag han på munnen och la mig för att sova också. För om mindre en en dag var vi i Spanien.
så vad tycks? lite svårt med fantasin så här på kvällen men det får duga.
Kommentera snälla? :)
Tokig Idé
Jag fick just en tokig idè, fast om man tänker efter så är den nog inte så himla tokig? aja ni som avgör :p
Jag tänkte att om det finns någon själ som vill blogga om oss & i utbyte (eller vad man nu kallar det) så lägger vi eran blogg bland våra länkar? Det skulle ju löna sig för båda. Men det finns några krav då:
*Ni måste skriva våran webbside adress : www.jbstoryoflove.blogg.se
*Ni måste skriva nått bra om oss i inlägget ;)
Sen får ni skriva vad ni vill, bara folk blir intresserade :p sen lägger vi till er som en länk i "länkar" :)
Sen spelar det inte så stor roll hur många läsare ni har, bara ni har nån iaf. Med tanke på att vi har rätt så många ändå :p
Kommentera inlägget eller mejla till : [email protected] om ni vill byta ett inlägg mot en länk :D hoppas nån vill, Puss till er alla gulliga läsare som vi älskar!!!!
Svar På Kommentar
Hjärtligt tack för alla fina kommentarer ni ger oss! ni är bäst!
Tänkte svara på en kommentar genom detta inlägg.
Anonym om Chapter 16 - He Kissed Me:
Bra!! Men jag fattar inte, har inte följt din blogg men började nu, iaf, varför är det en massa bilder på Selena om hon heter Katie?
KOlla in min novell blogg!! =)
Svar till anomym: Tackar. Jo det är så att vi använder oss av Selenas utseende till Katie, om du fattar? det finns liksom mest bilder på henne och justin.
Jätte gärna men vet inte vad din blogg heter? kram
Chapter 20 - Sneeking Around
JUSTINS PERSPEKTIV
När vi gått och lagt oss var suget efter Katie större än någonsin, jag gjorde det jag inte borde ha gjort. Jag klev upp och gick mot Katies "rum" jag knackade på lite tyst.
"kom in"
Jag öppnade dörren och kröp ner i sängen bredvid Katie, jag kysste henne och sen höll jag om henne hela natten.
Justin & Katie
På morgonen vaknade jag av att jag fick en spark av Justin rätt i magen. Jag kollade upp på honom, han sov fortfarande. Klockan var i och för sig bara halv sex. Men lika bra att väcka honom så att han kunde smyga över till sitt rum igen innan någon märkte att han varit i mitt rum.
Jag skakade lite lätt på honom tills han kvicknade till. Han kollade upp och log när han såg mig. Han lutade sig sedan över mig och kysste mig. Efter att ha kysst mig länge nog sa jag att han var tvungen att gå för att ingen skulle märka att han sovit med mig i mitt rum. Han nickade instämmande och reste sig upp. Han kysste mig en gång till innan han sprang ut genom dörren och in till sitt eget hotellrum.
Själv försökte jag somna om, men kunde inte. Jag satte mig upp i sängen och gick sedan in till badrummet och tog en dusch. Sedan gick jag och drog på mig kläder. Det fick bli väldigt enkelt. Ett par jeans och en grå långärmad tröja.
Sedan kollade jag min mobil. Ett oläst sms från Brooke stod det på skärmen. Jag log för mig själv och tryckte upp smset. 'Låt mig gissa du och Justin är tillsammans eller hur? Ni blev det efter att du börjat sjunga overborad med honom? Jag kunde nästan förstå det. By the way, du har en grym sångröst, varför har du inte sagt nått?' stod det. Jag blev nästan lite paff. Hur tusan kunde hon veta? Jag skrev ett sms tillbaka till henne 'Hur fan kunde du veta? Säg inte till någon okej?' skrev jag och fick snabbt svar. 'Bra gissning antar jag. Jag lovar' stod det. Såklart att Brooke skulle lista ut det.
Jag satte mig med telefonen i soffan och kollade på TVn. Sedan smsade jag Justin runt åtta och frågade ifall han var vaken, vilket han var. Han hade gjort lika som mig. Duschat och fixat sig. Vi skulle gå ner för att äta frukost innan dom kom och väckte oss bestämde vi oss för. Så vi gick ut ur våra rum och gick tillsammans till hissen och åkte ner till restaurangen där frukosten serverades.
Efter att ha plockat på oss allt som såg gott ut på frukost buffén och satt oss ner till bords högg vi in och började äta. Efter ett tag kom Pattie och resten av crewet ner. När dom såg oss såg alla lättade ut i alla fall sedan kom dom och satte sig vid oss precis när vi var klara så vi ursäktade oss och gick iväg till hissen.
"Brooke vet..." sa jag till Justin när vi var ensamma vid hissen.
"Va? Sa du nått?" frågade han
"Nej, jag fick ett sms imorse där det stod..."
"Hon måste vara jäkligt smart" sa han och såg förvånad ut.
Själv började jag skratta, precis öppnades hissdörrarna och vi klev in i hissen. Sedan tröck vi på våning 23. Inne i hissen kysste Justin mig. Han halvt tröck upp mig mot väggen och kysste mig ganska vilt. Jag kysste honom tillbaka och allt blev vilt. Tills vi kände att hissen stannade och vi släppte varandra snabbt. Våning tio. Det klev in ett gamalt par. Dom log emot oss och vi kollade på varandra och började flina som tokar. När vi stannat på vånging 23 sprang vi ut och väntade på att dörrarna skulle stängas så att vi kunde börja skratta. Precis när dörrarna stängdes brast vi ut i gapskratt.
Vi gick in på mitt hotellrum och satte oss i soffan och kollade på TVn. Justin hade sin arm om mig enda fram tills att någon knackade på min dörr och jag var tvungen att gå och öppna. Det var Scooter som sa att det var dags för soundcheck.
När vi var på arenan körde vi soundcheck och efter det satt vi mest och drygade tillsammans med Justins dansare. Det var riktigt roligt.
Nästa Kapitel är väll konserten antar jag, har inte tid att skriva mer nu!
Oj appropå Hund - Ska visa dig en Chow Chow nu eftersom att jag glömde göra det när vi sågs.
Bry er inte om hunden, skulle bara visa en kompis hur en Chow Chow såg ut.
Kommentera vad ni tyckte om kapitlet? :)
Chapter 19 - A Day To Remember
När Pattie gått igen så satte sig Justin upp igen och kysste mig igen. Jag besvarade hans kyss, jag kände den där underbara känslan i magen igen.
På morgonen kom Justin in och väckte mig. Han stod där med sitt fina leende och sa att vi skulle till eiffeltornet och Louvren nu på morgonen. Jag klev upp ur sängen och kollade sedan på klockan, den var bara kvart över sju. Juustin sa att det var mindre fans nu på morgonen, även om han tyckte om sina fans så tyckte han det kunna vara lite små jobbigt ibland.
Tänkte bara säga att detta chapter är den inte samma som brukar skriva hela tiden utan egentligen är vi två som skriver men jag har varit lite off men nu kanske jag kommer in i det igen? hoppas i alla fall det :)
Pattie kom och knacka på runt åtta, då bådee jag och Justin var klara. vi satte oss i bilen och körde mot Louvren, det är det största nationalmuseet i Frankrike. Det var så stort att vi nästan tappade bort oss men Justin hade ju hela sitt crew med sig så det skulle nog inte vara någon fara.
När folk märkte att det var Justin bieber som var på museet blev det lite jobbigt så vi bestämde oss för att åka iväg till eiffeltornet och hoppades på mindre folk där. Men vi han se lite konst, bland annat Leonardo da Vincis Mona Lisa i Salle des Etats bakom skyddande glas i en klimatkontrollerad miljö.
När folk märkte att det var Justin bieber som var på museet blev det lite jobbigt så vi bestämde oss för att åka iväg till eiffeltornet och hoppades på mindre folk där. Men vi han se lite konst, bland annat Leonardo da Vincis Mona Lisa i Salle des Etats bakom skyddande glas i en klimatkontrollerad miljö.
Sen fanns det massa andra konstvärk som var helt obeskrivliga men som sagt han vi inte se allt.
När vi kom till eifelltornet förstod jag varför Justin och dom andra kunna offra sig att åka hit en gång till. Det var så vackert att bara se på, och här hade jag aldrig varit?
JUSTINS PERSPEKT
Katie såg helt fasinerad när hon stod där och kollade runt som en tok. Jag tyckte det var lite smått kult. Sen beslöt vi oss för att klättra upp i eiffeltornet med sele såklart, Katie såg helt chockad ut och jag små skratta lite när jag kollade på henne. Hon var så fin och min.
KATIES PERSPEKTIV
skulle vi verkligen upp på eiffeltornet? ja jag kunde inte fatta det än jag blev nästan lite små rädd, jag var inte sådär jätte förtjust i höjder.Jag mötte Justins blick och kände den där speciella känslan när han kysser mig sen blinka han lite lätt mot mig.
Nu skulle vi upp, Justin gick alldeles bakom mig hela vägen. Lika mycket som han vilja hålla om mig vilja jag att han skulle hålla om mig också. När vi stannade för en liten paus så rörde Justin mig lite lätt och så att ingen skulle se, jag vilja bara kyssa honom men tog upp kameran och knäppte några fina kort. Sen bad jag pattie ta ett kort på mig och Justin, han la armen tunt om mig och det var det närmaste vi kom under hela utflykten.
När vi var tillbaka till bussarna gick jag och Justin in i vår "egna" buss. Jag la över bilderna på datan och visade dom för Justin.
"du borde lägga upp bilden på oss" sa Justin och hade ett stolt leende på läpparna
"ska jag verkligen det? fattar inte folk då?"
"ja, nej det är väl klart att dom inte gör dom tror bara vi är vänner. Och dom behöver inte veta något mer an heller" svarade Justin.
Jag gjorde som han sa och laddade upp bilden på twitter. Jag skrev, on the eiffeltower with @JustinBieber
Jag loggade snabbt ut för att jag inte skulle se vad folk skrev och undrade.
När klockan närmade sig sex var det dags för lite mat, idag blev det kina käk. Alla åt tillsammans och vi hade riktigt roligt. Pattie frågade lite om Katie och om hon och Justin hade blivit bra vänner och då svarade jag att det hade vi. Lite mer än vänner till och med men det sa jag såklart inte.
Sen gick vi in för att sova och kliva upp tidigt imorgon för då var det fullt upp för oss alla.
JUSTINS PERSPEKTIV
När vi gått och lagt oss var suget efter Katie större än någonsin, jag gjorde det jag inte borde ha gjort. Jag klev upp och gick mot Katies "rum" jag knackade på lite tyst.
"kom in"
Jag öppnade dörren och kröp ner i sängen bredvid Katie, jag kysste henne och sen höll jag om henne hela natten.
Tänkte bara säga att detta chapter är den inte samma som brukar skriva hela tiden utan egentligen är vi två som skriver men jag har varit lite off men nu kanske jag kommer in i det igen? hoppas i alla fall det :)
Hoppas det var lika bra som vanligt, tyckte själv att det var jätte långt jag skrev men sen var det ju jätte kort men jag lovar att skriva ett feting kapitell någon dag i veckan.
kommentera och det kanske kommer mer ikväll redan?
Och jätte stort tack till alla som var in på våran kompis svallerblogg, ni är bäst!
om du missade det så är den HÄR!
Chapter 18 - It's Official
Efter det var våra vimsiga konversationer igång igen. Jag kunde höra hur chauffören satt och fnissade. Vilket fick mig att börja skratta. Justin som inte fattade någonting alls kollade förvirrat på mig och då kunde jag inte hjälpa mig själv längre. Jag kysste honom och han kysste mig tillbaka.
Katie
Turnébussen stannade i Paris. Justin och jag hade varit ensamma i våran turnébuss i tre dagar. Vi hade hunnit göra vårat förhållande officiellt. Officiellt för oss. Vi hade inte tänkt oss att berätta för någon än.
I Paris skulle vi åka till Louvren och kolla runt lite grand där. Sedan skulle vi kolla utsikten från Eiffeltornet. Eftersom att jag aldrig varit på dom ställena så offrade sig hela ligan och sa att dom kunde åka dit med mig. Vilket var riktigt snällt av dem.
Justin skulle ha sin konsert ikväll, och det var dags för soundcheck. Justin satt inne i sin louge och gjorde väl ingenting. Medans jag satt tillsammans med Ryan Good och pratade om ingenting. Han var väldigt trevlig men han var också väldigt hyper precis som Justin.
Justin kom gående han hejade på oss och blinkade väldigt diskret mot mig med ena ögat, innan han gick vidare ut på scenen för att starta soundcheck. Såfort han kom ut på scenen började alla lyckliga fans som fått kommit in tidigare att skrika.
Efter ett tag var det min tur att gå ut på scenen och få mikrofonen i rätt frekvens så att det skulle låta bra ikväll. Jag körde och dom ställde in mikrofonen. Justin kollade på mig mest hela tiden vilket gjorde mig nervös och jag kunde inte riktigt konsentrera mig. Men det fick funka endå.
Efter att jag kört det jag skulle gick jag av scenen och Justin svarade på frågor ifrån sina fans. Jag gick in i hans louge och satte mig i soffan där. Det enda mjuka stället att sitta på, på hela arenan.
När Justin kom efter några minuter kom han fram till mig vid soffan och satte sig bredvid mig. Sedan kysste han mig. Jag kunde inte låta bli att börja fnissa. Han kollade på mig och såg förvånad ut. Sedan hörde vi hur någon öppnade dörren till lougen och Justin hann i sista sekunden kasta sig så att han låg ner i soffan och hade benen rätt på mig. Jag började skratta och när Pattie kom in frågade hon vad som var så roligt.
"Inget" svarade jag och Justin i kör och började skratta ännu mer.
Pattie kollade oförstående på oss innan hon skakade på huvudet och frågade vad vi vill ha att äta. Scooter skulle iväg och köpa mat på McDonald's så dom undrade vad vi ville ha därifrån.
När Pattie gått igen så satte sig Justin upp igen och kysste mig igen. Jag besvarade hans kyss, jag kände den där underbara känslan i magen igen.
Vad Tycker Ni? :)
Kommentera Snälla?? :)
BTW; kika gärna in på min kompis kändisblogg - http://sdmj.blogg.se
Katie
Turnébussen stannade i Paris. Justin och jag hade varit ensamma i våran turnébuss i tre dagar. Vi hade hunnit göra vårat förhållande officiellt. Officiellt för oss. Vi hade inte tänkt oss att berätta för någon än.
I Paris skulle vi åka till Louvren och kolla runt lite grand där. Sedan skulle vi kolla utsikten från Eiffeltornet. Eftersom att jag aldrig varit på dom ställena så offrade sig hela ligan och sa att dom kunde åka dit med mig. Vilket var riktigt snällt av dem.
Justin skulle ha sin konsert ikväll, och det var dags för soundcheck. Justin satt inne i sin louge och gjorde väl ingenting. Medans jag satt tillsammans med Ryan Good och pratade om ingenting. Han var väldigt trevlig men han var också väldigt hyper precis som Justin.
Justin kom gående han hejade på oss och blinkade väldigt diskret mot mig med ena ögat, innan han gick vidare ut på scenen för att starta soundcheck. Såfort han kom ut på scenen började alla lyckliga fans som fått kommit in tidigare att skrika.
Efter ett tag var det min tur att gå ut på scenen och få mikrofonen i rätt frekvens så att det skulle låta bra ikväll. Jag körde och dom ställde in mikrofonen. Justin kollade på mig mest hela tiden vilket gjorde mig nervös och jag kunde inte riktigt konsentrera mig. Men det fick funka endå.
Efter att jag kört det jag skulle gick jag av scenen och Justin svarade på frågor ifrån sina fans. Jag gick in i hans louge och satte mig i soffan där. Det enda mjuka stället att sitta på, på hela arenan.
När Justin kom efter några minuter kom han fram till mig vid soffan och satte sig bredvid mig. Sedan kysste han mig. Jag kunde inte låta bli att börja fnissa. Han kollade på mig och såg förvånad ut. Sedan hörde vi hur någon öppnade dörren till lougen och Justin hann i sista sekunden kasta sig så att han låg ner i soffan och hade benen rätt på mig. Jag började skratta och när Pattie kom in frågade hon vad som var så roligt.
"Inget" svarade jag och Justin i kör och började skratta ännu mer.
Pattie kollade oförstående på oss innan hon skakade på huvudet och frågade vad vi vill ha att äta. Scooter skulle iväg och köpa mat på McDonald's så dom undrade vad vi ville ha därifrån.
När Pattie gått igen så satte sig Justin upp igen och kysste mig igen. Jag besvarade hans kyss, jag kände den där underbara känslan i magen igen.
Vad Tycker Ni? :)
Kommentera Snälla?? :)
BTW; kika gärna in på min kompis kändisblogg - http://sdmj.blogg.se
Chapter 17 - When I Look At You
Jag ställde mig i duschen eftersom att det var jobbigt på scenen med alla strålkastare och man blir svettig. Efter min varma dusch gick jag iväg till sängen och kröp ner. Innan jag somnade kollade jag på mobilen och såg att Justin skickat ett sms, där det stod godnatt.
Kort kapitel, jag vet. Har inte haft tid att skriva... förlåt.
Katie
Morgonen efter vaknade jag på strålande humör. Klockan var halv åtta. Justins intevju skulle börja klockan åtta på TVn. Jag skulle inte med, så jag bestämde mig för att kolla på den på TVn. Tydligen skulle den vara på kanal fyra. Jag slog igång TVn och tyrckte på fyran på dosan. Sedan gick jag in på badrummet och började fixa mig lite lätt. Med smink, hår och tänder. Sedan gick jag ut och letade reda på en bra outfit i mun väska som jag kunde ha på mig.
Det fick bli en klänning som jag aldrig använt men ville nu använda eftersom att den var så fin. Till det tog jag mina svarta ballerina skor. Jag satte mig sedan framför TVn och kollade när Justin satt i en soffa som dåg väldigt obekväm ut men Justin såg ut att trivas.
Hela intevjun var jätte rolig. Och när den var slut var det dags att packa ner sig i bussarna. Jag tog ner min väska till hotellobbyn där hela teamet hade samlats. Hotell personalen hälsade hejdå och vi gick ner till bussarna där Justin och Scooter stod och väntade. Jag pratade med Pattie hela vägen ner och fram tills vi kom till bussarna där vi skulle skiljas åt Jag klev in i min och Justins buss. Inte långt efter mig kom Justin. Jag ställde undan min väska och hälsade på chauffören som för övrigt verkade väldigt trevlig.
Jag satte mig vid bordet och startade datorn. Jag ville kolla om något nytt hänt bland mina vänner. Jag kollade twitter och facebook men inget verkade hända på andra sidan jorden. Själv skrev jag på både facebook och twitter 'Off to France' vilket jag nu var påväg till.
Justin satt mittemot mig och höll på med sin mobil. Han satt och smyg kollade på mig när han trodde att jag inte såg. Det fick mig att le lite grand. Det var nästan lite barnsligt, men såfort jag kollade på honom så pirrade det i min mage. Han hade rivit sönder allt jag byggt upp för att inte falla för honom igår när han kysste mig. Undra om han någonsin skulle göra det igen?
"Vad gör du för något?" frågade han tillslut
"Kollar ifall det händer nått intressant på andra sidan jorden" svarade jag och log
"Gör det de rå?" sa han och flinade
"Nej, inte direkt..."
Vi snackade ett tag innan Justin kom över och satte sig på samma bänk som mig. Han tröck upp någon sida på datorn och kollade runt lite. Sedan tröck han ner den och det verkade som om han inte tyckte att det var så intressant. Själv satt jag och nästan skakade av att han satt bredvid mig.
Han måste ha märkt att jag var nervös för han satte sig närmare och la armen om mig. Vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vilket jag till och med tror att han vet om. Sedan kollade han på mig. Jag kollade upp på honom och då kysste han mig. Kyssen gjorde mig varm inombords och jag blev alldeles yr.
Efter kyssen kollade han på mig och öppnade sedan munnen för att säga något; "Katie.. Jag tycker verkligen om dig" sa han. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag log emot honom och sa att jag verkligen tyckte om honom också.
Efter det var våra vimsiga konversationer igång igen. Jag kunde höra hur chauffören satt och fnissade. Vilket fick mig att börja skratta. Justin som inte fattade någonting alls kollade förvirrat på mig och då kunde jag inte hjälpa mig själv längre. Jag kysste honom och han kysste mig tillbaka.
Kort kapitel, jag vet. Har inte haft tid att skriva... förlåt.
Kommentera? Snälla :)
Chapter 16 - He Kissed Me
”Wellcome to Sweden” sa Justin när han kom ut bara någon minut efter mig. Jag log emot honom och kollade ut igenom fönstret.
Katie & Justin Kissing
”Det är väldigt mycket skog här” sa jag och kollade ut på skogen
”Precis som i Kanada” svarade Justin och log
”Sant” sa jag och log
Vi satt och kollade ut. Vi hade två timmar kvar till Stockholm och då skulle vi stanna och äta. Sedan skulle vi checka in på ett hotell. Eftersom att Justin hade någon intervju eller nått dagen efter så vi skulle stanna en natt vilket jag absolut inte hade något emot alls. Jag ville sova i en säng som inte var på vägen.
Vi satt och snackade i två timmar. Sedan stannade bussen vad arenan som såg ut som en jätte stor golfboll. Ganska roligt. Där parkerades bussarna och vi skulle sova på hotellet som var fastbyggt i bollen.
”Ganska roligt att det ser ut som en golfboll” hörde jag Justin säga och flina.
Vi gick upp på våra rum. Jag hade åter igen rummet emellan Justin och Pattie. Efter det drog alla i hela Justins crew och åt på McDonald's som låg mittemot. Det var väldigt mycket folk som stod vid ingången till arenan och mycket folk överallt som tog kort och allt vad dom nu gjorde.
Det fanns ungefär 20 miljoner (jag överdriver) säkerhetsvakter överallt som såg till att ingen skulle bli skadad och så att Justin och hans crew kunde flytta sig från olika ställen utan att bli attackerade av galna fans. Han stannade och tog bilder och skrev autografer med en massa utav fansen. Dom frågade till och med mig efter bilder och autografer. Vilket skrämde mig med tanke på att jag varit med och sjungit på två av Justins konserter. Men jag skulle ju vara med på alla fram tills att jag åkte tillbaka till Kanada.
Vi gick in på arenan och kollade oss omkring. Det var väldigt stort, precis som alla andra. Det var ungefär 100 utav Justins fans där inne. Dom som till och med ville kolla på soundcheck. Han körde igenom lite för att få till ljudet. Jag gjorde det samma för att ljudet skulle vara bra på min mikrofon också. Alltid lika roligt. Justin svarade på en massa utav fansens frågor.
”Är du och Katie tillsammans?” frågade en tjej om och om igen, men Justin vägrade att svara på den. Han ignorerade henne och när fler började fråga så sa han att det var dags för honom att gå. När han kom in bakom scenen kollade han på mig och sedan gick han bara vidare. Jag förstod inte alls vad som just hänt men jag tolkade det som om Justin absolut inte var intresserad utav mig. Vilket sårade mig lite, eftersom att jag verkligen fallit för honom...
Medans vi väntade på att konserten skulle dra igång så satt jag och snackade med Pattie. Hon undrade om allt var bra med mig och om jag hade lyckats hantera sorgen bättre. Jag svarade ärligt att jag mådde bra och att jag börjat må mycket bättre sedan jag kom ut på vägen och hade pratat ut om med med Justin. Och såklart att jag fick sjunga. Eftersom musik är något jag alltid älskat och det är alltid roligt att uttrycka sig via musik.
Pattie verkade väldigt nöjd med våran pratstund. För när det var dags att gå och byta om så sa hon att hon skulle gå och ringa Barney och berätta att jag mådde mycket bättre.
Jag drog på mig klänningen. Dom fixade mitt hår och mitt smink. Jag kollade mig i spegeln. Jag var faktiskt nöjd med resultatet. Klänningen som jag nu fick bära var väldigt fin. Jag älskade den verkligen. Den fick mig att känna mig som en prinsessa som jag alltid ville vara när jag var liten.
Konserten gick bra. Justin gjorde allt perfekt som vanligt och jag körde min del ur låten som jag var med på så gott jag kunde. Det fick i alla fall ett bra slut resultat.
Efter konserten satt jag och Justin inne i Justins hotellrum och spelade TV-spel. Vilket var riktigt roligt. Jag var faktiskt duktig på TV-spel. Men Justin var såklart bättre. Han vann flest gånger även fast att jag lyckades vinna två.
När jag skulle gå till mitt rum gick Justin med mig till dörren, och innan han släppte ut mig så.. kysste han mig. Han kysste mig bokstavligen på munnen. Efter kyssen kollade han mig i ögonen och log. Då kysste jag honom. Han kysste tillbaka.
Efter att vi stått ett tag och kysst varandra gick sa vi godnatt och jag gick iväg till mitt rum. Väl inne på mitt rum trodde jag att jag skulle svimma.
Jag ställde mig i duschen eftersom att det var jobbigt på scenen med alla strålkastare och man blir svettig. Efter min varma dusch gick jag iväg till sängen och kröp ner. Innan jag somnade kollade jag på mobilen och såg att Justin skickat ett sms, där det stod godnatt.
Kommentera?
Katie & Justin Kissing
”Det är väldigt mycket skog här” sa jag och kollade ut på skogen
”Precis som i Kanada” svarade Justin och log
”Sant” sa jag och log
Vi satt och kollade ut. Vi hade två timmar kvar till Stockholm och då skulle vi stanna och äta. Sedan skulle vi checka in på ett hotell. Eftersom att Justin hade någon intervju eller nått dagen efter så vi skulle stanna en natt vilket jag absolut inte hade något emot alls. Jag ville sova i en säng som inte var på vägen.
Vi satt och snackade i två timmar. Sedan stannade bussen vad arenan som såg ut som en jätte stor golfboll. Ganska roligt. Där parkerades bussarna och vi skulle sova på hotellet som var fastbyggt i bollen.
”Ganska roligt att det ser ut som en golfboll” hörde jag Justin säga och flina.
Vi gick upp på våra rum. Jag hade åter igen rummet emellan Justin och Pattie. Efter det drog alla i hela Justins crew och åt på McDonald's som låg mittemot. Det var väldigt mycket folk som stod vid ingången till arenan och mycket folk överallt som tog kort och allt vad dom nu gjorde.
Det fanns ungefär 20 miljoner (jag överdriver) säkerhetsvakter överallt som såg till att ingen skulle bli skadad och så att Justin och hans crew kunde flytta sig från olika ställen utan att bli attackerade av galna fans. Han stannade och tog bilder och skrev autografer med en massa utav fansen. Dom frågade till och med mig efter bilder och autografer. Vilket skrämde mig med tanke på att jag varit med och sjungit på två av Justins konserter. Men jag skulle ju vara med på alla fram tills att jag åkte tillbaka till Kanada.
Vi gick in på arenan och kollade oss omkring. Det var väldigt stort, precis som alla andra. Det var ungefär 100 utav Justins fans där inne. Dom som till och med ville kolla på soundcheck. Han körde igenom lite för att få till ljudet. Jag gjorde det samma för att ljudet skulle vara bra på min mikrofon också. Alltid lika roligt. Justin svarade på en massa utav fansens frågor.
”Är du och Katie tillsammans?” frågade en tjej om och om igen, men Justin vägrade att svara på den. Han ignorerade henne och när fler började fråga så sa han att det var dags för honom att gå. När han kom in bakom scenen kollade han på mig och sedan gick han bara vidare. Jag förstod inte alls vad som just hänt men jag tolkade det som om Justin absolut inte var intresserad utav mig. Vilket sårade mig lite, eftersom att jag verkligen fallit för honom...
Medans vi väntade på att konserten skulle dra igång så satt jag och snackade med Pattie. Hon undrade om allt var bra med mig och om jag hade lyckats hantera sorgen bättre. Jag svarade ärligt att jag mådde bra och att jag börjat må mycket bättre sedan jag kom ut på vägen och hade pratat ut om med med Justin. Och såklart att jag fick sjunga. Eftersom musik är något jag alltid älskat och det är alltid roligt att uttrycka sig via musik.
Pattie verkade väldigt nöjd med våran pratstund. För när det var dags att gå och byta om så sa hon att hon skulle gå och ringa Barney och berätta att jag mådde mycket bättre.
Jag drog på mig klänningen. Dom fixade mitt hår och mitt smink. Jag kollade mig i spegeln. Jag var faktiskt nöjd med resultatet. Klänningen som jag nu fick bära var väldigt fin. Jag älskade den verkligen. Den fick mig att känna mig som en prinsessa som jag alltid ville vara när jag var liten.
Konserten gick bra. Justin gjorde allt perfekt som vanligt och jag körde min del ur låten som jag var med på så gott jag kunde. Det fick i alla fall ett bra slut resultat.
Efter konserten satt jag och Justin inne i Justins hotellrum och spelade TV-spel. Vilket var riktigt roligt. Jag var faktiskt duktig på TV-spel. Men Justin var såklart bättre. Han vann flest gånger även fast att jag lyckades vinna två.
När jag skulle gå till mitt rum gick Justin med mig till dörren, och innan han släppte ut mig så.. kysste han mig. Han kysste mig bokstavligen på munnen. Efter kyssen kollade han mig i ögonen och log. Då kysste jag honom. Han kysste tillbaka.
Efter att vi stått ett tag och kysst varandra gick sa vi godnatt och jag gick iväg till mitt rum. Väl inne på mitt rum trodde jag att jag skulle svimma.
Jag ställde mig i duschen eftersom att det var jobbigt på scenen med alla strålkastare och man blir svettig. Efter min varma dusch gick jag iväg till sängen och kröp ner. Innan jag somnade kollade jag på mobilen och såg att Justin skickat ett sms, där det stod godnatt.
Kommentera?
Chapter 15 - I'm Falling
”Katie, hallå?” hörde jag Justin säga
”Ja?” svarade jag frånvarande
”Vad tänker du på? Jag har försökt få kontakt med dig dom senaste fem minuterna”
”Oj, förlåt” svarade jag och återvände till verkligheten igen.
Katie & Justin
Innan konserten i Danmark alldeles efter souncheck gick jag och Justin ut för att se oss omkring i Danmark. Det var ganska fint, men ingen utav oss hittade så vi gick såklart vilse. Tillslut gick vi fram och frågade ett ungt par – runt 30 – vart den stora arenan var och hur vi tog oss dit. Alla vi frågade förklarade men vi lyckades inte hitta ändå. Ingen av oss hade numret till en taxi och vi ville inte ringa till Pattie eller någon annan. Så vi fick alltså nöja oss med att försöka leta.
Danmark var förvirrande. Men tillslut lyckades vi hitta till arenan. Det var faktiskt inte så svårt. Under tiden hade jag och Justin pratat om allt emellan himmel och jord. Det känns som om jag känt honom föralltid. Allt var enkelt när det gällde honom.
Vi gjorde oss i ordning för konserten. Jag drog på mig min klänning och kollade mig i spegeln innan jag gick ut för att få mitt smink påsatt. Efter det fixade dom mitt hår, med en locktång. Vilket fick mig att små fnissa lite. Varför hade dom en locktång med sig? Brukade dom locka Justins hår?
Dom körde igenom det vanliga talet och tackade Gud innan Justin gick iväg ut på scenen. Han körde riktigt bra. Vilket gjorde mig nervös för snart var det min tur...
Jag gick ut och började sjunga. Hela publiken skrek och sjöng med. Jag kunde inte hjälpa att le som en galning. Men när nervositeten släppte blev jag mer seriös och fokuserade mer samtidigt som jag släppte loss och lät musiken och min sång övervinna allt.
När Justin kom ut kramade han om mig och sedan fortsatte han sjunga eftersom att det var hans vers som var nästa. Han gjorde det verkligen bra. Jag kunde inte hjälpa det längre. Jag höll verkligen på att falla pladask för honom. Han är så underbar och han behandlar mig bra.
Katie & Justin On Stage
När vi var klara och jag skulle av scenen igen kramade han om mig igen och kysste mig VÄLDIGT diskret på kinden. Det fick mig att bli alldeles varm inombords. Mina kinder hettade till och jag var troligast alldeles illröd i ansiktet när jag kom in bakom scenen igen. ”Åh vad duktig du är Katie, bra jobbat” sa alla när jag kom in bakom scenen. Vilket gjorde mitt ansikte ännu rödare.
”Pattie” sa jag när jag såg henne
”Katie vännen, vad duktig du var” sa hon när hon såg mig
”Tack, men vart är det vi ska nu efter idag?” frågade jag glatt
”Sverige” svarade hon och log
”Åh... Okej” svarade jag glatt
Jag gick in och bytte om ifrån klänningen till mina jeans och min tröja jag haft på mig tidigare idag. Sedan sa jag att jag skulle ner till turnebussen. Eftersom att jag gillade duschen i den mycket bättre än den inne i lougen. Jag duschade snabbt och drog på mig en grå hoddie och sedan ett par mjukisbyxor innan jag satte mig vid datorn och loggade in på twitter.
Chrissie hade skrivit en tweet åt mig. '@katieclark OMG I knew you were good, but that good?! OMG you did great! BTW I MISS YOU <3' Jag log och skrev tillbaka '@chrissie234b Thank you! Miss you 2! <3' sedan loggade jag ut och började kolla på videos på youtube tills Justin kom.
”Herregud vad du var duktig ikväll” sa Justin så fort han kom in i bussen.
”Tack” sa jag och log.
Sedan satt vi och pratade fram till fyra på morgonen om konserterna och vad vi kunde göra för roligt på scenen i Sverige. Vi båda skrattade åt vara galna idéer. Strax efter fyra gick vi till våra sängar och kröp ner. Tänka sig att vi hade varsitt rum i en buss. Justin skrev godnatt på sms halv fem. Jag svarade godnatt. Fast att han sagt godnatt personligen för bara en halvtimme sedan.
Jag vaknade morgonen efter av att jag kom på att chauffören måste verkligen kunna höra exakt allt jag och Justin säger till varandra och det måste vara svårt för honom att hålla sig för skratt, stackarn. Jag klev upp, klockan var sju. Jag hade alltså bara sovit i två och en halv timme, och jag var pigg. Jag satte mig vid bordet och beslöt mig för att ringa till hem till Barney.
”Hallå?” svarade Chaz. TUSAN OCKSÅ!
”Hej, det är Katie” sa jag nervöst
”Hej, hur går kändis livet?” frågade han och lät elak
”Va? Vad menar du?” frågade jag förvirrat.
”Du blir skickad till Justin som straff och istället går du och blir kändis”
”Det är jag ju inte alls. Det var bara en utmaning, sen ville dom att jag skulle vara med på resten av konserterna också” sa jag nu lika irriterad som Chaz verkade vara.
”Mhm visst”
”Kan jag få prata med Barney”
”Visst”
Jag hörde honom ropa på Barney i bakgrunden. Jag kunde också höra hur Barney kom gående mot telefonen.
”Hallå?” sa han glatt i luren
”Hej, det är Katie” sa jag glatt
”Hej Katie, inte visste jag att du var en sådan sångerska”
”Tack”
Jag pratade ett tag med Barney och sedan gick jag in till Justin och väckte honom. Han log när han fick syn på mig och sedan reste han sig upp och drog på sig sina kläder. Och då fick jag syn på hans mage. Wow, jag visste inte att han var så vältränad. Innan han fick syn på att jag stirrade på hans mage så kollade jag bort och började gå ut ur rummet.
”Wellcome to Sweden” sa Justin när han kom ut bara någon minut efter mig. Jag log emot honom och kollade ut igenom fönstret.
Feedback?
Kommentera?
Chapter 14 - @katieclark U Did Gr8!
När jag klev av scenen kom Pattie fram och kramade om mig. Sedan berömde hon mig tillsammans med resten av Justins crew. Läskigt var det verkligen måste jag säga.
Katie
”Logga in på twitter” hörde jag Justin säga på avstånd.
”Okej” svarade jag och loggade in på min Mac Book.
Det första jag såg var hur många gratulationer jag fått från folk. Dom flesta hade skrivit 'Wow @katieclark u did gr8' Jag kunde inte låta bli att le. Efter det såg jag även att mina followers hade fyrdubblats bara över natten. Helt otroligt.
Justin kollade på mig och log. Jag log vänligt tillbaka. Sedan satte han sig bredvid mig.
”Visst var det väl kul igår?” frågade han
”Ja det var det, det enda som är jobbigt med det här är att vi åker och jag blir lätt åksjuk” svarade jag med en suck. Justin började skratta.
”Såja, såja” tröstade han samtidigt som han skrattade.
”vad är det som är så roligt?” frågade jag
”Att du alltid måste ha nått att klaga på” svarade han och log
”Måste jag väl inte?” frågade jag förvånat
”Jo”
Jag kollade på honom och började sedan skratta. Vi hade lyckats bli jätte bra kompisar på den korta stund som jag faktiskt varit med på hans turne.
Vi stannade på ett café för att äta något medans vi var påväg mot Danmark. Vi skrattade och åt. Jag och Justin retade även varandra. Vi var duktig på att gå varandra på nerverna. Vilket faktiskt var roligt. Efter det var det dags för bussen igen. Verkligen roligt... eller inte.
Vi skulle inte vara i Danmark fören imorgon. Två dagars bussresa... Frukosten avklarad. Sedan vad det ju bara middag också. Eftersom att det var oftast brunch vi åt när vi åt frukost. Jag och Justin gick in i bussen igen och satte oss med varsin dator vid bordet i bussen.
@katieclark u did gr8! Skrev Justin till mig på twitter. Jag log för mig själv och skrev sedan ett svar
@justinbieber thank you, couldn't have done it without you! Sedan kollade jag upp på honom.
Han kollade upp på mig och log.
”Du hade nog klarat det utan mig också” sa han och log mot mig
”Skulle inte tro det” sa jag lekfullt
Antar att han tog det som en utmaning för vi började genast argumentera. Antagligen bara för att. Det var roligt och det slutade med att vi båda började skratta.
Justin vet verkligen vad han ska göra för att få mig på bra humör och för att jag inte ska skylla på mig själv och tänka alldeles för mycket på mina föräldrar. Han är verkligen underbar.
Jag kom på mig själv om att sitta och tänka på Justin. Vilket kanske inte var det bästa. Jag får verkligen inte falla för honom. Det skulle nog verken Chaz eller Barney tycka var speciellt bra heller. Jag fick helt enkelt se till att inte falla för honom. Dessutom, Justin Bieber skulle aldrig kunna falla för en utav sina bästa kompisars kusin. Jag menar han har liksom flera miljoner tjejer efter sig. Plus att han har massa kända tjejkompisar han skulle kunna få.
”Katie, hallå?” hörde jag Justin säga
”Ja?” svarade jag frånvarande
”Vad tänker du på? Jag har försökt få kontakt med dig dom senaste fem minuterna”
”Oj, förlåt” svarade jag och återvände till verkligheten igen.
Kommentera?
Chapter 13 - Get Out There
Bussen stannade framför ett 'diner' där vi klev av och gick in. Vi möttes av Pattie, Scooter och resten av Justins crew. Vi satt och åt våran frukost. Det var chafför byte så att dom som kört hela natten skulle få sova. Sedan åkte vi vidare. Vi skulle vara framme i Belgien klockan 12 om allt gick som beräknat. Nu var klockan halv nio. Jag och Justin gick in i hans turnebuss igen. Och Justin fortsatte upprepa - Det var inte ditt fel!
Katie
”Jag har fattat det nu!” sa jag tillslut riktigt less på hans tjat.
”Jag vill bara inte att du ska skylla på dig själv över det som hänt”
Han kollade på mig från andra sidan bordet och nickade nervöst. Egentligen är det ganska roligt att pojken blir nervös runt tjejer men inte innan sina konserter. Jag kunde inte låta bli att börja skratta. Han kollade förvånat på mig och sedan log han, fast att han fortfarande inte fattade vad jag skrattade åt.
”Om jag får fråga... vad skrattar du åt?” klämde han nervöst ur sig efter en liten stund
”Dig” svarade jag och log
”Mig?” frågade han och såg förvånad ut
”Ja, dig”
”Men varför?” frågade han mer förvirrat än någonsin
”För att du är så nervös” sa jag och log lite retfullt
”Åh... Du la märke till det?” sa han och verkade nervös igen
”såklart” svarade jag och log.
Efter det satt vi mest tysta och fipplade med vårat eget. Jag loggade in på twitter med min iPhone och kollade ifall nått nytt hänt där. När det inte gjorde det så beslöt jag mig för att skriva nått som kunde liva till stämningen lite grand. Jag skrev; 'On tour with @justinbieber' och loggade sedan ut. Eftersom att både Justin och jag följde varandra på twitter så skulle nog inte många misstänka att jag ljög. Efter ett tag hörde jag Justin börja skratta, jag kollade upp och han log emot mig.
”Försöker du skryta eller?” frågade han
”Skryta?” frågade jag, nu var det min tur att vara förvirrad
”On tour with @justinbieber?” sa han och log
”Jaha, jaså det. Jag var bara ärlig” svarade jag och log tillbaka.
”Okej” sa han och log
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag kollade mot Katie. Hon satt med huvudet i sin telefon igen. Jag log och beslöt mig för att svara på hennes tweet; '@katieclark ready 2 perform 2nite?' Jag undrar jag hur hon skulle reagera på det. Jag log och kollade mot i hopp om att hon fortfarande var inne på twitter.
”VA?!” utbrast hon efter bara några sekunder och kollade snabbt upp på mig. Jag log och kollade vänligt tillbaka på henne. ”vad menar du?” frågade hon chockat
”Ja, jag har hört dig sjunga och du är ju med på min turne nu så varför inte jobba lite också?” sa jag lugnt.
”Vad menar du med det?” frågade hon nervöst
”Ja, du är ju på turne med mig, så varför inte sjunga overborad med mig?” frågade jag och log
”Jag kan inte texten” svarade hon
”Du kan lära dig den” sa jag och log
”nej...”
”jo”
”nej”
”jo! Sluta säga emot, det står på internet nu. Du ska ut på scenen”
”Nej”
”Jepp”
”Måste jag?” frågade hon nervöst
”ja”
”okej då... Men då behöver jag texten” sa hon och pressade fram ett leende
Jag sa att vi hade tid att öva på texten påväg till Belgien. Så alltså skulle hon nog kunna den till i kväll. Hon såg nervös ut men hon kämpade sig igenom den och lärde sig den väldigt snabbt. Jag hade slagit igång låten några gånger innan. Sedan slog jag på karaoke versionen så att det bara var vi som sjöng.
Medans vi sjöng som galningar i bussen passade jag på att kolla twitter igen. Herregud vad många det var som frågade vem Katie var. Det skulle faktiskt bli kul att ha henne ute på scenen.
KATIES PERSPEKTIV
Kvällen var här. Jag hade på mig en väldigt fin och glittrig klänning som var väldigt fin men väldigt obehaglig. Jag hade svarat på Justins tweet; '@justinbieber what if I can't do it?' Det hade varit roligt. Chaz hade skickat ett sms till både mig och Justin. Han hade verkligen klagat. Ryan hade gjort detsamma.
Eftersom att Justin fått Scooter att gå med på att jag nu skulle vara med och köra låten på alla konserter som jag skulle vara på så hade dom till och med special beställt en klänning som jag skulle ha på mig från och med nästa show. Men nu fick jag nöja mig med denna obehagliga klänning som får mina bröst att se ut som om dom håller på att ramla ut ifrån sidan. Great.
Jag skulle ut om ungefär 30 sekunder på scenen. Min mage ville inte att jag skulle gå ut, det ville inte jag heller för den delen men nu kunde jag inte backa ur heller... Vilket SÖG! Jag tog ett djupt andetag och klev ut på scenen samtidigt som jag började sjunga. Jag sjöng och glömde då bort tid och rum. Jag gillade verkligen känslan av att stå på scenen. Justin kom ut och sjöng med mig. Sedan sprang jag av scenen och Justin skrek ”Give it up for Katie Clark” och alla började skrika.
När jag klev av scenen kom Pattie fram och kramade om mig. Sedan berömde hon mig tillsammans med resten av Justins crew. Läskigt var det verkligen måste jag säga.
Kommentera?
Chapter 12 - Breaking Down The Wall
Vi klev in på bussen och jag vart nästan mållös när jag såg hur snyggt det var där inne. Ännu en sak som jag inte förväntat mig.
Katie
Justin satte sig vid det lilla men väldigt vackra bordet som stod placerat vid ett fönster. Jag som inte hade en aning om vart jag skulle ta vägen släppte mina saker och satte mig på bänken mittemot. Jag kollade ut igenom fönstret och insåg att bussen var ute på vägen, och det gick framåt. Hur kunde jag inte känna av att vi faktiskt rörde på oss.
"Rätt coolt va?" hörde jag en avlägsen röst säga. Jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att det var Justin som pratade med mig. Jag kollade på honom och nickade. Han log, sådär som bara Justin kan, och jag log tillbaka.
"Jag får känslan av att du inte riktigt är dig själv..?" sa Justin och kollade rätt in i mina ögon.
"Skulle du vara det om båda dina föräldrar dog, och allt var ditt fel?"
"Antagligen inte... Men vänta, vadå ditt fel?" hans ögon blev gigantiska och han såg uppriktigt orolig ut.
"Det var mitt fel att dom satt i bilen. Hade det inte varit för mig hade dom fortfarande varit vid liv..."
"Vad får dig att tro det?" frågade han med eftertryck på tro.
"Jag tror inte, jag vet" svarade jag och kände hur tårarna brännde bakom ögonlocken.
"Vad kan du möjligtvis ha gjort för att det skulle kunna vara ditt fel?"
"Som jag sa, hade det inte varit för mig..." Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte "...så hade dom aldrig varit i bilen, dom hade aldrig varit på vägen, alltsåå hade dom fortfarande varit vid liv" och nu kunde jag inte stoppa det längre. Jag brast ut i tårar. Tårarna tog aldrig slut.
Justin reagerade snabbt och satte sig bredvid mig och la armarna om mig, sedan tryckte han mig tätt intill honom och drog sin hand över mitt huvud. Hans fingarar lekte lätt, men tröstande, i mitt hår. Han höll om mig länge, och jag märkte att han inte skulle släppa min allvarliga anklagelse så lätt. Han skulle fortsätta och jag skulle vara tvungen att breätta... Därför beslöt jag mig för att låtsas somna i hans famn. Jag fokuserade så mycket på tt låtsas sova att jag faktiskt gjorde det.
Morgonen efter vaknade jag i en mjuk säng. Den var varm och jag kunde inte låta bli att undra vart jag var. Jag satte mig upp och kom på att jag var på Justins turnebuss, någonstans på vägen. Jag reste mig upp och gick ut till bordet där Justin satt och kollade på sin datorskärm.
"God morgon" sa han glatt när han fick syn på mig.
"God morgon" svarade jag stelt och satte mig mittemot honom.
"Vi ska stanna för frukost om 20 minuter" log han
"vad är klockan?" frågade jag
"sju"
Jag reste mig upp och gick till min väska, där jag drog fram en tröja och ett par jeans som jag sedan tog med mig till rummet jag vaknat upp i. Där jag snabbade mig att dra på mig dom. Sedan gick jag fram till en spegel och sminkade mig lätt och fixade till håret.
Katies Outfit
Sedan gick jag ut till Justin igen och satte mig mittemot honom. Han kollade nyfiket på mig. Litegrand som om han undrade ifall jag kom ihåg vart jag hade slutat prata kvällen innan. Vilket jag mycket väl gjorde. Jag suckade och himlade sedan med ögonen innan jag tog ett djupt andetag för att börja prata.
"Varför dom var i bilen..." började jag och sedan kom jag av mig när jag kollade ut igenom fönstret, så värst vackert kan jag inte påstå att det var direkt. Det var en motorväg med en himla massa fula bilar på och runt omkring var det skyltar och några enstaka träd. Jag kom på mig själv med att ha tappat bort mig totalt när jag kände Justins fot sparka till mig lite lätt på benet. Jag kollade upp och han nickade åt mig att fortsätta. Jag suckade igen och fortsatte. "... var för att jag tvingade dem båda att komma hem, dom var på en gala eftersom att en av deras böcker hade blivit film och den var nominerad för en Golden Globe - tror jag att det var. Och jag tvingade dem att komma hem innan galan var slut. Och eftersom att minaa föräldrar i stort sett gjorde vad som helst för mig, så tänkte dom komma hem. Men dom kom aldrig hem..." jag tog en paus och kollade på Justin som nu såg ut att vilja gråta. "...inte fören efter att galan slutat för fem timmar sedan kom det två poliser hem till mig och berättade vad som hänt för mig... Sedan kom Barney.." jag slutade och kollade åter igen upp på Justin som nu började röra sig mot mig.
Precis som kvällen innan satte han sig bredvid mig och höll om mig. Fast den här gången sa han om och om igen att det inte var mitt fel. Att det absolut inte var mitt fel och att jag inte fick tänka så.
Efter att ha berättat för Justin var det nästan som om väggen jag byggt upp hade rivits och han började sakta med säkert komma närmre in i mitt liv än någon någonsin varit. Men vad vet jag jag kanske bara inbillade mig. Jag menar det var bara han och jag ensamma i en turnebuss (om man inte räknar med chaffören) vi hade ju liksom ingen annan än varandra att söka närhet hos.
Bussen stannade framför ett 'diner' där vi klev av och gick in. Vi möttes av Pattie, Scooter och resten av Justins crew. Vi satt och åt våran frukost. Det var chafför byte så att dom som kört hela natten skulle få sova. Sedan åkte vi vidare. Vi skulle vara framme i Belgien klockan 12 om allt gick som beräknat. Nu var klockan halv nio. Jag och Justin gick in i hans turnebuss igen. Och Justin fortsatte upprepa - Det var inte ditt fel!
Vill du gästblogga? Lämna en kommentar och säg att du vill, samt meljadress så att jag får tag på dig.
Vad tyckte ni om det här kapitlet?
Kommentera?!
Katie
Justin satte sig vid det lilla men väldigt vackra bordet som stod placerat vid ett fönster. Jag som inte hade en aning om vart jag skulle ta vägen släppte mina saker och satte mig på bänken mittemot. Jag kollade ut igenom fönstret och insåg att bussen var ute på vägen, och det gick framåt. Hur kunde jag inte känna av att vi faktiskt rörde på oss.
"Rätt coolt va?" hörde jag en avlägsen röst säga. Jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att det var Justin som pratade med mig. Jag kollade på honom och nickade. Han log, sådär som bara Justin kan, och jag log tillbaka.
"Jag får känslan av att du inte riktigt är dig själv..?" sa Justin och kollade rätt in i mina ögon.
"Skulle du vara det om båda dina föräldrar dog, och allt var ditt fel?"
"Antagligen inte... Men vänta, vadå ditt fel?" hans ögon blev gigantiska och han såg uppriktigt orolig ut.
"Det var mitt fel att dom satt i bilen. Hade det inte varit för mig hade dom fortfarande varit vid liv..."
"Vad får dig att tro det?" frågade han med eftertryck på tro.
"Jag tror inte, jag vet" svarade jag och kände hur tårarna brännde bakom ögonlocken.
"Vad kan du möjligtvis ha gjort för att det skulle kunna vara ditt fel?"
"Som jag sa, hade det inte varit för mig..." Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte "...så hade dom aldrig varit i bilen, dom hade aldrig varit på vägen, alltsåå hade dom fortfarande varit vid liv" och nu kunde jag inte stoppa det längre. Jag brast ut i tårar. Tårarna tog aldrig slut.
Justin reagerade snabbt och satte sig bredvid mig och la armarna om mig, sedan tryckte han mig tätt intill honom och drog sin hand över mitt huvud. Hans fingarar lekte lätt, men tröstande, i mitt hår. Han höll om mig länge, och jag märkte att han inte skulle släppa min allvarliga anklagelse så lätt. Han skulle fortsätta och jag skulle vara tvungen att breätta... Därför beslöt jag mig för att låtsas somna i hans famn. Jag fokuserade så mycket på tt låtsas sova att jag faktiskt gjorde det.
Morgonen efter vaknade jag i en mjuk säng. Den var varm och jag kunde inte låta bli att undra vart jag var. Jag satte mig upp och kom på att jag var på Justins turnebuss, någonstans på vägen. Jag reste mig upp och gick ut till bordet där Justin satt och kollade på sin datorskärm.
"God morgon" sa han glatt när han fick syn på mig.
"God morgon" svarade jag stelt och satte mig mittemot honom.
"Vi ska stanna för frukost om 20 minuter" log han
"vad är klockan?" frågade jag
"sju"
Jag reste mig upp och gick till min väska, där jag drog fram en tröja och ett par jeans som jag sedan tog med mig till rummet jag vaknat upp i. Där jag snabbade mig att dra på mig dom. Sedan gick jag fram till en spegel och sminkade mig lätt och fixade till håret.
Katies Outfit
Sedan gick jag ut till Justin igen och satte mig mittemot honom. Han kollade nyfiket på mig. Litegrand som om han undrade ifall jag kom ihåg vart jag hade slutat prata kvällen innan. Vilket jag mycket väl gjorde. Jag suckade och himlade sedan med ögonen innan jag tog ett djupt andetag för att börja prata.
"Varför dom var i bilen..." började jag och sedan kom jag av mig när jag kollade ut igenom fönstret, så värst vackert kan jag inte påstå att det var direkt. Det var en motorväg med en himla massa fula bilar på och runt omkring var det skyltar och några enstaka träd. Jag kom på mig själv med att ha tappat bort mig totalt när jag kände Justins fot sparka till mig lite lätt på benet. Jag kollade upp och han nickade åt mig att fortsätta. Jag suckade igen och fortsatte. "... var för att jag tvingade dem båda att komma hem, dom var på en gala eftersom att en av deras böcker hade blivit film och den var nominerad för en Golden Globe - tror jag att det var. Och jag tvingade dem att komma hem innan galan var slut. Och eftersom att minaa föräldrar i stort sett gjorde vad som helst för mig, så tänkte dom komma hem. Men dom kom aldrig hem..." jag tog en paus och kollade på Justin som nu såg ut att vilja gråta. "...inte fören efter att galan slutat för fem timmar sedan kom det två poliser hem till mig och berättade vad som hänt för mig... Sedan kom Barney.." jag slutade och kollade åter igen upp på Justin som nu började röra sig mot mig.
Precis som kvällen innan satte han sig bredvid mig och höll om mig. Fast den här gången sa han om och om igen att det inte var mitt fel. Att det absolut inte var mitt fel och att jag inte fick tänka så.
Efter att ha berättat för Justin var det nästan som om väggen jag byggt upp hade rivits och han började sakta med säkert komma närmre in i mitt liv än någon någonsin varit. Men vad vet jag jag kanske bara inbillade mig. Jag menar det var bara han och jag ensamma i en turnebuss (om man inte räknar med chaffören) vi hade ju liksom ingen annan än varandra att söka närhet hos.
Bussen stannade framför ett 'diner' där vi klev av och gick in. Vi möttes av Pattie, Scooter och resten av Justins crew. Vi satt och åt våran frukost. Det var chafför byte så att dom som kört hela natten skulle få sova. Sedan åkte vi vidare. Vi skulle vara framme i Belgien klockan 12 om allt gick som beräknat. Nu var klockan halv nio. Jag och Justin gick in i hans turnebuss igen. Och Justin fortsatte upprepa - Det var inte ditt fel!
Vill du gästblogga? Lämna en kommentar och säg att du vill, samt meljadress så att jag får tag på dig.
Vad tyckte ni om det här kapitlet?
Kommentera?!
Chapter 11 - Just A Cigarette
Justin verkade inte överlycklig över att få se mig, undra vad jag gjort mot honom som gjorde att han inte gillade mig. Jag antar att Chaz och Ryan tämjt lite på sanningen när dom berättade för honom varför jag ska vara med honom i tre veckor på hans turne, vilket jag för övrigt inte fattar alls..?
Random Guys On The Street - Katie With A Cigarette
Morgonen efter vaknade jag av att någon dunkade på min dörr... Jag reste mig ur sängen och masade mig mot dörren. Jag stannade upp vid spegeln och kollade på mig själv. Vilken morgon frisyr... Jag fortsatte sedan mot dörren. Jag öppnade och kollade på Scooter som stod och kollade lite smått irriterat på mig. Såklart skulle han vara irriterad.
"Katie, dags att kliva upp" sa han sedan. Jag suckade och nickade, som ett bevis på att jag faktiskt var vaken och uppe. Sedan gick han och då passade jag på att hoppa in i duschen. Efter en lång och härligt dusch klev jag ur och drog på mig ett par svarta jeans och en vart T-shirt med armarna avklippta sedan till det en jeans väst. Jag smyckade mig med lite armband och sedan ett hårband och satte upp håret i en knut. Sminkade mig och tog mina solglasögon. Det fick bli mina ballerina skor. Jag kollade mig i spegeln innan jag gick ut ifrån hotellrummet.
Utanför stötte jag på Pattie och Scooter. Jag förklarade för dem att jag ville gå och se mig omkring, men jag lovade också att vara på hotellet lagom tills vi skulle åka till arenan för Justins konsert.
Vädret i Tyskland var faktiskt riktigt fint. Det var varmt och det fanns folk överallt. Man borde väl tycka att det var jobb och skoltider? Jag gick omkring ett tag innan jag såg två killar i min ålder, kanske lite äldre, sitta och röka. Jag som faktiskt alltid velat testa gick fram till dom och frågade om jag kunde få en cigarett av dom.
"Sure" svarade den ena killen med en dålig engelskbrytning och sträckte fram en cigarett åt mig. Jag stoppade den i munnen och tog emot tändaren som den andra killen sträckte åt mitt håll. Jag sög in samtidigt som jag eldade på cigaretten. Sedan lämnade jag tillbaka tändaren och tackade igen för cigaretten innan jag gick vidare.
Jag hittade en väldigt vacker plats vid en park där jag satte mig och kollade ut över allt folk som gick omkring och snackade på tyska. När jag kollade på klockan igen så insåg jag att jag var tvungen att vara på hotellet om en halvtimme. Jag fick verkligen inte vara sen. JAg började gå med raska steg mot hotellet och hann precis dit innan dom skulle åka.
Justin var i sin louge och gjorde sig iordning, resten av alla människor sprang omkring som galningar och såg till att allt var klart inför showen. Vilket det verkade vara. En man som jag inte träffat tidigare kom fram till mig och satte sig på den lediga stolen bredvid mig. Jag kollade på honom och han kollade på mig.
"Du måste vara Katie" sa han och sträckte fram handen.
"Ja..." svarade jag och kollade frågande på honom
"Oj förlåt, jag måste presentera mig. Ryan Good" sa han och hans leende blev ännu större.
"trevligat att träffas" sa jag och log vänligt tillbaka.
Plötsligt fick han ett ryck och sprang iväg igen. Själv gick jag och ställde mig bakom scenen på ett sånt perfekt ställe att jag kunde se hela publiken men ingen kunde se mig. Jag var faktiskt rätt så fasinerad över hur många som kommit. Helt galet.
"Fantastiskt va?" hörde jag en röst säga bakom mig, jag snurrade runt och såg Justin stå där och le.
"Otroligt" svarade jag och vände mig om igen. Från den här platsten skulle jag kunna se hela konserten plus alla i publiken.
Konserten drog igång och alla i publiken skrek som galningar och Justin gjorde sin grej. Han var faktiskt riktigt duktig. Jag trodde inte att han skulle vara så duktig live. Men det var han och jag är nog skyldig honom en ursäkt. Kanske inte bokstavligen men...
Efter konserten packade alla ihop sina saker. Vi åkte till hotellet och hämtade sakerna där ifrån och sedan skulle vi alla kliva på turnebussarna. Jag och Justin skulle dela. Egentligen lite skumt att två tonårningar av olika kön skulle dela på en buss. Men det fanns ju en chafför också.
Vi klev in på bussen och jag vart nästan mållös när jag såg hur snyggt det var där inne. Ännu en sak som jag inte förväntat mig.
Chapter 11
Tänkte bara säga, är du intresserad av att gästblogga?
Lämna en kommentar så att jag vet att du är intresserad. Mejladress är ett måste då så att jag kan höra av mig :)
Random Guys On The Street - Katie With A Cigarette
Morgonen efter vaknade jag av att någon dunkade på min dörr... Jag reste mig ur sängen och masade mig mot dörren. Jag stannade upp vid spegeln och kollade på mig själv. Vilken morgon frisyr... Jag fortsatte sedan mot dörren. Jag öppnade och kollade på Scooter som stod och kollade lite smått irriterat på mig. Såklart skulle han vara irriterad.
"Katie, dags att kliva upp" sa han sedan. Jag suckade och nickade, som ett bevis på att jag faktiskt var vaken och uppe. Sedan gick han och då passade jag på att hoppa in i duschen. Efter en lång och härligt dusch klev jag ur och drog på mig ett par svarta jeans och en vart T-shirt med armarna avklippta sedan till det en jeans väst. Jag smyckade mig med lite armband och sedan ett hårband och satte upp håret i en knut. Sminkade mig och tog mina solglasögon. Det fick bli mina ballerina skor. Jag kollade mig i spegeln innan jag gick ut ifrån hotellrummet.
Utanför stötte jag på Pattie och Scooter. Jag förklarade för dem att jag ville gå och se mig omkring, men jag lovade också att vara på hotellet lagom tills vi skulle åka till arenan för Justins konsert.
Vädret i Tyskland var faktiskt riktigt fint. Det var varmt och det fanns folk överallt. Man borde väl tycka att det var jobb och skoltider? Jag gick omkring ett tag innan jag såg två killar i min ålder, kanske lite äldre, sitta och röka. Jag som faktiskt alltid velat testa gick fram till dom och frågade om jag kunde få en cigarett av dom.
"Sure" svarade den ena killen med en dålig engelskbrytning och sträckte fram en cigarett åt mig. Jag stoppade den i munnen och tog emot tändaren som den andra killen sträckte åt mitt håll. Jag sög in samtidigt som jag eldade på cigaretten. Sedan lämnade jag tillbaka tändaren och tackade igen för cigaretten innan jag gick vidare.
Jag hittade en väldigt vacker plats vid en park där jag satte mig och kollade ut över allt folk som gick omkring och snackade på tyska. När jag kollade på klockan igen så insåg jag att jag var tvungen att vara på hotellet om en halvtimme. Jag fick verkligen inte vara sen. JAg började gå med raska steg mot hotellet och hann precis dit innan dom skulle åka.
Justin var i sin louge och gjorde sig iordning, resten av alla människor sprang omkring som galningar och såg till att allt var klart inför showen. Vilket det verkade vara. En man som jag inte träffat tidigare kom fram till mig och satte sig på den lediga stolen bredvid mig. Jag kollade på honom och han kollade på mig.
"Du måste vara Katie" sa han och sträckte fram handen.
"Ja..." svarade jag och kollade frågande på honom
"Oj förlåt, jag måste presentera mig. Ryan Good" sa han och hans leende blev ännu större.
"trevligat att träffas" sa jag och log vänligt tillbaka.
Plötsligt fick han ett ryck och sprang iväg igen. Själv gick jag och ställde mig bakom scenen på ett sånt perfekt ställe att jag kunde se hela publiken men ingen kunde se mig. Jag var faktiskt rätt så fasinerad över hur många som kommit. Helt galet.
"Fantastiskt va?" hörde jag en röst säga bakom mig, jag snurrade runt och såg Justin stå där och le.
"Otroligt" svarade jag och vände mig om igen. Från den här platsten skulle jag kunna se hela konserten plus alla i publiken.
Konserten drog igång och alla i publiken skrek som galningar och Justin gjorde sin grej. Han var faktiskt riktigt duktig. Jag trodde inte att han skulle vara så duktig live. Men det var han och jag är nog skyldig honom en ursäkt. Kanske inte bokstavligen men...
Efter konserten packade alla ihop sina saker. Vi åkte till hotellet och hämtade sakerna där ifrån och sedan skulle vi alla kliva på turnebussarna. Jag och Justin skulle dela. Egentligen lite skumt att två tonårningar av olika kön skulle dela på en buss. Men det fanns ju en chafför också.
Vi klev in på bussen och jag vart nästan mållös när jag såg hur snyggt det var där inne. Ännu en sak som jag inte förväntat mig.
Chapter 11
Tänkte bara säga, är du intresserad av att gästblogga?
Lämna en kommentar så att jag vet att du är intresserad. Mejladress är ett måste då så att jag kan höra av mig :)
Chapter 10 - Is It Too Late To Stay?
Efter att ha packat för tre veckor kröp jag till sängs och önskade att jag skulle slippa åka. Utan Brooke i tre veckor, jag skulle bli galen. Pattie, Justin och resten utav alla som var med på hans turne skulle hata mig redan efter en dag... Bättre tre
veckor kunde jag ju fått ha...
1&2 Katie at the airport - 3 Justin waiting
När Barney väckte mig klockan fyra på morgonen och stressade mig igenom alla dagliga morgon rutiner, som att äta, klä mig, sminka mig och så vidare. För halv fem skulle vi åka till Toronto. Närmsta flygplast. Barney bar ut min väska till bilen och jag tog min mobil och det sista som jag skulle ha i min 'handbagage' väska. Sedan gick jag ut i bilen där Barney satt och väntade. Vi lämnade huset exakt 04.27 vilket var rekord för mig att både fixa mig och kliva upp ur sängen.
"Snälla snälla tvinga mig inte att åka!" tjöt jag fram, mesigare än jag tänkt mig
"Ledsen Katie, det är nog bra för dig att byta miljö" svarade han
"Men jag vet ju inte ens vart jag ska?" försökte jag
"Du ska till Europa, Tyskland om man ska vara exakt" svarade han
"jag vill inte till Tyskland" protesterade jag
"Vilken tur att du ska bo på en turnebuss som faktiskt flyttar på sig"
"vad menar du med det?"
"Pattie har lovat att hon och Justin ska se efter dig, du ska bo med dom i Justins turne buss, du kommer få se en hel del städer, och länder. Inte bara tyskland"
"Yay, tre veckor i en turnebuss med Justin... kunde ni inte bara ha skickat mig till mormor/farmor?"
"Nej, Chaz blir så nervös i hennes närhet, och dina föräldrar ville att du skulle bo med mig och Theresa"
"Fine.." sa jag och gav upp.
Lika lite som jag ville dela turnebuss och badrum med Justin Bieber kunde jag inte låta bli att tycka att det skulle bli skönt att slippa Chaz och Ryans obehagliga blickar... Men Justin hade väl troligast redan fått reda på allt och skulle troligast ge mig samma obehagliga skuldbeläggande bickar... Men men... That's life.
Efter att ha hjälpt mig ut med väskan ur bagageutrymmet på bilen så sa Barney hejdå och åkte tillbaka mot Stratford. Han hade lämnat mig på Torontos flygplats... Tack så mycket. Jag gick in och antog att jag inte kunde slingra mig ifrån det här. Jag började gå mot väsk incheckningen där jag checkade in min väska och sedan gick jag igenom säkerhetstullen och sedan mot gaten. Det var en halvtimme tills planet skulle gå. Alltså skulle jag behöva sitta ett tag.
Jag beslöt mig för att skicka ett sms till Brooke och berätta varför jag inte kunde vara med henne under de kommande tre veckorna. Det blev ett långt sms som jag tror att hon faktiskt skulle bli en överraskning när hon vaknade och kollade på telefonen. När jag skickat smset ringde det. Det var Chaz...
"Hej" svarade jag irriterat
"Du vet väl att jag gärna skulle byta plats med dig, eller hur?" sa han lika irriterat som jag
"Då är vi två" sa jag och la på luren.
Det var en sex timmars flygresa som jag skulle klara av. Sex timmar innan jag klev ur planet och skulle spendera tre veckor tillsammans med Justin och hans mamma, + hans team och crew och allt vad det nu kallas. Inte för att jag förstod varför jag skulle vara med dom? Ville Barney och Theresa bara slippa oroa sig över mig ett tag.
Jag klev ombord på flyget och hoppades på att jag skulle kunna sova hela flygresan. Vilket jag faktiskt lyckades med. Jag vaknade inte fören det var 10 minuter kvar till landning. Vilket jag var ganska glad över att jag lyckats med. Dom tio minuterna som var kvar gick snabbt och att hitta min väska gick ännu snabbare. Sedan gick jag ut för att se ifall jag såg Justin. Vilket jag gjorde, bredvid en stor man och hans mamma plus en till snubbe som jag inte visste vem det var. Jag gick fram och hälsade på Pattie som kramade om mig, Den stora mannen sträckte fram handen och presenterade sig som Kenny medans den andra mannen sa att han hette Scooter. Justin kollade inte ens åt mitt håll. Antar att han var lika glad att ha mig här som jag var att vara här.
Det var en tio minters lång biltur från flygplatsen till hotellet vi skulle bo på tills imorgon när Justin hade sin konsert och efter den skulle vi tydligen åka direkt från Tyskland till Frankrike eller nått. Det kanske var Nederländerna dom sa. Jag brydde mig inte så mycket så jag orkade inte lyssna när Scooter satt och pratade. Det enda som jag hörde som jag faktiskt ville höra var att på varje hotell skulle jag få bo i ett lyxrum alldeles själv. Men på turnebussen skulle jag bo med Justin. Pattie skulle tydligen bo i en annan. Han sa nått om att jag och Justin verkligen behövde vara ifrån vuxna ett tag, även om vi bara skulle sova under tiden. Jag fattade inte mycket alls av vad dom sa men...
På hotellet drog Justin och Kenny iväg snabbt medans Pattie och Scooter stod med mig tills jag fått min nyckel, sedan åkte vi upp till våran våning. Jag hade rummet mittemellan Justin och Pattie. Kunde det bli bättre? Nej, såklart inte.
Jag satte mig inne på hotellrummet och slog igång TVn.
Justin verkade inte överlycklig över att få se mig, undra vad jag gjort mot honom som gjorde att han inte gillade mig. Jag antar att Chaz och Ryan tämjt lite på sanningen när dom berättade för honom varför jag ska vara med honom i tre veckor på hans turne, vilket jag för övrigt inte fattar alls..?
Vad kommer egentligen hända dom här tre veckorna..?
Kommentera?
veckor kunde jag ju fått ha...
1&2 Katie at the airport - 3 Justin waiting
När Barney väckte mig klockan fyra på morgonen och stressade mig igenom alla dagliga morgon rutiner, som att äta, klä mig, sminka mig och så vidare. För halv fem skulle vi åka till Toronto. Närmsta flygplast. Barney bar ut min väska till bilen och jag tog min mobil och det sista som jag skulle ha i min 'handbagage' väska. Sedan gick jag ut i bilen där Barney satt och väntade. Vi lämnade huset exakt 04.27 vilket var rekord för mig att både fixa mig och kliva upp ur sängen.
"Snälla snälla tvinga mig inte att åka!" tjöt jag fram, mesigare än jag tänkt mig
"Ledsen Katie, det är nog bra för dig att byta miljö" svarade han
"Men jag vet ju inte ens vart jag ska?" försökte jag
"Du ska till Europa, Tyskland om man ska vara exakt" svarade han
"jag vill inte till Tyskland" protesterade jag
"Vilken tur att du ska bo på en turnebuss som faktiskt flyttar på sig"
"vad menar du med det?"
"Pattie har lovat att hon och Justin ska se efter dig, du ska bo med dom i Justins turne buss, du kommer få se en hel del städer, och länder. Inte bara tyskland"
"Yay, tre veckor i en turnebuss med Justin... kunde ni inte bara ha skickat mig till mormor/farmor?"
"Nej, Chaz blir så nervös i hennes närhet, och dina föräldrar ville att du skulle bo med mig och Theresa"
"Fine.." sa jag och gav upp.
Lika lite som jag ville dela turnebuss och badrum med Justin Bieber kunde jag inte låta bli att tycka att det skulle bli skönt att slippa Chaz och Ryans obehagliga blickar... Men Justin hade väl troligast redan fått reda på allt och skulle troligast ge mig samma obehagliga skuldbeläggande bickar... Men men... That's life.
Efter att ha hjälpt mig ut med väskan ur bagageutrymmet på bilen så sa Barney hejdå och åkte tillbaka mot Stratford. Han hade lämnat mig på Torontos flygplats... Tack så mycket. Jag gick in och antog att jag inte kunde slingra mig ifrån det här. Jag började gå mot väsk incheckningen där jag checkade in min väska och sedan gick jag igenom säkerhetstullen och sedan mot gaten. Det var en halvtimme tills planet skulle gå. Alltså skulle jag behöva sitta ett tag.
Jag beslöt mig för att skicka ett sms till Brooke och berätta varför jag inte kunde vara med henne under de kommande tre veckorna. Det blev ett långt sms som jag tror att hon faktiskt skulle bli en överraskning när hon vaknade och kollade på telefonen. När jag skickat smset ringde det. Det var Chaz...
"Hej" svarade jag irriterat
"Du vet väl att jag gärna skulle byta plats med dig, eller hur?" sa han lika irriterat som jag
"Då är vi två" sa jag och la på luren.
Det var en sex timmars flygresa som jag skulle klara av. Sex timmar innan jag klev ur planet och skulle spendera tre veckor tillsammans med Justin och hans mamma, + hans team och crew och allt vad det nu kallas. Inte för att jag förstod varför jag skulle vara med dom? Ville Barney och Theresa bara slippa oroa sig över mig ett tag.
Jag klev ombord på flyget och hoppades på att jag skulle kunna sova hela flygresan. Vilket jag faktiskt lyckades med. Jag vaknade inte fören det var 10 minuter kvar till landning. Vilket jag var ganska glad över att jag lyckats med. Dom tio minuterna som var kvar gick snabbt och att hitta min väska gick ännu snabbare. Sedan gick jag ut för att se ifall jag såg Justin. Vilket jag gjorde, bredvid en stor man och hans mamma plus en till snubbe som jag inte visste vem det var. Jag gick fram och hälsade på Pattie som kramade om mig, Den stora mannen sträckte fram handen och presenterade sig som Kenny medans den andra mannen sa att han hette Scooter. Justin kollade inte ens åt mitt håll. Antar att han var lika glad att ha mig här som jag var att vara här.
Det var en tio minters lång biltur från flygplatsen till hotellet vi skulle bo på tills imorgon när Justin hade sin konsert och efter den skulle vi tydligen åka direkt från Tyskland till Frankrike eller nått. Det kanske var Nederländerna dom sa. Jag brydde mig inte så mycket så jag orkade inte lyssna när Scooter satt och pratade. Det enda som jag hörde som jag faktiskt ville höra var att på varje hotell skulle jag få bo i ett lyxrum alldeles själv. Men på turnebussen skulle jag bo med Justin. Pattie skulle tydligen bo i en annan. Han sa nått om att jag och Justin verkligen behövde vara ifrån vuxna ett tag, även om vi bara skulle sova under tiden. Jag fattade inte mycket alls av vad dom sa men...
På hotellet drog Justin och Kenny iväg snabbt medans Pattie och Scooter stod med mig tills jag fått min nyckel, sedan åkte vi upp till våran våning. Jag hade rummet mittemellan Justin och Pattie. Kunde det bli bättre? Nej, såklart inte.
Jag satte mig inne på hotellrummet och slog igång TVn.
Justin verkade inte överlycklig över att få se mig, undra vad jag gjort mot honom som gjorde att han inte gillade mig. Jag antar att Chaz och Ryan tämjt lite på sanningen när dom berättade för honom varför jag ska vara med honom i tre veckor på hans turne, vilket jag för övrigt inte fattar alls..?
Vad kommer egentligen hända dom här tre veckorna..?
Kommentera?
Chapter 9 - Joy-Ride
"Vill du sova här inatt?" frågade jag appropå ingenting.
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Larry, Katie, Pitch & Sam
Fredag... Två dagars avstängning avklarad av mina två veckor. Plus ett lov direkt efter. Ganska nice. Ingen skola på tre veckor. Eftersom att Chaz är i skolan och Barney och Theresa på jobbet var jag helt ensam hemma. Ingen som sa åt mig att kliva upp eller göra nått annat tråkigt. Sam - Samantha - hade lovat att komma förbi med läxorna. För stunden satt jag i soffan och kollade på Nalle Puh... Vilket var ganska roande, ja eller inte..
Min mobil plingade till och jag sträckte mig efter den och kollade, ett oläst meddelande från Pitch stod det på skärmen. Jag tröck upp meddelandet och läste det. "BRRRRR! Vi ska dra ut ikväll, hänger du med?" stod det. Jag svarade "Visst, men vilka är vi?" det gick bara några sekunder innan han svarade igen. "Larry, Sam och jag" Sam och Pitch visste jag vilka dom var men vem fan är Larry? Antar att jag skulle få veta det ikväll runt åtta.
Jag gick upp på mitt rum och klädde på mig. Det fick bli en vit tråkig tröja och ett par jeans. Simpelt. Jag fixade håret och sminkade mig. Efter att jag fixat mig klart så var klockan sex och Theresa hade kommit hem. Hon hade börjat med maten. Fredags mat. Vilket betyde typ Tacos eller nått annat som ansågs 'lyxigt' Barney skulle komma hem vilken minut som helst tillsammans med Chaz som han hämtat hon Ryan. Samma dagliga rutiner varje dag. Förutom dom dagar Chaz åt eller sov hos Ryan. Eller dom gånger han sa att han var hos Ryan och sov där när han egentligen var hemma hos Ellie, hans flickvän. Som verken Barney eller Theresa viste nått om. Eftersom att Chaz lyckats kracha bilen igen så fick Barney hämta honom och lämna honom i stort sett överallt.
"Maten är klar!" ropade Theresa från köket.
Jag öppnade dörren till mitt rum och möttes av Chaz skarpa blick. "Vi måste snacka efter maten" snäste han åt mig och sedan sprang han före ner för trappen. Jag himlade med ögonen och gick ner jag med.
När jag kom ner möttes jag av en överraskning, Ryan satt vid mat bordet och kollade skarpt på mig. Jag suckade och satte mig. Herregud vad folk hade blivit konstiga. Det var tacos till middag som jag förutspått. Efter middagen ursäktade jag mig och gick upp på mitt rum igen. Det var en halv timme kvar tills jag skulle gå till parken och träffa Pitch, Sam och Larry.
"Kom in" sa jag när jag hörde att någon - Chaz - knackade på min dörr. In kom både Ryan och Chaz. Dom stängde dörren efter sig och satte sig på min säng. Sedan suckade dom båda så att jag skulle vända min skrivbordsstol. Jag vände den och kollade på dom medans dom satt där och såg ut att förbereda sig inför ett tal.
"Katie..." Började Chaz. "Jag vet att det måste vara jobbigt för dig just nu, med tanke på allt du varit med om. Men du kan inte hålla på såhär. Jag hörde mamma och pappa snacka igår om att dom skulle bli strängare och att dom behövde hjälp med det, och jag vill verkligen inte att farmor ska komma!!! Snälla låt mig slippa det" fortsatte han sedan, själv kollade jag bara på honom innan jag svarade "är du säker på att det är mormor dom kommer att ringa för hjälp?" svarade jag och flinade. Jag hade inga som helst problem med våran mormor/farmor. Men Chaz tycktes ha det..
"Katie, jag är orolig för dig" inflikade Ryan efter det "Jag vill inte att nått ska hända dig, vi hade ju så kul i sommras..." sa han och kollade på mig. Jag suckade och vände mig mot klockan, fem i åtta. Jag måste gå! Jag reste mig hastigt upp och sprang in i garedroben där jag drog ut mina vita converse och drog på mig dom sedan masade jag ut Chaz och Ryan ur mitt rum tog tag i min skinnjacka och sprang ner för trappen och ut genom dörren.
När jag kom till parken var grabbarna redan där. Larry såg ut att vara omkring 20? Han presenterade sig som Larry, Brookes storebror. Då slog allt ner i skallen på mig. Hon hade ju berättat om honom. Vi började gå omkring och bara chillade.
"Ey, jag fick en idé" utbrast Larry efter en timme av att inte ha gjort nått alls.
"Vadå?" frågade både Sam och Pitch i kör
"Joy-Ride såklart"
Vi sprang in på en gård där det stod en gammal snygg bil med lite raggar stuk över sig. Larry började fippla med något, medans Pitch lyckades få upp bildörren och vi hoppade in. Sam satte sig vid förarsätet och när Larry lyckats tjuvkoppla bilen hoppade han också in. Sedan körde vi iväg. Larry slog igång radion på hög volym och alla vevade ner sina rutor så att det skulle höras. Sedan var det dags för att dra åt oss uppmärkasamheten ännu mer. Vi började alla tjuta och efter ett tag var det inte på låtsas längre, det var obeskrivligt kul. Efter att vi åkt klart åkte vi tillbaka med bilen och sedan stack vi från gården.
Men som vanligt med min tur så hade familjen som ägde bilen märkt att den var borta, vilket inte är meningen med en Joy-Ride så polisen var där. Självklart... Polisen skjutsade oss till stationen och när vi förklarat att det var en
Joy-Ride började den unga polisen skratta och sa att han ofta gjort sånt när han var yngre. Men hn ville ändå skjutsa hem oss och snacka med våra förmyndare, alla utom Larry. Han fick göra vad tusan han ville.
Efter att ha kommit hem med polisen och polisen förklarat för Barney och Theresa vad som hänt, samtidigt som Ryan och Chaz stått i trappen och tjuvlyssnat. När Barney sagt godnatt till polismannen så kollade han på mig, sedan på Theresa som nickade mot honom.
"Katie... Vi har bestämt med Pattie, Justins mamma du vet? Att du ska åka och vara med på Justins turne dom här tre veckorna. Du måste få byta miljö ett tag och Pattie tyckte att det var en bra idé att låta dig vara med på Justins turne" Sa han efter det. Först öppnade jag bara munnen, sedan hörde jag hur Chaz och Ryan började protestera och komma ingåendes. Tydligen ville dom inte att jag skulle få en semester. Men Barney och Theresa förklarade att det skulle vara ett miljö byte som kanske kunde få mig att se saker på ett annat sett.
"Men pappa! Jag och Ryan ska ju till honom på lovet" Klagade Chaz
"Ni ska fortfarande få åka dit på lovet, men Katie kommer åka redan imorgon, och hon kommer åka med er tillbaka om tre veckor" svarade han och log mot sin son. Sedan vände han sig mot mig igen och kollade allvarligt på mig "Jag föreslår att du går upp och packar, ditt flyg går redan klockan åtta imorgon" Jag suckade och gjorde som han sa.
Efter att ha packat för tre veckor kröp jag till sängs och önskade att jag skulle slippa åka. Utan Brooke i tre veckor, jag skulle bli galen. Pattie, Justin och resten utav alla som var med på hans turne skulle hata mig redan efter en dag... Bättre tre veckor kunde jag ju fått ha...
Chapter 9!
Kommentera? :)
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Larry, Katie, Pitch & Sam
Fredag... Två dagars avstängning avklarad av mina två veckor. Plus ett lov direkt efter. Ganska nice. Ingen skola på tre veckor. Eftersom att Chaz är i skolan och Barney och Theresa på jobbet var jag helt ensam hemma. Ingen som sa åt mig att kliva upp eller göra nått annat tråkigt. Sam - Samantha - hade lovat att komma förbi med läxorna. För stunden satt jag i soffan och kollade på Nalle Puh... Vilket var ganska roande, ja eller inte..
Min mobil plingade till och jag sträckte mig efter den och kollade, ett oläst meddelande från Pitch stod det på skärmen. Jag tröck upp meddelandet och läste det. "BRRRRR! Vi ska dra ut ikväll, hänger du med?" stod det. Jag svarade "Visst, men vilka är vi?" det gick bara några sekunder innan han svarade igen. "Larry, Sam och jag" Sam och Pitch visste jag vilka dom var men vem fan är Larry? Antar att jag skulle få veta det ikväll runt åtta.
Jag gick upp på mitt rum och klädde på mig. Det fick bli en vit tråkig tröja och ett par jeans. Simpelt. Jag fixade håret och sminkade mig. Efter att jag fixat mig klart så var klockan sex och Theresa hade kommit hem. Hon hade börjat med maten. Fredags mat. Vilket betyde typ Tacos eller nått annat som ansågs 'lyxigt' Barney skulle komma hem vilken minut som helst tillsammans med Chaz som han hämtat hon Ryan. Samma dagliga rutiner varje dag. Förutom dom dagar Chaz åt eller sov hos Ryan. Eller dom gånger han sa att han var hos Ryan och sov där när han egentligen var hemma hos Ellie, hans flickvän. Som verken Barney eller Theresa viste nått om. Eftersom att Chaz lyckats kracha bilen igen så fick Barney hämta honom och lämna honom i stort sett överallt.
"Maten är klar!" ropade Theresa från köket.
Jag öppnade dörren till mitt rum och möttes av Chaz skarpa blick. "Vi måste snacka efter maten" snäste han åt mig och sedan sprang han före ner för trappen. Jag himlade med ögonen och gick ner jag med.
När jag kom ner möttes jag av en överraskning, Ryan satt vid mat bordet och kollade skarpt på mig. Jag suckade och satte mig. Herregud vad folk hade blivit konstiga. Det var tacos till middag som jag förutspått. Efter middagen ursäktade jag mig och gick upp på mitt rum igen. Det var en halv timme kvar tills jag skulle gå till parken och träffa Pitch, Sam och Larry.
"Kom in" sa jag när jag hörde att någon - Chaz - knackade på min dörr. In kom både Ryan och Chaz. Dom stängde dörren efter sig och satte sig på min säng. Sedan suckade dom båda så att jag skulle vända min skrivbordsstol. Jag vände den och kollade på dom medans dom satt där och såg ut att förbereda sig inför ett tal.
"Katie..." Började Chaz. "Jag vet att det måste vara jobbigt för dig just nu, med tanke på allt du varit med om. Men du kan inte hålla på såhär. Jag hörde mamma och pappa snacka igår om att dom skulle bli strängare och att dom behövde hjälp med det, och jag vill verkligen inte att farmor ska komma!!! Snälla låt mig slippa det" fortsatte han sedan, själv kollade jag bara på honom innan jag svarade "är du säker på att det är mormor dom kommer att ringa för hjälp?" svarade jag och flinade. Jag hade inga som helst problem med våran mormor/farmor. Men Chaz tycktes ha det..
"Katie, jag är orolig för dig" inflikade Ryan efter det "Jag vill inte att nått ska hända dig, vi hade ju så kul i sommras..." sa han och kollade på mig. Jag suckade och vände mig mot klockan, fem i åtta. Jag måste gå! Jag reste mig hastigt upp och sprang in i garedroben där jag drog ut mina vita converse och drog på mig dom sedan masade jag ut Chaz och Ryan ur mitt rum tog tag i min skinnjacka och sprang ner för trappen och ut genom dörren.
När jag kom till parken var grabbarna redan där. Larry såg ut att vara omkring 20? Han presenterade sig som Larry, Brookes storebror. Då slog allt ner i skallen på mig. Hon hade ju berättat om honom. Vi började gå omkring och bara chillade.
"Ey, jag fick en idé" utbrast Larry efter en timme av att inte ha gjort nått alls.
"Vadå?" frågade både Sam och Pitch i kör
"Joy-Ride såklart"
Vi sprang in på en gård där det stod en gammal snygg bil med lite raggar stuk över sig. Larry började fippla med något, medans Pitch lyckades få upp bildörren och vi hoppade in. Sam satte sig vid förarsätet och när Larry lyckats tjuvkoppla bilen hoppade han också in. Sedan körde vi iväg. Larry slog igång radion på hög volym och alla vevade ner sina rutor så att det skulle höras. Sedan var det dags för att dra åt oss uppmärkasamheten ännu mer. Vi började alla tjuta och efter ett tag var det inte på låtsas längre, det var obeskrivligt kul. Efter att vi åkt klart åkte vi tillbaka med bilen och sedan stack vi från gården.
Men som vanligt med min tur så hade familjen som ägde bilen märkt att den var borta, vilket inte är meningen med en Joy-Ride så polisen var där. Självklart... Polisen skjutsade oss till stationen och när vi förklarat att det var en
Joy-Ride började den unga polisen skratta och sa att han ofta gjort sånt när han var yngre. Men hn ville ändå skjutsa hem oss och snacka med våra förmyndare, alla utom Larry. Han fick göra vad tusan han ville.
Efter att ha kommit hem med polisen och polisen förklarat för Barney och Theresa vad som hänt, samtidigt som Ryan och Chaz stått i trappen och tjuvlyssnat. När Barney sagt godnatt till polismannen så kollade han på mig, sedan på Theresa som nickade mot honom.
"Katie... Vi har bestämt med Pattie, Justins mamma du vet? Att du ska åka och vara med på Justins turne dom här tre veckorna. Du måste få byta miljö ett tag och Pattie tyckte att det var en bra idé att låta dig vara med på Justins turne" Sa han efter det. Först öppnade jag bara munnen, sedan hörde jag hur Chaz och Ryan började protestera och komma ingåendes. Tydligen ville dom inte att jag skulle få en semester. Men Barney och Theresa förklarade att det skulle vara ett miljö byte som kanske kunde få mig att se saker på ett annat sett.
"Men pappa! Jag och Ryan ska ju till honom på lovet" Klagade Chaz
"Ni ska fortfarande få åka dit på lovet, men Katie kommer åka redan imorgon, och hon kommer åka med er tillbaka om tre veckor" svarade han och log mot sin son. Sedan vände han sig mot mig igen och kollade allvarligt på mig "Jag föreslår att du går upp och packar, ditt flyg går redan klockan åtta imorgon" Jag suckade och gjorde som han sa.
Efter att ha packat för tre veckor kröp jag till sängs och önskade att jag skulle slippa åka. Utan Brooke i tre veckor, jag skulle bli galen. Pattie, Justin och resten utav alla som var med på hans turne skulle hata mig redan efter en dag... Bättre tre veckor kunde jag ju fått ha...
Chapter 9!
Kommentera? :)
Chapter 8 - Expulsion
Efter att ha varit ute och gjort i stort sett ingenting alls i en hel massa timmar skjutade dom hem mig och där inne väntade Barney och Theresa på mig...
Katie & Brooke
Allt med skolan hade gensat blivit värre på bara en vecka. Jag gillade verkligen att inte bry mig om vad folk sa. Men allt jag och Brooke gjort den senaste veckan hade kanske varit att gå över styr? Jag vet inte men jag vet att det var roligt. Vi hade roligt när vi var elaka mot lärarna, vi hade roligt när vi förstörde, vi hade roligt när vi var hänsynslösa... Pitch var också helt klart med på våra hänsynslösa handlingar, vilket inte Sam och Sam va. Något mer jag fått lära mig under den senaste veckan var att Sam och Sam faktiskt är syskon. Det skiljer ett år emellan dem. Sam - Samuel - och Pitch är lika gamla som Chaz och Ryan medans Sam - Samantha - är lika gammal som mig och Brooke.
Första gången jag träffade Brookes mamma förstod jag varför Brooke är som hon är. Hennes mamma bryr sig inte ett skit om henne och Brooke gör det hon gör för att försöka få uppmärksamhet av sin mamma och för att vara en rebellisk tonåring såklart. Precis som att jag gör det jag gör för att kunna läka sorgen jag bär inom mig.
Dagens största 'skämt' skulle inträffa exakt fem minuter efter att klockan ringt ut och det var en tio minuters rast mellan lektionerna. Brooke och jag hade valt ut fem skåp som råkat ut för en lite olycka. Jag hade faktiskt inte velat vara med på det här från början, men Brooke och Pitch hade fått med mig på det... Grupptryck... Brooke är faktiskt väldigt manipulerande.
Klockan ringde ut och det var dags för 'skämtet' alla började gå ut ur klassrummen och plötsligt skakades hela folksamligen, lärare som elever. Fem skåp hade just gett ifrån sig höga smällar. Jag, Brooke och Pitch satt bara och skrattade i ett hörn. När vi skuggades av någon.
"Ni följer med mig" sa en rasande Mrs Klaine. Såklart skulle det vara Klaine som kom på oss...
Inne på rektorskontorert kunde jag inte låta bli att kolla omkring. Rektorn på den här skolan hade verkligen ett lyxigt kontor. Vi satt inne hos rektorn och rektorn hade pratat med oss, snarare skällt ut oss. Nu väntade vi bara på att våra föräldrar skulle komma, eller i mitt fall min morbror och moster. Rektorn hade sagt nått om relegering, med det kunde även sluta som bara en eller två veckors avstängning. Jag hade inte lyssnat så noga. Jag hade mest tänkt på vad jag gjort och insett att det var fel.
Eftersom att Barney och Theresa var dom första på plats fick dom komma in först och Brooke och Pitch fick gå ut och vänta på sina föräldrar.
"Så... Kathrine har andvänt sig av mini-smällare på skolans område. Detta ser vi som ett problem" Började Mr Harrison - rektorn - förklara för Barney och Theresa. Under hela samtalet satt båda två och bara nickade åt var Mr Harrison sa. Tills Barney tillslut öppnade munnen.
"Ni är väl medvetna om att Katie nyligen förlorat sina föräldrar i en väldigt tragisk olycka, jag tror att det är hennes sett att hantera sin sorg, Mr Harrison." Mr Harrison såg uppriktigt förvånad ut när Barney berättade för honom om mina föräldrar. Han kollade sedan på mig och beklagade sig. Innan han sedan vände sig mot Barney och Theresa igen och sa att jag kunde få två veckors avstängning med omedelbar inverkan. Han sa även att jag måste hitta ett nytt sett att hantera min sorg på i frotsättningen. Barney och Theresa tackade.
"Vart du relegerad?" var det första Brooke frågade när jag kom ut med Berney och Theresa tätt bakom mig.
"Nej, två veckors avstängning med omeldebar inverkan" sa jag och flinade
"Lindrigt. Jag kommer helt klart bli relegerad" sa hon och flinade. Pitch som inte sagt mycket alls öppnade sin mun och kollade på mig. "Lindrigt" sa han och suckade. Jag nickade mot honom och vände mig sedan mot Brooke. "Ring mig sedan och berätta ditt staff" sa jag och hon nickade.
Efter middagen ringde Brooke och frågade ifall hon kunde komma över. Jag sa att hon kunde komma, men jag sa även att hon skulle ta med sig sin bikini så att vi kunde bada i poolen, även fast att det var oktober och ganska kallt gick hon med på det. Inom en radie av 10-15 minuter stod Brooke utanför dörren. Jag öppnade och vi badade länge fast att det var äckligt kallt både i luften och i vattnet.
Efter det gick vi in på mitt rum och satte igång en film som kunde spelas i bakgrunden medans vi pratade.
"Så.. Vad fick du för straff?" frågade jag
"Samma som du... Han ville relegera både mig och Pitch men eftersom att du kommit undan så lindrigt sa han att han inte kunde ge oss ett värre straff... Så nu har jag två veckor så jag inte behöver göra ett skit, plus att när vi egentligen ska komma tillbaka till skolan är det lov. Så vi har alltså typ tre veckors lov" sa hon med det bredaste leendet jag någonsin sett.
"Vill du sova här inatt?" frågade jag appropå ingenting.
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Snälla kom med ideer. Och var inte rädd för att säga vad ni tycker!!
Kommentera? Snälla
Katie & Brooke
Allt med skolan hade gensat blivit värre på bara en vecka. Jag gillade verkligen att inte bry mig om vad folk sa. Men allt jag och Brooke gjort den senaste veckan hade kanske varit att gå över styr? Jag vet inte men jag vet att det var roligt. Vi hade roligt när vi var elaka mot lärarna, vi hade roligt när vi förstörde, vi hade roligt när vi var hänsynslösa... Pitch var också helt klart med på våra hänsynslösa handlingar, vilket inte Sam och Sam va. Något mer jag fått lära mig under den senaste veckan var att Sam och Sam faktiskt är syskon. Det skiljer ett år emellan dem. Sam - Samuel - och Pitch är lika gamla som Chaz och Ryan medans Sam - Samantha - är lika gammal som mig och Brooke.
Första gången jag träffade Brookes mamma förstod jag varför Brooke är som hon är. Hennes mamma bryr sig inte ett skit om henne och Brooke gör det hon gör för att försöka få uppmärksamhet av sin mamma och för att vara en rebellisk tonåring såklart. Precis som att jag gör det jag gör för att kunna läka sorgen jag bär inom mig.
Dagens största 'skämt' skulle inträffa exakt fem minuter efter att klockan ringt ut och det var en tio minuters rast mellan lektionerna. Brooke och jag hade valt ut fem skåp som råkat ut för en lite olycka. Jag hade faktiskt inte velat vara med på det här från början, men Brooke och Pitch hade fått med mig på det... Grupptryck... Brooke är faktiskt väldigt manipulerande.
Klockan ringde ut och det var dags för 'skämtet' alla började gå ut ur klassrummen och plötsligt skakades hela folksamligen, lärare som elever. Fem skåp hade just gett ifrån sig höga smällar. Jag, Brooke och Pitch satt bara och skrattade i ett hörn. När vi skuggades av någon.
"Ni följer med mig" sa en rasande Mrs Klaine. Såklart skulle det vara Klaine som kom på oss...
Inne på rektorskontorert kunde jag inte låta bli att kolla omkring. Rektorn på den här skolan hade verkligen ett lyxigt kontor. Vi satt inne hos rektorn och rektorn hade pratat med oss, snarare skällt ut oss. Nu väntade vi bara på att våra föräldrar skulle komma, eller i mitt fall min morbror och moster. Rektorn hade sagt nått om relegering, med det kunde även sluta som bara en eller två veckors avstängning. Jag hade inte lyssnat så noga. Jag hade mest tänkt på vad jag gjort och insett att det var fel.
Eftersom att Barney och Theresa var dom första på plats fick dom komma in först och Brooke och Pitch fick gå ut och vänta på sina föräldrar.
"Så... Kathrine har andvänt sig av mini-smällare på skolans område. Detta ser vi som ett problem" Började Mr Harrison - rektorn - förklara för Barney och Theresa. Under hela samtalet satt båda två och bara nickade åt var Mr Harrison sa. Tills Barney tillslut öppnade munnen.
"Ni är väl medvetna om att Katie nyligen förlorat sina föräldrar i en väldigt tragisk olycka, jag tror att det är hennes sett att hantera sin sorg, Mr Harrison." Mr Harrison såg uppriktigt förvånad ut när Barney berättade för honom om mina föräldrar. Han kollade sedan på mig och beklagade sig. Innan han sedan vände sig mot Barney och Theresa igen och sa att jag kunde få två veckors avstängning med omedelbar inverkan. Han sa även att jag måste hitta ett nytt sett att hantera min sorg på i frotsättningen. Barney och Theresa tackade.
"Vart du relegerad?" var det första Brooke frågade när jag kom ut med Berney och Theresa tätt bakom mig.
"Nej, två veckors avstängning med omeldebar inverkan" sa jag och flinade
"Lindrigt. Jag kommer helt klart bli relegerad" sa hon och flinade. Pitch som inte sagt mycket alls öppnade sin mun och kollade på mig. "Lindrigt" sa han och suckade. Jag nickade mot honom och vände mig sedan mot Brooke. "Ring mig sedan och berätta ditt staff" sa jag och hon nickade.
Efter middagen ringde Brooke och frågade ifall hon kunde komma över. Jag sa att hon kunde komma, men jag sa även att hon skulle ta med sig sin bikini så att vi kunde bada i poolen, även fast att det var oktober och ganska kallt gick hon med på det. Inom en radie av 10-15 minuter stod Brooke utanför dörren. Jag öppnade och vi badade länge fast att det var äckligt kallt både i luften och i vattnet.
Efter det gick vi in på mitt rum och satte igång en film som kunde spelas i bakgrunden medans vi pratade.
"Så.. Vad fick du för straff?" frågade jag
"Samma som du... Han ville relegera både mig och Pitch men eftersom att du kommit undan så lindrigt sa han att han inte kunde ge oss ett värre straff... Så nu har jag två veckor så jag inte behöver göra ett skit, plus att när vi egentligen ska komma tillbaka till skolan är det lov. Så vi har alltså typ tre veckors lov" sa hon med det bredaste leendet jag någonsin sett.
"Vill du sova här inatt?" frågade jag appropå ingenting.
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Snälla kom med ideer. Och var inte rädd för att säga vad ni tycker!!
Kommentera? Snälla
Chapter 7 - Brooke Knows Best
I bilen påväg hem verkade Chaz sur.
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Brooke - Katie & Brooke - Katie
Veckorna i skolan hade gått, jag och Brooke hade i stort sett blivit oskiljaktiga. Brooke får mig verkligen att brundra henne. Hon lyckas vara skolans bråkstake och ändå lyckas hon hålla sig från både att bli avstängd och relegerad i från skolan. Galet. Chaz var fortfarande förbannad på mig för att jag var så mycket med Brooke, men han hade börjat vänja sig.
Brooke och jag började dra oss igenom korridoren, tio minuter senare än alla andra. Brooke verkade på ett underligt bra humör idag. Vi hade precis ätit lunch tillsammans med Pitch och Sam - Samuel - eftersom att Sam - Samantha - var sjuk så var hon inte med.
"Jag hatar historia med Mrs Klaine" stönade Brooke. Jag kunde inte hålla mig för skratt, det var samma visa varje historia lektion, Brooke klagade på Mrs Klaine och Mrs Klaine kastade ut henne. Vilket ofta ledde till att min telefon började plinga okontrolerat och jag blev också utkastad.
Brooke röck upp dörren till klassrummet där Mrs Klaine stod och undervisade om första världskriget för våran historia klass.
"Trevligt att ni kunde titta förbi Miss Strike och Miss Clark" sa Mrs Klaine irriterat
"Alltid ett nöje" hånlog Brooke och klassen brast ut i skratt.
Vi satte oss och jag började genast fippla med mina naglar. Jag orkade inte med Mrs Klaine tjat om första världskriget. Förra året på min förra skola hade jag haft prov plus redovisning om första världskriget, jag kunde allt hon sa redan.
"Pssst" hörde jag Brooke låta (?) samtidigt som hon knackade mig på axeln
"vad?" svarade jag
"Lust att reta Klaine lite?"
"jag är på" svarade jag och log
"Okej, haka på" sa hon och jag väntade på att hon skulle göra något.
Jag satt och fokuserade på vad Brooke skulle göra. Jag hade verkligen ingen aning. Vad hade hon kommit på nu då? Vi skulle helt klart bli utkastade ifrån lektionen. Vilket betydde ännu ett samtal hem till Barney. Barney som ursäktat med att jag förlorat mina föräldrar varje gång dom ringt, vilket var varje dag. Han blir inte ens arg på mig.
"Hur orkar man egentligen vara som dig Mrs Klaine?" hörde jag Brooke säga högt och tydligt från raden bakom mig. Antar att det var hennes hint, då var det min tur efter att Klaine svarat.
"Ursäkta?" svarade Klaine och såg aningen förvirrad ut.
"Men Kline lilla, du är så dryg och jobbig, hur orkar du?" fortsatte jag på Brookes kommentar och gav det som svar till Klaine. Klaine blev tyst och Brooke fortsatte att prata högt och tydligt fast nu med mig.
Vi hade en hög och öppen konversation i klassrummet om allt mellan himmel och jord. Hela klassen skrattade och verkade road. Men Klaine var mindre road.
"Miss Strike och Miss Clark, gå ut NU!" röt Klaine.
Som vanligt började Brooke gå emot dörren. Själv tänkte jag göra nå mer dramatiskt. Jag gick till det öppna fönstret och klättrade upp på fönsterbrädan och hoppade ut. Jag hörde hur klassen började garva och hur Brooke snabbt sprang ut genom dörren i ett skratt anfall.
"Miss Clark, vad i hela friden håller du på med?!" röt Klaine mot mig
"Du sa att jag skulle gå ut" svarade jag och började gå mot skolingången igen, samtidigt som jag var tacksam över att vi hade historia på bottenvåningen.
Jag mötte Brooke i korridoren, hon skrattade fortfarande och gav mig en high five. Efter det bestämde vi oss för att gå till Pitch och Sams klassrum för att jaga ut dom.
Efter att ha försökt i tio minuter fick vi äntligen ut dom. Då bestämde vi oss för att skippa resten av dagen och åka iväg och ha roligt istället. Vi satte oss alla i Pitch bil, Sam satt fram, Pitch körde och jag och Brooke satt i baksätet. Brooke berättade om hur jag gått ut ifrån klassrummet och dom var både imponerade och roade av det.
Efter att ha varit ute och gjort i stort sett ingenting alls i en hel massa timmar skjutade dom hem mig och där inne väntade Barney och Theresa på mig...
Vad tycks???
Kommentera? Snälla!
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Brooke - Katie & Brooke - Katie
Veckorna i skolan hade gått, jag och Brooke hade i stort sett blivit oskiljaktiga. Brooke får mig verkligen att brundra henne. Hon lyckas vara skolans bråkstake och ändå lyckas hon hålla sig från både att bli avstängd och relegerad i från skolan. Galet. Chaz var fortfarande förbannad på mig för att jag var så mycket med Brooke, men han hade börjat vänja sig.
Brooke och jag började dra oss igenom korridoren, tio minuter senare än alla andra. Brooke verkade på ett underligt bra humör idag. Vi hade precis ätit lunch tillsammans med Pitch och Sam - Samuel - eftersom att Sam - Samantha - var sjuk så var hon inte med.
"Jag hatar historia med Mrs Klaine" stönade Brooke. Jag kunde inte hålla mig för skratt, det var samma visa varje historia lektion, Brooke klagade på Mrs Klaine och Mrs Klaine kastade ut henne. Vilket ofta ledde till att min telefon började plinga okontrolerat och jag blev också utkastad.
Brooke röck upp dörren till klassrummet där Mrs Klaine stod och undervisade om första världskriget för våran historia klass.
"Trevligt att ni kunde titta förbi Miss Strike och Miss Clark" sa Mrs Klaine irriterat
"Alltid ett nöje" hånlog Brooke och klassen brast ut i skratt.
Vi satte oss och jag började genast fippla med mina naglar. Jag orkade inte med Mrs Klaine tjat om första världskriget. Förra året på min förra skola hade jag haft prov plus redovisning om första världskriget, jag kunde allt hon sa redan.
"Pssst" hörde jag Brooke låta (?) samtidigt som hon knackade mig på axeln
"vad?" svarade jag
"Lust att reta Klaine lite?"
"jag är på" svarade jag och log
"Okej, haka på" sa hon och jag väntade på att hon skulle göra något.
Jag satt och fokuserade på vad Brooke skulle göra. Jag hade verkligen ingen aning. Vad hade hon kommit på nu då? Vi skulle helt klart bli utkastade ifrån lektionen. Vilket betydde ännu ett samtal hem till Barney. Barney som ursäktat med att jag förlorat mina föräldrar varje gång dom ringt, vilket var varje dag. Han blir inte ens arg på mig.
"Hur orkar man egentligen vara som dig Mrs Klaine?" hörde jag Brooke säga högt och tydligt från raden bakom mig. Antar att det var hennes hint, då var det min tur efter att Klaine svarat.
"Ursäkta?" svarade Klaine och såg aningen förvirrad ut.
"Men Kline lilla, du är så dryg och jobbig, hur orkar du?" fortsatte jag på Brookes kommentar och gav det som svar till Klaine. Klaine blev tyst och Brooke fortsatte att prata högt och tydligt fast nu med mig.
Vi hade en hög och öppen konversation i klassrummet om allt mellan himmel och jord. Hela klassen skrattade och verkade road. Men Klaine var mindre road.
"Miss Strike och Miss Clark, gå ut NU!" röt Klaine.
Som vanligt började Brooke gå emot dörren. Själv tänkte jag göra nå mer dramatiskt. Jag gick till det öppna fönstret och klättrade upp på fönsterbrädan och hoppade ut. Jag hörde hur klassen började garva och hur Brooke snabbt sprang ut genom dörren i ett skratt anfall.
"Miss Clark, vad i hela friden håller du på med?!" röt Klaine mot mig
"Du sa att jag skulle gå ut" svarade jag och började gå mot skolingången igen, samtidigt som jag var tacksam över att vi hade historia på bottenvåningen.
Jag mötte Brooke i korridoren, hon skrattade fortfarande och gav mig en high five. Efter det bestämde vi oss för att gå till Pitch och Sams klassrum för att jaga ut dom.
Efter att ha försökt i tio minuter fick vi äntligen ut dom. Då bestämde vi oss för att skippa resten av dagen och åka iväg och ha roligt istället. Vi satte oss alla i Pitch bil, Sam satt fram, Pitch körde och jag och Brooke satt i baksätet. Brooke berättade om hur jag gått ut ifrån klassrummet och dom var både imponerade och roade av det.
Efter att ha varit ute och gjort i stort sett ingenting alls i en hel massa timmar skjutade dom hem mig och där inne väntade Barney och Theresa på mig...
Vad tycks???
Kommentera? Snälla!
Chapter 6 - New School & New Friends
Sedan började vi kolla på en film, och jag kände äntligen att jag passade in. Jag trivdes verkligen.
Katie innan skolan - Katie och Barney - Katie i skolan
När mitt alarm ringde imorse kunde jag knappt fatta att de senaste tre månaderna bara flygit iväg. Ryan, jag och Chaz hade verkligen haft super roligt. Justin hade åkt iväg på sin tune bara två vecker efter att jag flyttat hit. Chaz knackade på min dörr och jag gick och öppnade.
"Frukost?" frågade han och jag nickade.
Efter att vi ätit frågade jag Chaz vart Barney var. Han sa att han var på bakgården och gjorde något. Jag reste mig upp och la mina saker i diskmaskinen. Sedan gick jag ut på bakgården och kollade ifall jag såg Barney.
"Barney?" ropade jag ut i luften
"ja?" hörde jag honom vara ifrån hus knuten (kortsidan)
"Hej, jag skulle verkligen behöva din hjälp med något"
"Vadå Katie vännen?" frågade han nervöst
"Kan du snälla skjutsa mig? Jag vågar inte åka med Chaz..." sa jag och log, Barney kunde knappt hålla sig för skratt och sa att han självklart kunde skjutasa mig. Jag tackade och gick sedan in för att dra på mig mina kläder. Jag drog på mig en svart/grå randig långärmad och ett par blåa jeans.
När Barney släppt av mig (eftersom att Chaz åkte i sin bil) sa jag glatt hejdå och gick in i skolan. Det var precis som ett vanligt High School. Gäng och liknande överallt. Jag suckade att drog mig bort mot receptionen. Vid receptionen satt en tant runt ungefär 60års-åldern skulle jag gissa. Jag harklade mig så att hon skulle kolla upp ifrån det hon gjorde, det såg ut som en ungdomstidning... Dagens gamlingar alltså.... tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen.
"Ursäkta" sa jag och tanten kollade upp. Nu såg jag även namnskylten - inte en blekaste aning varför hon hade namnskylt men.. - Roberta stod det.
"Vad kan jag hjälpa dig med då?" undrade hon
Jag berättade att jag var ny och behövde ett schema och så vidare. Roberta kollade roat på mig hel tiden som jag berättade för henne. Sedan gav hon mig en hel massa böcker och två papper, ett schema och ett papper med en kod och ett nummer på. Skåpnummer och skåpkod... Jag tackade henne och staplade iväg mot skåp 405. Påvägen dit sprang jag rätt in i en tjej som inte verkade ha ett dugg bråttom fast att klockan ringt in för 10 minuter sedan.
"Se dig för" röt hon
"Förlåt..." ursäktade jag mig och fortsatte leta efter skåp nummer 405. Jag sprang förbi skåp 400, 401, 402, 403 och 404 men när jag kom till de skåp som skulle ha varit skåp 405 stod det istället 406... Vad fan?!
"Fan!" sa jag rätt ut.
"Wow, inte behöver vi väl svära inte" hörde jag en röst säga en bit bort. Jag vände mig om och såg en tjej i mörkbrunt - nästan svart - hår stå lutad mot ett skåp en bit bort. Jag kollade på henne och suckade, gon började komma närmare.
"Så du fick skåp nummer 405?" frågade hon lätt roat
"Mhm.." svarade jag och suckade "ver du vart de är?" frågade jag sedan
"Det finns inte" svarade hon väldigt enkelt
"Vadå finns inte?" frågde jag och suckade
"Det finns bara inte..." svarade hon.
Jag suckade djut innan jag började dra mig bort mot receptionen igen för att säga till Roberta att skåpet som jag fått tydligen inte existerade.
Efter en lång konversation med Roberta som fått mig att vilja strypa henne fick jag äntligen ett nytt skåpnummer och kunde gå tillbaka till korridoren. Jag letade nu reda på skåp nummer 410. När jag hittade det stod fortfarande tjejen med mörkbrunt hår kvar. Jag öppnade skåpet och kastade in böckerna som vägde ett ton. Sedan kollade jag på tjejen.
"Har inte du lektion?" frågade jag smått irriterat
"Jo, har inte du?" frågade hon lätt roat
"Jo.." svarade jag och kollade på schemat
"Mitt namn är Brooke föresten" sa hon och sträckte fram handen, jag tog den och sa lite lätt "Katie"
Jag granskade Brooke noga. Hon hade ganska mycket svart smink runt ögonen och ett par turkos-aktiga solglasögon på huvudet och till det en jätte fin blå-blommig klänning och ett par svarta klack-sandaler samt en skinnjacka. Stilren tjej. Helt klart rock.
BROOKE
När det äntligen var dags hade jag lärt mig att Brooke var skolans värsting, hennes gäng också. Brooke bad mig sitta med henne och hennes kompisar vid lunchen. Eftersom att hon var den enda förutom Chaz och Ryan som snackat med mig idag så tackade jag artigt åt inbjudan.
"Det här är Sam, Sam och Pitch" sa hon och pekade på var och en.
"Fast egentligen Samantha, men kalla mig Sam" sa flickan som tydligen hette Samantha, men kallades för Sam.
"Jag heter egentligen Samuel, men kallas för Sam" sa den andra Sam. Jag vände blicken mot Pitch, han log.
"Patrick" sa han kort.
"Okej, Katie, fast egentligen Kathrine" sa jag och log sedan fortsatte jag "Fast om ni kallar mig Kathrine kommer jag döda er" sa jag och log. Dom alla fyra skrattade åt mitt fula skämt, sedan satte vi oss ner.
"Katie" sa Chaz som kommit fram till vårat bort "Skulle du inte sitta med oss idag?" frågade han
"Nej..." svarade jag tomt och han gick vidare med en ilsken blick mot Sam - Samuel - och Brooke.
"Känner du Chaz?" frågade Brooke
"Vi är kusiner.." svarade jag kort
"Aha, så det är du som är Chaz kusin som alla snackat så mycket om i sommar" log Pitch
Jag besvarade hans leende lite lätt och sedan åt jag under tystnad.
När dagen var slut hade jag fått alla fyras nummer och stod ch väntade på Chaz som skulle köra hem. Han gick en klass över mig och verkade ha nått han var tvungen att stanna och göra efter att klockan ringt och sagt att det var slut för dagen.
I bilen påväg hem verkade Chaz sur.
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Kommentera?
Katie innan skolan - Katie och Barney - Katie i skolan
När mitt alarm ringde imorse kunde jag knappt fatta att de senaste tre månaderna bara flygit iväg. Ryan, jag och Chaz hade verkligen haft super roligt. Justin hade åkt iväg på sin tune bara två vecker efter att jag flyttat hit. Chaz knackade på min dörr och jag gick och öppnade.
"Frukost?" frågade han och jag nickade.
Efter att vi ätit frågade jag Chaz vart Barney var. Han sa att han var på bakgården och gjorde något. Jag reste mig upp och la mina saker i diskmaskinen. Sedan gick jag ut på bakgården och kollade ifall jag såg Barney.
"Barney?" ropade jag ut i luften
"ja?" hörde jag honom vara ifrån hus knuten (kortsidan)
"Hej, jag skulle verkligen behöva din hjälp med något"
"Vadå Katie vännen?" frågade han nervöst
"Kan du snälla skjutsa mig? Jag vågar inte åka med Chaz..." sa jag och log, Barney kunde knappt hålla sig för skratt och sa att han självklart kunde skjutasa mig. Jag tackade och gick sedan in för att dra på mig mina kläder. Jag drog på mig en svart/grå randig långärmad och ett par blåa jeans.
När Barney släppt av mig (eftersom att Chaz åkte i sin bil) sa jag glatt hejdå och gick in i skolan. Det var precis som ett vanligt High School. Gäng och liknande överallt. Jag suckade att drog mig bort mot receptionen. Vid receptionen satt en tant runt ungefär 60års-åldern skulle jag gissa. Jag harklade mig så att hon skulle kolla upp ifrån det hon gjorde, det såg ut som en ungdomstidning... Dagens gamlingar alltså.... tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen.
"Ursäkta" sa jag och tanten kollade upp. Nu såg jag även namnskylten - inte en blekaste aning varför hon hade namnskylt men.. - Roberta stod det.
"Vad kan jag hjälpa dig med då?" undrade hon
Jag berättade att jag var ny och behövde ett schema och så vidare. Roberta kollade roat på mig hel tiden som jag berättade för henne. Sedan gav hon mig en hel massa böcker och två papper, ett schema och ett papper med en kod och ett nummer på. Skåpnummer och skåpkod... Jag tackade henne och staplade iväg mot skåp 405. Påvägen dit sprang jag rätt in i en tjej som inte verkade ha ett dugg bråttom fast att klockan ringt in för 10 minuter sedan.
"Se dig för" röt hon
"Förlåt..." ursäktade jag mig och fortsatte leta efter skåp nummer 405. Jag sprang förbi skåp 400, 401, 402, 403 och 404 men när jag kom till de skåp som skulle ha varit skåp 405 stod det istället 406... Vad fan?!
"Fan!" sa jag rätt ut.
"Wow, inte behöver vi väl svära inte" hörde jag en röst säga en bit bort. Jag vände mig om och såg en tjej i mörkbrunt - nästan svart - hår stå lutad mot ett skåp en bit bort. Jag kollade på henne och suckade, gon började komma närmare.
"Så du fick skåp nummer 405?" frågade hon lätt roat
"Mhm.." svarade jag och suckade "ver du vart de är?" frågade jag sedan
"Det finns inte" svarade hon väldigt enkelt
"Vadå finns inte?" frågde jag och suckade
"Det finns bara inte..." svarade hon.
Jag suckade djut innan jag började dra mig bort mot receptionen igen för att säga till Roberta att skåpet som jag fått tydligen inte existerade.
Efter en lång konversation med Roberta som fått mig att vilja strypa henne fick jag äntligen ett nytt skåpnummer och kunde gå tillbaka till korridoren. Jag letade nu reda på skåp nummer 410. När jag hittade det stod fortfarande tjejen med mörkbrunt hår kvar. Jag öppnade skåpet och kastade in böckerna som vägde ett ton. Sedan kollade jag på tjejen.
"Har inte du lektion?" frågade jag smått irriterat
"Jo, har inte du?" frågade hon lätt roat
"Jo.." svarade jag och kollade på schemat
"Mitt namn är Brooke föresten" sa hon och sträckte fram handen, jag tog den och sa lite lätt "Katie"
Jag granskade Brooke noga. Hon hade ganska mycket svart smink runt ögonen och ett par turkos-aktiga solglasögon på huvudet och till det en jätte fin blå-blommig klänning och ett par svarta klack-sandaler samt en skinnjacka. Stilren tjej. Helt klart rock.
BROOKE
När det äntligen var dags hade jag lärt mig att Brooke var skolans värsting, hennes gäng också. Brooke bad mig sitta med henne och hennes kompisar vid lunchen. Eftersom att hon var den enda förutom Chaz och Ryan som snackat med mig idag så tackade jag artigt åt inbjudan.
"Det här är Sam, Sam och Pitch" sa hon och pekade på var och en.
"Fast egentligen Samantha, men kalla mig Sam" sa flickan som tydligen hette Samantha, men kallades för Sam.
"Jag heter egentligen Samuel, men kallas för Sam" sa den andra Sam. Jag vände blicken mot Pitch, han log.
"Patrick" sa han kort.
"Okej, Katie, fast egentligen Kathrine" sa jag och log sedan fortsatte jag "Fast om ni kallar mig Kathrine kommer jag döda er" sa jag och log. Dom alla fyra skrattade åt mitt fula skämt, sedan satte vi oss ner.
"Katie" sa Chaz som kommit fram till vårat bort "Skulle du inte sitta med oss idag?" frågade han
"Nej..." svarade jag tomt och han gick vidare med en ilsken blick mot Sam - Samuel - och Brooke.
"Känner du Chaz?" frågade Brooke
"Vi är kusiner.." svarade jag kort
"Aha, så det är du som är Chaz kusin som alla snackat så mycket om i sommar" log Pitch
Jag besvarade hans leende lite lätt och sedan åt jag under tystnad.
När dagen var slut hade jag fått alla fyras nummer och stod ch väntade på Chaz som skulle köra hem. Han gick en klass över mig och verkade ha nått han var tvungen att stanna och göra efter att klockan ringt och sagt att det var slut för dagen.
I bilen påväg hem verkade Chaz sur.
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Kommentera?
Chapter 5 - I'll Have Fun
Barney var glad över att jag var på bra humör och det verkade Theresa också vara.
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Katie Clark
Det knackade på dörren, jag reste mig från skrivbordsstolen och gick fram till den och öppnade. Där stod Chaz och log med Ryan bakom sig. Jag kollade på dem och suckade. Vad ville dom för något den här gången då?
"Justin har också kommit nu! Vill du se på film med oss?" frågade Ryan. Jag skakade på huvudet och stängde sedan rumsdörren igen.
Jag gick tillbaka till skrivbordet och fortsatte läsa på datorskärmen. Jag höll koll på mina gamla vänner från LA genom bloggar, facebook och twitter. Ett tweet från Chrissie fick mig att börja spekulera runt. Hon hade skrivit; 'Never had so much fun! Thank you @Korbin23Holmes'. Korbin är inte direkt typen som någonsin kollat åt Chrissies håll... Något stod inte rätt till? Jag hade letat igenom, Chrissies, Karrie och Jennas bloggar. Och alla mina twitter och facebook kompisar men inte hittat nått...
Jag beslöt mig för att ringa till Chrissie och fråga. Jag är 100% säker på att hon skulle svara. Singnalerna gick och tillslut svarade hon.
"Chrissie" hörde jag henne säga
"Hej, det är Katie" sa jag stelt
"Hej Katie, vad gör du?" frågade hon
"Spekulerar runt, kan du göra något klart för mig?" frågade jag och bet mig i läppen
"Visst, vadå?" frågade hon och jag kunde höra röster i bakgrunden
"Du och Korbin?" frågade jag
"HAHA, ja vi umgicks på en fest. Vi hade riktigt kul"
"Åh... Sen när började du gå på fester?"
"Sedan du flytta"
"Åh.."
Vi konverserade vidare ett tag, fram till att det knackade på mig dörr... igen. Jag sa hejdå till Chrissie och gick mot dörren och öppnade. Jag var berädd på Chaz men där stod självaste Justin Bieber. Jag suckade lite lätt och kollade på honom med en frågande blick.
"Är det säkert att du inte vill komma ner och kolla på filmen med oss?" frågade han och log sådär som bara Justin Bieber kan.
"Jag är säker" svarade jag och började smälla igen dörren men han satte sin fot emellan så att det tog stopp.. "vad?" fräste jag.
"Hur du något emot mig?" frågade han och såg nervös ut
"Nej.."
"Säkert? För det känns så?" sa han och tittade rätt in i mina ögon.
Jag suckade och sa igen att jag inte hade nått emot honom och sedan slog jag igen dörren och satte mig vid datorn igen.
Jag loggade in på twitter och kollade runt lite. Chaz hade nyligen skrivit 'ZOMBIE NIGHT with @justinbieber and @itsryanbutler' Jag klickade in på Ryans twitter. Han hade bara skrivit en massa skit på sin twitter. Jag gick vidare in på Justins twitter och kollade. Han hade väldigt många RT från både kändisar och andra typer. Jag orkade inte gå igenom det så jag tröck ner internet och gick till min säng. Varför var jag så envis för. Jag hade bestämt mig redan när Chaz sa att Ryan och Justin skulle komma att jag inte skulle gå ner.
Nu såklart ville jag gå ner... Jag smög ner och gick ut i köket för att ta ett glas vatten sedan planerade jag att gå upp igen.
"Katie!" hörde jag Justin säga och jag vände mig mot dom
"Jag visste att du skull komma ner" sa Chaz och såg nöjd ut
"Ledsen grabbar, jag skulle bara hämta vatten. Nu ska jag sova. Godnatt" sa jag och började gå mot trappen
"Godnatt" svarade alla tre i kör.
Jag gick in på rummet och placerade glaset på sängbordet och gick sedan in på badrummet och borstade tänderna. Sedan drog jag på mig min pyjamas och kröp ner i sängen. Min sista tanke innan jag somnade var "Varför är jag så envis om att deppa sönder, då kommer jag ju aldrig ha roligt igen" efter det somnade jag.
Jag vaknade av att nån sprang förbi min dörr och bankade på den. WOW, killarna är uppe. Jag klev upp och kollade mig i spegeln. Som jag såg ut... Jag suckade och satte upp håret i en knut på huvudet och sedan gick jag ner till köket där Justin, Chaz och Ryan satt och åt frukost.
"God morgon" sa Chaz när han fick syn på mig
"God morgon" svarade jag och log.
Jag satte mig bredvid Ryan mittemot Justin eftersom att det var den enda platsen ledig.
"Vad ska vi göra idag" frågade Ryan
"Vet inte" svarade Chaz
"Inte jag heller" sa Justin och flinade
"Vi kan väl dra och bada?" frågade jag
"Vill du hänga med oss?" frågade Chaz chockat
"Ja, varför inte?" sa jag och log.
Efter frukosten gick Justin och Ryan hem för att hämta sina badkläder och sedan skulle vi träffas om en timme för att dra till sjön och bada. Jag drog fram min blåa bikini och drog på mig den sedan tog jag på mig en jeanskjol och ett svart linne. Chaz knackade på och jag röck åt mig min solglasögon och flip flops. Vi började gå mot sjön där vi skulle träffas. Ryan var redan där men inte Justin. Vi väntade in Justin innan vi alla hoppade i vattnet och spenderade säkert hela dagen i vattnet.
När Barney ringde och sa att det var mat sa vi hejdå till grabbarna och gick. Theresa hade gjort hemma gjort pizza som vi åt. Chaz och jag tävlade om vem som kunde äta mest. Jag vann eftersom att Chaz tryckt i sig en massa godis påvägen hem från sjön.
Sedan började vi kolla på en film, och jag kände äntligen att jag passade in. Jag trivdes verkligen.
Chapter 5
Kommer inte kräva nå kommentarer eftersom att absolut ingen egentligen verkar vilja kommentera :p
Men kommentera ifall ni vill :)
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Katie Clark
Det knackade på dörren, jag reste mig från skrivbordsstolen och gick fram till den och öppnade. Där stod Chaz och log med Ryan bakom sig. Jag kollade på dem och suckade. Vad ville dom för något den här gången då?
"Justin har också kommit nu! Vill du se på film med oss?" frågade Ryan. Jag skakade på huvudet och stängde sedan rumsdörren igen.
Jag gick tillbaka till skrivbordet och fortsatte läsa på datorskärmen. Jag höll koll på mina gamla vänner från LA genom bloggar, facebook och twitter. Ett tweet från Chrissie fick mig att börja spekulera runt. Hon hade skrivit; 'Never had so much fun! Thank you @Korbin23Holmes'. Korbin är inte direkt typen som någonsin kollat åt Chrissies håll... Något stod inte rätt till? Jag hade letat igenom, Chrissies, Karrie och Jennas bloggar. Och alla mina twitter och facebook kompisar men inte hittat nått...
Jag beslöt mig för att ringa till Chrissie och fråga. Jag är 100% säker på att hon skulle svara. Singnalerna gick och tillslut svarade hon.
"Chrissie" hörde jag henne säga
"Hej, det är Katie" sa jag stelt
"Hej Katie, vad gör du?" frågade hon
"Spekulerar runt, kan du göra något klart för mig?" frågade jag och bet mig i läppen
"Visst, vadå?" frågade hon och jag kunde höra röster i bakgrunden
"Du och Korbin?" frågade jag
"HAHA, ja vi umgicks på en fest. Vi hade riktigt kul"
"Åh... Sen när började du gå på fester?"
"Sedan du flytta"
"Åh.."
Vi konverserade vidare ett tag, fram till att det knackade på mig dörr... igen. Jag sa hejdå till Chrissie och gick mot dörren och öppnade. Jag var berädd på Chaz men där stod självaste Justin Bieber. Jag suckade lite lätt och kollade på honom med en frågande blick.
"Är det säkert att du inte vill komma ner och kolla på filmen med oss?" frågade han och log sådär som bara Justin Bieber kan.
"Jag är säker" svarade jag och började smälla igen dörren men han satte sin fot emellan så att det tog stopp.. "vad?" fräste jag.
"Hur du något emot mig?" frågade han och såg nervös ut
"Nej.."
"Säkert? För det känns så?" sa han och tittade rätt in i mina ögon.
Jag suckade och sa igen att jag inte hade nått emot honom och sedan slog jag igen dörren och satte mig vid datorn igen.
Jag loggade in på twitter och kollade runt lite. Chaz hade nyligen skrivit 'ZOMBIE NIGHT with @justinbieber and @itsryanbutler' Jag klickade in på Ryans twitter. Han hade bara skrivit en massa skit på sin twitter. Jag gick vidare in på Justins twitter och kollade. Han hade väldigt många RT från både kändisar och andra typer. Jag orkade inte gå igenom det så jag tröck ner internet och gick till min säng. Varför var jag så envis för. Jag hade bestämt mig redan när Chaz sa att Ryan och Justin skulle komma att jag inte skulle gå ner.
Nu såklart ville jag gå ner... Jag smög ner och gick ut i köket för att ta ett glas vatten sedan planerade jag att gå upp igen.
"Katie!" hörde jag Justin säga och jag vände mig mot dom
"Jag visste att du skull komma ner" sa Chaz och såg nöjd ut
"Ledsen grabbar, jag skulle bara hämta vatten. Nu ska jag sova. Godnatt" sa jag och började gå mot trappen
"Godnatt" svarade alla tre i kör.
Jag gick in på rummet och placerade glaset på sängbordet och gick sedan in på badrummet och borstade tänderna. Sedan drog jag på mig min pyjamas och kröp ner i sängen. Min sista tanke innan jag somnade var "Varför är jag så envis om att deppa sönder, då kommer jag ju aldrig ha roligt igen" efter det somnade jag.
Jag vaknade av att nån sprang förbi min dörr och bankade på den. WOW, killarna är uppe. Jag klev upp och kollade mig i spegeln. Som jag såg ut... Jag suckade och satte upp håret i en knut på huvudet och sedan gick jag ner till köket där Justin, Chaz och Ryan satt och åt frukost.
"God morgon" sa Chaz när han fick syn på mig
"God morgon" svarade jag och log.
Jag satte mig bredvid Ryan mittemot Justin eftersom att det var den enda platsen ledig.
"Vad ska vi göra idag" frågade Ryan
"Vet inte" svarade Chaz
"Inte jag heller" sa Justin och flinade
"Vi kan väl dra och bada?" frågade jag
"Vill du hänga med oss?" frågade Chaz chockat
"Ja, varför inte?" sa jag och log.
Efter frukosten gick Justin och Ryan hem för att hämta sina badkläder och sedan skulle vi träffas om en timme för att dra till sjön och bada. Jag drog fram min blåa bikini och drog på mig den sedan tog jag på mig en jeanskjol och ett svart linne. Chaz knackade på och jag röck åt mig min solglasögon och flip flops. Vi började gå mot sjön där vi skulle träffas. Ryan var redan där men inte Justin. Vi väntade in Justin innan vi alla hoppade i vattnet och spenderade säkert hela dagen i vattnet.
När Barney ringde och sa att det var mat sa vi hejdå till grabbarna och gick. Theresa hade gjort hemma gjort pizza som vi åt. Chaz och jag tävlade om vem som kunde äta mest. Jag vann eftersom att Chaz tryckt i sig en massa godis påvägen hem från sjön.
Sedan började vi kolla på en film, och jag kände äntligen att jag passade in. Jag trivdes verkligen.
Chapter 5
Kommer inte kräva nå kommentarer eftersom att absolut ingen egentligen verkar vilja kommentera :p
Men kommentera ifall ni vill :)
Chapter 4 - The Bowling Alley
KATIES PERSPEKTIV
Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...
TIME FOR BOWLING
"Katie! Vi måste gå nu!" hörde jag Chaz skrika från nedre våningen. Jag himlade med ögonen och drog sedan på mig mina tygskor och gick sedan ner för trapporna för att Chaz skulle bli nöjd. Jag höll min iPhone i handen och väntade otåligt på att Christiana skulle ringa som hon lovat mig kvällen innan när vi pratat på sms.
"Nu ska vi ha kul!" Sa Chaz glatt och gick ut till bilen där Barney satt och väntade. Anledningen till att Barney var den som fick köra oss till bowling hallen var för att han inte litade på Chaz tillräckligt mycket för att köra efter att han kvaddat sin egen bil som nu var på lagning.
Barney släppte av oss utanför bowling hallen sa att vi skulle ringa när vi ville hem. Vi svarade inte på det och gick sedan in där vi mötte Ryan som tydligen tagit fel på tiden och varit här för en timme sedan. Jag kunde inte låta bli att röra mungiporna lite. Ryan flinade och kollade på mig. Jag tror han var glad för att jag log? Jag förstod mig fortfarande inte riktigt mig på dom här killarna än.
"Sorry att jag är sen" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Både Chaz och Ryan hade lyst upp så jag förstod på mindre än en milisekund att det var Justin. Jag vände mig om och mötte hans blick. Han log och kollade flirtigt på mig - som han förövrigt gör med alla tjejer han stöter på - och sedan sa han hej. Jag log och svarade artigt hej tillbaka.
Vi började spela, killarna var riktigt bra och behandlade mig som om jag skulle suga, vilket fick mig att le. Jag fick köra sist och när det var min tur kollade dom på mig och frågade om jag ville ha hjälp. Jag log mot dem och sa att jag inte behövde någon hjälp. Sedan sköt jag iväg klotet och fick en strike. HAHAHA, där fick dom så dom teg.
Jag vände mig och och log mot tre häpna och chockade blickar. Jag kunde inte låta bli att skratta.
"WOW" fick dom fram i kör.
Rätt som det var kom det fram ett tio tal unga tjejer. Tjejer i min egen ålder. Dom flockade sig kring oss - troligast för att Justin var där - sedan började dom skrika och bad Justin signera deras armar och papper samt ta kort med dom, och allt de nu ville. Chaz och Ryan var också inbjudna att vara med på varenda bild. Själv stod jag bara och flinade som ett fån när jag sg deras uttråkade blickar. Jag kunde se direkt att de bara ville fortsätta med spelet.
Efter en halvtimme hade dom äntligen lyckat chasa bort alla tjejer och vi kunde fortsätta med spelet, vilket vi gjorde. När vi spelat klart kollade vi in resultaten, som jag anat var det Justin som vinnit, men han hade bara slagit mig med ett endaste litet poäng. Chaz hade kommit trea och Ryan sist. Chaz hade slagit Ryan med fyra poäng. Mellan mig och Chaz var det 57 poäng... Lite små kul faktiskt.
Vi skiljdes åt utanför bowling hallen. Jag och Chaz började gå mot sjön. Den låg inte sådär jätte långt bort från bowling hallen. Vi gick igenom skogen den bit som behövdes. Sedan satte vi oss på bänken som jag älskade så mycket.
"Katie.. Vill du prata så vet du att jag finns" sa han sedan och kollade allvarligt på mig.
Innan jag hann svara på det Chaz just sagt började Lily Allens låt 22 spela och jag kollade på min telefon, det var Christiana som ringde. Jag tröck på den gröna knappen och tog telefonen sedan till örat.
"Hej" sa jag och väntade på att Christiana skulle svara
"Hej Katie, hur är det?" frågade hon
"Allt är bra, har precis varit och bowlat med Chaz och hans kompisar" svarde jag och ett leende spred sig över min mun.
"Wow, var Justin där??" frågade hon ivrigt
"Haha, ja faktiskt" svarade jag
Efter att ha pratat med Chrissie - Christiana - ett tag så lade jag på luren och kollade på Chaz igen för att svara på det han sagt innan Chrissie hade ringt.
"Jag vet, jag vet bara inte var jag ska börja..." sa jag till honom och han nickade innan han öppnade munnen för att säga något.
"Jag vet att du saknar Kathleen och Toby men du kommer alltid att ha dem ikvar inom dig" sa han och kollde allvarligt på mig. Hade han just använt mina föräldrars förnamn? Kathleen och Toby... Mina föräldrars förnamn...
Efter en lång och smärtsam konversation med mycket tårar om mina föräldrar började vi gå tillbaka hem. När vi kom in kom Barney gående mot oss.
"Skulle inte ni ringa?" frågade han och såg orolig ut
"Jo... men vi ville gå" svarade Chaz och log lite snett
Barney suckade och sedan gick han iväg. Själv gick jag upp på mitt rum och gjorde mig iordning för att sova.
Jag vaknade på ett överdrivet bra humör. Jag gick ner och åt frukot sedan gick jag upp och dushade. Sedan fixade jag mig och efter det knackade jag på Chaz dörr. Han öppnade dörren och jag log mot honom.
"Ska vi dra och fiska?" frågade jag glatt
"Ja!" svarade han och log.
Barney var glad över att jag var på bra humör och det verkade Theresa också vara.
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Vad tycks?!
Kommentera gärna :)
Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...
TIME FOR BOWLING
"Katie! Vi måste gå nu!" hörde jag Chaz skrika från nedre våningen. Jag himlade med ögonen och drog sedan på mig mina tygskor och gick sedan ner för trapporna för att Chaz skulle bli nöjd. Jag höll min iPhone i handen och väntade otåligt på att Christiana skulle ringa som hon lovat mig kvällen innan när vi pratat på sms.
"Nu ska vi ha kul!" Sa Chaz glatt och gick ut till bilen där Barney satt och väntade. Anledningen till att Barney var den som fick köra oss till bowling hallen var för att han inte litade på Chaz tillräckligt mycket för att köra efter att han kvaddat sin egen bil som nu var på lagning.
Barney släppte av oss utanför bowling hallen sa att vi skulle ringa när vi ville hem. Vi svarade inte på det och gick sedan in där vi mötte Ryan som tydligen tagit fel på tiden och varit här för en timme sedan. Jag kunde inte låta bli att röra mungiporna lite. Ryan flinade och kollade på mig. Jag tror han var glad för att jag log? Jag förstod mig fortfarande inte riktigt mig på dom här killarna än.
"Sorry att jag är sen" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Både Chaz och Ryan hade lyst upp så jag förstod på mindre än en milisekund att det var Justin. Jag vände mig om och mötte hans blick. Han log och kollade flirtigt på mig - som han förövrigt gör med alla tjejer han stöter på - och sedan sa han hej. Jag log och svarade artigt hej tillbaka.
Vi började spela, killarna var riktigt bra och behandlade mig som om jag skulle suga, vilket fick mig att le. Jag fick köra sist och när det var min tur kollade dom på mig och frågade om jag ville ha hjälp. Jag log mot dem och sa att jag inte behövde någon hjälp. Sedan sköt jag iväg klotet och fick en strike. HAHAHA, där fick dom så dom teg.
Jag vände mig och och log mot tre häpna och chockade blickar. Jag kunde inte låta bli att skratta.
"WOW" fick dom fram i kör.
Rätt som det var kom det fram ett tio tal unga tjejer. Tjejer i min egen ålder. Dom flockade sig kring oss - troligast för att Justin var där - sedan började dom skrika och bad Justin signera deras armar och papper samt ta kort med dom, och allt de nu ville. Chaz och Ryan var också inbjudna att vara med på varenda bild. Själv stod jag bara och flinade som ett fån när jag sg deras uttråkade blickar. Jag kunde se direkt att de bara ville fortsätta med spelet.
Efter en halvtimme hade dom äntligen lyckat chasa bort alla tjejer och vi kunde fortsätta med spelet, vilket vi gjorde. När vi spelat klart kollade vi in resultaten, som jag anat var det Justin som vinnit, men han hade bara slagit mig med ett endaste litet poäng. Chaz hade kommit trea och Ryan sist. Chaz hade slagit Ryan med fyra poäng. Mellan mig och Chaz var det 57 poäng... Lite små kul faktiskt.
Vi skiljdes åt utanför bowling hallen. Jag och Chaz började gå mot sjön. Den låg inte sådär jätte långt bort från bowling hallen. Vi gick igenom skogen den bit som behövdes. Sedan satte vi oss på bänken som jag älskade så mycket.
"Katie.. Vill du prata så vet du att jag finns" sa han sedan och kollade allvarligt på mig.
Innan jag hann svara på det Chaz just sagt började Lily Allens låt 22 spela och jag kollade på min telefon, det var Christiana som ringde. Jag tröck på den gröna knappen och tog telefonen sedan till örat.
"Hej" sa jag och väntade på att Christiana skulle svara
"Hej Katie, hur är det?" frågade hon
"Allt är bra, har precis varit och bowlat med Chaz och hans kompisar" svarde jag och ett leende spred sig över min mun.
"Wow, var Justin där??" frågade hon ivrigt
"Haha, ja faktiskt" svarade jag
Efter att ha pratat med Chrissie - Christiana - ett tag så lade jag på luren och kollade på Chaz igen för att svara på det han sagt innan Chrissie hade ringt.
"Jag vet, jag vet bara inte var jag ska börja..." sa jag till honom och han nickade innan han öppnade munnen för att säga något.
"Jag vet att du saknar Kathleen och Toby men du kommer alltid att ha dem ikvar inom dig" sa han och kollde allvarligt på mig. Hade han just använt mina föräldrars förnamn? Kathleen och Toby... Mina föräldrars förnamn...
Efter en lång och smärtsam konversation med mycket tårar om mina föräldrar började vi gå tillbaka hem. När vi kom in kom Barney gående mot oss.
"Skulle inte ni ringa?" frågade han och såg orolig ut
"Jo... men vi ville gå" svarade Chaz och log lite snett
Barney suckade och sedan gick han iväg. Själv gick jag upp på mitt rum och gjorde mig iordning för att sova.
Jag vaknade på ett överdrivet bra humör. Jag gick ner och åt frukot sedan gick jag upp och dushade. Sedan fixade jag mig och efter det knackade jag på Chaz dörr. Han öppnade dörren och jag log mot honom.
"Ska vi dra och fiska?" frågade jag glatt
"Ja!" svarade han och log.
Barney var glad över att jag var på bra humör och det verkade Theresa också vara.
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Vad tycks?!
Kommentera gärna :)
Chapter 3 - I'm Just Trying To Help
Vi åt och alla skrattade och pratade, alla förutom jag, som satt tyst hela måltiden och gick upp på mitt rum direkt efter för att dra på mig pyjamas och sedan sova.
Chapter 3
Kommentera?? :)
Justin Fishing
*KNACK KNACK*
"Lugnt ifall jag kommer in?" hörde jag Chaz säga ifrån dörren
"Mhm.." svarade jag kort och han var nu inne i rummet.
Jag vände skrivbordsstolen mot sängen så att jag kunde se honom och han mig. Han kollade med en orolig blick på mig och sedan började han att kolla omkring i rummet ifrån sin plats sittande på sängen. Jag visste inte vad jag skulle säga och Chaz verkade ha fullt upp med att komma på ett bra sätt att säga det han ville säga.
"Så... Katie... Jag börjar bli orolig nu, påriktigt..." sa han försiktigt och kollade nervöst på mig
"Varför?" frågade jag kollade på klockan som hände på väggen alldeles ovanför Chaz huvud.
"För att du har inte lämnat ditt rum sedan grillfesten, och den var för två dagar sedan..."
"Jaha, och?" frågade jag och log ett snett leende.
Chaz suckade och kollade på mig med sorgsna ögon. Egentligen så förstod jag precis vad han menade. Jag förstod vartenda ord och varenda blick och ansiktsuttryck. Jag visste precis vad hela Somers residentet ville. Dom ville att jag skulle gå ut och göra något, skaffa vänner och vara glad. Men det är inte så lätt i en ny stad där man inte känner en endaste person förutom sin mammas brors familj...
Tänk om mamma och pappa hade velat att jag skulle bo hos Pappas syster Helen. Då hade jag ju i alla fall varit kvar i Kalefornien. Men ack nej... Dom skulle skicka mig till Kanada. Okej, Barney var min favorit i sälkten och det visste både mamma och pappa om så... Inte konstigt att de skickade mig hit.
"Katie..?"
"Va?" svarade jag med ett ryck
"Jag sa; att jag ska dra med dig till min Justins och Ryans favorit ställe"
"Men jag vill inte gå" svarde jag och vände stolen tillbaka mot skrivbordet.
Jag suckade och sedan klagade jag en hel massa och protesterade också en hel massa, men Chaz lyckades få ut mig genom ytterdörren och dra mig till en ful liten sjö som luktade katt piss, tydligen pojkarnas favorit ställe. Min första tanke var att jag ville spy, men sedan såg jag att det fanns en jätte fin bänk ute på en brygga, det var så fint gjort och det såg hemskt bekvämt ut att jag genast ågrade uppfattning om stället.
"Lovar du att inte berätta om detta ställe för någon?!" Ryckte Ryan ur sig när han såg mig, samtidigt som han log som en fåne...
"Okej" svarade jag och pressade fram ett fejkat leende.
Jag började gå emot bänken ute på bryggan. Precis som jag trott var det väldigt bekvämt. Jag vette tusan hur dom som gjort det lyckats men det var som att sitta i en säng med 100 000 gosiga kuddar. Allt var dessutom så fint gjort att man bara ville ta kort och visa hela världen.
Jag tog fram min iPod Nano och tryckte igång musik. Första låten som startade var 'Who You Are' med Jesse J. Den låten är nog min absoluta favorit låt med henne. Jag kollade ut över vattnet och lät musiken flöda igenom mitt huvud och tillslut lät jag musiken och beatet ta över hela mitt huvud. Jag var så inne i musiken att jag inte märkte när Justin kom och satte sig bredvid mig.
"Hej" sa han och log, jag svarde inte utan kollade bara på honom med ett leende. "Det är jag, Chaz och Ryan som byggt den här bänken och allt runt om den, även bryggan" fortsatte han sedan.
"Är det?" frågade jag nästan lite förvånad
"yep" sa han och log stolt.
Efter att han försökt få igång en konversation i säkert tio minuter ledsnade han och gick tillbaka till Chaz och Ryan. Jag satte mig och kollade på dom när de fiskade. Justin verkade vara den enda med turen på sin sida. Han fick napp efter napp efter napp. Medans Chaz och Ryan inte fick mycke napp alls, Chaz fick två små fiskar och Ryan en. Medans Justin måste ha fått minst fem stora ätbara fiskar.
Jag kände för att gråta, men inte i närheten av killarna. Jag ville verkligen inte bryta ihop framför dom. Jag hade inte gråtit en endaste gång på två år. Inte ens när mina föräldrar dog grät jag. Jag antar att jag inte riktigt försått det hela tillräckligt bra för att gråta än, antar att det kommer komma...
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag vände mig om och kollade åt Katies håll. Hon satt och såg ut som om hon skulle bryta ihop när som helst. Jag vet inte hur det är att förlora någon så som hon gjort men jag kan ändå förstå på något sett, eller ja kanske inte förstå... Jag vände blicken mot Chaz och Ryan igen som fortfarande hoppades på fisk.
"Ey, grabbar" sa jag högt npg för att dom skulle höra och lågt nog för att Katie inte skulle bry sig.
"Ja?" svarade de båda i kör
"Seriöst, vi måste kunna muntra upp Katie på nått sett, hon ser ut som om hon ska bryta ihop vilken sekund som helst" sa jag och både Chaz och Ryan nickade instämmande.
"Men vad ska vi göra" frågade Ryan
"Inte en aning..." svarade Chaz
"Inte jag heller, men gillar hon att bowla?" frågade jag och vände mig mot Chaz
"Ja, hon är riktigt duktig också, eller hon ver det i alla fall när vi var små"
"Okej, då drar vi dit imorgon, för nu måste jag dra" sa jag och log.
Dom sa hejdå till mig och jag ropade hejdå till Katie som verkade helt borta och verkade inte höra mig heller för den delen. Jag kan knappt fatta hur det måste kännas för henne. Förlora båda sina föräldrar på samma gång och behöva flytta till ett helt annat land till och med för att bo med sina släktingar...
Hela vägen hem tänkte jag på Katie, på allt hon måste känna och allt hon måste vilja göra.
KATIES PERSPEKTIV
Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...
Chapter 3
Kommentera?? :)
Chapter 2 - Family Friends
”Vill du ha någon hjälp med rummet?” frågade Barney innan jag gick upp
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.
Chaz Somers, Justin Bieber & Ryan Butler
Det hade nu gått ungefär fyra dagar sedan jag kommit till Stratford. Jag och Chaz hade faktiskt haft ganska roligt medans vi gjorde iordning mitt rum, men nu hade vi inte pratat på två dagar.
För stunden satt jag och lyssnade på musik, vilket jag gjort de senaste tre dagarna. Jag orkade inte med allt 'beklagade' alla i den här jävla staden verkade känna Chaz och hans crew. Uppenbarligen visste alla vad som hänt med mina föräldrar också... Så alltså får jag ett 'Jag beklagar förlusten..' vart jag än går nu för tiden...
Idag skulle tydligen några familje vänner till 'The Somers' komma över och en grill kväll som det gjorde såfort alla var i stan samtidigt och hade tid. Personligen vill jag inte ens närvara vid denna gulliga lilla tillställning. Jag skulle bara få en massa 'Jag beklagar..' Jag orkar verkligen inte med att folk tyckte synd om mig. För det betyder att jag inte kan tycka synd om mig själv...
*KNACK KNACK*
"Kom in" ropade jag mot dörren från andra sidan rummet
"Stör jag?" frågade Theresa
"Nejdå, inte alls" sa jag och fejkade ett leende
"Åh vad bra, alla är här nu. Vi ska äta om ungefär 20 minuter och jag skulle verkligen bli glad om du vill komma ner och hälsa på alla" sa hon och log emot mig
"Okej, jag kommer ge mig några minuter till att byta om bara" sa jag och pekade på min pyjamas som jag var klädd i
"Åh, såklart" sa hon och stängde dörren efter sig när hon gick.
Efter att ha letat kläder i fem minuter - om inte tio - hittade jag äntligen en svart klänning som jag drog på mig och tog sedan ett skärp runt midian, efter det letade jag rätt på ett par skor, det fick bli dom svarta kilklackskorna som mamma köpt åt mig bara någon dag innan olyckan. Efter det tuperade jag upp håret så att det såg bra ut och sminkade mig lite snabbt men ändå snyggt. Jag kollade på mig själv i helfigurspegeln. Jag såg helt okej ut.
Bild 1 - Katie Clark - Makeup
Bild 2, 3 & 4 - Katie Clark - Outfit
Jag gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter mig för att sedan gå ner för trappen. Jag gick försiktigt och långsamt så att de inte skulle höra mig. Jag smyg kollade ut igenom fönstret för att se vilka det var som var där. Jag såg bara Barney framför grillen och en annan man som stod bredvid honom.
Jag gick till dörren som ledde ut till bakgården och gick ut. När jag kom ut kunde jag höra att det var fler än bara en besökare här. Jag klev ut och såg Theresa komma gående emot mig.
"Hej vännen, vad fin du är" log hon "Kom och hälsa på gästerna" fortsatte hon sedan.
Jag suckade men följde efter henne och nu såg jag tre vuxna till plus 2 SMÅbarn. Men jag hörde även Chaz röst och två andra killars röster så jag antog att två av Chaz kompisar var här.
"Hej, du måste vara Katie" log en kvinna emot mig
"Ja..?" svarade jag nervöst
"Mitt namn är Kathrine Butler" log hon och sträckte fram sin hand
Jag tog hennes hand och log emot henne medans det kom fram en man och ställede sig vad hennes sida, han sträckte fram handen och sa "Pete Butler, trevligt att träffas" jag tog hans hand och svarade artigt "Katie Clark, detsamma"
Theresa kom fram till mig och drog med mig bort till en annan kvinna, hon var ganska kort och väldigt gullig. När hon fick syn på mig log hon och kom fram till mig, "Pattie Mallette" sa hon och sträckte fram sin hand
"Katie Clark" svarade jag och tog hennes hand.
"Det är verkligen trevligt att få träffa dig" sa hon och släppte min hand
"Detsamma" svarade jag och log.
Hennes, Pattie, leende blev allt större och sedan ropade hon på någon som tydligen hette Jeremy. En man, samma man som vid grillen, kom fram till oss med ett leende på läpparna.
"Tjena, Jeremy" sa han
"Katie" svarade jag
"Så det är du som är den berömda Katie Clark" sa han och log den här gången
"Sist jag kollade" sa jag "förlåt men jag uppfattade inte ditt efternamn?" sa jag sedan med en väldigt darrig röst.
"Åh förlåt mig, jag heter Bieber i efternamn, Jeremy Bieber" sa han och log.
"Oh, okej" svarade jag och log.
De två småbarnen kom fram springande till honom. Han satte sig på huk och bad dom att presentera sig för mig. Den lilla flickan log och mumlade något jag inte kunde förstå. Jeremy verkade ha fattat att jag inte fattade nått och sa sedan vad de båda barnen hette Jazmyn och Jaxon. Efter att dom blivit presenterade för mig sprang dom iväg igen. Likaså gjorde de vuxna och nu stod jag mitt på gräset alldeles ensam och kollade på bordet som hade en hel massa mat på sig.
"Katie"
Jag vände mig om och såg Chaz stå på andra sidan gården och vika att jag skulle komma. Jag gick långsamt mot honom. Och när jag kom fram så tog han tag i min hand och drog mig mot kortsidan av huset där två andra killar stod och sparkade en fotboll mot väggen. När det såg att vi kom stannade de genast upp och bara glodde på mig.
"Ryan Butler" sa han som tydligen hette Ryan och sträckte fram handen mot mig. "Katie" svarade jag och skakade hans hand lite lätt.
"Justin Bieber" sa den andra och nickade lite lätt mot mig. Jag kollade upp på honom och sedan nickade jag tillbaka.
Jag vände på klacken och började gå därifrån när Chaz tog tag i min hand och kollade på mig några sekunder innan han sa något. "Vill du vara med?" frågade han och log.
"Nej tack" svarade jag och log tillbaka.
Sedan fortsatte jag gå, men Chaz verkade inte ge sig så lätt, han gick istället vad min sida.
"Katie, har du nått emot mina vänner?" frågade Chaz och flinade
"Va? Nej? Varför frågar du?" frågade jag förvånat
"Nej jag bara undrade" log han "Jag tror att Justin tror att du är ett galet fan, det var någ därför som han höll sig borta och bara nickade lite lätt mot dig" fortsatte han sedan.
Vid det här laget stod vi utanför min dörr. Jag öppnade dörren och vi gick in. Chaz satte sig på min säng och jag drog av mig mina skor och drog sedan på mig ett par tygskor innan vi gick ut på gården igen. Jag följde med Chaz till husknuten igen där Ryan och Justin fortfarande stod och sprakade en boll mot väggen. Chaz hoppade snabbt in i spelet medans jag själv suckade och skakade på huvudet.
"MAAAAT!!" Hörde jag Theresa ropa
Jag vände mig om och började gå mot bordet md killarna hack i häl. Jag satte mig på en stol, Chaz satte sig till höger om min och Ryan på min vänstra sida. Medans Justin satte sig mittemot mig. De vuxna satte sig också runt bordet. Jag tog för mig av maten precis som killarna gjorde. Helt ärligt, jag äter som en tonårskille... Lika slafigt och lika mycket. Ryan satt och försökte strata en konversation som alla 'ungdomarna' kunde vara med på men ingen tycktes bry sig om hand desperata försök att få igång en konversation. Jag satt tyst precis som Chaz, medans Justin snackade med sin mamma som satt bredvid honom.
Vi åt och alla skrattade och pratade, alla förutom jag, som satt tyst hela måltiden och gick upp på mitt rum direkt efter för att dra på mig pyjamas och sedan sova.
Chapter 2
Kommentera?
Jag vet att ni kan så kom igen, minst 7 kommenterer innan nästa Chapter ;)
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.
Chaz Somers, Justin Bieber & Ryan Butler
Det hade nu gått ungefär fyra dagar sedan jag kommit till Stratford. Jag och Chaz hade faktiskt haft ganska roligt medans vi gjorde iordning mitt rum, men nu hade vi inte pratat på två dagar.
För stunden satt jag och lyssnade på musik, vilket jag gjort de senaste tre dagarna. Jag orkade inte med allt 'beklagade' alla i den här jävla staden verkade känna Chaz och hans crew. Uppenbarligen visste alla vad som hänt med mina föräldrar också... Så alltså får jag ett 'Jag beklagar förlusten..' vart jag än går nu för tiden...
Idag skulle tydligen några familje vänner till 'The Somers' komma över och en grill kväll som det gjorde såfort alla var i stan samtidigt och hade tid. Personligen vill jag inte ens närvara vid denna gulliga lilla tillställning. Jag skulle bara få en massa 'Jag beklagar..' Jag orkar verkligen inte med att folk tyckte synd om mig. För det betyder att jag inte kan tycka synd om mig själv...
*KNACK KNACK*
"Kom in" ropade jag mot dörren från andra sidan rummet
"Stör jag?" frågade Theresa
"Nejdå, inte alls" sa jag och fejkade ett leende
"Åh vad bra, alla är här nu. Vi ska äta om ungefär 20 minuter och jag skulle verkligen bli glad om du vill komma ner och hälsa på alla" sa hon och log emot mig
"Okej, jag kommer ge mig några minuter till att byta om bara" sa jag och pekade på min pyjamas som jag var klädd i
"Åh, såklart" sa hon och stängde dörren efter sig när hon gick.
Efter att ha letat kläder i fem minuter - om inte tio - hittade jag äntligen en svart klänning som jag drog på mig och tog sedan ett skärp runt midian, efter det letade jag rätt på ett par skor, det fick bli dom svarta kilklackskorna som mamma köpt åt mig bara någon dag innan olyckan. Efter det tuperade jag upp håret så att det såg bra ut och sminkade mig lite snabbt men ändå snyggt. Jag kollade på mig själv i helfigurspegeln. Jag såg helt okej ut.
Bild 1 - Katie Clark - Makeup
Bild 2, 3 & 4 - Katie Clark - Outfit
Jag gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter mig för att sedan gå ner för trappen. Jag gick försiktigt och långsamt så att de inte skulle höra mig. Jag smyg kollade ut igenom fönstret för att se vilka det var som var där. Jag såg bara Barney framför grillen och en annan man som stod bredvid honom.
Jag gick till dörren som ledde ut till bakgården och gick ut. När jag kom ut kunde jag höra att det var fler än bara en besökare här. Jag klev ut och såg Theresa komma gående emot mig.
"Hej vännen, vad fin du är" log hon "Kom och hälsa på gästerna" fortsatte hon sedan.
Jag suckade men följde efter henne och nu såg jag tre vuxna till plus 2 SMÅbarn. Men jag hörde även Chaz röst och två andra killars röster så jag antog att två av Chaz kompisar var här.
"Hej, du måste vara Katie" log en kvinna emot mig
"Ja..?" svarade jag nervöst
"Mitt namn är Kathrine Butler" log hon och sträckte fram sin hand
Jag tog hennes hand och log emot henne medans det kom fram en man och ställede sig vad hennes sida, han sträckte fram handen och sa "Pete Butler, trevligt att träffas" jag tog hans hand och svarade artigt "Katie Clark, detsamma"
Theresa kom fram till mig och drog med mig bort till en annan kvinna, hon var ganska kort och väldigt gullig. När hon fick syn på mig log hon och kom fram till mig, "Pattie Mallette" sa hon och sträckte fram sin hand
"Katie Clark" svarade jag och tog hennes hand.
"Det är verkligen trevligt att få träffa dig" sa hon och släppte min hand
"Detsamma" svarade jag och log.
Hennes, Pattie, leende blev allt större och sedan ropade hon på någon som tydligen hette Jeremy. En man, samma man som vid grillen, kom fram till oss med ett leende på läpparna.
"Tjena, Jeremy" sa han
"Katie" svarade jag
"Så det är du som är den berömda Katie Clark" sa han och log den här gången
"Sist jag kollade" sa jag "förlåt men jag uppfattade inte ditt efternamn?" sa jag sedan med en väldigt darrig röst.
"Åh förlåt mig, jag heter Bieber i efternamn, Jeremy Bieber" sa han och log.
"Oh, okej" svarade jag och log.
De två småbarnen kom fram springande till honom. Han satte sig på huk och bad dom att presentera sig för mig. Den lilla flickan log och mumlade något jag inte kunde förstå. Jeremy verkade ha fattat att jag inte fattade nått och sa sedan vad de båda barnen hette Jazmyn och Jaxon. Efter att dom blivit presenterade för mig sprang dom iväg igen. Likaså gjorde de vuxna och nu stod jag mitt på gräset alldeles ensam och kollade på bordet som hade en hel massa mat på sig.
"Katie"
Jag vände mig om och såg Chaz stå på andra sidan gården och vika att jag skulle komma. Jag gick långsamt mot honom. Och när jag kom fram så tog han tag i min hand och drog mig mot kortsidan av huset där två andra killar stod och sparkade en fotboll mot väggen. När det såg att vi kom stannade de genast upp och bara glodde på mig.
"Ryan Butler" sa han som tydligen hette Ryan och sträckte fram handen mot mig. "Katie" svarade jag och skakade hans hand lite lätt.
"Justin Bieber" sa den andra och nickade lite lätt mot mig. Jag kollade upp på honom och sedan nickade jag tillbaka.
Jag vände på klacken och började gå därifrån när Chaz tog tag i min hand och kollade på mig några sekunder innan han sa något. "Vill du vara med?" frågade han och log.
"Nej tack" svarade jag och log tillbaka.
Sedan fortsatte jag gå, men Chaz verkade inte ge sig så lätt, han gick istället vad min sida.
"Katie, har du nått emot mina vänner?" frågade Chaz och flinade
"Va? Nej? Varför frågar du?" frågade jag förvånat
"Nej jag bara undrade" log han "Jag tror att Justin tror att du är ett galet fan, det var någ därför som han höll sig borta och bara nickade lite lätt mot dig" fortsatte han sedan.
Vid det här laget stod vi utanför min dörr. Jag öppnade dörren och vi gick in. Chaz satte sig på min säng och jag drog av mig mina skor och drog sedan på mig ett par tygskor innan vi gick ut på gården igen. Jag följde med Chaz till husknuten igen där Ryan och Justin fortfarande stod och sprakade en boll mot väggen. Chaz hoppade snabbt in i spelet medans jag själv suckade och skakade på huvudet.
"MAAAAT!!" Hörde jag Theresa ropa
Jag vände mig om och började gå mot bordet md killarna hack i häl. Jag satte mig på en stol, Chaz satte sig till höger om min och Ryan på min vänstra sida. Medans Justin satte sig mittemot mig. De vuxna satte sig också runt bordet. Jag tog för mig av maten precis som killarna gjorde. Helt ärligt, jag äter som en tonårskille... Lika slafigt och lika mycket. Ryan satt och försökte strata en konversation som alla 'ungdomarna' kunde vara med på men ingen tycktes bry sig om hand desperata försök att få igång en konversation. Jag satt tyst precis som Chaz, medans Justin snackade med sin mamma som satt bredvid honom.
Vi åt och alla skrattade och pratade, alla förutom jag, som satt tyst hela måltiden och gick upp på mitt rum direkt efter för att dra på mig pyjamas och sedan sova.
Chapter 2
Kommentera?
Jag vet att ni kan så kom igen, minst 7 kommenterer innan nästa Chapter ;)
Chapter 1 - Stratford Ontario Canada
Katie Clark bor med sin morbror, moster och kusin i Stratford Ontario Kanada. Katie hade varit tvungen att flytta från Los Angeles där hon bott för bara en vecka sedan med sina föräldrar. Men eftersom att dom dött i en bilolycka för ungefär en vecka sedan så hade hon varit tvungen att flytta till sina släktingar som hennes föräldrar ville att hon skulle bo med om något hände dom, vilket var släktingarna längst bort. Dom i Kanada. Hennes morbror, hennes mammas bror heter Barney, och hans fru heter Theresa. Sedan har dom också en son, Katies kusin, Chaz. Chaz är bästa kompis med Ryan och super stjärnan, flickidolen, Justin Bieber. Katie kan inte påstå att hon är avundsjuk på Chaz eftersom hon aldrig fattat vad det är för speciellt med Justin. Hans musik är väl helt okej, men Katie har aldrig varit en 'Belieber' och kommer troligast aldrig bli någon heller. Katies föräldrar hette Kathleen och Toby. Båda var författare och levde på att skriva ungdomsböcker tillsammans. Men såklart alltid med lite hjälp ifrån deras dotter. Men eftersom att dom varit med om en serie krasch med massa bilar inblandade och dött på stuts så hade Katie varit tvungen att flytta till släktingarna som stod i hennes föräldrars testamente att hon skulle bo hos. Som sagt dom i Kanada. Första dagen i Kanada är där själva storyn börjar.
(Katie Clark – Her Looks)
Flyget hade landad på flygplatsen i Toronto. Eftersom att närmsta flygplatsen låg i Toronto. Efter flygturen var det dags för en bilresa för att komma till Stratford. Stratford där morbror Barney bor. Barney har varit med mig det senaste fem dagarna i Los Angeles. Los Angeles mitt hem sedan föralltid.
Dörrarna öppnades äntligen och vi fick lämna flygplanet. Barney la sin hand på min axel och log mot mig för att lugna mig. Han kände väl på sig att jag höll på att dö utav nervositet, plus att mina föräldrar just dött. Vi gick ut ur flyget och mot dom stora rullbanden där väskorna skulle komma. Katie hade två stora resväskor. Resten av hennes saker hade blivit skickade separat. När hennes väskor kommit gick de ut och där utanför stod Theresa och Chaz och väntade.
Theresa såg väldigt nervös och lite smått rädd ut medans Chaz såg ut som om han vill smälla till någon. Jag kollade på dom och pressade fram ett leende. Vad skulle jag annars göra? Barney kollade ner på mig och log. Jag log tillbaka bara för att lugna ner honom. Han verkade både stressad och nervös över hur hans familj skulle hantera mig och hela situationen. Men jag tycker att dom redan borde vara vana av att ha någon som är... ledsen? I huset med tanke på att Braney faktiskt är min mammas bror. Han hade ju precis förlorat sin syster. Precis som jag förlorat mina föräldrar. Dom borde nog kunna klara av situationen bra.
”Hej vännen, hur gick flygresan?” sa Theresa och log
”Bra” svarade jag och pressade fram ytterligare ett leende.
Barney kysste sin fru och rufsade till sin sons hår. Det fick mig att le. Chaz log brar emot mig – troligast vågade han inte säga fel sak så han höll truten istället – och jag log tillbaka. Vi gick mot dreas bil. Braney och Theresa lastade in mina två väskor i bagaget och sedan satte sig Barney vad ratten och Theresa bredvid honom på passagerarsätet. Chaz satt bakom sin mamma och jag satt bakom Barney.
Jag låtsades sova hela vägen till Stratford, eftersom jag inte vill svara på några jobbiga och onödiga frågor. Jag menar vem bryr sig hur det går för mig i skolan? För stunden är det sommarlov och efer sommarlovet börjar jag i en ny skola. Plus att jag inte vill prata om mina kompisar där hemma eller om mina föräldrar. Därför kändes det som bäst ifall jag låg och 'sov' hela bilresan. Chaz måste ha tänkt samma tanke som mig eftersom att han inte sa något under hela resan. Och om jag kommer ihåg rätt så är han en väldigt pratglad person.
När dom körde in på uppfarten utanför deras hus slog jag upp ögonen och kollade på det jätte söta huset som jag nu ska börja kalla mitt eget...
Jag knäppte lös bältet och öppnade bildörren.
Jag tror aldrig att det varit skönare att sträcka på benen! Bokstavligen! Barney och Theresa tog en varsin av mina väskor och drog dom in i huset. Dom tog dom till övervåningen och jag gick upp efter dem med Chaz hack i häl.
Dom stannade utanför en vit dörr och sedan log dom mot mig.
”Här ska du bo” sa Theresa glatt
Jag log och öppnade dörren. Jag gick in och tände lampan. Rummet var ganska stort. Det fanns en säng och ett sängbord där inne. Sedan fanns det inte mycket mer. Det var vita tapeter och svarta gardiner som hängde längs fönsterkarmen. Det var ett fönster och en glasdörr, jag antog att det fanns en balkong bakom den dörren.
”Vi ska försöka fixa lite grejer till rummet imorgon, men nu behöver vi alla sova” sa Theresa och kollade runt i rummet
”Okej” sa jag och log
”Jag har bäddat i nya lakan i sängen så det är bara att gå och lägga sig direkt om du vill” tillade hon efter
”Okej” svarade jag igen.
Dom gick alla tre ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Själv stod jag kvar och kollade runt i rummet. Uppenbarligen hade jag fått det gamla gästrummet. Jag gick fram till en utav dörrarna och öppnade den, det var en garderob, en STOR garderob. Det var en Walk-In-Closet vilket faktiskt passade mig perfekt! Jag stängde garderobs dörren och öppnade den andra dörren. Det var ett badrum, med badkar, toalett, handfat + lite extra saker. Det var fint. Jag skulle nog trivas.
Morgonen efter vaknade jag av att solen sken, rätt i ögonen på mig. Jag kollade upp och kände hur värmen snabbt spred sig i kroppen utav den varma solen. Jag suckade och klev sedan upp. Ännu en dag utan mamma och pappa. Jag öppnade den ena resväskan och tog fram ett par jeans shorts och ett linne, sedan piffade jag det med ett hårband som jag knöt i håret och sedan drog jag på mig mina solglasögon.
(Katie Clark – Outfit)
Jag drog på mig ett par enkla tygskor och sedan gick jag ner. I köket där nere satt Chaz och åt flingor. Jag satte mig på stolen mittemot honom där den andra skålen stod. Jag tog flingor och sedan började jag äta.
”Vad vill du göra idag?” frågade Chaz och log nervöst
”Vet inte...” svarade jag och fortsatte sedan att äta mina flingor
”Vi skulle ju kunna gå till köpcentret och se ifall vi hittar nått till ditt rum?” frågade han och log
”Mhm, visst varför inte” svarade jag
Det märktes att Chaz blev allt mer och mer obekväm i min närhet för varje sekund som gick. Men precis i rätta tid kom Barney in i köket och frågade samma sak som Chaz gjort bara någon minut tidigare. Jag berättade vad Chaz hade lagt fram för förslag bara någon minut tidagare, - igen – och Barney tycktes gilla ideen.
Han gick iväg och pratade med Theresa och sedan kom han tillbaka och då var det dags att åka iväg till köpcentret. Vi hittade några hyllor och lite annat strunt som kunde passa bra i rummet. Mitt bagage skulle troligast komma idag och där var ju mitt rum ner packat så jag var ju inte direkt i nöd av en massa saker. Vi packade in oss i bilen och körde hem till Barney, eller bara hem. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla huset än.
När vi svängde in på uppfarten svängde även en till bil in på uppfarten. Det var en skåpbil, jag kände igen den eftersom att det var firman som skulle leverera mina saker.
En man i fyrtioårsåldern klev ur bilen och började prata med Barney. Sedan började de bära in mina saker till 'mitt rum' och sedan åkte mannen iväg igen. Då var det dags att börja fixa i rummet då...
”Vill du ha någon hjälp med rummet?” frågade Barney innan jag gick upp
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.
Första kapitlet utav 'Love You Like A Love Song' - Novell 4
Kommentera vad ni tycker :)
Chapter 84 - When I First Saw You
Vår bestämmelse var; 'Om vi helt randomly stöter på varandra igen någon gång i framtiden igen och har fortfarande känslor för varandra så är vi Jannah igen annars är det över för alltid'. Vilket betyder att om vi stöter på varandra igen helt omedvetet får vi veta om vi ska vara tillsammans igen.
Bild 1 - Justin
Bild 2 - Justin & Hannah
Bild 3 - Hannah
Bild 1 - Hannah Förut
Bild 2 - Hannah Nu
One Year Later;
Jag hade suttit framför gravstenen varje dag i ett år nu. Jag hade gått till skolan, jobbat bra och efter skolan istllet för att dra in till stan som alla andra drog jag till kyrkogården och satt tills det att jag var tvungen att gå hem till middagen.
DD hade tydligen gått och blivit modell, så han var tillbaka i LA, men han ville inte ha nått med mig att göra längre. Jag hade inte hört eller sett av Justin på ett år. Jag antar att vi gjorde slut eftersom att vi inte orkade hålla kontakten med varandra. En månad efter Calebs död hade vi slutat prata helt och hållet. Antar att det var bäst så. Han hade skaffat en ny tjej, verkade det som i alla tidningar och sånt i alla fall. En riktigt söt flicka. Hon är sådespelare. Inte så svårt att tro sig att han skulle bli tillsammans med en annan kändis faktiskt.
JUSTINS PERSPEKTIV
Flyget påväg tillbaka till LA. Där hade jag inte varit på eget behag sedan Calebs begravning. Ungefär ett år sedan. Jag hade faktiskt haft ett bra år. Jag saknade Hannah men det var mer som att sakna sin bästavän, inte som flickvän. Eftersom att jag har en ny flickvän.
Flygresan var lång och dryg. Jag hade varit hemma i Kanada i ungefär en vecka och bara chillat med kompisarna. Men nu var det dags att dra till LA och kolla till lägenheten och sedan var det röda mattan på onsdag. Jag hade bestämt mig för att gå till Calebs grav också. Jag kände att jag var tvungen visa min respekt till honom och hans familj, speciellt Hannah.
Men först ska jag till lägenheten och sova eftersom att planet inte landar fören 23.14 på LAX flygplats.
Planet landade och Kenny hämtade upp mig. Han såg glad ut och bara allmänt lycklig. Vilket jag tycker är riktigt bra. Han skjutasde mig till lägenheten. Jag klev ut och blev attakerad av paparazzis, men som tur var så var Kenny där.
Vi gick in, Kenny hade med sig fika, så vi fikade och sedan åkte han hem och jag kröp till sängs.
HANNAHS PERSPEKTIV
Efter en lång dag på kyrkogården gick jag hem. Eftersom att mamma jobbade på kvällen idag så hade hon inte sagt ngon middags tid, så alltså hade jag suttit på kyrkogården från tre på efter middagen fram till tio på kvällen. Mamma kom hem strax efter elva. Då åt vi kvälsmat och sedan gick vi båda till sängs.
Morgonen efter vaknade jag och reste mig upp, tog en duscha och fixade mig så gott jag kunde innan jag drog iväg till skolan. Skolan var som vanligt. Alla kollade på mig som om jag var ett freak, jag gjode så bra jag kunde med alla ämnen och konsentrerade mig på lektionerna. Sista året på High School. Visserligen hade skolåret börjat för bara tre veckor sedan, men det var ändå sista året i High School.
Efter skolan åkte jag in till stan och köpte blommor som jag kunde sätta på graven och sedan började jag åka mot graven. Jag parkerade bilen på kyrkogårdsparkeringen och klev ut ur bilen. Jag började gå mot Calebs grav, men det såg inte ut som det brukade göra, vara tomt. Det satt någon framför hans gravsten.
Jag började gå snabbare, när jag var bara tio meter ifrån såg jag vem det var, Justin.
"Justin?" sa jag sätt ut. Han ryckte till och vände sig om. Det var helt klart Justin.
"Hannah" svarade han och kollade på mig.
"Vad gör du här?" frågade jag
"Visar min respekt... Jag har inte varit här på över ett år..."
"Åh... Jaha, okej." svarade jag kort och började gå fram mot stenen.
Jag placerade blommorna på ett bra ställe och satte mig sedan bredvid Justin framför gravstenen. Jag kollade på texten. Det stod, Caleb Joseph Cooper med fet guldig text. Sedan stod hans datum under. * 1987 - + 2011. Jag suckade och sedan blinkade jag bort en tår.
"Hur går det för dig?" frågade Justin efter ett tag
"Med vadå?" frågade jag
"Skolan, Caleb... Allt?"
"Åh, Skolan går bra... Svårare med Caleb..."
Han svarade inte utan la bara sin hand på min axel. Hans hand kändes precis likadan som den gjort ett år innan.
"Jag borde nog åka nu" sa Justin efter en timmes tystnad
"Åh..." svarade jag kort
Han reste sig upp och jag reste mig försiktigt upp efter honom. Han kollade mig djupt i ögonen. Han slickade sig på läpparna och sedan, gjorde han något helt oväntat. Han kysste mig. Rätt på munnen. Jag besvarade hans kyss och allt kändes som förut för en stund. Efter kyssen kollade vi på varandra igen.
"Hejdå" sa han sedan och gick iväg.
Jag stod och kollade efter honom när han gick fram tills att han var utom synhåll. Då satte jag med ner och kollade på gravstenen igen. Då var jag ensam med Caleb igen.
SLUT!!
Vad tycks?
Kommentera ifall ni vill att jag ska börja på en ny novell...
2-4 kommentarer räcker inte.
Jag behöver fler ifall ni vill ha en ny novell!
Bild 1 - Justin
Bild 2 - Justin & Hannah
Bild 3 - Hannah
Bild 1 - Hannah Förut
Bild 2 - Hannah Nu
One Year Later;
Jag hade suttit framför gravstenen varje dag i ett år nu. Jag hade gått till skolan, jobbat bra och efter skolan istllet för att dra in till stan som alla andra drog jag till kyrkogården och satt tills det att jag var tvungen att gå hem till middagen.
DD hade tydligen gått och blivit modell, så han var tillbaka i LA, men han ville inte ha nått med mig att göra längre. Jag hade inte hört eller sett av Justin på ett år. Jag antar att vi gjorde slut eftersom att vi inte orkade hålla kontakten med varandra. En månad efter Calebs död hade vi slutat prata helt och hållet. Antar att det var bäst så. Han hade skaffat en ny tjej, verkade det som i alla tidningar och sånt i alla fall. En riktigt söt flicka. Hon är sådespelare. Inte så svårt att tro sig att han skulle bli tillsammans med en annan kändis faktiskt.
JUSTINS PERSPEKTIV
Flyget påväg tillbaka till LA. Där hade jag inte varit på eget behag sedan Calebs begravning. Ungefär ett år sedan. Jag hade faktiskt haft ett bra år. Jag saknade Hannah men det var mer som att sakna sin bästavän, inte som flickvän. Eftersom att jag har en ny flickvän.
Flygresan var lång och dryg. Jag hade varit hemma i Kanada i ungefär en vecka och bara chillat med kompisarna. Men nu var det dags att dra till LA och kolla till lägenheten och sedan var det röda mattan på onsdag. Jag hade bestämt mig för att gå till Calebs grav också. Jag kände att jag var tvungen visa min respekt till honom och hans familj, speciellt Hannah.
Men först ska jag till lägenheten och sova eftersom att planet inte landar fören 23.14 på LAX flygplats.
Planet landade och Kenny hämtade upp mig. Han såg glad ut och bara allmänt lycklig. Vilket jag tycker är riktigt bra. Han skjutasde mig till lägenheten. Jag klev ut och blev attakerad av paparazzis, men som tur var så var Kenny där.
Vi gick in, Kenny hade med sig fika, så vi fikade och sedan åkte han hem och jag kröp till sängs.
HANNAHS PERSPEKTIV
Efter en lång dag på kyrkogården gick jag hem. Eftersom att mamma jobbade på kvällen idag så hade hon inte sagt ngon middags tid, så alltså hade jag suttit på kyrkogården från tre på efter middagen fram till tio på kvällen. Mamma kom hem strax efter elva. Då åt vi kvälsmat och sedan gick vi båda till sängs.
Morgonen efter vaknade jag och reste mig upp, tog en duscha och fixade mig så gott jag kunde innan jag drog iväg till skolan. Skolan var som vanligt. Alla kollade på mig som om jag var ett freak, jag gjode så bra jag kunde med alla ämnen och konsentrerade mig på lektionerna. Sista året på High School. Visserligen hade skolåret börjat för bara tre veckor sedan, men det var ändå sista året i High School.
Efter skolan åkte jag in till stan och köpte blommor som jag kunde sätta på graven och sedan började jag åka mot graven. Jag parkerade bilen på kyrkogårdsparkeringen och klev ut ur bilen. Jag började gå mot Calebs grav, men det såg inte ut som det brukade göra, vara tomt. Det satt någon framför hans gravsten.
Jag började gå snabbare, när jag var bara tio meter ifrån såg jag vem det var, Justin.
"Justin?" sa jag sätt ut. Han ryckte till och vände sig om. Det var helt klart Justin.
"Hannah" svarade han och kollade på mig.
"Vad gör du här?" frågade jag
"Visar min respekt... Jag har inte varit här på över ett år..."
"Åh... Jaha, okej." svarade jag kort och började gå fram mot stenen.
Jag placerade blommorna på ett bra ställe och satte mig sedan bredvid Justin framför gravstenen. Jag kollade på texten. Det stod, Caleb Joseph Cooper med fet guldig text. Sedan stod hans datum under. * 1987 - + 2011. Jag suckade och sedan blinkade jag bort en tår.
"Hur går det för dig?" frågade Justin efter ett tag
"Med vadå?" frågade jag
"Skolan, Caleb... Allt?"
"Åh, Skolan går bra... Svårare med Caleb..."
Han svarade inte utan la bara sin hand på min axel. Hans hand kändes precis likadan som den gjort ett år innan.
"Jag borde nog åka nu" sa Justin efter en timmes tystnad
"Åh..." svarade jag kort
Han reste sig upp och jag reste mig försiktigt upp efter honom. Han kollade mig djupt i ögonen. Han slickade sig på läpparna och sedan, gjorde han något helt oväntat. Han kysste mig. Rätt på munnen. Jag besvarade hans kyss och allt kändes som förut för en stund. Efter kyssen kollade vi på varandra igen.
"Hejdå" sa han sedan och gick iväg.
Jag stod och kollade efter honom när han gick fram tills att han var utom synhåll. Då satte jag med ner och kollade på gravstenen igen. Då var jag ensam med Caleb igen.
SLUT!!
Vad tycks?
Kommentera ifall ni vill att jag ska börja på en ny novell...
2-4 kommentarer räcker inte.
Jag behöver fler ifall ni vill ha en ny novell!
Chapter 83 - Is This The End..?
PATTIES PERSPEKTIV
Medans jag satt i köket hemma i Stratford och väntade på att kaffet skulle bli klart loggade jag in på datorn för att skriva något på twitter åt Justin. Jag hann dock inte så långt eftersom att jag råkade klicka in mig på någon skvaller webbsite som jag fastande direkt för.
Där var han min son, tillsammans med Hannah. Jag visste att han var någonstans tillsammans med henne, tydligen Hawaii. Jag läste artikeln ett antal gånger, det var nästan så att jag blev förbannad.
För det första, vad tänkte han på? Hans stackrs fans skulle bli alldeles 'heart-broken' när dom ser bilderna, jag tror att dom kan hantera den hela 'flickväns-grjen' ganska bra, men bilder på dom när dom i stort sett äter upp varandra kan verkligen såra dom. Och för det andra, varför äter dom upp varandra ute bland folk? Vill dom verkligen att alla ska veta om att dom har sex? Det är nästan skammligt...
Jag fällde igen datorn och sedan gick jag till min väska för att ta fram mobilen, jag måste verkligen ringa Justin...
Hannah & Justin
TVÅ OCH EN HALV MÅNAD SENARE!
Jag vaknade av att min irriterande ringsignal drog igång. Vem kunde få för sig att ringa nu vid den här tiden? Klockan är ju bara halv sex på morgonen... Jag röck åt mig telefonen så att mamma inte skulle vakna. Den enda som jag kunde tänka mig skulle ringa mig vid denna tid, var Justin eftersom att han är på andra sidan jordklotet på tune. Men det var inte Justins nummer, det var ett annat nummer. Jag kände igen nummret men kunde inte sätta fingret på vems det var?
"Hallå?" svarade jag försiktigt
"Hannah? Det är Scooter" hörde jag en man säga i andra änden, Scooter.
"Hej" sa jag lite mer själv säker nu.
"Väckte jag dig?" frågade han oroligt
"Ja, men det är lugnt" sa jag tonlöst
"Förlåt... Men det är något viktigt jag har att breätta" fortsatte han
"Okej..?" tröck jag in emellan hand andhämtningar
"Jo alltså, vill du komma och vara med på Justins tour? Resten av året?"
"Menar du allvar?" frågade jag häpet, och var riktigt vaken nu
"Ja, jag har pratat med dina lärare i skolan och med din mamma, dom är med på det, plus att Justin verkligen vill det"
"Jag är på" fick jag fram.
Efter en konveration på cirka 50 minuter hade allt blivit bestämt, även fast att mamma och Scooter redan bestämt allt innan, men ändå. Justins lärare skulle vara min lärare nu också. Hon skulle dessutom se till att jag tog igen allt jag missat under förra terminen innan sommarlovet. Sedan när jag kom tillbaka skulle jag vra på precis samma ställe som resten och inte ligga efter alls eller behöva gå om ett år, vilket passade mig perfekt!
Jag lyckades somna om efter ett tag igen. Men fick inte njuta av den sömnen länge alls eftersom att mamma väckte mig redan klockan 8, och jag hade nog somnat om halv åtta. Hon frågade ifall Scooter ringt, jag berättade allt vi sagt och hon bara log hela tiden.
"Nu ska du äntligen få träffa honom igen under en lång period. Nu behöver jag inte höra ditt tjat om honom längre" sa hon och blinkade med ena ögat åt mig innan hon gick.
Jag kunde inte låta bli att le. Jag klev upp ur sängen och började packa ner allt jag behövde eftersom att mamma skulle skjutsa mig till LAX redan ikväll. Jag packade ner ALLA mina favorit kläder och skor, vilket var ungefär halva min garderob. Efter att ha fixat mig klart packade jag ner alla såna grejor. Väldigt bra.
När mamma kom in och såg min packning började hon bara skratta, och hon slutade inte heller... Tillslut fick hon med mig också. Vi började gapkratta båda två och ingen av oss kunde sluta, jag visste inte ens varför jag skratta.
Efter en dag av att göra ABSOLUT ingenting var det äntligen dags att åka mot LAX, ÄNTLIGEN! Jag skulle äntlign få se min älskling. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag saknar honom. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen när han inte är brevid mig. Jag har verkligen saknat att ha honom sovande brevid mig när jag vaknar på morgonen.
Vi checkade in mina väskor, sedan kramade jag mamma hejdå i säkert 20 minuter, innan jag var tvungen att gå igenom säkerhets kontrollen. Jag tog mig igenom den och sedan var det bara två timmars väntan innan flyget skulle gå. Det jag gjorde var att jag tog min väska och gick omkring i affärerna som låg på insidan. Fanns ganska mycket intressant, men mest en massa godis och perfymer. Jag kollade runt bland perfymerna och efter ungefär en halvtimmes letande efter en perfekt perfym hittade jag den, den luktade fräsht och väldigt sött. Jag älskade doften, det var ett märke jag inte kände igen men det gjorde inget, jag köpte den ändå.
När jag kom ut ur perfym äffären kom det upp ett tre tjejer till mig, dom sg ut att vara syskon. Den älsta såg ut att vaara 15, den mellersta kan ha varit 12 och sen yngsta 8 kanske? Dom kollade först ett tag på mig innan dom faktiskt fårmådde sig att säga något.
"Hej" sa den yngsta
"Hej" svarade jag vänligt
"Du är Justin Biebers flickvän va?" frågade den älsta
"Ja..." svarade jag osäkert
"Det låter helt fantastiskt" klämde den mellersta in, som om hon bara ville säga något.
...
Efter den långa flygturen var jag glad över att ha Justin liggande alldeles tätt brevid mig i den stora mjuka hotell sängen. Som jag hade saknat honom.
Jag hade inte sett honom på två och en halv månad, sedan Hawaii alltså, vi hade åkt med olika flyg hem därifrån, Justin åkte till Kanada och jag hem till Los Angeles. Jag låg och kollade på honom, jag ville inte väcka honom ur hans sömn eftersom att han har en stor konsert imorgon, men ändå hoppas jag att han ska vakna. Jag vill kolla djupt in i hans underbart bruna ögon.
Dagen efter vaknade jag av att jag fick en kyss på pannan. Jag kollade upp. Justin kollade på mig med de djupa, underbara bruna ögonen som jag ville se så gärna igår natt. Jag var faktiskt vid hans sida nu.
... EN MÅNAD SENARE ...
Justin och jag hade verkligen haft kul den senaste månaden, alla konserter, alla sevärdigheter vi sett på vägen. Wow, verkligen ingenting kunde gå fel nu!
Jag satt backstge på Justins konsert när telefonen lyste upp och min förjävliga ringsignal drog igång. Jag kollade på skärmen, Mamma. Jag log för mig själv och gick bort från ljudet till ett tomt rum innan jag svarade.
"Hej Mamma" svarade jag glatt, men min glädje försvann så snart jag hörde mammas snyftningar i andra änden av luren. "Vad har hänt mamma?" frågade jag och kände hur klumpen som jag fått i magen bara växte och växte.
"Caleb..." hörde jag mamma säga.
"Vad är det med Caleb" nästan skrek jag och kände hur paniken innom mig växte tillsammans med klumpen i magen.
"Han... Han är... död..." stammade mamma fram.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara satte mig ner på govet och bara satt. Jag förmådde mig inte att säga något, jag visste inte ifall jag skulle gråta eller skrika, allt blev bara svart. Jag kunde verken se eller höra något ifrån verkligheten, det enda som jag kunde se var Calebs ansikte och höra hans röst. Allt annat var borta. Caleb var borta.
Det kunde inte vara sant, han kan inte vara död, han är min bror inte död... Han kan bara inte...
Jag var så fast frusen i att övertala mig själv att han inte var död att jag inte hörde när Justin klev in i rummet. Troligast för att byta om till nästa låt. Jag hade inte själv märkt att tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag hade inte ens insett att jag kastat min telefon tvärs över rummet.
"Hannah! Vad har hänt?!" hörde jag Justin fråga hysteriskt, allt var vldigt avlägset, som om han var flera kilometer ifrån mig fast att han var inte mer en två decimeter ifrån mig.
"Hannah!" sa han igen.
Tårarna bara fortsatte att rinna och jag fick inte fram ett ljud på säkert flera minuter. Säkert 20 stycken ifrån Justins team hade varit in för att stressa på honom eftersom att han fortfarande inte avslutat konserten och hade minst 5 nummer kvar att köra. Men såfort dom sett mig gråta hyteriskt hade det snabbt och utan ett ord gått och stängt dörren igen.
"Han är död" fick jag tillslut fram
"Va? Vem är död?" frågade Justin nervöst
"Caleb..." fick jag fram.
Justin sa inget, han kramade om mig hårdare än tidigare och höll om mig. Hans famn fick mig att känna det bättre men jag kunde fortfarande inte sluta gråta eller tänka på något annat än Caleb. Caleb som alltid varit där, han som stack för 6 månader sedan, stack ut i krig, och nu... Nu har det där JÄVLA kriget haft ihjäl honom. Min alskade dyrbara bror. Hur fan kunde dom?
"Justin! Du kan inte ba..." höde jag Pattie komma in och säga. Men hon hejdade sig snabbt när hon såg hur jag grät och såg hur Justin satt och försökte lugna mig. Hon sprang fram till oss och kollade hysteriskt och nervöst på oss.
"Justin, vad har hänt?" frågade hon hysteriskt
"Hennes bror Caleb.. Han har dött i kriget.." sa Justin och han började nästan gråta.
Pattie la armarna om mig och släppte mig inte. Både hon och Justin höll om mig nu. Jag kunde fortfarande inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och inget gick rätt till.
Efter några minuter reste sig Pattie upp och sa att ho snart skulle komma tillbaka.
PATTIES PERSPEKTIV
Jag reste mig och började gå mot dörren. Justins fans måste få veta att Justin inte kommer tillbaka ut på scenen. Jag kunde höra alla hans fans skrika, det verkade som om dom började bli lite sått irriterande. Han hade varit borta från scenen nu i 20 minuter.
Jag gick fram till Scooter som stod och kollade surt ut mot publiken.
"Scooter" sa jag och han vände sig om
"Var är pojken?! Han måste ut på scenen!"
"Han kommer inte komma..." började jag
"Vadå inte komma?" avbröt Scooter mig
"Hannahs bror har blivit dödad i kriget. Han tröstar henne..."
"Oj... förl..."
"Be inte om ursäkt... Gå ut på scenen nu och förklara för fansen att något kom upp och att Justin tyvärr inte kan komma tillbaka ut på scenen" avbröt jag honom
Scooter gjorde som jag sa, och att han hade arumenterat med fansen ett bra tag kom han tillbaka in bakom scenen och suckade djupt.
HANNAHS PESPEKTIV
(back in LA, for the funeral)
Mamma hade inte sutat gråta sedan jag kommit hem. Jag hade visserligen inte heller slutat gråta. Pappa hade kommit hit, han hade med sig hela sin nya familj, HELA! Justin och Pattie var också här. Dom hade hållt om mig och mamma och inte sovit själva för att se till att allt var okej med oss. Medans pappa och hans nya fru satt och skrattade och skämtade i ett annat rum. Pappas nya ungar däremot grät som tokar. Dom hade ju verkligen gillat Caleb när de träffat honom.
Efter att vi kommit hem från begravningen hade jag och mamma krashat i soffan och somnat Justin och Pattie hade också somnat.
...
Efter att Justin och Pattie åkt tillbaka till Justins tune, jag stannade hemma, hade jag och mamma mest bra suttit i lägenheten och inte gjort något alls.
Hur karshad Hannah ser ut.
Den enda gången jag gick ut var när jag skulle hämta något som mamma varkligen behövde som låg i bilen. Justins tune hade varit igång i nästan en hel månad nu. Vi pratade inte längre. Vi hade bestämt att vi inte skulle göra det heller. Vi hade bestämt att ta en break.
Var bestämmelse var; 'Om vi helt randomly stöter på varandra igen någon gång i framtiden igen och har fortfarande känslor för varandra så är vi Jannah igen annars är det över för alltid'. Vilket betyder att om vi stöter på varandra igen helt omedvetet får vi veta om vi ska vara tillsammans igen.
WOW....
LÅNGT!!!!
Nästa del = Sista delen!
KOMMENTERA?!
Medans jag satt i köket hemma i Stratford och väntade på att kaffet skulle bli klart loggade jag in på datorn för att skriva något på twitter åt Justin. Jag hann dock inte så långt eftersom att jag råkade klicka in mig på någon skvaller webbsite som jag fastande direkt för.
Där var han min son, tillsammans med Hannah. Jag visste att han var någonstans tillsammans med henne, tydligen Hawaii. Jag läste artikeln ett antal gånger, det var nästan så att jag blev förbannad.
För det första, vad tänkte han på? Hans stackrs fans skulle bli alldeles 'heart-broken' när dom ser bilderna, jag tror att dom kan hantera den hela 'flickväns-grjen' ganska bra, men bilder på dom när dom i stort sett äter upp varandra kan verkligen såra dom. Och för det andra, varför äter dom upp varandra ute bland folk? Vill dom verkligen att alla ska veta om att dom har sex? Det är nästan skammligt...
Jag fällde igen datorn och sedan gick jag till min väska för att ta fram mobilen, jag måste verkligen ringa Justin...
Hannah & Justin
TVÅ OCH EN HALV MÅNAD SENARE!
Jag vaknade av att min irriterande ringsignal drog igång. Vem kunde få för sig att ringa nu vid den här tiden? Klockan är ju bara halv sex på morgonen... Jag röck åt mig telefonen så att mamma inte skulle vakna. Den enda som jag kunde tänka mig skulle ringa mig vid denna tid, var Justin eftersom att han är på andra sidan jordklotet på tune. Men det var inte Justins nummer, det var ett annat nummer. Jag kände igen nummret men kunde inte sätta fingret på vems det var?
"Hallå?" svarade jag försiktigt
"Hannah? Det är Scooter" hörde jag en man säga i andra änden, Scooter.
"Hej" sa jag lite mer själv säker nu.
"Väckte jag dig?" frågade han oroligt
"Ja, men det är lugnt" sa jag tonlöst
"Förlåt... Men det är något viktigt jag har att breätta" fortsatte han
"Okej..?" tröck jag in emellan hand andhämtningar
"Jo alltså, vill du komma och vara med på Justins tour? Resten av året?"
"Menar du allvar?" frågade jag häpet, och var riktigt vaken nu
"Ja, jag har pratat med dina lärare i skolan och med din mamma, dom är med på det, plus att Justin verkligen vill det"
"Jag är på" fick jag fram.
Efter en konveration på cirka 50 minuter hade allt blivit bestämt, även fast att mamma och Scooter redan bestämt allt innan, men ändå. Justins lärare skulle vara min lärare nu också. Hon skulle dessutom se till att jag tog igen allt jag missat under förra terminen innan sommarlovet. Sedan när jag kom tillbaka skulle jag vra på precis samma ställe som resten och inte ligga efter alls eller behöva gå om ett år, vilket passade mig perfekt!
Jag lyckades somna om efter ett tag igen. Men fick inte njuta av den sömnen länge alls eftersom att mamma väckte mig redan klockan 8, och jag hade nog somnat om halv åtta. Hon frågade ifall Scooter ringt, jag berättade allt vi sagt och hon bara log hela tiden.
"Nu ska du äntligen få träffa honom igen under en lång period. Nu behöver jag inte höra ditt tjat om honom längre" sa hon och blinkade med ena ögat åt mig innan hon gick.
Jag kunde inte låta bli att le. Jag klev upp ur sängen och började packa ner allt jag behövde eftersom att mamma skulle skjutsa mig till LAX redan ikväll. Jag packade ner ALLA mina favorit kläder och skor, vilket var ungefär halva min garderob. Efter att ha fixat mig klart packade jag ner alla såna grejor. Väldigt bra.
När mamma kom in och såg min packning började hon bara skratta, och hon slutade inte heller... Tillslut fick hon med mig också. Vi började gapkratta båda två och ingen av oss kunde sluta, jag visste inte ens varför jag skratta.
Efter en dag av att göra ABSOLUT ingenting var det äntligen dags att åka mot LAX, ÄNTLIGEN! Jag skulle äntlign få se min älskling. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag saknar honom. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen när han inte är brevid mig. Jag har verkligen saknat att ha honom sovande brevid mig när jag vaknar på morgonen.
Vi checkade in mina väskor, sedan kramade jag mamma hejdå i säkert 20 minuter, innan jag var tvungen att gå igenom säkerhets kontrollen. Jag tog mig igenom den och sedan var det bara två timmars väntan innan flyget skulle gå. Det jag gjorde var att jag tog min väska och gick omkring i affärerna som låg på insidan. Fanns ganska mycket intressant, men mest en massa godis och perfymer. Jag kollade runt bland perfymerna och efter ungefär en halvtimmes letande efter en perfekt perfym hittade jag den, den luktade fräsht och väldigt sött. Jag älskade doften, det var ett märke jag inte kände igen men det gjorde inget, jag köpte den ändå.
När jag kom ut ur perfym äffären kom det upp ett tre tjejer till mig, dom sg ut att vara syskon. Den älsta såg ut att vaara 15, den mellersta kan ha varit 12 och sen yngsta 8 kanske? Dom kollade först ett tag på mig innan dom faktiskt fårmådde sig att säga något.
"Hej" sa den yngsta
"Hej" svarade jag vänligt
"Du är Justin Biebers flickvän va?" frågade den älsta
"Ja..." svarade jag osäkert
"Det låter helt fantastiskt" klämde den mellersta in, som om hon bara ville säga något.
...
Efter den långa flygturen var jag glad över att ha Justin liggande alldeles tätt brevid mig i den stora mjuka hotell sängen. Som jag hade saknat honom.
Jag hade inte sett honom på två och en halv månad, sedan Hawaii alltså, vi hade åkt med olika flyg hem därifrån, Justin åkte till Kanada och jag hem till Los Angeles. Jag låg och kollade på honom, jag ville inte väcka honom ur hans sömn eftersom att han har en stor konsert imorgon, men ändå hoppas jag att han ska vakna. Jag vill kolla djupt in i hans underbart bruna ögon.
Dagen efter vaknade jag av att jag fick en kyss på pannan. Jag kollade upp. Justin kollade på mig med de djupa, underbara bruna ögonen som jag ville se så gärna igår natt. Jag var faktiskt vid hans sida nu.
... EN MÅNAD SENARE ...
Justin och jag hade verkligen haft kul den senaste månaden, alla konserter, alla sevärdigheter vi sett på vägen. Wow, verkligen ingenting kunde gå fel nu!
Jag satt backstge på Justins konsert när telefonen lyste upp och min förjävliga ringsignal drog igång. Jag kollade på skärmen, Mamma. Jag log för mig själv och gick bort från ljudet till ett tomt rum innan jag svarade.
"Hej Mamma" svarade jag glatt, men min glädje försvann så snart jag hörde mammas snyftningar i andra änden av luren. "Vad har hänt mamma?" frågade jag och kände hur klumpen som jag fått i magen bara växte och växte.
"Caleb..." hörde jag mamma säga.
"Vad är det med Caleb" nästan skrek jag och kände hur paniken innom mig växte tillsammans med klumpen i magen.
"Han... Han är... död..." stammade mamma fram.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara satte mig ner på govet och bara satt. Jag förmådde mig inte att säga något, jag visste inte ifall jag skulle gråta eller skrika, allt blev bara svart. Jag kunde verken se eller höra något ifrån verkligheten, det enda som jag kunde se var Calebs ansikte och höra hans röst. Allt annat var borta. Caleb var borta.
Det kunde inte vara sant, han kan inte vara död, han är min bror inte död... Han kan bara inte...
Jag var så fast frusen i att övertala mig själv att han inte var död att jag inte hörde när Justin klev in i rummet. Troligast för att byta om till nästa låt. Jag hade inte själv märkt att tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag hade inte ens insett att jag kastat min telefon tvärs över rummet.
"Hannah! Vad har hänt?!" hörde jag Justin fråga hysteriskt, allt var vldigt avlägset, som om han var flera kilometer ifrån mig fast att han var inte mer en två decimeter ifrån mig.
"Hannah!" sa han igen.
Tårarna bara fortsatte att rinna och jag fick inte fram ett ljud på säkert flera minuter. Säkert 20 stycken ifrån Justins team hade varit in för att stressa på honom eftersom att han fortfarande inte avslutat konserten och hade minst 5 nummer kvar att köra. Men såfort dom sett mig gråta hyteriskt hade det snabbt och utan ett ord gått och stängt dörren igen.
"Han är död" fick jag tillslut fram
"Va? Vem är död?" frågade Justin nervöst
"Caleb..." fick jag fram.
Justin sa inget, han kramade om mig hårdare än tidigare och höll om mig. Hans famn fick mig att känna det bättre men jag kunde fortfarande inte sluta gråta eller tänka på något annat än Caleb. Caleb som alltid varit där, han som stack för 6 månader sedan, stack ut i krig, och nu... Nu har det där JÄVLA kriget haft ihjäl honom. Min alskade dyrbara bror. Hur fan kunde dom?
"Justin! Du kan inte ba..." höde jag Pattie komma in och säga. Men hon hejdade sig snabbt när hon såg hur jag grät och såg hur Justin satt och försökte lugna mig. Hon sprang fram till oss och kollade hysteriskt och nervöst på oss.
"Justin, vad har hänt?" frågade hon hysteriskt
"Hennes bror Caleb.. Han har dött i kriget.." sa Justin och han började nästan gråta.
Pattie la armarna om mig och släppte mig inte. Både hon och Justin höll om mig nu. Jag kunde fortfarande inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och inget gick rätt till.
Efter några minuter reste sig Pattie upp och sa att ho snart skulle komma tillbaka.
PATTIES PERSPEKTIV
Jag reste mig och började gå mot dörren. Justins fans måste få veta att Justin inte kommer tillbaka ut på scenen. Jag kunde höra alla hans fans skrika, det verkade som om dom började bli lite sått irriterande. Han hade varit borta från scenen nu i 20 minuter.
Jag gick fram till Scooter som stod och kollade surt ut mot publiken.
"Scooter" sa jag och han vände sig om
"Var är pojken?! Han måste ut på scenen!"
"Han kommer inte komma..." började jag
"Vadå inte komma?" avbröt Scooter mig
"Hannahs bror har blivit dödad i kriget. Han tröstar henne..."
"Oj... förl..."
"Be inte om ursäkt... Gå ut på scenen nu och förklara för fansen att något kom upp och att Justin tyvärr inte kan komma tillbaka ut på scenen" avbröt jag honom
Scooter gjorde som jag sa, och att han hade arumenterat med fansen ett bra tag kom han tillbaka in bakom scenen och suckade djupt.
HANNAHS PESPEKTIV
(back in LA, for the funeral)
Mamma hade inte sutat gråta sedan jag kommit hem. Jag hade visserligen inte heller slutat gråta. Pappa hade kommit hit, han hade med sig hela sin nya familj, HELA! Justin och Pattie var också här. Dom hade hållt om mig och mamma och inte sovit själva för att se till att allt var okej med oss. Medans pappa och hans nya fru satt och skrattade och skämtade i ett annat rum. Pappas nya ungar däremot grät som tokar. Dom hade ju verkligen gillat Caleb när de träffat honom.
Efter att vi kommit hem från begravningen hade jag och mamma krashat i soffan och somnat Justin och Pattie hade också somnat.
...
Efter att Justin och Pattie åkt tillbaka till Justins tune, jag stannade hemma, hade jag och mamma mest bra suttit i lägenheten och inte gjort något alls.
Hur karshad Hannah ser ut.
Den enda gången jag gick ut var när jag skulle hämta något som mamma varkligen behövde som låg i bilen. Justins tune hade varit igång i nästan en hel månad nu. Vi pratade inte längre. Vi hade bestämt att vi inte skulle göra det heller. Vi hade bestämt att ta en break.
Var bestämmelse var; 'Om vi helt randomly stöter på varandra igen någon gång i framtiden igen och har fortfarande känslor för varandra så är vi Jannah igen annars är det över för alltid'. Vilket betyder att om vi stöter på varandra igen helt omedvetet får vi veta om vi ska vara tillsammans igen.
WOW....
LÅNGT!!!!
Nästa del = Sista delen!
KOMMENTERA?!
