Just Another Justin Bieber Novel

Justin Fishing

*KNACK KNACK*

"Lugnt ifall jag kommer in?" hörde jag Chaz säga ifrån dörren
"Mhm.." svarade jag kort och han var nu inne i rummet.

Jag vände skrivbordsstolen mot sängen så att jag kunde se honom och han mig. Han kollade med en orolig blick på mig och sedan började han att kolla omkring i rummet ifrån sin plats sittande på sängen. Jag visste inte vad jag skulle säga och Chaz verkade ha fullt upp med att komma på ett bra sätt att säga det han ville säga.

"Så... Katie... Jag börjar bli orolig nu, påriktigt..." sa han försiktigt och kollade nervöst på mig
"Varför?" frågade jag kollade på klockan som hände på väggen alldeles ovanför Chaz huvud.
"För att du har inte lämnat ditt rum sedan grillfesten, och den var för två dagar sedan..."
"Jaha, och?" frågade jag och log ett snett leende.

Chaz suckade och kollade på mig med sorgsna ögon. Egentligen så förstod jag precis vad han menade. Jag förstod vartenda ord och varenda blick och ansiktsuttryck. Jag visste precis vad hela Somers residentet ville. Dom ville att jag skulle gå ut och göra något, skaffa vänner och vara glad. Men det är inte så lätt i en ny stad där man inte känner en endaste person förutom sin mammas brors familj...

Tänk om mamma och pappa hade velat att jag skulle bo hos Pappas syster Helen. Då hade jag ju i alla fall varit kvar i Kalefornien. Men ack nej... Dom skulle skicka mig till Kanada. Okej, Barney var min favorit i sälkten och det visste både mamma och pappa om så... Inte konstigt att de skickade mig hit.

"Katie..?"
"Va?" svarade jag med ett ryck
"Jag sa; att jag ska dra med dig till min Justins och Ryans favorit ställe"
"Men jag vill inte gå" svarde jag och vände stolen tillbaka mot skrivbordet.

Jag suckade och sedan klagade jag en hel massa och protesterade också en hel massa, men Chaz lyckades få ut mig genom ytterdörren och dra mig till en ful liten sjö som luktade katt piss, tydligen pojkarnas favorit ställe. Min första tanke var att jag ville spy, men sedan såg jag att det fanns en jätte fin bänk ute på en brygga, det var så fint gjort och det såg hemskt bekvämt ut att jag genast ågrade uppfattning om stället.

"Lovar du att inte berätta om detta ställe för någon?!" Ryckte Ryan ur sig när han såg mig, samtidigt som han log som en fåne...
"Okej" svarade jag och pressade fram ett fejkat leende.

Jag började gå emot bänken ute på bryggan. Precis som jag trott var det väldigt bekvämt. Jag vette tusan hur dom som gjort det lyckats men det var som att sitta i en säng med 100 000 gosiga kuddar. Allt var dessutom så fint gjort att man bara ville ta kort och visa hela världen.

Jag tog fram min iPod Nano och tryckte igång musik. Första låten som startade var 'Who You Are' med Jesse J. Den låten är nog min absoluta favorit låt med henne. Jag kollade ut över vattnet och lät musiken flöda igenom mitt huvud och tillslut lät jag musiken och beatet ta över hela mitt huvud. Jag var så inne i musiken att jag inte märkte när Justin kom och satte sig bredvid mig.

"Hej" sa han och log, jag svarde inte utan kollade bara på honom med ett leende. "Det är jag, Chaz och Ryan som byggt den här bänken och allt runt om den, även bryggan" fortsatte han sedan.
"Är det?" frågade jag nästan lite förvånad
"yep" sa han och log stolt.

Efter att han försökt få igång en konversation i säkert tio minuter ledsnade han och gick tillbaka till Chaz och Ryan. Jag satte mig och kollade på dom när de fiskade. Justin verkade vara den enda med turen på sin sida. Han fick napp efter napp efter napp. Medans Chaz och Ryan inte fick mycke napp alls, Chaz fick två små fiskar och Ryan en. Medans Justin måste ha fått minst fem stora ätbara fiskar. 

Jag kände för att gråta, men inte i närheten av killarna. Jag ville verkligen inte bryta ihop framför dom. Jag hade inte gråtit en endaste gång på två år. Inte ens när mina föräldrar dog grät jag. Jag antar att jag inte riktigt försått det hela tillräckligt bra för att gråta än, antar att det kommer komma...

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag vände mig om och kollade åt Katies håll. Hon satt och såg ut som om hon skulle bryta ihop när som helst. Jag vet inte hur det är att förlora någon så som hon gjort men jag kan ändå förstå på något sett, eller ja kanske inte förstå... Jag vände blicken mot Chaz och Ryan igen som fortfarande hoppades på fisk.

"Ey, grabbar" sa jag högt npg för att dom skulle höra och lågt nog för att Katie inte skulle bry sig.
"Ja?" svarade de båda i kör
"Seriöst, vi måste kunna muntra upp Katie på nått sett, hon ser ut som om hon ska bryta ihop vilken sekund som helst" sa jag och både Chaz och Ryan nickade instämmande.
"Men vad ska vi göra" frågade Ryan
"Inte en aning..." svarade Chaz
"Inte jag heller, men gillar hon att bowla?" frågade jag och vände mig mot Chaz
"Ja, hon är riktigt duktig också, eller hon ver det i alla fall när vi var små"
"Okej, då drar vi dit imorgon, för nu måste jag dra" sa jag och log.

Dom sa hejdå till mig och jag ropade hejdå till Katie som verkade helt borta och verkade inte höra mig heller för den delen. Jag kan knappt fatta hur det måste kännas för henne. Förlora båda sina föräldrar på samma gång och behöva flytta till ett helt annat land till och med för att bo med sina släktingar...

Hela vägen hem tänkte jag på Katie, på allt hon måste känna och allt hon måste vilja göra.

KATIES PERSPEKTIV

Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...