Chapter 83 - Is This The End..?
PATTIES PERSPEKTIV
Medans jag satt i köket hemma i Stratford och väntade på att kaffet skulle bli klart loggade jag in på datorn för att skriva något på twitter åt Justin. Jag hann dock inte så långt eftersom att jag råkade klicka in mig på någon skvaller webbsite som jag fastande direkt för.
Där var han min son, tillsammans med Hannah. Jag visste att han var någonstans tillsammans med henne, tydligen Hawaii. Jag läste artikeln ett antal gånger, det var nästan så att jag blev förbannad.
För det första, vad tänkte han på? Hans stackrs fans skulle bli alldeles 'heart-broken' när dom ser bilderna, jag tror att dom kan hantera den hela 'flickväns-grjen' ganska bra, men bilder på dom när dom i stort sett äter upp varandra kan verkligen såra dom. Och för det andra, varför äter dom upp varandra ute bland folk? Vill dom verkligen att alla ska veta om att dom har sex? Det är nästan skammligt...
Jag fällde igen datorn och sedan gick jag till min väska för att ta fram mobilen, jag måste verkligen ringa Justin...
Hannah & Justin
TVÅ OCH EN HALV MÅNAD SENARE!
Jag vaknade av att min irriterande ringsignal drog igång. Vem kunde få för sig att ringa nu vid den här tiden? Klockan är ju bara halv sex på morgonen... Jag röck åt mig telefonen så att mamma inte skulle vakna. Den enda som jag kunde tänka mig skulle ringa mig vid denna tid, var Justin eftersom att han är på andra sidan jordklotet på tune. Men det var inte Justins nummer, det var ett annat nummer. Jag kände igen nummret men kunde inte sätta fingret på vems det var?
"Hallå?" svarade jag försiktigt
"Hannah? Det är Scooter" hörde jag en man säga i andra änden, Scooter.
"Hej" sa jag lite mer själv säker nu.
"Väckte jag dig?" frågade han oroligt
"Ja, men det är lugnt" sa jag tonlöst
"Förlåt... Men det är något viktigt jag har att breätta" fortsatte han
"Okej..?" tröck jag in emellan hand andhämtningar
"Jo alltså, vill du komma och vara med på Justins tour? Resten av året?"
"Menar du allvar?" frågade jag häpet, och var riktigt vaken nu
"Ja, jag har pratat med dina lärare i skolan och med din mamma, dom är med på det, plus att Justin verkligen vill det"
"Jag är på" fick jag fram.
Efter en konveration på cirka 50 minuter hade allt blivit bestämt, även fast att mamma och Scooter redan bestämt allt innan, men ändå. Justins lärare skulle vara min lärare nu också. Hon skulle dessutom se till att jag tog igen allt jag missat under förra terminen innan sommarlovet. Sedan när jag kom tillbaka skulle jag vra på precis samma ställe som resten och inte ligga efter alls eller behöva gå om ett år, vilket passade mig perfekt!
Jag lyckades somna om efter ett tag igen. Men fick inte njuta av den sömnen länge alls eftersom att mamma väckte mig redan klockan 8, och jag hade nog somnat om halv åtta. Hon frågade ifall Scooter ringt, jag berättade allt vi sagt och hon bara log hela tiden.
"Nu ska du äntligen få träffa honom igen under en lång period. Nu behöver jag inte höra ditt tjat om honom längre" sa hon och blinkade med ena ögat åt mig innan hon gick.
Jag kunde inte låta bli att le. Jag klev upp ur sängen och började packa ner allt jag behövde eftersom att mamma skulle skjutsa mig till LAX redan ikväll. Jag packade ner ALLA mina favorit kläder och skor, vilket var ungefär halva min garderob. Efter att ha fixat mig klart packade jag ner alla såna grejor. Väldigt bra.
När mamma kom in och såg min packning började hon bara skratta, och hon slutade inte heller... Tillslut fick hon med mig också. Vi började gapkratta båda två och ingen av oss kunde sluta, jag visste inte ens varför jag skratta.
Efter en dag av att göra ABSOLUT ingenting var det äntligen dags att åka mot LAX, ÄNTLIGEN! Jag skulle äntlign få se min älskling. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag saknar honom. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen när han inte är brevid mig. Jag har verkligen saknat att ha honom sovande brevid mig när jag vaknar på morgonen.
Vi checkade in mina väskor, sedan kramade jag mamma hejdå i säkert 20 minuter, innan jag var tvungen att gå igenom säkerhets kontrollen. Jag tog mig igenom den och sedan var det bara två timmars väntan innan flyget skulle gå. Det jag gjorde var att jag tog min väska och gick omkring i affärerna som låg på insidan. Fanns ganska mycket intressant, men mest en massa godis och perfymer. Jag kollade runt bland perfymerna och efter ungefär en halvtimmes letande efter en perfekt perfym hittade jag den, den luktade fräsht och väldigt sött. Jag älskade doften, det var ett märke jag inte kände igen men det gjorde inget, jag köpte den ändå.
När jag kom ut ur perfym äffären kom det upp ett tre tjejer till mig, dom sg ut att vara syskon. Den älsta såg ut att vaara 15, den mellersta kan ha varit 12 och sen yngsta 8 kanske? Dom kollade först ett tag på mig innan dom faktiskt fårmådde sig att säga något.
"Hej" sa den yngsta
"Hej" svarade jag vänligt
"Du är Justin Biebers flickvän va?" frågade den älsta
"Ja..." svarade jag osäkert
"Det låter helt fantastiskt" klämde den mellersta in, som om hon bara ville säga något.
...
Efter den långa flygturen var jag glad över att ha Justin liggande alldeles tätt brevid mig i den stora mjuka hotell sängen. Som jag hade saknat honom.
Jag hade inte sett honom på två och en halv månad, sedan Hawaii alltså, vi hade åkt med olika flyg hem därifrån, Justin åkte till Kanada och jag hem till Los Angeles. Jag låg och kollade på honom, jag ville inte väcka honom ur hans sömn eftersom att han har en stor konsert imorgon, men ändå hoppas jag att han ska vakna. Jag vill kolla djupt in i hans underbart bruna ögon.
Dagen efter vaknade jag av att jag fick en kyss på pannan. Jag kollade upp. Justin kollade på mig med de djupa, underbara bruna ögonen som jag ville se så gärna igår natt. Jag var faktiskt vid hans sida nu.
... EN MÅNAD SENARE ...
Justin och jag hade verkligen haft kul den senaste månaden, alla konserter, alla sevärdigheter vi sett på vägen. Wow, verkligen ingenting kunde gå fel nu!
Jag satt backstge på Justins konsert när telefonen lyste upp och min förjävliga ringsignal drog igång. Jag kollade på skärmen, Mamma. Jag log för mig själv och gick bort från ljudet till ett tomt rum innan jag svarade.
"Hej Mamma" svarade jag glatt, men min glädje försvann så snart jag hörde mammas snyftningar i andra änden av luren. "Vad har hänt mamma?" frågade jag och kände hur klumpen som jag fått i magen bara växte och växte.
"Caleb..." hörde jag mamma säga.
"Vad är det med Caleb" nästan skrek jag och kände hur paniken innom mig växte tillsammans med klumpen i magen.
"Han... Han är... död..." stammade mamma fram.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara satte mig ner på govet och bara satt. Jag förmådde mig inte att säga något, jag visste inte ifall jag skulle gråta eller skrika, allt blev bara svart. Jag kunde verken se eller höra något ifrån verkligheten, det enda som jag kunde se var Calebs ansikte och höra hans röst. Allt annat var borta. Caleb var borta.
Det kunde inte vara sant, han kan inte vara död, han är min bror inte död... Han kan bara inte...
Jag var så fast frusen i att övertala mig själv att han inte var död att jag inte hörde när Justin klev in i rummet. Troligast för att byta om till nästa låt. Jag hade inte själv märkt att tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag hade inte ens insett att jag kastat min telefon tvärs över rummet.
"Hannah! Vad har hänt?!" hörde jag Justin fråga hysteriskt, allt var vldigt avlägset, som om han var flera kilometer ifrån mig fast att han var inte mer en två decimeter ifrån mig.
"Hannah!" sa han igen.
Tårarna bara fortsatte att rinna och jag fick inte fram ett ljud på säkert flera minuter. Säkert 20 stycken ifrån Justins team hade varit in för att stressa på honom eftersom att han fortfarande inte avslutat konserten och hade minst 5 nummer kvar att köra. Men såfort dom sett mig gråta hyteriskt hade det snabbt och utan ett ord gått och stängt dörren igen.
"Han är död" fick jag tillslut fram
"Va? Vem är död?" frågade Justin nervöst
"Caleb..." fick jag fram.
Justin sa inget, han kramade om mig hårdare än tidigare och höll om mig. Hans famn fick mig att känna det bättre men jag kunde fortfarande inte sluta gråta eller tänka på något annat än Caleb. Caleb som alltid varit där, han som stack för 6 månader sedan, stack ut i krig, och nu... Nu har det där JÄVLA kriget haft ihjäl honom. Min alskade dyrbara bror. Hur fan kunde dom?
"Justin! Du kan inte ba..." höde jag Pattie komma in och säga. Men hon hejdade sig snabbt när hon såg hur jag grät och såg hur Justin satt och försökte lugna mig. Hon sprang fram till oss och kollade hysteriskt och nervöst på oss.
"Justin, vad har hänt?" frågade hon hysteriskt
"Hennes bror Caleb.. Han har dött i kriget.." sa Justin och han började nästan gråta.
Pattie la armarna om mig och släppte mig inte. Både hon och Justin höll om mig nu. Jag kunde fortfarande inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och inget gick rätt till.
Efter några minuter reste sig Pattie upp och sa att ho snart skulle komma tillbaka.
PATTIES PERSPEKTIV
Jag reste mig och började gå mot dörren. Justins fans måste få veta att Justin inte kommer tillbaka ut på scenen. Jag kunde höra alla hans fans skrika, det verkade som om dom började bli lite sått irriterande. Han hade varit borta från scenen nu i 20 minuter.
Jag gick fram till Scooter som stod och kollade surt ut mot publiken.
"Scooter" sa jag och han vände sig om
"Var är pojken?! Han måste ut på scenen!"
"Han kommer inte komma..." började jag
"Vadå inte komma?" avbröt Scooter mig
"Hannahs bror har blivit dödad i kriget. Han tröstar henne..."
"Oj... förl..."
"Be inte om ursäkt... Gå ut på scenen nu och förklara för fansen att något kom upp och att Justin tyvärr inte kan komma tillbaka ut på scenen" avbröt jag honom
Scooter gjorde som jag sa, och att han hade arumenterat med fansen ett bra tag kom han tillbaka in bakom scenen och suckade djupt.
HANNAHS PESPEKTIV
(back in LA, for the funeral)
Mamma hade inte sutat gråta sedan jag kommit hem. Jag hade visserligen inte heller slutat gråta. Pappa hade kommit hit, han hade med sig hela sin nya familj, HELA! Justin och Pattie var också här. Dom hade hållt om mig och mamma och inte sovit själva för att se till att allt var okej med oss. Medans pappa och hans nya fru satt och skrattade och skämtade i ett annat rum. Pappas nya ungar däremot grät som tokar. Dom hade ju verkligen gillat Caleb när de träffat honom.
Efter att vi kommit hem från begravningen hade jag och mamma krashat i soffan och somnat Justin och Pattie hade också somnat.
...
Efter att Justin och Pattie åkt tillbaka till Justins tune, jag stannade hemma, hade jag och mamma mest bra suttit i lägenheten och inte gjort något alls.
Hur karshad Hannah ser ut.
Den enda gången jag gick ut var när jag skulle hämta något som mamma varkligen behövde som låg i bilen. Justins tune hade varit igång i nästan en hel månad nu. Vi pratade inte längre. Vi hade bestämt att vi inte skulle göra det heller. Vi hade bestämt att ta en break.
Var bestämmelse var; 'Om vi helt randomly stöter på varandra igen någon gång i framtiden igen och har fortfarande känslor för varandra så är vi Jannah igen annars är det över för alltid'. Vilket betyder att om vi stöter på varandra igen helt omedvetet får vi veta om vi ska vara tillsammans igen.
WOW....
LÅNGT!!!!
Nästa del = Sista delen!
KOMMENTERA?!
Medans jag satt i köket hemma i Stratford och väntade på att kaffet skulle bli klart loggade jag in på datorn för att skriva något på twitter åt Justin. Jag hann dock inte så långt eftersom att jag råkade klicka in mig på någon skvaller webbsite som jag fastande direkt för.
Där var han min son, tillsammans med Hannah. Jag visste att han var någonstans tillsammans med henne, tydligen Hawaii. Jag läste artikeln ett antal gånger, det var nästan så att jag blev förbannad.
För det första, vad tänkte han på? Hans stackrs fans skulle bli alldeles 'heart-broken' när dom ser bilderna, jag tror att dom kan hantera den hela 'flickväns-grjen' ganska bra, men bilder på dom när dom i stort sett äter upp varandra kan verkligen såra dom. Och för det andra, varför äter dom upp varandra ute bland folk? Vill dom verkligen att alla ska veta om att dom har sex? Det är nästan skammligt...
Jag fällde igen datorn och sedan gick jag till min väska för att ta fram mobilen, jag måste verkligen ringa Justin...
Hannah & Justin
TVÅ OCH EN HALV MÅNAD SENARE!
Jag vaknade av att min irriterande ringsignal drog igång. Vem kunde få för sig att ringa nu vid den här tiden? Klockan är ju bara halv sex på morgonen... Jag röck åt mig telefonen så att mamma inte skulle vakna. Den enda som jag kunde tänka mig skulle ringa mig vid denna tid, var Justin eftersom att han är på andra sidan jordklotet på tune. Men det var inte Justins nummer, det var ett annat nummer. Jag kände igen nummret men kunde inte sätta fingret på vems det var?
"Hallå?" svarade jag försiktigt
"Hannah? Det är Scooter" hörde jag en man säga i andra änden, Scooter.
"Hej" sa jag lite mer själv säker nu.
"Väckte jag dig?" frågade han oroligt
"Ja, men det är lugnt" sa jag tonlöst
"Förlåt... Men det är något viktigt jag har att breätta" fortsatte han
"Okej..?" tröck jag in emellan hand andhämtningar
"Jo alltså, vill du komma och vara med på Justins tour? Resten av året?"
"Menar du allvar?" frågade jag häpet, och var riktigt vaken nu
"Ja, jag har pratat med dina lärare i skolan och med din mamma, dom är med på det, plus att Justin verkligen vill det"
"Jag är på" fick jag fram.
Efter en konveration på cirka 50 minuter hade allt blivit bestämt, även fast att mamma och Scooter redan bestämt allt innan, men ändå. Justins lärare skulle vara min lärare nu också. Hon skulle dessutom se till att jag tog igen allt jag missat under förra terminen innan sommarlovet. Sedan när jag kom tillbaka skulle jag vra på precis samma ställe som resten och inte ligga efter alls eller behöva gå om ett år, vilket passade mig perfekt!
Jag lyckades somna om efter ett tag igen. Men fick inte njuta av den sömnen länge alls eftersom att mamma väckte mig redan klockan 8, och jag hade nog somnat om halv åtta. Hon frågade ifall Scooter ringt, jag berättade allt vi sagt och hon bara log hela tiden.
"Nu ska du äntligen få träffa honom igen under en lång period. Nu behöver jag inte höra ditt tjat om honom längre" sa hon och blinkade med ena ögat åt mig innan hon gick.
Jag kunde inte låta bli att le. Jag klev upp ur sängen och började packa ner allt jag behövde eftersom att mamma skulle skjutsa mig till LAX redan ikväll. Jag packade ner ALLA mina favorit kläder och skor, vilket var ungefär halva min garderob. Efter att ha fixat mig klart packade jag ner alla såna grejor. Väldigt bra.
När mamma kom in och såg min packning började hon bara skratta, och hon slutade inte heller... Tillslut fick hon med mig också. Vi började gapkratta båda två och ingen av oss kunde sluta, jag visste inte ens varför jag skratta.
Efter en dag av att göra ABSOLUT ingenting var det äntligen dags att åka mot LAX, ÄNTLIGEN! Jag skulle äntlign få se min älskling. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag saknar honom. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen när han inte är brevid mig. Jag har verkligen saknat att ha honom sovande brevid mig när jag vaknar på morgonen.
Vi checkade in mina väskor, sedan kramade jag mamma hejdå i säkert 20 minuter, innan jag var tvungen att gå igenom säkerhets kontrollen. Jag tog mig igenom den och sedan var det bara två timmars väntan innan flyget skulle gå. Det jag gjorde var att jag tog min väska och gick omkring i affärerna som låg på insidan. Fanns ganska mycket intressant, men mest en massa godis och perfymer. Jag kollade runt bland perfymerna och efter ungefär en halvtimmes letande efter en perfekt perfym hittade jag den, den luktade fräsht och väldigt sött. Jag älskade doften, det var ett märke jag inte kände igen men det gjorde inget, jag köpte den ändå.
När jag kom ut ur perfym äffären kom det upp ett tre tjejer till mig, dom sg ut att vara syskon. Den älsta såg ut att vaara 15, den mellersta kan ha varit 12 och sen yngsta 8 kanske? Dom kollade först ett tag på mig innan dom faktiskt fårmådde sig att säga något.
"Hej" sa den yngsta
"Hej" svarade jag vänligt
"Du är Justin Biebers flickvän va?" frågade den älsta
"Ja..." svarade jag osäkert
"Det låter helt fantastiskt" klämde den mellersta in, som om hon bara ville säga något.
...
Efter den långa flygturen var jag glad över att ha Justin liggande alldeles tätt brevid mig i den stora mjuka hotell sängen. Som jag hade saknat honom.
Jag hade inte sett honom på två och en halv månad, sedan Hawaii alltså, vi hade åkt med olika flyg hem därifrån, Justin åkte till Kanada och jag hem till Los Angeles. Jag låg och kollade på honom, jag ville inte väcka honom ur hans sömn eftersom att han har en stor konsert imorgon, men ändå hoppas jag att han ska vakna. Jag vill kolla djupt in i hans underbart bruna ögon.
Dagen efter vaknade jag av att jag fick en kyss på pannan. Jag kollade upp. Justin kollade på mig med de djupa, underbara bruna ögonen som jag ville se så gärna igår natt. Jag var faktiskt vid hans sida nu.
... EN MÅNAD SENARE ...
Justin och jag hade verkligen haft kul den senaste månaden, alla konserter, alla sevärdigheter vi sett på vägen. Wow, verkligen ingenting kunde gå fel nu!
Jag satt backstge på Justins konsert när telefonen lyste upp och min förjävliga ringsignal drog igång. Jag kollade på skärmen, Mamma. Jag log för mig själv och gick bort från ljudet till ett tomt rum innan jag svarade.
"Hej Mamma" svarade jag glatt, men min glädje försvann så snart jag hörde mammas snyftningar i andra änden av luren. "Vad har hänt mamma?" frågade jag och kände hur klumpen som jag fått i magen bara växte och växte.
"Caleb..." hörde jag mamma säga.
"Vad är det med Caleb" nästan skrek jag och kände hur paniken innom mig växte tillsammans med klumpen i magen.
"Han... Han är... död..." stammade mamma fram.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara satte mig ner på govet och bara satt. Jag förmådde mig inte att säga något, jag visste inte ifall jag skulle gråta eller skrika, allt blev bara svart. Jag kunde verken se eller höra något ifrån verkligheten, det enda som jag kunde se var Calebs ansikte och höra hans röst. Allt annat var borta. Caleb var borta.
Det kunde inte vara sant, han kan inte vara död, han är min bror inte död... Han kan bara inte...
Jag var så fast frusen i att övertala mig själv att han inte var död att jag inte hörde när Justin klev in i rummet. Troligast för att byta om till nästa låt. Jag hade inte själv märkt att tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag hade inte ens insett att jag kastat min telefon tvärs över rummet.
"Hannah! Vad har hänt?!" hörde jag Justin fråga hysteriskt, allt var vldigt avlägset, som om han var flera kilometer ifrån mig fast att han var inte mer en två decimeter ifrån mig.
"Hannah!" sa han igen.
Tårarna bara fortsatte att rinna och jag fick inte fram ett ljud på säkert flera minuter. Säkert 20 stycken ifrån Justins team hade varit in för att stressa på honom eftersom att han fortfarande inte avslutat konserten och hade minst 5 nummer kvar att köra. Men såfort dom sett mig gråta hyteriskt hade det snabbt och utan ett ord gått och stängt dörren igen.
"Han är död" fick jag tillslut fram
"Va? Vem är död?" frågade Justin nervöst
"Caleb..." fick jag fram.
Justin sa inget, han kramade om mig hårdare än tidigare och höll om mig. Hans famn fick mig att känna det bättre men jag kunde fortfarande inte sluta gråta eller tänka på något annat än Caleb. Caleb som alltid varit där, han som stack för 6 månader sedan, stack ut i krig, och nu... Nu har det där JÄVLA kriget haft ihjäl honom. Min alskade dyrbara bror. Hur fan kunde dom?
"Justin! Du kan inte ba..." höde jag Pattie komma in och säga. Men hon hejdade sig snabbt när hon såg hur jag grät och såg hur Justin satt och försökte lugna mig. Hon sprang fram till oss och kollade hysteriskt och nervöst på oss.
"Justin, vad har hänt?" frågade hon hysteriskt
"Hennes bror Caleb.. Han har dött i kriget.." sa Justin och han började nästan gråta.
Pattie la armarna om mig och släppte mig inte. Både hon och Justin höll om mig nu. Jag kunde fortfarande inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och inget gick rätt till.
Efter några minuter reste sig Pattie upp och sa att ho snart skulle komma tillbaka.
PATTIES PERSPEKTIV
Jag reste mig och började gå mot dörren. Justins fans måste få veta att Justin inte kommer tillbaka ut på scenen. Jag kunde höra alla hans fans skrika, det verkade som om dom började bli lite sått irriterande. Han hade varit borta från scenen nu i 20 minuter.
Jag gick fram till Scooter som stod och kollade surt ut mot publiken.
"Scooter" sa jag och han vände sig om
"Var är pojken?! Han måste ut på scenen!"
"Han kommer inte komma..." började jag
"Vadå inte komma?" avbröt Scooter mig
"Hannahs bror har blivit dödad i kriget. Han tröstar henne..."
"Oj... förl..."
"Be inte om ursäkt... Gå ut på scenen nu och förklara för fansen att något kom upp och att Justin tyvärr inte kan komma tillbaka ut på scenen" avbröt jag honom
Scooter gjorde som jag sa, och att han hade arumenterat med fansen ett bra tag kom han tillbaka in bakom scenen och suckade djupt.
HANNAHS PESPEKTIV
(back in LA, for the funeral)
Mamma hade inte sutat gråta sedan jag kommit hem. Jag hade visserligen inte heller slutat gråta. Pappa hade kommit hit, han hade med sig hela sin nya familj, HELA! Justin och Pattie var också här. Dom hade hållt om mig och mamma och inte sovit själva för att se till att allt var okej med oss. Medans pappa och hans nya fru satt och skrattade och skämtade i ett annat rum. Pappas nya ungar däremot grät som tokar. Dom hade ju verkligen gillat Caleb när de träffat honom.
Efter att vi kommit hem från begravningen hade jag och mamma krashat i soffan och somnat Justin och Pattie hade också somnat.
...
Efter att Justin och Pattie åkt tillbaka till Justins tune, jag stannade hemma, hade jag och mamma mest bra suttit i lägenheten och inte gjort något alls.
Hur karshad Hannah ser ut.
Den enda gången jag gick ut var när jag skulle hämta något som mamma varkligen behövde som låg i bilen. Justins tune hade varit igång i nästan en hel månad nu. Vi pratade inte längre. Vi hade bestämt att vi inte skulle göra det heller. Vi hade bestämt att ta en break.
Var bestämmelse var; 'Om vi helt randomly stöter på varandra igen någon gång i framtiden igen och har fortfarande känslor för varandra så är vi Jannah igen annars är det över för alltid'. Vilket betyder att om vi stöter på varandra igen helt omedvetet får vi veta om vi ska vara tillsammans igen.
WOW....
LÅNGT!!!!
Nästa del = Sista delen!
KOMMENTERA?!
Kommentarer
Postat av: emma
Va? Asså jag fattar inte...gjorde dom slut elr typ??? Men det va bra kapitel ;)
Postat av: Lisa'
as bra, men fattar inte varför dom gjorde slut?:)
Postat av: Anonym
mer mer :)
Postat av: Hanna
ha en bra kväll!=)
/hannazlife
Trackback
