BIEBERSWORLD.BLOGG.SE ÄR MIN NYA BLOGG!
Hej på er!
Biebers world!
BIEBERSWORLD.BLOGG.SE - FÖLJ PÅ BLOGLOVIN!!!!
Kom igen!
chapter 13 på biebersworld.blogg.se! - LÄÄÄÄÄÄS!
Hoppas ni hittar dit, och för att komma dit och läsa senaste kapitlet av Rumor has it klicka HÄR
Snälla följ med mig och läs vidare på storyn!
Chapter 12 - A nervous breakdown to a perfect scene
Tidigare: Han flinade och jag insåg att jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för sedan sa han, "du kommer förstå senare" och då kände jag mig med ens dum igen.
Bild, bild, bild
Jag började genast gå mot min trailer, jag kunde verkligen inte släppa att han bara hade en vit T-shirt och ett par svarta jeans på sig, medan jag hade på mig den här klänningen, jag kunde verkligen inte förstå. Men sedan slog det mig, när jag tänkte på hur musikvideon skulle göras så förstod jag.
Jag hade suttit och läst igenom hela musikvideo idén flera gånger, hur kunde jag ha missat det? Musikvideon börjar med att Mila, eller jag, är i en stor balsal, det är ingen förutom hon i balsalen och hon står i mitten av rummet. Musiken börjar och då ska Justin komma in. Han ska såklart ta henne därifrån och sedan kommer jag behöva byta om.
Jag öppnade dörren till min trailer, men blev stoppad av att någon sa mitt namn alldeles bakom mig, det var Scooter.
"Vart tror du att du ska?" frågade han och såg dödligt seriös ut
"In i min trailer?" sa jag och försökte mig på ett flin för att inte visa hur rädd jag var för honom.
"Nej, du ska spela in nu. Inte en sekund senare, kom" sa han och log lite, men inte tillräckligt för att hans seriösa min skulle försvinna.
Jag nickade och tog tag i min klänning och drog upp den för att inte snubbla på den medan jag var tvungen att små springa efter Scooter för att inte halka efter honom. Han pratade samtidigt som han gick, jag antog att det var viktig information men jag var tvungen att hålla full koncentration på att gå och inte snubbla så jag hörde inte ett ord av vad han sa.
"Redo?" frågade han när han plötsligt hade stannat och jag nästan gått in i honom
"Redo" svarade jag aningen nervöst.
Samma kvinna som fixat mitt hår kom och hämtade mig, hon ledde mig ut till mitten av rummet och började sedan piffa till mitt hår. Hon log mot mig och jag log nervöst tillbaka.
"Ta det lugnt vännen, allt kommer naturligt" sa hon och rättade till den sista locken av mitt hår innan hon gick. Nu stod jag där som ett fån och visste inte vad jag skulle göra, ingen hade berättat för mig vad som skulle hända och hur allt detta skulle gå till. Det var precis som om någon läst mina tankar för en man med stora glasögon kom fram till mig och berättade exakt vad jag skulle göra.
"Först så vill vi att du bara står och ser vacker ut, vilket inte kommer bli något problem" sa han och log, jag nickade för att visa att jag förstått, innan han fortsatte. "sedan vill vi att du kollar upp mot klockan där" han pekade mot den stora klockan på väggen och jag nickade åter igen innan han fortsatte "när du tittat på klockan vill vi att du suckar och sätter dig på det lilla tappsteget upp mot dansgolvet" han log och kollade på mig för att få någon from av respons, så jag nickade, och då log han nöjt och gick iväg.
Jag kände hur jag började skaka hysteriskt, samtidigt som jag började tvivla på mig själv. Jag lyfte upp mina händer för att täcka mitt ansikte, jag visste att detta skulle hända. Jag är ingen skådespelerska, jag kan inte vara med i Justin Biebers musikvideo, jag kan inte göra detta. Tårarna var precis på väg att börja rinna när någon la en hand på min ena axel, jag ryckte till och kollade upp, där stod Justin. Han log lite snett och öppnade sedan munnen för att säga något, men det så ut som om han ångrade sig, för han stängde den igen lika snabbt som han öppnat den.
"Hur är det?" frågade han efter en stunds tvekan
"Jag kan inte" sa jag och skakade på huvudet
"Vadå 'kan inte'?" frågade han och såg besviken ut
"Jag är ingen skådespelerska eller musiker, jag kan inget om det här" svarade jag och snyftade till för att inte låta tårarna rinna.
"Kanske inte, men du måste i alla fall försöka innan du ger upp" sa han och log självsäkert.
Jag suckade för att sedan nicka som svar, jag kunde ju inte mer än att göra bort mig. Jag menar om allt blev hemskt kunde de ju kanske ringa någon annan. Jag suckade igen innan jag nickade åt mannen som tidigare berättat för mig vad jag skulle göra, han såg ut att bli lättad. Han nickade åt en massa andra människor som jobbade bakom kameran med ljud och ljus och massa sådana saker. Sedan skrek någon "ACTION" högt och jag var tvungen att börja.
Jag stod där och kollade mot dörren, men inte så värst länge, eftersom att jag fick ett tecken av en man som tydde på att jag skulle kolla mot klockan. Jag vred mitt huvud mot den stora klockan, kollade på den, och sedan suckade jag och satte mig ner på det kalla trappsteget. Sedan placerade jag min haka i mina händer och såg ledsen ut.
Samma man som skrikit action skrek sedan cut och jag reste mig upp, alla log och nickade mot mig. Sedan bad de mig att göra det igen. Nu var det min tur att nicka och le mot dem. Vi skulle göra det igen. Denna gång kände jag mig genast mer avslappnad och kände på mig att denna gång skulle bli bättre.
Jag gjorde samma sak säkert fem gånger till, de ville ha valmöjligheter sa de, men det kändes mest som om jag var värdelös. Men de kanske verkligen ville ha valmöjligheter. Idag hade vi två saker kvar att göra. Det var scenen då Justin skulle komma in springandes och då skulle två av mina tre repliker utspela sig och sedan skulle han ta min hand och springa ut ifrån balrummet med mig. Sedan den sista scenen vi hade kvar att göra idag var scenen då vi sprang ner för trappan som skulle föreställa trappen in till huset där balsalen var. Vi skulle komma ut springandes ifrån två stora dubbeldörrar hand i hand ned för trappan, och då skulle musiken starta.
Medan jag väntade på att allt skulle bli klart och vi skulle filma igen gick jag fram till bordet med en massa ätbara saker på, jag tog en vattenflaska och började dricka ur den. När jag tog bort vattenflaskan från min mun såg jag Alexis stå i ett utav hörnen och kolla åt mitt håll. Hon såg sur ut, det såg nästan ut som att hon skulle kunna explodera när som helst. Jag förstod verkligen inte varför hon blivit så sur på mig den dagen.. Jag beslöt mig för att gå fram till henne och fråga, men hann inte längre än att bara tänka tanken innan de ropade på mig för att genast börja filma nästa scen.
Jag satte mig ner på trappsteget som ledde upp till dansgolvet igen och rättade till min klänning så att allt skulle se bra ut. Sedan lutade jag mig fram igen och placerade mitt huvud i mina händer och såg ledsen ut igen. "ACTION" skrek samma man igen och de började filma.
De filmade på mig, och sedan hela rummet för att få med när Justin smällde upp dörrarna och kom gående mot mig i sin vita T-shirt och svarta jeans. Han gick snabbt mot mig och såg väldigt seriös ut, han såg samtidigt väldigt upprörd ut. Jag kollade upp på honom och såg sur ut, vilket min karaktär skulle vara, hon hade ju blivit bortglömd av sin dejt? Såklart hon skulle vara sur, irriterad och ledsen.
"I'm so sorry" sa han när han kom fram till mig och hukade sig ner. Jag bara kollade på honom och himlade med ögonen innan jag sa min replik, "You always do this" sa jag och såg ledsen ut. Han besvarade min replik "I know, and I'm sorry! I won't happen again" sa han och kollade djupt in i mina ögon som speglade hur ledsen han var. Pojken var verkligen en duktig skådespelare. Han var fantastisk! Är han bra på allt han gör? Jag samlade mig och insåg att jag behövde säga min sista replik "prove it" sa jag aningen strävt och kollade allvarligt på honom och han tog min hand och hjälpte mig upp för att sedan springa med mig genom rummet. När vi sprang ut genom dörrarna skrek någon cut och vi gick in och gjorde samma sak igen.
Efter att ha gjort detta lika många gånger som den tidigare scenen fick vi en paus på 35 minuter eftersom att det skulle ställa om och ändra scenen eftersom att denna scen skulle utspela sig utomhus på kvällen. De skulle ställa i ordning dörrar och trappen och hus väggen och allt sånt. Jag kollade på klockan 15.05 alltså skulle jag vara tillbaka 15.40 då hade jag tillräckligt med tid för att leta upp Alexis och prata med henne.
Jag tog tag i min klänning och började gå mot dörrarna för att ta mig ut. Utanför scenerna var det lite små kyligt, jag huttrade till och kände hur allt smink jag hade på mig började kännas jobbigt. De hade under dagens gång varit och rättat till mitt smink och hår flera gånger, mellan varje scen. Jag såg mig omkring för att se om jag såg Alexis någonstans. Hon var inte synlig utomhus och hon hade lämnat rummet där det filmades samtidigt som de ropat action. Jag började gå runt och kolla på alla ställen jag kunde komma på som hon kanske skulle kunna vara på. Men jag hittade henne inte någonstans. Jag insåg när klockan var 15.35 att jag inte skulle hitta henne, så jag drog mig tillbaka till scenen där vi skulle spela in, de hade byggt upp allt så fantastiskt bra, allt såg så verkligt ut. Så otroligt vacker. De låg mörker över allt med små ljus som lyste upp hela stället på ett sådant otroligt vackert sett.
Jag såg Justin stå en bit bort och prata i telefonen, han log mot mig och jag log tillbaka. Han betedde sig bättre nu än vad han gjort tidigare, han måste ha tagit åt sig allt jag sagt, eller så hade någon annan sagt samma sak till honom, vilket fått honom att vakna upp. Jag kollade åt hans håll igen samtidigt som han la ner telefonen i byxfickan och började gå mot mig.
"Hej" sa jag när han närmade sig
"Hej" svarade han och log "redo?" frågade han sedan efter bara någon sekund
"Så redo jag kan bli" sa jag och log snett.
Han besvarade mitt leende och nickade sedan åt mig att följa efter honom, vilket jag gjorde. Vi gick in genom en dörr och hamnade i en väldigt, väldigt, smal korridor. Han gick framför mig. Det var ganska mörkt i korridoren, det var lite ljusare än belysningen som varit när det var en stor balsal utanför. Han gick framåt och stannade plötsligt. Sedan vände han åt höger och där var det två jätte stora dubbeldörrar.
"Ta tag i klänningen, för nu ska vi springa i trappor" sa han och flinade busigt, jag bara nickade och vart genast nervös. Jag skulle definitivt ramla och bryta alla ben i min kropp. Justin tog min hand och i samma stund hörde jag samma man skrika åter igen "ACTION" och dörrarna flög upp och vi började springa ut genom dörrarna och samtidigt som dörrarna öppnades började även musiken spelas. Vi höll varandra i händerna och kollade rätt fram över vad som skulle föreställa en öde gata medan vi sprang ner för trapporna. Jag höll i min klänning som flög åt alla håll och allt kändes verkligen som i en film.
Chapter 12, ledsen för att ni fått vänta!
Kommentera!
Chapter 11 - Stupid
"Så, hur var det på jobbet idag då?" frågade hon och stoppade en bit gurka i munnen. "Jorå, jag blev tillfrågad att få vara med i musikvideon" sa jag och tog en stor portion klyftpotatis. "Jaså?" sa mamma och såg väldigt intresserad ut "Ja, tydligen så hade tjejen som skulle spela huvudrollen hoppat av och då var jag den första de tänkte på som ersättare" sa jag och började äta. Mamma bara nickade och log.
Jag började bli van vid att det bara var jag och mamma vid middagsbordet nu för tiden, pappa var som vanligt i Hollywood och jobbade med någon film. Han kom bara hem ibland men åkte lika snabbt som han kom. Det syntes tydligt på min mamma att det gjorde henne ledsen. Min mamma däremot jobbade oftast hemifrån, eftersom att hon skötte andra människors PR så var det lätt att sköta allt bakom en dator och på telefon.
Vi satt och åt ganska länge, med en massa prat, hon berättade om något som pappa sagt när han ringt tidigare under dagen och någon PR sak som hon höll på med för tillfället. Jag berättade lite om vad jag skulle göra framöver på inspelningen och mamma tyckte att det va intressant att lyssna på. Hon sa sedan åt mig att det var viktigt att jag kom in i rollen ordentligt och lärde mig allt som kunde vara viktigt om karaktären. Jag satt mest och nickade när hon pratade och undrade vad som egentligen kunde vara viktigt att lära sig om en karaktär som endast hade tre eller fyra repliker..
Efter middagen och mammas babblande gick jag upp på mitt rum för att göra som hon sagt, lära mig om min karaktär. Jag vill lova att jag vart förvånad när jag såg att min karaktär till och med hade ett namn, Mila, jag ser verkligen inte ut som en Mila.
"Mila är en glad och självsäker person" läste jag högt för mig själv och himlade med ögonen. Hur kunde det finnas fyra hela A4 sidor på hur hon var som person? Jag, Mila. Min karaktär skulle vara med i fem scener, var av två prata, hur kunde det finnas så mycket att berätta om henne?
Jag fortsatte att läsa om Mila, hon var egentligen ganska intressant och jag kunde nu förstå varför det fanns så många sidor, de var där för att jag skulle kunna finna mig själv i henne och göra henne så bra som möjligt.
Min telefon pep till och jag vred på huvudet för att se vad som hänt, det var ett sms från Alexis. Jag kollade smset och blev irriterad över vad jag såg. "Först kommer du och säger att han är otrevlig och nu ska du vara med i videon? Du är så falsk" stod det, jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag bestämde mig för att inte ens svara.
Efter att ha suttit i säkert fyra timmar och pluggat på min karaktär och gått igenom hur jag skulle säga mina tre repliker så att jag kunde allt, gick jag ner och gjorde i ordning något att äta innan jag skulle lägga mig och sova för att orka kliva upp och visa min bästa sida imorgon.
*Pip* *pip* *pip*
Väckarklockan vägrade att sluta låta. Jag försökte med allt, allt utom att stänga av den. När jag insett att de troligast var problemet stängde jag av den och klev upp. Gick in i badrummet och startade duschen.
Efter att ha duschat torkade jag håret och drog på mig mjukisbyxor och en T-shirt innan jag gick ner för att äta frukost.
"God morgon hjärtat" sa mamma glatt när hon såg mig komma in i köket, hon ställde fram en tallrik med pannkakor och sirap. "God morgon" sa jag och log samtidigt som jag genast började äta av pannkakorna. "Är du nervös?" frågade hon medan hon satte sig till bords med en tallrik pannkakor till sig själv "Lite" svarade jag ärligt och log.
När jag tryckt i mig pannkakorna sprang jag upp och hämtade min väska och tog mina papper och gick sedan till bilen. Det tog inte speciellt lång tid att komma fram, troligast gick det snabbare än vanligt eftersom att jag kört alldeles för fort, för nervositeten hade kommit så snart jag satt mig i bilen.
Jag började långsamt gå mot ingången, visade mitt pass som sa att jag arbetade för vakten och han släppte in mig. Väl inne var jag glad över att ingen av de 50tal tjejer som stod utanför hade sett mig och försökt tränga sig in samtidigt som vakten öppnat dörren åt mig.
"Savannah" skrek någon och jag vände mig om och möttes av tio kvinnor, två av dem tog tag i mig och började dra mig mot en dörr, där det stor "hair and makeup". En annan kvinna började dra i mitt hår och började sedan humma för sig själv, medan hon drog allt mer i mitt hår.
De satte mig på en stol framför en gigantisk spegel när de släpat in mig innanför dörren med skylten på. Kvinnan som dragit i mitt hår började genast borsta igenom det innan hon satte upp mitt hår i papiljotter, och gav mig en en tidning som jag kunde läsa medan jag väntade på att hon som skulle sminka mig skulle komma.
Det stod ingenting intressant alls i tidningen, det stod en massa skvaller och sedan var det lite om mode, vilket var det enda som intresserade mig. Jag och Alexis hade alltid varit fascinerade av mode och modeller.
Hon som skulle sminka mig kom in och presenterade sig som Emma, jag log och presenterade mig jag också. Hon skrattade till och sa sedan "Det vet jag väl" och blinkade åt mig.
"Så, hur känns det?" frågade hon medan hon kletade på någon kräm i mitt ansikte "Med vad?" frågade och och kände mig dum "Du ska kyssa Justin Bieber, du måste väl vara lite nervös åtminstonde?" hon log när hon pratade. "Ska jag kyssa honom?!" brast jag ut, lite låg för att det skulle bli ett skrik och aningen för högt för att det skulle tas som normalt prat. "Har de inte berättat det för dig?" frågade hon och såg verkligen förvånad ut.
Jag skakade bara på huvudet och vart med ens hundra gånger mer nervös än vad jag redan varit. Jag satt tyst den resterande halvtimmen med att bli fixad. Jag hade kvar papiljotterna i håret när en annan kvinna kom och hämtade mig och gick med mig till ett annat rum där det fanns en hel massa kläder. Hon ställde sig och kollade runt i rummet innan och nickade för sig själv och hämtade en stor grön lång klänning och gav den till mig.
Jag gick till mitt dressing room och tog på mig klänningen. Den var väldigt vacker, men jag kunde inte förstå hur den skulle passa in i musikvideon.. Jag stod och granskade mig själv i spegeln innan jag gick ut för att bli av med papiljotterna.
När jag kommit halvvägs till dörren där jag tidigare blivit intvingad möttes jag av kvinnan som fixat mitt hår. Hon stannade framför mig vilket gjorde att jag var tvungen att stanna jag med. Hön började ta ut papiljotterna ut mitt hår och sedan började hon spreja en massa hårspray i mitt hår sedan log hon nöjt och gav mig ett par skor med säkert 12cm klackar på.
"Savannah" skrek någon, igen, och jag vände mig snabbt om och såg Justin komma gåendes mot mig. Han log lite nervöst och närmade sig. Väl framme vid mig log han lite till innan han öppnade munnen, "du, jag skulle vilja prata lite med dig" sa han och försökte se så lugn ut som möjligt. Jag nickade till svar och han log. Sedan började vi gå mot hans trailer.
När vi kom in och stängt dörren, nickade han åt mig att jag kunde sätta mig ner i soffan, jag nickade tillbaka och satte mig ner. Själv så satte han sig på en stol en bit bort, han log lite innan han harklade sig.
"Vad ville prata med mig om?" frågade jag nervöst, och kände mig genast väldigt fånig när jag insåg vad jag hade på mig. "Jag vill bara säga förlåt, för du vet.." sa han och avslutade mitt i och log ett snett leende. Leendet som jag besvarade genom att börja prata. "Det är lugnt" sa jag och tog ett andetag "bara det inte händer igen verken mot mig eller någon annan för den delen" la jag sedan till efter mitt andetag. Han log, nu mer självsäkert än tidigare, han måste ha varit nervös, nervös för att jag skulle vara arg. "Jag lovar" sa han och såg uppriktigt ärlig och besviken ut. "Bra" nickade jag och reste mig upp för att gå. Väl framme vid dörren vände jag mig om och kollade på honom, "ska du se ut sådär?" frågade jag och han nickade till svar. Jag kollade åter igen på honom. Han var iförd en vit T-shirt och ett par svarta jeans. Han såg ut som vanligt folk, så varför hade jag på mig den här gigantiska klänningen och var över fixad för?
Han flinade och jag insåg att jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för sedan sa han, "du kommer förstå senare" och då kände jag mig med ens dum igen.
Så, nu har ni fått ett ganska långt kapitel som jag hoppas att ni gillar! Kommentera och säg vad ni tycker!
Chapter 10 - Hours of talk
För två timmar sedan hade Justin bett mig vara med i hans musikvideo eftersom att hans "kärleks-objekt" ångrat sig i sista minuten. Jag förstod fortfarande inte varför han beslutat sig för att fråga mig när han hade kunnat fråga vem som helst..
Jag satt mest och gjorde ingenting inne i min "trailer" som fungerade som en dressing room. Allt i rummet var tråkigt och grått, det fanns en teve och sedan fanns det en soffa, ett bord och en garderob + en kaffebryggare..
Kaffebryggaren var nog bara där för syns skulle, precis som teven. När skulle man ha tid med en kopp kaffe och teve liksom? Jag suckade lätt för mig själv medan jag såg mig omkring, så upptagen i mitt eget tänkande att jag inte hörde att någon kom in..
"Ursäkta?" hörde jag en röst säga, och jag snodde runt så snabbt att jag blev yr. "Förlåt" svarade jag snabbt när jag fått tillbaka balansen och yrseln försvunnit. Jag suckade än en gång när jag såg vem det var. "Justin, vad gör du är?" frågade jag snabbt innan han skulle fatta att min suckning var åt honom. "Ville bara se att du var okej, och redo om en timme för att gå igenom vad som händer i musikvideon" sa han och log ett leende där han visade en perfekt tandrad, såklart.
Jag nickade bara som svar åt honom innan han gick vidare och jag återvände till att kolla trailern. Jag gick tillbaka till att undra över färgerna, varför hade man valt grått? För att det var tråkigt? För att de var enkelt? Varför? Hade tjejen som egentligen skulle vara här haft något med dess inredning att göra
Tiden flyger när man inte förstår vill jag lova, för rätt som det var blev jag hämtad, av mannen som kallade sig för Kenny, och släpad till ett rum med ett stort bord för en så kallad "table reading"... Jag kunde verkligen inte förstå vad det skulle vara bra för, det var ju inte så att de var speciellt många repliker att hålla koll på, kanske var det för upplägget? För att jag skulle förstå?
De måste ha suttit pratat med mig om allt i flera timmar, för när jag sedan fick lämna rummet var jag helt slut och trött i öronen efter allt deras prat.. Jag gick långsamt tillbaka till trailern och hämtade mina saker innan jag gick till min bil för att åka hem.
Så, nu efter detta kapitel kommer det bli mer struktur över allt och bättre! Ska försöka få upp ett kapitel i veckan också! - jag har fortfarande ingen dator..
Kommentera!
Hej!
Plus att jag vill meddela, eller förvarna rättare sagt, att ja, Justin är en riktig douchebag i denna novell, något ni kommer att märka under novellens gång!
Nästa kapitel kommer snart! - inte idag
Chapter 9 - Please be in my musicvideo
Chapter 9. Förlåt att jag inte gör så långa kapitel, men det är verkligen svårt utan dator. Kommer med nästa kapitel så snabbt som möjligt!
Chapter 8 - Trouble
Chapter 8. Ni får ursäkta för dålig uppdatering. Men jag har fortfarande ingen dator så det är väldans svårt.. Men jag försöker!
Hej!
Jag har fått en del kommentarer där ni frågar när nästa del kommer, jag lovar er att försöka ger er den snart! Men eftersom att jag inte har någon dator så är det ju så väldans svårt.. Men jag försöker att fixa så snabbt som möjligt!
Håll ut hörni!!!
Chapter 7 - Momtalk
Alexis trodde inte på mig, hon sa bara att Justin Bieber var den mest underbara person hon kände till. Jag försvarade mig genom att säga att hon aldrig träffat honom och att hon borde träffa honom och prata med honom innan hon sa något.
Jag, som verkligen hatar att dra förhastade slutsatser, över analysera och döma folk hade nu fått mig en åsikt om Justin Bieber, och det var ingen vidare trevlig en heller. I mina ögon är nu Justin Bieber bara en av alla andra bortskämda och snobbiga Hollywood kändisar.
Dagen rullade på och Alexis pratade inte med mig. Hon var sur på mig. Hon minglade kring Justins dansare och verkade ha riktigt kul, medan jag gick runt och var sur för att Alexis var sur på mig för att jag berättat om händelsen, men jag kan förstå henne på ett sett, Justin Bieber är en av hennes största idoler, jag kan förstå att hon är sur.
Jag väntade mig faktiskt att hon skulle förlåta mig i bilen på vägen hem, men det gjorde hon inte. Hon satt bara tyst och väntade på att hon skulle få hoppa ut ur bilen. När jag svängde in på parkeringen så var hon ute ur bilen innan jag knappt hunnit stanna. När jag själv kom in i mitt hus så måste Alexis ha varit hemma för länge sedan, så som hon sprang.
"Mamma!!!?" skrek ja
"Köket!" fick jag som svar.
Jag gick in i köket och där stod mamma framför spisen och gjorde något som såg ätbart ut.
"Vad gör du?" frågade jag
"Testar mig på att göra tosca till kakan"
"åh"
"Juste, hur var det på jobbet?" frågade mamma ivrigt när hon kom på att jag varit på första dagen av mitt "sommarjobb" idag.
"Bra, antar jag väl"
"Vad hände?"
Dumma mamma som alltid lyckas veta att nått ät fel så fort jag öppnar min mun, jag blir då leds. Varför ska mammor alltid vara såna? Men biten "antar jag" var väl aningen avslöjande antar jag..
"Jag träffade Justin Bieber, han var otrevligt och nästan elak, jag berättade det för Alexis och hon blev sur och har inte pratat med mig på hela dagen." sa jag i ett enda antag.
"Men lilla vännen, du måste prata med henne och reda ut allt det här"
"Tror du inte att jag redan försökt med det?" sa jag irriterat och gick därifrån.
Jag sprang upp på mitt rum och kröp ner under täcket och ville inget hellre än att gråta, men jag kunde inte bara börja gråta nu hus som helst.
Mobilblogg
Hej, jag har tyvärr ingen dator fortfarande. Men det kliar i fingrarna! Jag vill skriva idéerna flödar och jag vill skriva åt er!
Jag hoppas att jag så snart som möjligt kan lösa mitt dator problem!
Tänkte svara på en kommentar också, frågan var hur många noveller jag skrivit. På bloggen står det 5!
Sen skrev jag två som inte blev klara och sen har jag påbörjat några fler som aldrig hamnade på bloggen.
Hoppas att jag löser mitt problem snart! Ha det bra så länge!
