Just Another Justin Bieber Novel

Sedan började vi kolla på en film, och jag kände äntligen att jag passade in. Jag trivdes verkligen.

---

Katie innan skolan - Katie och Barney - Katie i skolan


När mitt alarm ringde imorse kunde jag knappt fatta att de senaste tre månaderna bara flygit iväg. Ryan, jag och Chaz hade verkligen haft super roligt. Justin hade åkt iväg på sin tune bara två vecker efter att jag flyttat hit. Chaz knackade på min dörr och jag gick och öppnade.
"Frukost?" frågade han och jag nickade.

Efter att vi ätit frågade jag Chaz vart Barney var. Han sa att han var på bakgården och gjorde något. Jag reste mig upp och la mina saker i diskmaskinen. Sedan gick jag ut på bakgården och kollade ifall jag såg Barney.
"Barney?" ropade jag ut i luften
"ja?" hörde jag honom vara ifrån hus knuten (kortsidan)
"Hej, jag skulle verkligen behöva din hjälp med något"
"Vadå Katie vännen?" frågade han nervöst
"Kan du snälla skjutsa mig? Jag vågar inte åka med Chaz..." sa jag och log, Barney kunde knappt hålla sig för skratt och sa att han självklart kunde skjutasa mig. Jag tackade och gick sedan in för att dra på mig mina kläder. Jag drog på mig en svart/grå randig långärmad och ett par blåa jeans.

När Barney släppt av mig (eftersom att Chaz åkte i sin bil) sa jag glatt hejdå och gick in i skolan. Det var precis som ett vanligt High School. Gäng och liknande överallt. Jag suckade att drog mig bort mot receptionen. Vid receptionen satt en tant runt ungefär 60års-åldern skulle jag gissa. Jag harklade mig så att hon skulle kolla upp ifrån det hon gjorde, det såg ut som en ungdomstidning... Dagens gamlingar alltså.... tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen.

"Ursäkta" sa jag och tanten kollade upp. Nu såg jag även namnskylten - inte en blekaste aning varför hon hade namnskylt men.. - Roberta stod det.
"Vad kan jag hjälpa dig med då?" undrade hon
Jag berättade att jag var ny och behövde ett schema och så vidare. Roberta kollade roat på mig hel tiden som jag berättade för henne. Sedan gav hon mig en hel massa böcker och två papper, ett schema och ett papper med en kod och ett nummer på. Skåpnummer och skåpkod... Jag tackade henne och staplade iväg mot skåp 405. Påvägen dit sprang jag rätt in i en tjej som inte verkade ha ett dugg bråttom fast att klockan ringt in för 10 minuter sedan. 

"Se dig för" röt hon 
"Förlåt..." ursäktade jag mig och fortsatte leta efter skåp nummer 405. Jag sprang förbi skåp 400, 401, 402, 403 och 404 men när jag kom till de skåp som skulle ha varit skåp 405 stod det istället 406... Vad fan?!
"Fan!" sa jag rätt ut.
"Wow, inte behöver vi väl svära inte" hörde jag en röst säga en bit bort. Jag vände mig om och såg en tjej i mörkbrunt - nästan svart - hår stå lutad mot ett skåp en bit bort. Jag kollade på henne och suckade, gon började komma närmare.
"Så du fick skåp nummer 405?" frågade hon lätt roat
"Mhm.." svarade jag och suckade "ver du vart de är?" frågade jag sedan
"Det finns inte" svarade hon väldigt enkelt
"Vadå finns inte?" frågde jag och suckade
"Det finns bara inte..." svarade hon.
Jag suckade djut innan jag började dra mig bort mot receptionen igen för att säga till Roberta att skåpet som jag fått tydligen inte existerade.

Efter en lång konversation med Roberta som fått mig att vilja strypa henne fick jag äntligen ett nytt skåpnummer och kunde gå tillbaka till korridoren. Jag letade nu reda på skåp nummer 410. När jag hittade det stod fortfarande tjejen med mörkbrunt hår kvar. Jag öppnade skåpet och kastade in böckerna som vägde ett ton. Sedan kollade jag på tjejen.
"Har inte du lektion?" frågade jag smått irriterat
"Jo, har inte du?" frågade hon lätt roat
"Jo.." svarade jag och kollade på schemat
"Mitt namn är Brooke föresten" sa hon och sträckte fram handen, jag tog den och sa lite lätt "Katie"

Jag granskade Brooke noga. Hon hade ganska mycket svart smink runt ögonen och ett par turkos-aktiga solglasögon på huvudet och till det en jätte fin blå-blommig klänning och ett par svarta klack-sandaler samt en skinnjacka. Stilren tjej. Helt klart rock.


BROOKE

När det äntligen var dags hade jag lärt mig att Brooke var skolans värsting, hennes gäng också. Brooke bad mig sitta med henne och hennes kompisar vid lunchen. Eftersom att hon var den enda förutom Chaz och Ryan som snackat med mig idag så tackade jag artigt åt inbjudan.

"Det här är Sam, Sam och Pitch" sa hon och pekade på var och en.
"Fast egentligen Samantha, men kalla mig Sam" sa flickan som tydligen hette Samantha, men kallades för Sam.
"Jag heter egentligen Samuel, men kallas för Sam" sa den andra Sam. Jag vände blicken mot Pitch, han log.
"Patrick" sa han kort.
"Okej, Katie, fast egentligen Kathrine" sa jag och log sedan fortsatte jag "Fast om ni kallar mig Kathrine kommer jag döda er" sa jag och log. Dom alla fyra skrattade åt mitt fula skämt, sedan satte vi oss ner.

"Katie" sa Chaz som kommit fram till vårat bort "Skulle du inte sitta med oss idag?" frågade han
"Nej..." svarade jag tomt och han gick vidare med en ilsken blick mot Sam - Samuel - och Brooke.
"Känner du Chaz?" frågade Brooke
"Vi är kusiner.." svarade jag kort
"Aha, så det är du som är Chaz kusin som alla snackat så mycket om i sommar" log Pitch
Jag besvarade hans leende lite lätt och sedan åt jag under tystnad.

När dagen var slut hade jag fått alla fyras nummer och stod ch väntade på Chaz som skulle köra hem. Han gick en klass över mig och verkade ha nått han var tvungen att stanna och göra efter att klockan ringt och sagt att det var slut för dagen.

I bilen påväg hem verkade Chaz sur.
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag 
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...

---

Kommentera?