Just Another Justin Bieber Novel

Katie Clark bor med sin morbror, moster och kusin i Stratford Ontario Kanada. Katie hade varit tvungen att flytta från Los Angeles där hon bott för bara en vecka sedan med sina föräldrar. Men eftersom att dom dött i en bilolycka för ungefär en vecka sedan så hade hon varit tvungen att flytta till sina släktingar som hennes föräldrar ville att hon skulle bo med om något hände dom, vilket var släktingarna längst bort. Dom i Kanada. Hennes morbror, hennes mammas bror heter Barney, och hans fru heter Theresa. Sedan har dom också en son, Katies kusin, Chaz. Chaz är bästa kompis med Ryan och super stjärnan, flickidolen, Justin Bieber. Katie kan inte påstå att hon är avundsjuk på Chaz eftersom hon aldrig fattat vad det är för speciellt med Justin. Hans musik är väl helt okej, men Katie har aldrig varit en 'Belieber' och kommer troligast aldrig bli någon heller. Katies föräldrar hette Kathleen och Toby. Båda var författare och levde på att skriva ungdomsböcker tillsammans. Men såklart alltid med lite hjälp ifrån deras dotter. Men eftersom att dom varit med om en serie krasch med massa bilar inblandade och dött på stuts så hade Katie varit tvungen att flytta till släktingarna som stod i hennes föräldrars testamente att hon skulle bo hos. Som sagt dom i Kanada. Första dagen i Kanada är där själva storyn börjar.


(Katie Clark – Her Looks)

Flyget hade landad på flygplatsen i Toronto. Eftersom att närmsta flygplatsen låg i Toronto. Efter flygturen var det dags för en bilresa för att komma till Stratford. Stratford där morbror Barney bor. Barney har varit med mig det senaste fem dagarna i Los Angeles. Los Angeles mitt hem sedan föralltid.

Dörrarna öppnades äntligen och vi fick lämna flygplanet. Barney la sin hand på min axel och log mot mig för att lugna mig. Han kände väl på sig att jag höll på att dö utav nervositet, plus att mina föräldrar just dött. Vi gick ut ur flyget och mot dom stora rullbanden där väskorna skulle komma. Katie hade två stora resväskor. Resten av hennes saker hade blivit skickade separat. När hennes väskor kommit gick de ut och där utanför stod Theresa och Chaz och väntade.

Theresa såg väldigt nervös och lite smått rädd ut medans Chaz såg ut som om han vill smälla till någon. Jag kollade på dom och pressade fram ett leende. Vad skulle jag annars göra? Barney kollade ner på mig och log. Jag log tillbaka bara för att lugna ner honom. Han verkade både stressad och nervös över hur hans familj skulle hantera mig och hela situationen. Men jag tycker att dom redan borde vara vana av att ha någon som är... ledsen? I huset med tanke på att Braney faktiskt är min mammas bror. Han hade ju precis förlorat sin syster. Precis som jag förlorat mina föräldrar. Dom borde nog kunna klara av situationen bra.

”Hej vännen, hur gick flygresan?” sa Theresa och log
”Bra” svarade jag och pressade fram ytterligare ett leende.

Barney kysste sin fru och rufsade till sin sons hår. Det fick mig att le. Chaz log brar emot mig – troligast vågade han inte säga fel sak så han höll truten istället – och jag log tillbaka. Vi gick mot dreas bil. Braney och Theresa lastade in mina två väskor i bagaget och sedan satte sig Barney vad ratten och Theresa bredvid honom på passagerarsätet. Chaz satt bakom sin mamma och jag satt bakom Barney.

Jag låtsades sova hela vägen till Stratford, eftersom jag inte vill svara på några jobbiga och onödiga frågor. Jag menar vem bryr sig hur det går för mig i skolan? För stunden är det sommarlov och efer sommarlovet börjar jag i en ny skola. Plus att jag inte vill prata om mina kompisar där hemma eller om mina föräldrar. Därför kändes det som bäst ifall jag låg och 'sov' hela bilresan. Chaz måste ha tänkt samma tanke som mig eftersom att han inte sa något under hela resan. Och om jag kommer ihåg rätt så är han en väldigt pratglad person.

När dom körde in på uppfarten utanför deras hus slog jag upp ögonen och kollade på det jätte söta huset som jag nu ska börja kalla mitt eget...
Jag knäppte lös bältet och öppnade bildörren.
Jag tror aldrig att det varit skönare att sträcka på benen! Bokstavligen! Barney och Theresa tog en varsin av mina väskor och drog dom in i huset. Dom tog dom till övervåningen och jag gick upp efter dem med Chaz hack i häl.

Dom stannade utanför en vit dörr och sedan log dom mot mig.
”Här ska du bo” sa Theresa glatt

Jag log och öppnade dörren. Jag gick in och tände lampan. Rummet var ganska stort. Det fanns en säng och ett sängbord där inne. Sedan fanns det inte mycket mer. Det var vita tapeter och svarta gardiner som hängde längs fönsterkarmen. Det var ett fönster och en glasdörr, jag antog att det fanns en balkong bakom den dörren.

”Vi ska försöka fixa lite grejer till rummet imorgon, men nu behöver vi alla sova” sa Theresa och kollade runt i rummet
”Okej” sa jag och log
”Jag har bäddat i nya lakan i sängen så det är bara att gå och lägga sig direkt om du vill” tillade hon efter
”Okej” svarade jag igen.

Dom gick alla tre ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Själv stod jag kvar och kollade runt i rummet. Uppenbarligen hade jag fått det gamla gästrummet. Jag gick fram till en utav dörrarna och öppnade den, det var en garderob, en STOR garderob. Det var en Walk-In-Closet vilket faktiskt passade mig perfekt! Jag stängde garderobs dörren och öppnade den andra dörren. Det var ett badrum, med badkar, toalett, handfat + lite extra saker. Det var fint. Jag skulle nog trivas.

Morgonen efter vaknade jag av att solen sken, rätt i ögonen på mig. Jag kollade upp och kände hur värmen snabbt spred sig i kroppen utav den varma solen. Jag suckade och klev sedan upp. Ännu en dag utan mamma och pappa. Jag öppnade den ena resväskan och tog fram ett par jeans shorts och ett linne, sedan piffade jag det med ett hårband som jag knöt i håret och sedan drog jag på mig mina solglasögon.


(Katie Clark – Outfit)

Jag drog på mig ett par enkla tygskor och sedan gick jag ner. I köket där nere satt Chaz och åt flingor. Jag satte mig på stolen mittemot honom där den andra skålen stod. Jag tog flingor och sedan började jag äta.

”Vad vill du göra idag?” frågade Chaz och log nervöst
”Vet inte...” svarade jag och fortsatte sedan att äta mina flingor
”Vi skulle ju kunna gå till köpcentret och se ifall vi hittar nått till ditt rum?” frågade han och log
”Mhm, visst varför inte” svarade jag

Det märktes att Chaz blev allt mer och mer obekväm i min närhet för varje sekund som gick. Men precis i rätta tid kom Barney in i köket och frågade samma sak som Chaz gjort bara någon minut tidigare. Jag berättade vad Chaz hade lagt fram för förslag bara någon minut tidagare, - igen – och Barney tycktes gilla ideen.

Han gick iväg och pratade med Theresa och sedan kom han tillbaka och då var det dags att åka iväg till köpcentret. Vi hittade några hyllor och lite annat strunt som kunde passa bra i rummet. Mitt bagage skulle troligast komma idag och där var ju mitt rum ner packat så jag var ju inte direkt i nöd av en massa saker. Vi packade in oss i bilen och körde hem till Barney, eller bara hem. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla huset än.

När vi svängde in på uppfarten svängde även en till bil in på uppfarten. Det var en skåpbil, jag kände igen den eftersom att det var firman som skulle leverera mina saker.

En man i fyrtioårsåldern klev ur bilen och började prata med Barney. Sedan började de bära in mina saker till 'mitt rum' och sedan åkte mannen iväg igen. Då var det dags att börja fixa i rummet då...

”Vill du ha någon hjälp med rummet?” frågade Barney innan jag gick upp
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.