Chapter 10 - Is It Too Late To Stay?
veckor kunde jag ju fått ha...
1&2 Katie at the airport - 3 Justin waiting
När Barney väckte mig klockan fyra på morgonen och stressade mig igenom alla dagliga morgon rutiner, som att äta, klä mig, sminka mig och så vidare. För halv fem skulle vi åka till Toronto. Närmsta flygplast. Barney bar ut min väska till bilen och jag tog min mobil och det sista som jag skulle ha i min 'handbagage' väska. Sedan gick jag ut i bilen där Barney satt och väntade. Vi lämnade huset exakt 04.27 vilket var rekord för mig att både fixa mig och kliva upp ur sängen.
"Snälla snälla tvinga mig inte att åka!" tjöt jag fram, mesigare än jag tänkt mig
"Ledsen Katie, det är nog bra för dig att byta miljö" svarade han
"Men jag vet ju inte ens vart jag ska?" försökte jag
"Du ska till Europa, Tyskland om man ska vara exakt" svarade han
"jag vill inte till Tyskland" protesterade jag
"Vilken tur att du ska bo på en turnebuss som faktiskt flyttar på sig"
"vad menar du med det?"
"Pattie har lovat att hon och Justin ska se efter dig, du ska bo med dom i Justins turne buss, du kommer få se en hel del städer, och länder. Inte bara tyskland"
"Yay, tre veckor i en turnebuss med Justin... kunde ni inte bara ha skickat mig till mormor/farmor?"
"Nej, Chaz blir så nervös i hennes närhet, och dina föräldrar ville att du skulle bo med mig och Theresa"
"Fine.." sa jag och gav upp.
Lika lite som jag ville dela turnebuss och badrum med Justin Bieber kunde jag inte låta bli att tycka att det skulle bli skönt att slippa Chaz och Ryans obehagliga blickar... Men Justin hade väl troligast redan fått reda på allt och skulle troligast ge mig samma obehagliga skuldbeläggande bickar... Men men... That's life.
Efter att ha hjälpt mig ut med väskan ur bagageutrymmet på bilen så sa Barney hejdå och åkte tillbaka mot Stratford. Han hade lämnat mig på Torontos flygplats... Tack så mycket. Jag gick in och antog att jag inte kunde slingra mig ifrån det här. Jag började gå mot väsk incheckningen där jag checkade in min väska och sedan gick jag igenom säkerhetstullen och sedan mot gaten. Det var en halvtimme tills planet skulle gå. Alltså skulle jag behöva sitta ett tag.
Jag beslöt mig för att skicka ett sms till Brooke och berätta varför jag inte kunde vara med henne under de kommande tre veckorna. Det blev ett långt sms som jag tror att hon faktiskt skulle bli en överraskning när hon vaknade och kollade på telefonen. När jag skickat smset ringde det. Det var Chaz...
"Hej" svarade jag irriterat
"Du vet väl att jag gärna skulle byta plats med dig, eller hur?" sa han lika irriterat som jag
"Då är vi två" sa jag och la på luren.
Det var en sex timmars flygresa som jag skulle klara av. Sex timmar innan jag klev ur planet och skulle spendera tre veckor tillsammans med Justin och hans mamma, + hans team och crew och allt vad det nu kallas. Inte för att jag förstod varför jag skulle vara med dom? Ville Barney och Theresa bara slippa oroa sig över mig ett tag.
Jag klev ombord på flyget och hoppades på att jag skulle kunna sova hela flygresan. Vilket jag faktiskt lyckades med. Jag vaknade inte fören det var 10 minuter kvar till landning. Vilket jag var ganska glad över att jag lyckats med. Dom tio minuterna som var kvar gick snabbt och att hitta min väska gick ännu snabbare. Sedan gick jag ut för att se ifall jag såg Justin. Vilket jag gjorde, bredvid en stor man och hans mamma plus en till snubbe som jag inte visste vem det var. Jag gick fram och hälsade på Pattie som kramade om mig, Den stora mannen sträckte fram handen och presenterade sig som Kenny medans den andra mannen sa att han hette Scooter. Justin kollade inte ens åt mitt håll. Antar att han var lika glad att ha mig här som jag var att vara här.
Det var en tio minters lång biltur från flygplatsen till hotellet vi skulle bo på tills imorgon när Justin hade sin konsert och efter den skulle vi tydligen åka direkt från Tyskland till Frankrike eller nått. Det kanske var Nederländerna dom sa. Jag brydde mig inte så mycket så jag orkade inte lyssna när Scooter satt och pratade. Det enda som jag hörde som jag faktiskt ville höra var att på varje hotell skulle jag få bo i ett lyxrum alldeles själv. Men på turnebussen skulle jag bo med Justin. Pattie skulle tydligen bo i en annan. Han sa nått om att jag och Justin verkligen behövde vara ifrån vuxna ett tag, även om vi bara skulle sova under tiden. Jag fattade inte mycket alls av vad dom sa men...
På hotellet drog Justin och Kenny iväg snabbt medans Pattie och Scooter stod med mig tills jag fått min nyckel, sedan åkte vi upp till våran våning. Jag hade rummet mittemellan Justin och Pattie. Kunde det bli bättre? Nej, såklart inte.
Jag satte mig inne på hotellrummet och slog igång TVn.
Justin verkade inte överlycklig över att få se mig, undra vad jag gjort mot honom som gjorde att han inte gillade mig. Jag antar att Chaz och Ryan tämjt lite på sanningen när dom berättade för honom varför jag ska vara med honom i tre veckor på hans turne, vilket jag för övrigt inte fattar alls..?
Vad kommer egentligen hända dom här tre veckorna..?
Kommentera?
Chapter 9 - Joy-Ride
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Larry, Katie, Pitch & Sam
Fredag... Två dagars avstängning avklarad av mina två veckor. Plus ett lov direkt efter. Ganska nice. Ingen skola på tre veckor. Eftersom att Chaz är i skolan och Barney och Theresa på jobbet var jag helt ensam hemma. Ingen som sa åt mig att kliva upp eller göra nått annat tråkigt. Sam - Samantha - hade lovat att komma förbi med läxorna. För stunden satt jag i soffan och kollade på Nalle Puh... Vilket var ganska roande, ja eller inte..
Min mobil plingade till och jag sträckte mig efter den och kollade, ett oläst meddelande från Pitch stod det på skärmen. Jag tröck upp meddelandet och läste det. "BRRRRR! Vi ska dra ut ikväll, hänger du med?" stod det. Jag svarade "Visst, men vilka är vi?" det gick bara några sekunder innan han svarade igen. "Larry, Sam och jag" Sam och Pitch visste jag vilka dom var men vem fan är Larry? Antar att jag skulle få veta det ikväll runt åtta.
Jag gick upp på mitt rum och klädde på mig. Det fick bli en vit tråkig tröja och ett par jeans. Simpelt. Jag fixade håret och sminkade mig. Efter att jag fixat mig klart så var klockan sex och Theresa hade kommit hem. Hon hade börjat med maten. Fredags mat. Vilket betyde typ Tacos eller nått annat som ansågs 'lyxigt' Barney skulle komma hem vilken minut som helst tillsammans med Chaz som han hämtat hon Ryan. Samma dagliga rutiner varje dag. Förutom dom dagar Chaz åt eller sov hos Ryan. Eller dom gånger han sa att han var hos Ryan och sov där när han egentligen var hemma hos Ellie, hans flickvän. Som verken Barney eller Theresa viste nått om. Eftersom att Chaz lyckats kracha bilen igen så fick Barney hämta honom och lämna honom i stort sett överallt.
"Maten är klar!" ropade Theresa från köket.
Jag öppnade dörren till mitt rum och möttes av Chaz skarpa blick. "Vi måste snacka efter maten" snäste han åt mig och sedan sprang han före ner för trappen. Jag himlade med ögonen och gick ner jag med.
När jag kom ner möttes jag av en överraskning, Ryan satt vid mat bordet och kollade skarpt på mig. Jag suckade och satte mig. Herregud vad folk hade blivit konstiga. Det var tacos till middag som jag förutspått. Efter middagen ursäktade jag mig och gick upp på mitt rum igen. Det var en halv timme kvar tills jag skulle gå till parken och träffa Pitch, Sam och Larry.
"Kom in" sa jag när jag hörde att någon - Chaz - knackade på min dörr. In kom både Ryan och Chaz. Dom stängde dörren efter sig och satte sig på min säng. Sedan suckade dom båda så att jag skulle vända min skrivbordsstol. Jag vände den och kollade på dom medans dom satt där och såg ut att förbereda sig inför ett tal.
"Katie..." Började Chaz. "Jag vet att det måste vara jobbigt för dig just nu, med tanke på allt du varit med om. Men du kan inte hålla på såhär. Jag hörde mamma och pappa snacka igår om att dom skulle bli strängare och att dom behövde hjälp med det, och jag vill verkligen inte att farmor ska komma!!! Snälla låt mig slippa det" fortsatte han sedan, själv kollade jag bara på honom innan jag svarade "är du säker på att det är mormor dom kommer att ringa för hjälp?" svarade jag och flinade. Jag hade inga som helst problem med våran mormor/farmor. Men Chaz tycktes ha det..
"Katie, jag är orolig för dig" inflikade Ryan efter det "Jag vill inte att nått ska hända dig, vi hade ju så kul i sommras..." sa han och kollade på mig. Jag suckade och vände mig mot klockan, fem i åtta. Jag måste gå! Jag reste mig hastigt upp och sprang in i garedroben där jag drog ut mina vita converse och drog på mig dom sedan masade jag ut Chaz och Ryan ur mitt rum tog tag i min skinnjacka och sprang ner för trappen och ut genom dörren.
När jag kom till parken var grabbarna redan där. Larry såg ut att vara omkring 20? Han presenterade sig som Larry, Brookes storebror. Då slog allt ner i skallen på mig. Hon hade ju berättat om honom. Vi började gå omkring och bara chillade.
"Ey, jag fick en idé" utbrast Larry efter en timme av att inte ha gjort nått alls.
"Vadå?" frågade både Sam och Pitch i kör
"Joy-Ride såklart"
Vi sprang in på en gård där det stod en gammal snygg bil med lite raggar stuk över sig. Larry började fippla med något, medans Pitch lyckades få upp bildörren och vi hoppade in. Sam satte sig vid förarsätet och när Larry lyckats tjuvkoppla bilen hoppade han också in. Sedan körde vi iväg. Larry slog igång radion på hög volym och alla vevade ner sina rutor så att det skulle höras. Sedan var det dags för att dra åt oss uppmärkasamheten ännu mer. Vi började alla tjuta och efter ett tag var det inte på låtsas längre, det var obeskrivligt kul. Efter att vi åkt klart åkte vi tillbaka med bilen och sedan stack vi från gården.
Men som vanligt med min tur så hade familjen som ägde bilen märkt att den var borta, vilket inte är meningen med en Joy-Ride så polisen var där. Självklart... Polisen skjutsade oss till stationen och när vi förklarat att det var en
Joy-Ride började den unga polisen skratta och sa att han ofta gjort sånt när han var yngre. Men hn ville ändå skjutsa hem oss och snacka med våra förmyndare, alla utom Larry. Han fick göra vad tusan han ville.
Efter att ha kommit hem med polisen och polisen förklarat för Barney och Theresa vad som hänt, samtidigt som Ryan och Chaz stått i trappen och tjuvlyssnat. När Barney sagt godnatt till polismannen så kollade han på mig, sedan på Theresa som nickade mot honom.
"Katie... Vi har bestämt med Pattie, Justins mamma du vet? Att du ska åka och vara med på Justins turne dom här tre veckorna. Du måste få byta miljö ett tag och Pattie tyckte att det var en bra idé att låta dig vara med på Justins turne" Sa han efter det. Först öppnade jag bara munnen, sedan hörde jag hur Chaz och Ryan började protestera och komma ingåendes. Tydligen ville dom inte att jag skulle få en semester. Men Barney och Theresa förklarade att det skulle vara ett miljö byte som kanske kunde få mig att se saker på ett annat sett.
"Men pappa! Jag och Ryan ska ju till honom på lovet" Klagade Chaz
"Ni ska fortfarande få åka dit på lovet, men Katie kommer åka redan imorgon, och hon kommer åka med er tillbaka om tre veckor" svarade han och log mot sin son. Sedan vände han sig mot mig igen och kollade allvarligt på mig "Jag föreslår att du går upp och packar, ditt flyg går redan klockan åtta imorgon" Jag suckade och gjorde som han sa.
Efter att ha packat för tre veckor kröp jag till sängs och önskade att jag skulle slippa åka. Utan Brooke i tre veckor, jag skulle bli galen. Pattie, Justin och resten utav alla som var med på hans turne skulle hata mig redan efter en dag... Bättre tre veckor kunde jag ju fått ha...
Chapter 9!
Kommentera? :)
Chapter 8 - Expulsion
Katie & Brooke
Allt med skolan hade gensat blivit värre på bara en vecka. Jag gillade verkligen att inte bry mig om vad folk sa. Men allt jag och Brooke gjort den senaste veckan hade kanske varit att gå över styr? Jag vet inte men jag vet att det var roligt. Vi hade roligt när vi var elaka mot lärarna, vi hade roligt när vi förstörde, vi hade roligt när vi var hänsynslösa... Pitch var också helt klart med på våra hänsynslösa handlingar, vilket inte Sam och Sam va. Något mer jag fått lära mig under den senaste veckan var att Sam och Sam faktiskt är syskon. Det skiljer ett år emellan dem. Sam - Samuel - och Pitch är lika gamla som Chaz och Ryan medans Sam - Samantha - är lika gammal som mig och Brooke.
Första gången jag träffade Brookes mamma förstod jag varför Brooke är som hon är. Hennes mamma bryr sig inte ett skit om henne och Brooke gör det hon gör för att försöka få uppmärksamhet av sin mamma och för att vara en rebellisk tonåring såklart. Precis som att jag gör det jag gör för att kunna läka sorgen jag bär inom mig.
Dagens största 'skämt' skulle inträffa exakt fem minuter efter att klockan ringt ut och det var en tio minuters rast mellan lektionerna. Brooke och jag hade valt ut fem skåp som råkat ut för en lite olycka. Jag hade faktiskt inte velat vara med på det här från början, men Brooke och Pitch hade fått med mig på det... Grupptryck... Brooke är faktiskt väldigt manipulerande.
Klockan ringde ut och det var dags för 'skämtet' alla började gå ut ur klassrummen och plötsligt skakades hela folksamligen, lärare som elever. Fem skåp hade just gett ifrån sig höga smällar. Jag, Brooke och Pitch satt bara och skrattade i ett hörn. När vi skuggades av någon.
"Ni följer med mig" sa en rasande Mrs Klaine. Såklart skulle det vara Klaine som kom på oss...
Inne på rektorskontorert kunde jag inte låta bli att kolla omkring. Rektorn på den här skolan hade verkligen ett lyxigt kontor. Vi satt inne hos rektorn och rektorn hade pratat med oss, snarare skällt ut oss. Nu väntade vi bara på att våra föräldrar skulle komma, eller i mitt fall min morbror och moster. Rektorn hade sagt nått om relegering, med det kunde även sluta som bara en eller två veckors avstängning. Jag hade inte lyssnat så noga. Jag hade mest tänkt på vad jag gjort och insett att det var fel.
Eftersom att Barney och Theresa var dom första på plats fick dom komma in först och Brooke och Pitch fick gå ut och vänta på sina föräldrar.
"Så... Kathrine har andvänt sig av mini-smällare på skolans område. Detta ser vi som ett problem" Började Mr Harrison - rektorn - förklara för Barney och Theresa. Under hela samtalet satt båda två och bara nickade åt var Mr Harrison sa. Tills Barney tillslut öppnade munnen.
"Ni är väl medvetna om att Katie nyligen förlorat sina föräldrar i en väldigt tragisk olycka, jag tror att det är hennes sett att hantera sin sorg, Mr Harrison." Mr Harrison såg uppriktigt förvånad ut när Barney berättade för honom om mina föräldrar. Han kollade sedan på mig och beklagade sig. Innan han sedan vände sig mot Barney och Theresa igen och sa att jag kunde få två veckors avstängning med omedelbar inverkan. Han sa även att jag måste hitta ett nytt sett att hantera min sorg på i frotsättningen. Barney och Theresa tackade.
"Vart du relegerad?" var det första Brooke frågade när jag kom ut med Berney och Theresa tätt bakom mig.
"Nej, två veckors avstängning med omeldebar inverkan" sa jag och flinade
"Lindrigt. Jag kommer helt klart bli relegerad" sa hon och flinade. Pitch som inte sagt mycket alls öppnade sin mun och kollade på mig. "Lindrigt" sa han och suckade. Jag nickade mot honom och vände mig sedan mot Brooke. "Ring mig sedan och berätta ditt staff" sa jag och hon nickade.
Efter middagen ringde Brooke och frågade ifall hon kunde komma över. Jag sa att hon kunde komma, men jag sa även att hon skulle ta med sig sin bikini så att vi kunde bada i poolen, även fast att det var oktober och ganska kallt gick hon med på det. Inom en radie av 10-15 minuter stod Brooke utanför dörren. Jag öppnade och vi badade länge fast att det var äckligt kallt både i luften och i vattnet.
Efter det gick vi in på mitt rum och satte igång en film som kunde spelas i bakgrunden medans vi pratade.
"Så.. Vad fick du för straff?" frågade jag
"Samma som du... Han ville relegera både mig och Pitch men eftersom att du kommit undan så lindrigt sa han att han inte kunde ge oss ett värre straff... Så nu har jag två veckor så jag inte behöver göra ett skit, plus att när vi egentligen ska komma tillbaka till skolan är det lov. Så vi har alltså typ tre veckors lov" sa hon med det bredaste leendet jag någonsin sett.
"Vill du sova här inatt?" frågade jag appropå ingenting.
"JAAAA! Gärna! Sleepover" sa Brooke glatt.
Snälla kom med ideer. Och var inte rädd för att säga vad ni tycker!!
Kommentera? Snälla
Chapter 7 - Brooke Knows Best
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Brooke - Katie & Brooke - Katie
Veckorna i skolan hade gått, jag och Brooke hade i stort sett blivit oskiljaktiga. Brooke får mig verkligen att brundra henne. Hon lyckas vara skolans bråkstake och ändå lyckas hon hålla sig från både att bli avstängd och relegerad i från skolan. Galet. Chaz var fortfarande förbannad på mig för att jag var så mycket med Brooke, men han hade börjat vänja sig.
Brooke och jag började dra oss igenom korridoren, tio minuter senare än alla andra. Brooke verkade på ett underligt bra humör idag. Vi hade precis ätit lunch tillsammans med Pitch och Sam - Samuel - eftersom att Sam - Samantha - var sjuk så var hon inte med.
"Jag hatar historia med Mrs Klaine" stönade Brooke. Jag kunde inte hålla mig för skratt, det var samma visa varje historia lektion, Brooke klagade på Mrs Klaine och Mrs Klaine kastade ut henne. Vilket ofta ledde till att min telefon började plinga okontrolerat och jag blev också utkastad.
Brooke röck upp dörren till klassrummet där Mrs Klaine stod och undervisade om första världskriget för våran historia klass.
"Trevligt att ni kunde titta förbi Miss Strike och Miss Clark" sa Mrs Klaine irriterat
"Alltid ett nöje" hånlog Brooke och klassen brast ut i skratt.
Vi satte oss och jag började genast fippla med mina naglar. Jag orkade inte med Mrs Klaine tjat om första världskriget. Förra året på min förra skola hade jag haft prov plus redovisning om första världskriget, jag kunde allt hon sa redan.
"Pssst" hörde jag Brooke låta (?) samtidigt som hon knackade mig på axeln
"vad?" svarade jag
"Lust att reta Klaine lite?"
"jag är på" svarade jag och log
"Okej, haka på" sa hon och jag väntade på att hon skulle göra något.
Jag satt och fokuserade på vad Brooke skulle göra. Jag hade verkligen ingen aning. Vad hade hon kommit på nu då? Vi skulle helt klart bli utkastade ifrån lektionen. Vilket betydde ännu ett samtal hem till Barney. Barney som ursäktat med att jag förlorat mina föräldrar varje gång dom ringt, vilket var varje dag. Han blir inte ens arg på mig.
"Hur orkar man egentligen vara som dig Mrs Klaine?" hörde jag Brooke säga högt och tydligt från raden bakom mig. Antar att det var hennes hint, då var det min tur efter att Klaine svarat.
"Ursäkta?" svarade Klaine och såg aningen förvirrad ut.
"Men Kline lilla, du är så dryg och jobbig, hur orkar du?" fortsatte jag på Brookes kommentar och gav det som svar till Klaine. Klaine blev tyst och Brooke fortsatte att prata högt och tydligt fast nu med mig.
Vi hade en hög och öppen konversation i klassrummet om allt mellan himmel och jord. Hela klassen skrattade och verkade road. Men Klaine var mindre road.
"Miss Strike och Miss Clark, gå ut NU!" röt Klaine.
Som vanligt började Brooke gå emot dörren. Själv tänkte jag göra nå mer dramatiskt. Jag gick till det öppna fönstret och klättrade upp på fönsterbrädan och hoppade ut. Jag hörde hur klassen började garva och hur Brooke snabbt sprang ut genom dörren i ett skratt anfall.
"Miss Clark, vad i hela friden håller du på med?!" röt Klaine mot mig
"Du sa att jag skulle gå ut" svarade jag och började gå mot skolingången igen, samtidigt som jag var tacksam över att vi hade historia på bottenvåningen.
Jag mötte Brooke i korridoren, hon skrattade fortfarande och gav mig en high five. Efter det bestämde vi oss för att gå till Pitch och Sams klassrum för att jaga ut dom.
Efter att ha försökt i tio minuter fick vi äntligen ut dom. Då bestämde vi oss för att skippa resten av dagen och åka iväg och ha roligt istället. Vi satte oss alla i Pitch bil, Sam satt fram, Pitch körde och jag och Brooke satt i baksätet. Brooke berättade om hur jag gått ut ifrån klassrummet och dom var både imponerade och roade av det.
Efter att ha varit ute och gjort i stort sett ingenting alls i en hel massa timmar skjutade dom hem mig och där inne väntade Barney och Theresa på mig...
Vad tycks???
Kommentera? Snälla!
Chapter 6 - New School & New Friends
Katie innan skolan - Katie och Barney - Katie i skolan
När mitt alarm ringde imorse kunde jag knappt fatta att de senaste tre månaderna bara flygit iväg. Ryan, jag och Chaz hade verkligen haft super roligt. Justin hade åkt iväg på sin tune bara två vecker efter att jag flyttat hit. Chaz knackade på min dörr och jag gick och öppnade.
"Frukost?" frågade han och jag nickade.
Efter att vi ätit frågade jag Chaz vart Barney var. Han sa att han var på bakgården och gjorde något. Jag reste mig upp och la mina saker i diskmaskinen. Sedan gick jag ut på bakgården och kollade ifall jag såg Barney.
"Barney?" ropade jag ut i luften
"ja?" hörde jag honom vara ifrån hus knuten (kortsidan)
"Hej, jag skulle verkligen behöva din hjälp med något"
"Vadå Katie vännen?" frågade han nervöst
"Kan du snälla skjutsa mig? Jag vågar inte åka med Chaz..." sa jag och log, Barney kunde knappt hålla sig för skratt och sa att han självklart kunde skjutasa mig. Jag tackade och gick sedan in för att dra på mig mina kläder. Jag drog på mig en svart/grå randig långärmad och ett par blåa jeans.
När Barney släppt av mig (eftersom att Chaz åkte i sin bil) sa jag glatt hejdå och gick in i skolan. Det var precis som ett vanligt High School. Gäng och liknande överallt. Jag suckade att drog mig bort mot receptionen. Vid receptionen satt en tant runt ungefär 60års-åldern skulle jag gissa. Jag harklade mig så att hon skulle kolla upp ifrån det hon gjorde, det såg ut som en ungdomstidning... Dagens gamlingar alltså.... tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen.
"Ursäkta" sa jag och tanten kollade upp. Nu såg jag även namnskylten - inte en blekaste aning varför hon hade namnskylt men.. - Roberta stod det.
"Vad kan jag hjälpa dig med då?" undrade hon
Jag berättade att jag var ny och behövde ett schema och så vidare. Roberta kollade roat på mig hel tiden som jag berättade för henne. Sedan gav hon mig en hel massa böcker och två papper, ett schema och ett papper med en kod och ett nummer på. Skåpnummer och skåpkod... Jag tackade henne och staplade iväg mot skåp 405. Påvägen dit sprang jag rätt in i en tjej som inte verkade ha ett dugg bråttom fast att klockan ringt in för 10 minuter sedan.
"Se dig för" röt hon
"Förlåt..." ursäktade jag mig och fortsatte leta efter skåp nummer 405. Jag sprang förbi skåp 400, 401, 402, 403 och 404 men när jag kom till de skåp som skulle ha varit skåp 405 stod det istället 406... Vad fan?!
"Fan!" sa jag rätt ut.
"Wow, inte behöver vi väl svära inte" hörde jag en röst säga en bit bort. Jag vände mig om och såg en tjej i mörkbrunt - nästan svart - hår stå lutad mot ett skåp en bit bort. Jag kollade på henne och suckade, gon började komma närmare.
"Så du fick skåp nummer 405?" frågade hon lätt roat
"Mhm.." svarade jag och suckade "ver du vart de är?" frågade jag sedan
"Det finns inte" svarade hon väldigt enkelt
"Vadå finns inte?" frågde jag och suckade
"Det finns bara inte..." svarade hon.
Jag suckade djut innan jag började dra mig bort mot receptionen igen för att säga till Roberta att skåpet som jag fått tydligen inte existerade.
Efter en lång konversation med Roberta som fått mig att vilja strypa henne fick jag äntligen ett nytt skåpnummer och kunde gå tillbaka till korridoren. Jag letade nu reda på skåp nummer 410. När jag hittade det stod fortfarande tjejen med mörkbrunt hår kvar. Jag öppnade skåpet och kastade in böckerna som vägde ett ton. Sedan kollade jag på tjejen.
"Har inte du lektion?" frågade jag smått irriterat
"Jo, har inte du?" frågade hon lätt roat
"Jo.." svarade jag och kollade på schemat
"Mitt namn är Brooke föresten" sa hon och sträckte fram handen, jag tog den och sa lite lätt "Katie"
Jag granskade Brooke noga. Hon hade ganska mycket svart smink runt ögonen och ett par turkos-aktiga solglasögon på huvudet och till det en jätte fin blå-blommig klänning och ett par svarta klack-sandaler samt en skinnjacka. Stilren tjej. Helt klart rock.
BROOKE
När det äntligen var dags hade jag lärt mig att Brooke var skolans värsting, hennes gäng också. Brooke bad mig sitta med henne och hennes kompisar vid lunchen. Eftersom att hon var den enda förutom Chaz och Ryan som snackat med mig idag så tackade jag artigt åt inbjudan.
"Det här är Sam, Sam och Pitch" sa hon och pekade på var och en.
"Fast egentligen Samantha, men kalla mig Sam" sa flickan som tydligen hette Samantha, men kallades för Sam.
"Jag heter egentligen Samuel, men kallas för Sam" sa den andra Sam. Jag vände blicken mot Pitch, han log.
"Patrick" sa han kort.
"Okej, Katie, fast egentligen Kathrine" sa jag och log sedan fortsatte jag "Fast om ni kallar mig Kathrine kommer jag döda er" sa jag och log. Dom alla fyra skrattade åt mitt fula skämt, sedan satte vi oss ner.
"Katie" sa Chaz som kommit fram till vårat bort "Skulle du inte sitta med oss idag?" frågade han
"Nej..." svarade jag tomt och han gick vidare med en ilsken blick mot Sam - Samuel - och Brooke.
"Känner du Chaz?" frågade Brooke
"Vi är kusiner.." svarade jag kort
"Aha, så det är du som är Chaz kusin som alla snackat så mycket om i sommar" log Pitch
Jag besvarade hans leende lite lätt och sedan åt jag under tystnad.
När dagen var slut hade jag fått alla fyras nummer och stod ch väntade på Chaz som skulle köra hem. Han gick en klass över mig och verkade ha nått han var tvungen att stanna och göra efter att klockan ringt och sagt att det var slut för dagen.
I bilen påväg hem verkade Chaz sur.
"Vad är det?" frågade jag
"Jag vill inte att du hänger med Brooke och hennes gäng, okej?"
"Varför inte?" frågade jag
"Jag vill det bara inte, okej?"
"Du kan inte säga åt mig vilka jag kan och inte kan hänga med, okej?"
Efter att jag snäst ur mig det var vi tysta resten av bilresan och tystnade spredsig över middagen och resten av kvällen också...
Kommentera?
Chapter 5 - I'll Have Fun
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Katie Clark
Det knackade på dörren, jag reste mig från skrivbordsstolen och gick fram till den och öppnade. Där stod Chaz och log med Ryan bakom sig. Jag kollade på dem och suckade. Vad ville dom för något den här gången då?
"Justin har också kommit nu! Vill du se på film med oss?" frågade Ryan. Jag skakade på huvudet och stängde sedan rumsdörren igen.
Jag gick tillbaka till skrivbordet och fortsatte läsa på datorskärmen. Jag höll koll på mina gamla vänner från LA genom bloggar, facebook och twitter. Ett tweet från Chrissie fick mig att börja spekulera runt. Hon hade skrivit; 'Never had so much fun! Thank you @Korbin23Holmes'. Korbin är inte direkt typen som någonsin kollat åt Chrissies håll... Något stod inte rätt till? Jag hade letat igenom, Chrissies, Karrie och Jennas bloggar. Och alla mina twitter och facebook kompisar men inte hittat nått...
Jag beslöt mig för att ringa till Chrissie och fråga. Jag är 100% säker på att hon skulle svara. Singnalerna gick och tillslut svarade hon.
"Chrissie" hörde jag henne säga
"Hej, det är Katie" sa jag stelt
"Hej Katie, vad gör du?" frågade hon
"Spekulerar runt, kan du göra något klart för mig?" frågade jag och bet mig i läppen
"Visst, vadå?" frågade hon och jag kunde höra röster i bakgrunden
"Du och Korbin?" frågade jag
"HAHA, ja vi umgicks på en fest. Vi hade riktigt kul"
"Åh... Sen när började du gå på fester?"
"Sedan du flytta"
"Åh.."
Vi konverserade vidare ett tag, fram till att det knackade på mig dörr... igen. Jag sa hejdå till Chrissie och gick mot dörren och öppnade. Jag var berädd på Chaz men där stod självaste Justin Bieber. Jag suckade lite lätt och kollade på honom med en frågande blick.
"Är det säkert att du inte vill komma ner och kolla på filmen med oss?" frågade han och log sådär som bara Justin Bieber kan.
"Jag är säker" svarade jag och började smälla igen dörren men han satte sin fot emellan så att det tog stopp.. "vad?" fräste jag.
"Hur du något emot mig?" frågade han och såg nervös ut
"Nej.."
"Säkert? För det känns så?" sa han och tittade rätt in i mina ögon.
Jag suckade och sa igen att jag inte hade nått emot honom och sedan slog jag igen dörren och satte mig vid datorn igen.
Jag loggade in på twitter och kollade runt lite. Chaz hade nyligen skrivit 'ZOMBIE NIGHT with @justinbieber and @itsryanbutler' Jag klickade in på Ryans twitter. Han hade bara skrivit en massa skit på sin twitter. Jag gick vidare in på Justins twitter och kollade. Han hade väldigt många RT från både kändisar och andra typer. Jag orkade inte gå igenom det så jag tröck ner internet och gick till min säng. Varför var jag så envis för. Jag hade bestämt mig redan när Chaz sa att Ryan och Justin skulle komma att jag inte skulle gå ner.
Nu såklart ville jag gå ner... Jag smög ner och gick ut i köket för att ta ett glas vatten sedan planerade jag att gå upp igen.
"Katie!" hörde jag Justin säga och jag vände mig mot dom
"Jag visste att du skull komma ner" sa Chaz och såg nöjd ut
"Ledsen grabbar, jag skulle bara hämta vatten. Nu ska jag sova. Godnatt" sa jag och började gå mot trappen
"Godnatt" svarade alla tre i kör.
Jag gick in på rummet och placerade glaset på sängbordet och gick sedan in på badrummet och borstade tänderna. Sedan drog jag på mig min pyjamas och kröp ner i sängen. Min sista tanke innan jag somnade var "Varför är jag så envis om att deppa sönder, då kommer jag ju aldrig ha roligt igen" efter det somnade jag.
Jag vaknade av att nån sprang förbi min dörr och bankade på den. WOW, killarna är uppe. Jag klev upp och kollade mig i spegeln. Som jag såg ut... Jag suckade och satte upp håret i en knut på huvudet och sedan gick jag ner till köket där Justin, Chaz och Ryan satt och åt frukost.
"God morgon" sa Chaz när han fick syn på mig
"God morgon" svarade jag och log.
Jag satte mig bredvid Ryan mittemot Justin eftersom att det var den enda platsen ledig.
"Vad ska vi göra idag" frågade Ryan
"Vet inte" svarade Chaz
"Inte jag heller" sa Justin och flinade
"Vi kan väl dra och bada?" frågade jag
"Vill du hänga med oss?" frågade Chaz chockat
"Ja, varför inte?" sa jag och log.
Efter frukosten gick Justin och Ryan hem för att hämta sina badkläder och sedan skulle vi träffas om en timme för att dra till sjön och bada. Jag drog fram min blåa bikini och drog på mig den sedan tog jag på mig en jeanskjol och ett svart linne. Chaz knackade på och jag röck åt mig min solglasögon och flip flops. Vi började gå mot sjön där vi skulle träffas. Ryan var redan där men inte Justin. Vi väntade in Justin innan vi alla hoppade i vattnet och spenderade säkert hela dagen i vattnet.
När Barney ringde och sa att det var mat sa vi hejdå till grabbarna och gick. Theresa hade gjort hemma gjort pizza som vi åt. Chaz och jag tävlade om vem som kunde äta mest. Jag vann eftersom att Chaz tryckt i sig en massa godis påvägen hem från sjön.
Sedan började vi kolla på en film, och jag kände äntligen att jag passade in. Jag trivdes verkligen.
Chapter 5
Kommer inte kräva nå kommentarer eftersom att absolut ingen egentligen verkar vilja kommentera :p
Men kommentera ifall ni vill :)
Chapter 4 - The Bowling Alley
Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...
TIME FOR BOWLING
"Katie! Vi måste gå nu!" hörde jag Chaz skrika från nedre våningen. Jag himlade med ögonen och drog sedan på mig mina tygskor och gick sedan ner för trapporna för att Chaz skulle bli nöjd. Jag höll min iPhone i handen och väntade otåligt på att Christiana skulle ringa som hon lovat mig kvällen innan när vi pratat på sms.
"Nu ska vi ha kul!" Sa Chaz glatt och gick ut till bilen där Barney satt och väntade. Anledningen till att Barney var den som fick köra oss till bowling hallen var för att han inte litade på Chaz tillräckligt mycket för att köra efter att han kvaddat sin egen bil som nu var på lagning.
Barney släppte av oss utanför bowling hallen sa att vi skulle ringa när vi ville hem. Vi svarade inte på det och gick sedan in där vi mötte Ryan som tydligen tagit fel på tiden och varit här för en timme sedan. Jag kunde inte låta bli att röra mungiporna lite. Ryan flinade och kollade på mig. Jag tror han var glad för att jag log? Jag förstod mig fortfarande inte riktigt mig på dom här killarna än.
"Sorry att jag är sen" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Både Chaz och Ryan hade lyst upp så jag förstod på mindre än en milisekund att det var Justin. Jag vände mig om och mötte hans blick. Han log och kollade flirtigt på mig - som han förövrigt gör med alla tjejer han stöter på - och sedan sa han hej. Jag log och svarade artigt hej tillbaka.
Vi började spela, killarna var riktigt bra och behandlade mig som om jag skulle suga, vilket fick mig att le. Jag fick köra sist och när det var min tur kollade dom på mig och frågade om jag ville ha hjälp. Jag log mot dem och sa att jag inte behövde någon hjälp. Sedan sköt jag iväg klotet och fick en strike. HAHAHA, där fick dom så dom teg.
Jag vände mig och och log mot tre häpna och chockade blickar. Jag kunde inte låta bli att skratta.
"WOW" fick dom fram i kör.
Rätt som det var kom det fram ett tio tal unga tjejer. Tjejer i min egen ålder. Dom flockade sig kring oss - troligast för att Justin var där - sedan började dom skrika och bad Justin signera deras armar och papper samt ta kort med dom, och allt de nu ville. Chaz och Ryan var också inbjudna att vara med på varenda bild. Själv stod jag bara och flinade som ett fån när jag sg deras uttråkade blickar. Jag kunde se direkt att de bara ville fortsätta med spelet.
Efter en halvtimme hade dom äntligen lyckat chasa bort alla tjejer och vi kunde fortsätta med spelet, vilket vi gjorde. När vi spelat klart kollade vi in resultaten, som jag anat var det Justin som vinnit, men han hade bara slagit mig med ett endaste litet poäng. Chaz hade kommit trea och Ryan sist. Chaz hade slagit Ryan med fyra poäng. Mellan mig och Chaz var det 57 poäng... Lite små kul faktiskt.
Vi skiljdes åt utanför bowling hallen. Jag och Chaz började gå mot sjön. Den låg inte sådär jätte långt bort från bowling hallen. Vi gick igenom skogen den bit som behövdes. Sedan satte vi oss på bänken som jag älskade så mycket.
"Katie.. Vill du prata så vet du att jag finns" sa han sedan och kollade allvarligt på mig.
Innan jag hann svara på det Chaz just sagt började Lily Allens låt 22 spela och jag kollade på min telefon, det var Christiana som ringde. Jag tröck på den gröna knappen och tog telefonen sedan till örat.
"Hej" sa jag och väntade på att Christiana skulle svara
"Hej Katie, hur är det?" frågade hon
"Allt är bra, har precis varit och bowlat med Chaz och hans kompisar" svarde jag och ett leende spred sig över min mun.
"Wow, var Justin där??" frågade hon ivrigt
"Haha, ja faktiskt" svarade jag
Efter att ha pratat med Chrissie - Christiana - ett tag så lade jag på luren och kollade på Chaz igen för att svara på det han sagt innan Chrissie hade ringt.
"Jag vet, jag vet bara inte var jag ska börja..." sa jag till honom och han nickade innan han öppnade munnen för att säga något.
"Jag vet att du saknar Kathleen och Toby men du kommer alltid att ha dem ikvar inom dig" sa han och kollde allvarligt på mig. Hade han just använt mina föräldrars förnamn? Kathleen och Toby... Mina föräldrars förnamn...
Efter en lång och smärtsam konversation med mycket tårar om mina föräldrar började vi gå tillbaka hem. När vi kom in kom Barney gående mot oss.
"Skulle inte ni ringa?" frågade han och såg orolig ut
"Jo... men vi ville gå" svarade Chaz och log lite snett
Barney suckade och sedan gick han iväg. Själv gick jag upp på mitt rum och gjorde mig iordning för att sova.
Jag vaknade på ett överdrivet bra humör. Jag gick ner och åt frukot sedan gick jag upp och dushade. Sedan fixade jag mig och efter det knackade jag på Chaz dörr. Han öppnade dörren och jag log mot honom.
"Ska vi dra och fiska?" frågade jag glatt
"Ja!" svarade han och log.
Barney var glad över att jag var på bra humör och det verkade Theresa också vara.
Jag och Chaz tävlade om vem som först kunde komma till sjön, vi sprang. Jag vann! När vi kom dit såg vi Justin och Ryan stå och fiska. Vi hälsade på dem sedan hade vi en underbar dag, vi fick även mycket fisk!
Vad tycks?!
Kommentera gärna :)
Chapter 3 - I'm Just Trying To Help
Justin Fishing
*KNACK KNACK*
"Lugnt ifall jag kommer in?" hörde jag Chaz säga ifrån dörren
"Mhm.." svarade jag kort och han var nu inne i rummet.
Jag vände skrivbordsstolen mot sängen så att jag kunde se honom och han mig. Han kollade med en orolig blick på mig och sedan började han att kolla omkring i rummet ifrån sin plats sittande på sängen. Jag visste inte vad jag skulle säga och Chaz verkade ha fullt upp med att komma på ett bra sätt att säga det han ville säga.
"Så... Katie... Jag börjar bli orolig nu, påriktigt..." sa han försiktigt och kollade nervöst på mig
"Varför?" frågade jag kollade på klockan som hände på väggen alldeles ovanför Chaz huvud.
"För att du har inte lämnat ditt rum sedan grillfesten, och den var för två dagar sedan..."
"Jaha, och?" frågade jag och log ett snett leende.
Chaz suckade och kollade på mig med sorgsna ögon. Egentligen så förstod jag precis vad han menade. Jag förstod vartenda ord och varenda blick och ansiktsuttryck. Jag visste precis vad hela Somers residentet ville. Dom ville att jag skulle gå ut och göra något, skaffa vänner och vara glad. Men det är inte så lätt i en ny stad där man inte känner en endaste person förutom sin mammas brors familj...
Tänk om mamma och pappa hade velat att jag skulle bo hos Pappas syster Helen. Då hade jag ju i alla fall varit kvar i Kalefornien. Men ack nej... Dom skulle skicka mig till Kanada. Okej, Barney var min favorit i sälkten och det visste både mamma och pappa om så... Inte konstigt att de skickade mig hit.
"Katie..?"
"Va?" svarade jag med ett ryck
"Jag sa; att jag ska dra med dig till min Justins och Ryans favorit ställe"
"Men jag vill inte gå" svarde jag och vände stolen tillbaka mot skrivbordet.
Jag suckade och sedan klagade jag en hel massa och protesterade också en hel massa, men Chaz lyckades få ut mig genom ytterdörren och dra mig till en ful liten sjö som luktade katt piss, tydligen pojkarnas favorit ställe. Min första tanke var att jag ville spy, men sedan såg jag att det fanns en jätte fin bänk ute på en brygga, det var så fint gjort och det såg hemskt bekvämt ut att jag genast ågrade uppfattning om stället.
"Lovar du att inte berätta om detta ställe för någon?!" Ryckte Ryan ur sig när han såg mig, samtidigt som han log som en fåne...
"Okej" svarade jag och pressade fram ett fejkat leende.
Jag började gå emot bänken ute på bryggan. Precis som jag trott var det väldigt bekvämt. Jag vette tusan hur dom som gjort det lyckats men det var som att sitta i en säng med 100 000 gosiga kuddar. Allt var dessutom så fint gjort att man bara ville ta kort och visa hela världen.
Jag tog fram min iPod Nano och tryckte igång musik. Första låten som startade var 'Who You Are' med Jesse J. Den låten är nog min absoluta favorit låt med henne. Jag kollade ut över vattnet och lät musiken flöda igenom mitt huvud och tillslut lät jag musiken och beatet ta över hela mitt huvud. Jag var så inne i musiken att jag inte märkte när Justin kom och satte sig bredvid mig.
"Hej" sa han och log, jag svarde inte utan kollade bara på honom med ett leende. "Det är jag, Chaz och Ryan som byggt den här bänken och allt runt om den, även bryggan" fortsatte han sedan.
"Är det?" frågade jag nästan lite förvånad
"yep" sa han och log stolt.
Efter att han försökt få igång en konversation i säkert tio minuter ledsnade han och gick tillbaka till Chaz och Ryan. Jag satte mig och kollade på dom när de fiskade. Justin verkade vara den enda med turen på sin sida. Han fick napp efter napp efter napp. Medans Chaz och Ryan inte fick mycke napp alls, Chaz fick två små fiskar och Ryan en. Medans Justin måste ha fått minst fem stora ätbara fiskar.
Jag kände för att gråta, men inte i närheten av killarna. Jag ville verkligen inte bryta ihop framför dom. Jag hade inte gråtit en endaste gång på två år. Inte ens när mina föräldrar dog grät jag. Jag antar att jag inte riktigt försått det hela tillräckligt bra för att gråta än, antar att det kommer komma...
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag vände mig om och kollade åt Katies håll. Hon satt och såg ut som om hon skulle bryta ihop när som helst. Jag vet inte hur det är att förlora någon så som hon gjort men jag kan ändå förstå på något sett, eller ja kanske inte förstå... Jag vände blicken mot Chaz och Ryan igen som fortfarande hoppades på fisk.
"Ey, grabbar" sa jag högt npg för att dom skulle höra och lågt nog för att Katie inte skulle bry sig.
"Ja?" svarade de båda i kör
"Seriöst, vi måste kunna muntra upp Katie på nått sett, hon ser ut som om hon ska bryta ihop vilken sekund som helst" sa jag och både Chaz och Ryan nickade instämmande.
"Men vad ska vi göra" frågade Ryan
"Inte en aning..." svarade Chaz
"Inte jag heller, men gillar hon att bowla?" frågade jag och vände mig mot Chaz
"Ja, hon är riktigt duktig också, eller hon ver det i alla fall när vi var små"
"Okej, då drar vi dit imorgon, för nu måste jag dra" sa jag och log.
Dom sa hejdå till mig och jag ropade hejdå till Katie som verkade helt borta och verkade inte höra mig heller för den delen. Jag kan knappt fatta hur det måste kännas för henne. Förlora båda sina föräldrar på samma gång och behöva flytta till ett helt annat land till och med för att bo med sina släktingar...
Hela vägen hem tänkte jag på Katie, på allt hon måste känna och allt hon måste vilja göra.
KATIES PERSPEKTIV
Efter att Justin dragit drog även jag, Chaz och Ryan hem. Ryan till sig och jag och Chaz hem till Chaz. Det känns fortfarande inte riktigt rätt att säga hem än åt Barneys väldigt söta hus...
Chapter 3
Kommentera?? :)
Chapter 2 - Family Friends
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.
Chaz Somers, Justin Bieber & Ryan Butler
Det hade nu gått ungefär fyra dagar sedan jag kommit till Stratford. Jag och Chaz hade faktiskt haft ganska roligt medans vi gjorde iordning mitt rum, men nu hade vi inte pratat på två dagar.
För stunden satt jag och lyssnade på musik, vilket jag gjort de senaste tre dagarna. Jag orkade inte med allt 'beklagade' alla i den här jävla staden verkade känna Chaz och hans crew. Uppenbarligen visste alla vad som hänt med mina föräldrar också... Så alltså får jag ett 'Jag beklagar förlusten..' vart jag än går nu för tiden...
Idag skulle tydligen några familje vänner till 'The Somers' komma över och en grill kväll som det gjorde såfort alla var i stan samtidigt och hade tid. Personligen vill jag inte ens närvara vid denna gulliga lilla tillställning. Jag skulle bara få en massa 'Jag beklagar..' Jag orkar verkligen inte med att folk tyckte synd om mig. För det betyder att jag inte kan tycka synd om mig själv...
*KNACK KNACK*
"Kom in" ropade jag mot dörren från andra sidan rummet
"Stör jag?" frågade Theresa
"Nejdå, inte alls" sa jag och fejkade ett leende
"Åh vad bra, alla är här nu. Vi ska äta om ungefär 20 minuter och jag skulle verkligen bli glad om du vill komma ner och hälsa på alla" sa hon och log emot mig
"Okej, jag kommer ge mig några minuter till att byta om bara" sa jag och pekade på min pyjamas som jag var klädd i
"Åh, såklart" sa hon och stängde dörren efter sig när hon gick.
Efter att ha letat kläder i fem minuter - om inte tio - hittade jag äntligen en svart klänning som jag drog på mig och tog sedan ett skärp runt midian, efter det letade jag rätt på ett par skor, det fick bli dom svarta kilklackskorna som mamma köpt åt mig bara någon dag innan olyckan. Efter det tuperade jag upp håret så att det såg bra ut och sminkade mig lite snabbt men ändå snyggt. Jag kollade på mig själv i helfigurspegeln. Jag såg helt okej ut.
Bild 1 - Katie Clark - Makeup
Bild 2, 3 & 4 - Katie Clark - Outfit
Jag gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter mig för att sedan gå ner för trappen. Jag gick försiktigt och långsamt så att de inte skulle höra mig. Jag smyg kollade ut igenom fönstret för att se vilka det var som var där. Jag såg bara Barney framför grillen och en annan man som stod bredvid honom.
Jag gick till dörren som ledde ut till bakgården och gick ut. När jag kom ut kunde jag höra att det var fler än bara en besökare här. Jag klev ut och såg Theresa komma gående emot mig.
"Hej vännen, vad fin du är" log hon "Kom och hälsa på gästerna" fortsatte hon sedan.
Jag suckade men följde efter henne och nu såg jag tre vuxna till plus 2 SMÅbarn. Men jag hörde även Chaz röst och två andra killars röster så jag antog att två av Chaz kompisar var här.
"Hej, du måste vara Katie" log en kvinna emot mig
"Ja..?" svarade jag nervöst
"Mitt namn är Kathrine Butler" log hon och sträckte fram sin hand
Jag tog hennes hand och log emot henne medans det kom fram en man och ställede sig vad hennes sida, han sträckte fram handen och sa "Pete Butler, trevligt att träffas" jag tog hans hand och svarade artigt "Katie Clark, detsamma"
Theresa kom fram till mig och drog med mig bort till en annan kvinna, hon var ganska kort och väldigt gullig. När hon fick syn på mig log hon och kom fram till mig, "Pattie Mallette" sa hon och sträckte fram sin hand
"Katie Clark" svarade jag och tog hennes hand.
"Det är verkligen trevligt att få träffa dig" sa hon och släppte min hand
"Detsamma" svarade jag och log.
Hennes, Pattie, leende blev allt större och sedan ropade hon på någon som tydligen hette Jeremy. En man, samma man som vid grillen, kom fram till oss med ett leende på läpparna.
"Tjena, Jeremy" sa han
"Katie" svarade jag
"Så det är du som är den berömda Katie Clark" sa han och log den här gången
"Sist jag kollade" sa jag "förlåt men jag uppfattade inte ditt efternamn?" sa jag sedan med en väldigt darrig röst.
"Åh förlåt mig, jag heter Bieber i efternamn, Jeremy Bieber" sa han och log.
"Oh, okej" svarade jag och log.
De två småbarnen kom fram springande till honom. Han satte sig på huk och bad dom att presentera sig för mig. Den lilla flickan log och mumlade något jag inte kunde förstå. Jeremy verkade ha fattat att jag inte fattade nått och sa sedan vad de båda barnen hette Jazmyn och Jaxon. Efter att dom blivit presenterade för mig sprang dom iväg igen. Likaså gjorde de vuxna och nu stod jag mitt på gräset alldeles ensam och kollade på bordet som hade en hel massa mat på sig.
"Katie"
Jag vände mig om och såg Chaz stå på andra sidan gården och vika att jag skulle komma. Jag gick långsamt mot honom. Och när jag kom fram så tog han tag i min hand och drog mig mot kortsidan av huset där två andra killar stod och sparkade en fotboll mot väggen. När det såg att vi kom stannade de genast upp och bara glodde på mig.
"Ryan Butler" sa han som tydligen hette Ryan och sträckte fram handen mot mig. "Katie" svarade jag och skakade hans hand lite lätt.
"Justin Bieber" sa den andra och nickade lite lätt mot mig. Jag kollade upp på honom och sedan nickade jag tillbaka.
Jag vände på klacken och började gå därifrån när Chaz tog tag i min hand och kollade på mig några sekunder innan han sa något. "Vill du vara med?" frågade han och log.
"Nej tack" svarade jag och log tillbaka.
Sedan fortsatte jag gå, men Chaz verkade inte ge sig så lätt, han gick istället vad min sida.
"Katie, har du nått emot mina vänner?" frågade Chaz och flinade
"Va? Nej? Varför frågar du?" frågade jag förvånat
"Nej jag bara undrade" log han "Jag tror att Justin tror att du är ett galet fan, det var någ därför som han höll sig borta och bara nickade lite lätt mot dig" fortsatte han sedan.
Vid det här laget stod vi utanför min dörr. Jag öppnade dörren och vi gick in. Chaz satte sig på min säng och jag drog av mig mina skor och drog sedan på mig ett par tygskor innan vi gick ut på gården igen. Jag följde med Chaz till husknuten igen där Ryan och Justin fortfarande stod och sprakade en boll mot väggen. Chaz hoppade snabbt in i spelet medans jag själv suckade och skakade på huvudet.
"MAAAAT!!" Hörde jag Theresa ropa
Jag vände mig om och började gå mot bordet md killarna hack i häl. Jag satte mig på en stol, Chaz satte sig till höger om min och Ryan på min vänstra sida. Medans Justin satte sig mittemot mig. De vuxna satte sig också runt bordet. Jag tog för mig av maten precis som killarna gjorde. Helt ärligt, jag äter som en tonårskille... Lika slafigt och lika mycket. Ryan satt och försökte strata en konversation som alla 'ungdomarna' kunde vara med på men ingen tycktes bry sig om hand desperata försök att få igång en konversation. Jag satt tyst precis som Chaz, medans Justin snackade med sin mamma som satt bredvid honom.
Vi åt och alla skrattade och pratade, alla förutom jag, som satt tyst hela måltiden och gick upp på mitt rum direkt efter för att dra på mig pyjamas och sedan sova.
Chapter 2
Kommentera?
Jag vet att ni kan så kom igen, minst 7 kommenterer innan nästa Chapter ;)
Chapter 1 - Stratford Ontario Canada
Katie Clark bor med sin morbror, moster och kusin i Stratford Ontario Kanada. Katie hade varit tvungen att flytta från Los Angeles där hon bott för bara en vecka sedan med sina föräldrar. Men eftersom att dom dött i en bilolycka för ungefär en vecka sedan så hade hon varit tvungen att flytta till sina släktingar som hennes föräldrar ville att hon skulle bo med om något hände dom, vilket var släktingarna längst bort. Dom i Kanada. Hennes morbror, hennes mammas bror heter Barney, och hans fru heter Theresa. Sedan har dom också en son, Katies kusin, Chaz. Chaz är bästa kompis med Ryan och super stjärnan, flickidolen, Justin Bieber. Katie kan inte påstå att hon är avundsjuk på Chaz eftersom hon aldrig fattat vad det är för speciellt med Justin. Hans musik är väl helt okej, men Katie har aldrig varit en 'Belieber' och kommer troligast aldrig bli någon heller. Katies föräldrar hette Kathleen och Toby. Båda var författare och levde på att skriva ungdomsböcker tillsammans. Men såklart alltid med lite hjälp ifrån deras dotter. Men eftersom att dom varit med om en serie krasch med massa bilar inblandade och dött på stuts så hade Katie varit tvungen att flytta till släktingarna som stod i hennes föräldrars testamente att hon skulle bo hos. Som sagt dom i Kanada. Första dagen i Kanada är där själva storyn börjar.
(Katie Clark – Her Looks)
Flyget hade landad på flygplatsen i Toronto. Eftersom att närmsta flygplatsen låg i Toronto. Efter flygturen var det dags för en bilresa för att komma till Stratford. Stratford där morbror Barney bor. Barney har varit med mig det senaste fem dagarna i Los Angeles. Los Angeles mitt hem sedan föralltid.
Dörrarna öppnades äntligen och vi fick lämna flygplanet. Barney la sin hand på min axel och log mot mig för att lugna mig. Han kände väl på sig att jag höll på att dö utav nervositet, plus att mina föräldrar just dött. Vi gick ut ur flyget och mot dom stora rullbanden där väskorna skulle komma. Katie hade två stora resväskor. Resten av hennes saker hade blivit skickade separat. När hennes väskor kommit gick de ut och där utanför stod Theresa och Chaz och väntade.
Theresa såg väldigt nervös och lite smått rädd ut medans Chaz såg ut som om han vill smälla till någon. Jag kollade på dom och pressade fram ett leende. Vad skulle jag annars göra? Barney kollade ner på mig och log. Jag log tillbaka bara för att lugna ner honom. Han verkade både stressad och nervös över hur hans familj skulle hantera mig och hela situationen. Men jag tycker att dom redan borde vara vana av att ha någon som är... ledsen? I huset med tanke på att Braney faktiskt är min mammas bror. Han hade ju precis förlorat sin syster. Precis som jag förlorat mina föräldrar. Dom borde nog kunna klara av situationen bra.
”Hej vännen, hur gick flygresan?” sa Theresa och log
”Bra” svarade jag och pressade fram ytterligare ett leende.
Barney kysste sin fru och rufsade till sin sons hår. Det fick mig att le. Chaz log brar emot mig – troligast vågade han inte säga fel sak så han höll truten istället – och jag log tillbaka. Vi gick mot dreas bil. Braney och Theresa lastade in mina två väskor i bagaget och sedan satte sig Barney vad ratten och Theresa bredvid honom på passagerarsätet. Chaz satt bakom sin mamma och jag satt bakom Barney.
Jag låtsades sova hela vägen till Stratford, eftersom jag inte vill svara på några jobbiga och onödiga frågor. Jag menar vem bryr sig hur det går för mig i skolan? För stunden är det sommarlov och efer sommarlovet börjar jag i en ny skola. Plus att jag inte vill prata om mina kompisar där hemma eller om mina föräldrar. Därför kändes det som bäst ifall jag låg och 'sov' hela bilresan. Chaz måste ha tänkt samma tanke som mig eftersom att han inte sa något under hela resan. Och om jag kommer ihåg rätt så är han en väldigt pratglad person.
När dom körde in på uppfarten utanför deras hus slog jag upp ögonen och kollade på det jätte söta huset som jag nu ska börja kalla mitt eget...
Jag knäppte lös bältet och öppnade bildörren.
Jag tror aldrig att det varit skönare att sträcka på benen! Bokstavligen! Barney och Theresa tog en varsin av mina väskor och drog dom in i huset. Dom tog dom till övervåningen och jag gick upp efter dem med Chaz hack i häl.
Dom stannade utanför en vit dörr och sedan log dom mot mig.
”Här ska du bo” sa Theresa glatt
Jag log och öppnade dörren. Jag gick in och tände lampan. Rummet var ganska stort. Det fanns en säng och ett sängbord där inne. Sedan fanns det inte mycket mer. Det var vita tapeter och svarta gardiner som hängde längs fönsterkarmen. Det var ett fönster och en glasdörr, jag antog att det fanns en balkong bakom den dörren.
”Vi ska försöka fixa lite grejer till rummet imorgon, men nu behöver vi alla sova” sa Theresa och kollade runt i rummet
”Okej” sa jag och log
”Jag har bäddat i nya lakan i sängen så det är bara att gå och lägga sig direkt om du vill” tillade hon efter
”Okej” svarade jag igen.
Dom gick alla tre ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Själv stod jag kvar och kollade runt i rummet. Uppenbarligen hade jag fått det gamla gästrummet. Jag gick fram till en utav dörrarna och öppnade den, det var en garderob, en STOR garderob. Det var en Walk-In-Closet vilket faktiskt passade mig perfekt! Jag stängde garderobs dörren och öppnade den andra dörren. Det var ett badrum, med badkar, toalett, handfat + lite extra saker. Det var fint. Jag skulle nog trivas.
Morgonen efter vaknade jag av att solen sken, rätt i ögonen på mig. Jag kollade upp och kände hur värmen snabbt spred sig i kroppen utav den varma solen. Jag suckade och klev sedan upp. Ännu en dag utan mamma och pappa. Jag öppnade den ena resväskan och tog fram ett par jeans shorts och ett linne, sedan piffade jag det med ett hårband som jag knöt i håret och sedan drog jag på mig mina solglasögon.
(Katie Clark – Outfit)
Jag drog på mig ett par enkla tygskor och sedan gick jag ner. I köket där nere satt Chaz och åt flingor. Jag satte mig på stolen mittemot honom där den andra skålen stod. Jag tog flingor och sedan började jag äta.
”Vad vill du göra idag?” frågade Chaz och log nervöst
”Vet inte...” svarade jag och fortsatte sedan att äta mina flingor
”Vi skulle ju kunna gå till köpcentret och se ifall vi hittar nått till ditt rum?” frågade han och log
”Mhm, visst varför inte” svarade jag
Det märktes att Chaz blev allt mer och mer obekväm i min närhet för varje sekund som gick. Men precis i rätta tid kom Barney in i köket och frågade samma sak som Chaz gjort bara någon minut tidigare. Jag berättade vad Chaz hade lagt fram för förslag bara någon minut tidagare, - igen – och Barney tycktes gilla ideen.
Han gick iväg och pratade med Theresa och sedan kom han tillbaka och då var det dags att åka iväg till köpcentret. Vi hittade några hyllor och lite annat strunt som kunde passa bra i rummet. Mitt bagage skulle troligast komma idag och där var ju mitt rum ner packat så jag var ju inte direkt i nöd av en massa saker. Vi packade in oss i bilen och körde hem till Barney, eller bara hem. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla huset än.
När vi svängde in på uppfarten svängde även en till bil in på uppfarten. Det var en skåpbil, jag kände igen den eftersom att det var firman som skulle leverera mina saker.
En man i fyrtioårsåldern klev ur bilen och började prata med Barney. Sedan började de bära in mina saker till 'mitt rum' och sedan åkte mannen iväg igen. Då var det dags att börja fixa i rummet då...
”Vill du ha någon hjälp med rummet?” frågade Barney innan jag gick upp
”Nej då, jag kan göra det själv med lite hjälp av Chaz” svarade jag och kollade på Chaz som röck till och kollade upp. Han log och nickade sedan följde han med mig upp och in i mitt rum.
Första kapitlet utav 'Love You Like A Love Song' - Novell 4
Kommentera vad ni tycker :)
