Chapter 12 - A nervous breakdown to a perfect scene
Tidigare: Han flinade och jag insåg att jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för sedan sa han, "du kommer förstå senare" och då kände jag mig med ens dum igen.
Bild, bild, bild
Jag började genast gå mot min trailer, jag kunde verkligen inte släppa att han bara hade en vit T-shirt och ett par svarta jeans på sig, medan jag hade på mig den här klänningen, jag kunde verkligen inte förstå. Men sedan slog det mig, när jag tänkte på hur musikvideon skulle göras så förstod jag.
Jag hade suttit och läst igenom hela musikvideo idén flera gånger, hur kunde jag ha missat det? Musikvideon börjar med att Mila, eller jag, är i en stor balsal, det är ingen förutom hon i balsalen och hon står i mitten av rummet. Musiken börjar och då ska Justin komma in. Han ska såklart ta henne därifrån och sedan kommer jag behöva byta om.
Jag öppnade dörren till min trailer, men blev stoppad av att någon sa mitt namn alldeles bakom mig, det var Scooter.
"Vart tror du att du ska?" frågade han och såg dödligt seriös ut
"In i min trailer?" sa jag och försökte mig på ett flin för att inte visa hur rädd jag var för honom.
"Nej, du ska spela in nu. Inte en sekund senare, kom" sa han och log lite, men inte tillräckligt för att hans seriösa min skulle försvinna.
Jag nickade och tog tag i min klänning och drog upp den för att inte snubbla på den medan jag var tvungen att små springa efter Scooter för att inte halka efter honom. Han pratade samtidigt som han gick, jag antog att det var viktig information men jag var tvungen att hålla full koncentration på att gå och inte snubbla så jag hörde inte ett ord av vad han sa.
"Redo?" frågade han när han plötsligt hade stannat och jag nästan gått in i honom
"Redo" svarade jag aningen nervöst.
Samma kvinna som fixat mitt hår kom och hämtade mig, hon ledde mig ut till mitten av rummet och började sedan piffa till mitt hår. Hon log mot mig och jag log nervöst tillbaka.
"Ta det lugnt vännen, allt kommer naturligt" sa hon och rättade till den sista locken av mitt hår innan hon gick. Nu stod jag där som ett fån och visste inte vad jag skulle göra, ingen hade berättat för mig vad som skulle hända och hur allt detta skulle gå till. Det var precis som om någon läst mina tankar för en man med stora glasögon kom fram till mig och berättade exakt vad jag skulle göra.
"Först så vill vi att du bara står och ser vacker ut, vilket inte kommer bli något problem" sa han och log, jag nickade för att visa att jag förstått, innan han fortsatte. "sedan vill vi att du kollar upp mot klockan där" han pekade mot den stora klockan på väggen och jag nickade åter igen innan han fortsatte "när du tittat på klockan vill vi att du suckar och sätter dig på det lilla tappsteget upp mot dansgolvet" han log och kollade på mig för att få någon from av respons, så jag nickade, och då log han nöjt och gick iväg.
Jag kände hur jag började skaka hysteriskt, samtidigt som jag började tvivla på mig själv. Jag lyfte upp mina händer för att täcka mitt ansikte, jag visste att detta skulle hända. Jag är ingen skådespelerska, jag kan inte vara med i Justin Biebers musikvideo, jag kan inte göra detta. Tårarna var precis på väg att börja rinna när någon la en hand på min ena axel, jag ryckte till och kollade upp, där stod Justin. Han log lite snett och öppnade sedan munnen för att säga något, men det så ut som om han ångrade sig, för han stängde den igen lika snabbt som han öppnat den.
"Hur är det?" frågade han efter en stunds tvekan
"Jag kan inte" sa jag och skakade på huvudet
"Vadå 'kan inte'?" frågade han och såg besviken ut
"Jag är ingen skådespelerska eller musiker, jag kan inget om det här" svarade jag och snyftade till för att inte låta tårarna rinna.
"Kanske inte, men du måste i alla fall försöka innan du ger upp" sa han och log självsäkert.
Jag suckade för att sedan nicka som svar, jag kunde ju inte mer än att göra bort mig. Jag menar om allt blev hemskt kunde de ju kanske ringa någon annan. Jag suckade igen innan jag nickade åt mannen som tidigare berättat för mig vad jag skulle göra, han såg ut att bli lättad. Han nickade åt en massa andra människor som jobbade bakom kameran med ljud och ljus och massa sådana saker. Sedan skrek någon "ACTION" högt och jag var tvungen att börja.
Jag stod där och kollade mot dörren, men inte så värst länge, eftersom att jag fick ett tecken av en man som tydde på att jag skulle kolla mot klockan. Jag vred mitt huvud mot den stora klockan, kollade på den, och sedan suckade jag och satte mig ner på det kalla trappsteget. Sedan placerade jag min haka i mina händer och såg ledsen ut.
Samma man som skrikit action skrek sedan cut och jag reste mig upp, alla log och nickade mot mig. Sedan bad de mig att göra det igen. Nu var det min tur att nicka och le mot dem. Vi skulle göra det igen. Denna gång kände jag mig genast mer avslappnad och kände på mig att denna gång skulle bli bättre.
Jag gjorde samma sak säkert fem gånger till, de ville ha valmöjligheter sa de, men det kändes mest som om jag var värdelös. Men de kanske verkligen ville ha valmöjligheter. Idag hade vi två saker kvar att göra. Det var scenen då Justin skulle komma in springandes och då skulle två av mina tre repliker utspela sig och sedan skulle han ta min hand och springa ut ifrån balrummet med mig. Sedan den sista scenen vi hade kvar att göra idag var scenen då vi sprang ner för trappan som skulle föreställa trappen in till huset där balsalen var. Vi skulle komma ut springandes ifrån två stora dubbeldörrar hand i hand ned för trappan, och då skulle musiken starta.
Medan jag väntade på att allt skulle bli klart och vi skulle filma igen gick jag fram till bordet med en massa ätbara saker på, jag tog en vattenflaska och började dricka ur den. När jag tog bort vattenflaskan från min mun såg jag Alexis stå i ett utav hörnen och kolla åt mitt håll. Hon såg sur ut, det såg nästan ut som att hon skulle kunna explodera när som helst. Jag förstod verkligen inte varför hon blivit så sur på mig den dagen.. Jag beslöt mig för att gå fram till henne och fråga, men hann inte längre än att bara tänka tanken innan de ropade på mig för att genast börja filma nästa scen.
Jag satte mig ner på trappsteget som ledde upp till dansgolvet igen och rättade till min klänning så att allt skulle se bra ut. Sedan lutade jag mig fram igen och placerade mitt huvud i mina händer och såg ledsen ut igen. "ACTION" skrek samma man igen och de började filma.
De filmade på mig, och sedan hela rummet för att få med när Justin smällde upp dörrarna och kom gående mot mig i sin vita T-shirt och svarta jeans. Han gick snabbt mot mig och såg väldigt seriös ut, han såg samtidigt väldigt upprörd ut. Jag kollade upp på honom och såg sur ut, vilket min karaktär skulle vara, hon hade ju blivit bortglömd av sin dejt? Såklart hon skulle vara sur, irriterad och ledsen.
"I'm so sorry" sa han när han kom fram till mig och hukade sig ner. Jag bara kollade på honom och himlade med ögonen innan jag sa min replik, "You always do this" sa jag och såg ledsen ut. Han besvarade min replik "I know, and I'm sorry! I won't happen again" sa han och kollade djupt in i mina ögon som speglade hur ledsen han var. Pojken var verkligen en duktig skådespelare. Han var fantastisk! Är han bra på allt han gör? Jag samlade mig och insåg att jag behövde säga min sista replik "prove it" sa jag aningen strävt och kollade allvarligt på honom och han tog min hand och hjälpte mig upp för att sedan springa med mig genom rummet. När vi sprang ut genom dörrarna skrek någon cut och vi gick in och gjorde samma sak igen.
Efter att ha gjort detta lika många gånger som den tidigare scenen fick vi en paus på 35 minuter eftersom att det skulle ställa om och ändra scenen eftersom att denna scen skulle utspela sig utomhus på kvällen. De skulle ställa i ordning dörrar och trappen och hus väggen och allt sånt. Jag kollade på klockan 15.05 alltså skulle jag vara tillbaka 15.40 då hade jag tillräckligt med tid för att leta upp Alexis och prata med henne.
Jag tog tag i min klänning och började gå mot dörrarna för att ta mig ut. Utanför scenerna var det lite små kyligt, jag huttrade till och kände hur allt smink jag hade på mig började kännas jobbigt. De hade under dagens gång varit och rättat till mitt smink och hår flera gånger, mellan varje scen. Jag såg mig omkring för att se om jag såg Alexis någonstans. Hon var inte synlig utomhus och hon hade lämnat rummet där det filmades samtidigt som de ropat action. Jag började gå runt och kolla på alla ställen jag kunde komma på som hon kanske skulle kunna vara på. Men jag hittade henne inte någonstans. Jag insåg när klockan var 15.35 att jag inte skulle hitta henne, så jag drog mig tillbaka till scenen där vi skulle spela in, de hade byggt upp allt så fantastiskt bra, allt såg så verkligt ut. Så otroligt vacker. De låg mörker över allt med små ljus som lyste upp hela stället på ett sådant otroligt vackert sett.
Jag såg Justin stå en bit bort och prata i telefonen, han log mot mig och jag log tillbaka. Han betedde sig bättre nu än vad han gjort tidigare, han måste ha tagit åt sig allt jag sagt, eller så hade någon annan sagt samma sak till honom, vilket fått honom att vakna upp. Jag kollade åt hans håll igen samtidigt som han la ner telefonen i byxfickan och började gå mot mig.
"Hej" sa jag när han närmade sig
"Hej" svarade han och log "redo?" frågade han sedan efter bara någon sekund
"Så redo jag kan bli" sa jag och log snett.
Han besvarade mitt leende och nickade sedan åt mig att följa efter honom, vilket jag gjorde. Vi gick in genom en dörr och hamnade i en väldigt, väldigt, smal korridor. Han gick framför mig. Det var ganska mörkt i korridoren, det var lite ljusare än belysningen som varit när det var en stor balsal utanför. Han gick framåt och stannade plötsligt. Sedan vände han åt höger och där var det två jätte stora dubbeldörrar.
"Ta tag i klänningen, för nu ska vi springa i trappor" sa han och flinade busigt, jag bara nickade och vart genast nervös. Jag skulle definitivt ramla och bryta alla ben i min kropp. Justin tog min hand och i samma stund hörde jag samma man skrika åter igen "ACTION" och dörrarna flög upp och vi började springa ut genom dörrarna och samtidigt som dörrarna öppnades började även musiken spelas. Vi höll varandra i händerna och kollade rätt fram över vad som skulle föreställa en öde gata medan vi sprang ner för trapporna. Jag höll i min klänning som flög åt alla håll och allt kändes verkligen som i en film.
Chapter 12, ledsen för att ni fått vänta!
Kommentera!
Chapter 11 - Stupid
"Så, hur var det på jobbet idag då?" frågade hon och stoppade en bit gurka i munnen. "Jorå, jag blev tillfrågad att få vara med i musikvideon" sa jag och tog en stor portion klyftpotatis. "Jaså?" sa mamma och såg väldigt intresserad ut "Ja, tydligen så hade tjejen som skulle spela huvudrollen hoppat av och då var jag den första de tänkte på som ersättare" sa jag och började äta. Mamma bara nickade och log.
Jag började bli van vid att det bara var jag och mamma vid middagsbordet nu för tiden, pappa var som vanligt i Hollywood och jobbade med någon film. Han kom bara hem ibland men åkte lika snabbt som han kom. Det syntes tydligt på min mamma att det gjorde henne ledsen. Min mamma däremot jobbade oftast hemifrån, eftersom att hon skötte andra människors PR så var det lätt att sköta allt bakom en dator och på telefon.
Vi satt och åt ganska länge, med en massa prat, hon berättade om något som pappa sagt när han ringt tidigare under dagen och någon PR sak som hon höll på med för tillfället. Jag berättade lite om vad jag skulle göra framöver på inspelningen och mamma tyckte att det va intressant att lyssna på. Hon sa sedan åt mig att det var viktigt att jag kom in i rollen ordentligt och lärde mig allt som kunde vara viktigt om karaktären. Jag satt mest och nickade när hon pratade och undrade vad som egentligen kunde vara viktigt att lära sig om en karaktär som endast hade tre eller fyra repliker..
Efter middagen och mammas babblande gick jag upp på mitt rum för att göra som hon sagt, lära mig om min karaktär. Jag vill lova att jag vart förvånad när jag såg att min karaktär till och med hade ett namn, Mila, jag ser verkligen inte ut som en Mila.
"Mila är en glad och självsäker person" läste jag högt för mig själv och himlade med ögonen. Hur kunde det finnas fyra hela A4 sidor på hur hon var som person? Jag, Mila. Min karaktär skulle vara med i fem scener, var av två prata, hur kunde det finnas så mycket att berätta om henne?
Jag fortsatte att läsa om Mila, hon var egentligen ganska intressant och jag kunde nu förstå varför det fanns så många sidor, de var där för att jag skulle kunna finna mig själv i henne och göra henne så bra som möjligt.
Min telefon pep till och jag vred på huvudet för att se vad som hänt, det var ett sms från Alexis. Jag kollade smset och blev irriterad över vad jag såg. "Först kommer du och säger att han är otrevlig och nu ska du vara med i videon? Du är så falsk" stod det, jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag bestämde mig för att inte ens svara.
Efter att ha suttit i säkert fyra timmar och pluggat på min karaktär och gått igenom hur jag skulle säga mina tre repliker så att jag kunde allt, gick jag ner och gjorde i ordning något att äta innan jag skulle lägga mig och sova för att orka kliva upp och visa min bästa sida imorgon.
*Pip* *pip* *pip*
Väckarklockan vägrade att sluta låta. Jag försökte med allt, allt utom att stänga av den. När jag insett att de troligast var problemet stängde jag av den och klev upp. Gick in i badrummet och startade duschen.
Efter att ha duschat torkade jag håret och drog på mig mjukisbyxor och en T-shirt innan jag gick ner för att äta frukost.
"God morgon hjärtat" sa mamma glatt när hon såg mig komma in i köket, hon ställde fram en tallrik med pannkakor och sirap. "God morgon" sa jag och log samtidigt som jag genast började äta av pannkakorna. "Är du nervös?" frågade hon medan hon satte sig till bords med en tallrik pannkakor till sig själv "Lite" svarade jag ärligt och log.
När jag tryckt i mig pannkakorna sprang jag upp och hämtade min väska och tog mina papper och gick sedan till bilen. Det tog inte speciellt lång tid att komma fram, troligast gick det snabbare än vanligt eftersom att jag kört alldeles för fort, för nervositeten hade kommit så snart jag satt mig i bilen.
Jag började långsamt gå mot ingången, visade mitt pass som sa att jag arbetade för vakten och han släppte in mig. Väl inne var jag glad över att ingen av de 50tal tjejer som stod utanför hade sett mig och försökt tränga sig in samtidigt som vakten öppnat dörren åt mig.
"Savannah" skrek någon och jag vände mig om och möttes av tio kvinnor, två av dem tog tag i mig och började dra mig mot en dörr, där det stor "hair and makeup". En annan kvinna började dra i mitt hår och började sedan humma för sig själv, medan hon drog allt mer i mitt hår.
De satte mig på en stol framför en gigantisk spegel när de släpat in mig innanför dörren med skylten på. Kvinnan som dragit i mitt hår började genast borsta igenom det innan hon satte upp mitt hår i papiljotter, och gav mig en en tidning som jag kunde läsa medan jag väntade på att hon som skulle sminka mig skulle komma.
Det stod ingenting intressant alls i tidningen, det stod en massa skvaller och sedan var det lite om mode, vilket var det enda som intresserade mig. Jag och Alexis hade alltid varit fascinerade av mode och modeller.
Hon som skulle sminka mig kom in och presenterade sig som Emma, jag log och presenterade mig jag också. Hon skrattade till och sa sedan "Det vet jag väl" och blinkade åt mig.
"Så, hur känns det?" frågade hon medan hon kletade på någon kräm i mitt ansikte "Med vad?" frågade och och kände mig dum "Du ska kyssa Justin Bieber, du måste väl vara lite nervös åtminstonde?" hon log när hon pratade. "Ska jag kyssa honom?!" brast jag ut, lite låg för att det skulle bli ett skrik och aningen för högt för att det skulle tas som normalt prat. "Har de inte berättat det för dig?" frågade hon och såg verkligen förvånad ut.
Jag skakade bara på huvudet och vart med ens hundra gånger mer nervös än vad jag redan varit. Jag satt tyst den resterande halvtimmen med att bli fixad. Jag hade kvar papiljotterna i håret när en annan kvinna kom och hämtade mig och gick med mig till ett annat rum där det fanns en hel massa kläder. Hon ställde sig och kollade runt i rummet innan och nickade för sig själv och hämtade en stor grön lång klänning och gav den till mig.
Jag gick till mitt dressing room och tog på mig klänningen. Den var väldigt vacker, men jag kunde inte förstå hur den skulle passa in i musikvideon.. Jag stod och granskade mig själv i spegeln innan jag gick ut för att bli av med papiljotterna.
När jag kommit halvvägs till dörren där jag tidigare blivit intvingad möttes jag av kvinnan som fixat mitt hår. Hon stannade framför mig vilket gjorde att jag var tvungen att stanna jag med. Hön började ta ut papiljotterna ut mitt hår och sedan började hon spreja en massa hårspray i mitt hår sedan log hon nöjt och gav mig ett par skor med säkert 12cm klackar på.
"Savannah" skrek någon, igen, och jag vände mig snabbt om och såg Justin komma gåendes mot mig. Han log lite nervöst och närmade sig. Väl framme vid mig log han lite till innan han öppnade munnen, "du, jag skulle vilja prata lite med dig" sa han och försökte se så lugn ut som möjligt. Jag nickade till svar och han log. Sedan började vi gå mot hans trailer.
När vi kom in och stängt dörren, nickade han åt mig att jag kunde sätta mig ner i soffan, jag nickade tillbaka och satte mig ner. Själv så satte han sig på en stol en bit bort, han log lite innan han harklade sig.
"Vad ville prata med mig om?" frågade jag nervöst, och kände mig genast väldigt fånig när jag insåg vad jag hade på mig. "Jag vill bara säga förlåt, för du vet.." sa han och avslutade mitt i och log ett snett leende. Leendet som jag besvarade genom att börja prata. "Det är lugnt" sa jag och tog ett andetag "bara det inte händer igen verken mot mig eller någon annan för den delen" la jag sedan till efter mitt andetag. Han log, nu mer självsäkert än tidigare, han måste ha varit nervös, nervös för att jag skulle vara arg. "Jag lovar" sa han och såg uppriktigt ärlig och besviken ut. "Bra" nickade jag och reste mig upp för att gå. Väl framme vid dörren vände jag mig om och kollade på honom, "ska du se ut sådär?" frågade jag och han nickade till svar. Jag kollade åter igen på honom. Han var iförd en vit T-shirt och ett par svarta jeans. Han såg ut som vanligt folk, så varför hade jag på mig den här gigantiska klänningen och var över fixad för?
Han flinade och jag insåg att jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för sedan sa han, "du kommer förstå senare" och då kände jag mig med ens dum igen.
Så, nu har ni fått ett ganska långt kapitel som jag hoppas att ni gillar! Kommentera och säg vad ni tycker!
Chapter 10 - Hours of talk
För två timmar sedan hade Justin bett mig vara med i hans musikvideo eftersom att hans "kärleks-objekt" ångrat sig i sista minuten. Jag förstod fortfarande inte varför han beslutat sig för att fråga mig när han hade kunnat fråga vem som helst..
Jag satt mest och gjorde ingenting inne i min "trailer" som fungerade som en dressing room. Allt i rummet var tråkigt och grått, det fanns en teve och sedan fanns det en soffa, ett bord och en garderob + en kaffebryggare..
Kaffebryggaren var nog bara där för syns skulle, precis som teven. När skulle man ha tid med en kopp kaffe och teve liksom? Jag suckade lätt för mig själv medan jag såg mig omkring, så upptagen i mitt eget tänkande att jag inte hörde att någon kom in..
"Ursäkta?" hörde jag en röst säga, och jag snodde runt så snabbt att jag blev yr. "Förlåt" svarade jag snabbt när jag fått tillbaka balansen och yrseln försvunnit. Jag suckade än en gång när jag såg vem det var. "Justin, vad gör du är?" frågade jag snabbt innan han skulle fatta att min suckning var åt honom. "Ville bara se att du var okej, och redo om en timme för att gå igenom vad som händer i musikvideon" sa han och log ett leende där han visade en perfekt tandrad, såklart.
Jag nickade bara som svar åt honom innan han gick vidare och jag återvände till att kolla trailern. Jag gick tillbaka till att undra över färgerna, varför hade man valt grått? För att det var tråkigt? För att de var enkelt? Varför? Hade tjejen som egentligen skulle vara här haft något med dess inredning att göra
Tiden flyger när man inte förstår vill jag lova, för rätt som det var blev jag hämtad, av mannen som kallade sig för Kenny, och släpad till ett rum med ett stort bord för en så kallad "table reading"... Jag kunde verkligen inte förstå vad det skulle vara bra för, det var ju inte så att de var speciellt många repliker att hålla koll på, kanske var det för upplägget? För att jag skulle förstå?
De måste ha suttit pratat med mig om allt i flera timmar, för när jag sedan fick lämna rummet var jag helt slut och trött i öronen efter allt deras prat.. Jag gick långsamt tillbaka till trailern och hämtade mina saker innan jag gick till min bil för att åka hem.
Så, nu efter detta kapitel kommer det bli mer struktur över allt och bättre! Ska försöka få upp ett kapitel i veckan också! - jag har fortfarande ingen dator..
Kommentera!
Hej!
Plus att jag vill meddela, eller förvarna rättare sagt, att ja, Justin är en riktig douchebag i denna novell, något ni kommer att märka under novellens gång!
Nästa kapitel kommer snart! - inte idag
Chapter 9 - Please be in my musicvideo
Chapter 9. Förlåt att jag inte gör så långa kapitel, men det är verkligen svårt utan dator. Kommer med nästa kapitel så snabbt som möjligt!
Chapter 8 - Trouble
Chapter 8. Ni får ursäkta för dålig uppdatering. Men jag har fortfarande ingen dator så det är väldans svårt.. Men jag försöker!
Chapter 7 - Momtalk
Alexis trodde inte på mig, hon sa bara att Justin Bieber var den mest underbara person hon kände till. Jag försvarade mig genom att säga att hon aldrig träffat honom och att hon borde träffa honom och prata med honom innan hon sa något.
Jag, som verkligen hatar att dra förhastade slutsatser, över analysera och döma folk hade nu fått mig en åsikt om Justin Bieber, och det var ingen vidare trevlig en heller. I mina ögon är nu Justin Bieber bara en av alla andra bortskämda och snobbiga Hollywood kändisar.
Dagen rullade på och Alexis pratade inte med mig. Hon var sur på mig. Hon minglade kring Justins dansare och verkade ha riktigt kul, medan jag gick runt och var sur för att Alexis var sur på mig för att jag berättat om händelsen, men jag kan förstå henne på ett sett, Justin Bieber är en av hennes största idoler, jag kan förstå att hon är sur.
Jag väntade mig faktiskt att hon skulle förlåta mig i bilen på vägen hem, men det gjorde hon inte. Hon satt bara tyst och väntade på att hon skulle få hoppa ut ur bilen. När jag svängde in på parkeringen så var hon ute ur bilen innan jag knappt hunnit stanna. När jag själv kom in i mitt hus så måste Alexis ha varit hemma för länge sedan, så som hon sprang.
"Mamma!!!?" skrek ja
"Köket!" fick jag som svar.
Jag gick in i köket och där stod mamma framför spisen och gjorde något som såg ätbart ut.
"Vad gör du?" frågade jag
"Testar mig på att göra tosca till kakan"
"åh"
"Juste, hur var det på jobbet?" frågade mamma ivrigt när hon kom på att jag varit på första dagen av mitt "sommarjobb" idag.
"Bra, antar jag väl"
"Vad hände?"
Dumma mamma som alltid lyckas veta att nått ät fel så fort jag öppnar min mun, jag blir då leds. Varför ska mammor alltid vara såna? Men biten "antar jag" var väl aningen avslöjande antar jag..
"Jag träffade Justin Bieber, han var otrevligt och nästan elak, jag berättade det för Alexis och hon blev sur och har inte pratat med mig på hela dagen." sa jag i ett enda antag.
"Men lilla vännen, du måste prata med henne och reda ut allt det här"
"Tror du inte att jag redan försökt med det?" sa jag irriterat och gick därifrån.
Jag sprang upp på mitt rum och kröp ner under täcket och ville inget hellre än att gråta, men jag kunde inte bara börja gråta nu hus som helst.
Chapter 6 - Arrogant
”Justin Bieber?” sa jag mer förvånat än något annat, ”hur vet du det?” la jag sedan till.
”Affischerna? Folket? Skrikande tjejer? Kom igen inte direkt svårt att lista ut” sa hon och log.
Jag såg mig omkring men såg inga affischer någonstans, vad pratade hon om? Eller, jag såg inga affischer fören jag vände mig om och kollade åt samma håll som Alexis, där var en stor, nej GIGANTISK affisch på honom. Justin Bieber.
När jag sedan började se mig omkring kunde jag känna igen folk som varit på samma bilder som Justin. Alexis hade rätt, det var Justin Bieber. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, jag menar. Justin Bieber, rätt sätt att reagera på skulle väl vara genom att skrika och svimma, men det är för det första inte riktigt min grej och för det andra så betyder inte direkt namnet Justin Bieber något för mig. Jag känner honom inte. Jag gillar inte att ha åsikter om någon jag aldrig träffat eller haft en vettig konversation med, så ingen speciell reaktion fick duga.
”Så, vi ska agera springpojke åt Justin Bieber” sa jag och log lite snett mot Alexis som strålade av förtjusning. Vi hade hamnat i hennes dröm.
Efter tre timmars arbete - eller snarare spring och hämta saker åt Justin Bieber - så var det aningen underligt att vi fortfarande inte sett skymten av honom. Jag förstod det verkligen inte. Vart höll han hus. Jag hämtade saker åt en assistent.. Hur orkar man gömma sig en en husvagn - gigantisk men ändå - hela dagen? Det är inte normalt.
Jag som är som jag är tröttnade och slet upp dörren till husvagnen och gick in. Där inne satt Justin Bieber och spelade något töntigt TV-spel. Fantastisk.
”Så du kan inte ens be om saker själv? Eller tacka den som hämtar det åt dig personligen du inte?!” sa jag högt och bestämt till honom, och han hörde mig, han vart nog lite chockad eftersom att han troligast inte hört mig komma in.
”Och du är?” svarade han arrogant och kollade på mig lite som om jag var smuts, ”ett galet fan?” sa han sedan.
”Nej, jag är Savannah Curtis, din springpojke som vill ha ett tack” sa jag och bara stirrade irriterat på honom.
Han himlade bara med ögonen och återvände sedan till sitt spel. Jag var nära att slå till honom men då avbröt han mina tankar och sa spydigt; ”vad gör du fortfarande kvar, hämta en handduk åt mig”
Jag himlade med ögonen som svar och sa att han kunde använda den jag hämtat 10 minuter innan och sedan gick jag.
”Alexis!” ropade jag när jag kom ut och såg henne stå och prata med en stor svart man, ”Alexis!” ropade jag igen och sprang fram till henne.
”Åh, hej Annah, det här är Kenny, Justins livvakt” sa hon och gjorde en gest mot mannen.
”Hej trevligt att träffas” sa mannen, Kenny, och sträckte fram sin hand.
”Detsamma” svarade jag artigt och tog hans hand.
”Jag skulle behöva prata med dig Alexis” sa jag och kollade på henne så att hon skulle förstå att hon skulle ursäkta oss. Vilket hon gjorde.
”Vad?” sa hon och log när vi stod ensamma vid maten.
”Justin Bieber, ett svin.” sa jag till henne
”Hur vet du det?” sa hon chockat
”Jag gick in i hans husvagn och bad om ett tack och han var arrogant och otrevlig”
”Jaså? Justin Bieber, otrevlig?” sa hon och himlade med ögonen
”Ja, otrevligt” svarade jag irriterat.
Chapter 6 - Kommentera!
Jag har bestämt mig för att ge Justin Bieber en lite annorlunda roll, men ni kommer nog förstå bättre sen!
Chapter 5 - Screaming Teens
Måndag morgon klockan halv 7, helt otroligt att jag var uppe. Men jag behövde hinna duscha och fixa mig helt innan det var dags att hämta Alexis och köra till Musikvideo inspelningen.
Vi har fortfarande inte fått reda på vem musikern är ännu, vilket stör mig, väldigt mycket. Jag förstår verkligen inte inte varför de inte har berättat för oss ännu..
Jag tog en ganska lång dusch, både varm och kall för att jag skulle vakna ordentligt! Sedan gick jag ner för trapporna och till köket, i köket stod mamma och lagade frukost, hon trallade glatt på någon låt, kände inte helt och hållet igen den, men mamma verkade glad.
”Godmorgon gumman, är du redo för första dagen på jobbet?” frågade hon
”Så redo man kan bli när man bara ska vara springpojke” svarade jag och gäspade.
”Springflicka” rättade hon mig och gav mig en tallrik med bacon, ägg, mackor, pannkakor och diverse annat på. Trodde hon verkligen att jag skulle kunna äta allt?
Efter att ha ätit frukost fram till 8.20 insåg jag att om jag inte sprang och fixade mig nu så skulle jag bli sen. Jag skyndade mig och kollade ut på termometern för att bestämma vad för kläder jag skulle ha, det fick bli svarta jeans och en vit transparent skjorta. Sedan satte jag upp håret i en hästsvans drog på lite mascara och rouge. Granskade mig själv i spegeln och tänkte precis springa iväg, men insåg snabbt att jag inte hade nå skor på mig. Så jag snabbade mig och drog på mig ett par svarta läderstövlar med plattfot så att jag inte skulle få ont i fötterna. Sedan sprang jag iväg, snabbt!
Alexis stod och väntade på mig utanför sina grindar när jag kom med bilen.
”Du är sen” sa hon och lipade åt mig
”Jag vet, tappade helt och hållet mitt tidsbegrepp, förlåt” sa jag och flinade.
Jag svängde in på den stora parkeringen och såg en hel svärm av skrikande tonåringar, eller tonårsflickor. Jag kände igen de flesta men det var flera stycken som jag aldrig sätt förut. Jag suckade och kollade på Alexis.
”Flickidol, hur ska vi nu ta oss in?” sa jag och gjorde en gest mot folkmassan
”Går till vakten och visar våra pass?” föreslog Alexis
”Vi har inte fått dem ännu, vi ska få dem där inne..” svarade jag och suckade, ”Jag ringer mamma och frågar” la jag sedan till och tog fram min mobil.
”Hallå, det är Abigail Curtis som talar” hörde jag mamma säga i andra änden, att hon alltid måste svara sådär, även om hon ser att det är jag som ringer?
”Mamma det är jag. Hur ska vi ta oss in, det är en hel svärm av tonårstjejer här” sa jag och suckade lite lätt
”Gå till dörrvakten och säg mitt namn så kommer ni in” svarade mamma
”Åh, okej. Tack! Hejdå” sa jag aningen ryckigt.
”Hejdå gumman” svarade mamma.
Vi klev ur bilen och började gå mot vakten vid sidodörren, där det inte stod någon.
”Ledsen tjejer men det är endast arbetande som får komma in här” sa vakten när vi var nära.
”Men vi ska jobba, Abigail Curtis är det som gett oss jobbet”
”Jaha, men dåså, den här vägen flickor” Sa han och öppnade dörren med texten ”Staff Only”
När vi kom in fick vi se fullt med folk, det var en inomhus lokal förberedd och en utomhus scen. Det var stängsel runt hela området och en hel massa vakter överallt. Det stod ”trailers” överallt som skymde vyn för de som stod utanför stängslet.
”Nå, vem av er är Savannah Curtis” sa vakten och jag svarade med ett försiktigt och pipit ja, så an antog att Alexis var Alexis Stevens. Vi fick våra ID-kort som vi skulle hänga på byxkanten eller någonstans vid bröstet. Vi både hängde våra ID:n vid byxlinningen. Sedan började vi kolla oss omkring.
”Vem är det som ska spela in musikvideon egentligen?” frågade jag Alexis och hon log och sa sedan väldigt självsäkert ”Justin Bieber.”
Ledsen för fördröjningen, men nu har ni Chapter 5 i alla fall!
Chapter 4 - Poolparty PART 2
Folk i bikinis, baddräkter, badbyxor och andra former av badkläder, stället var fullt, helt packat. Hög musik, högljudda och fulla människor. Och ja, jag måste tillägga att festen började för en timme sedan, inte fyra.
Alexis som alltid hade lätt för att mingla och prata med folk hade redan dragit iväg och verkade ha det toppen. Perfekt, ensamma jag som egentligen inte ville vara här. Jag har aldrig tyckt om folk, de är inte min grej.
Efter att ha stått stilla länge utan att göra något så gick jag fram till poolkanten och satte mig med fötterna i vattnet, vilket inte var helt sant. Såfort mina tår nuddade det iskalla vattnet drog jag upp dem igen och reste mig snabbt! Uppenbarligen hade Andrew glömt den där lilla detaljen med att värma upp poolen..
Jag såg mig omkring efter någon som jag kunde prata med, men alla var så upptagna med allt, Alexis hade till och med hoppat i vattnet.. Människan är galen!
”Din tur Annah!” Skrek en kille som heter Toby och sprang fram till mig, och innan jag hunnit reagera så var jag i poolen, tur för både mig och Toby att jag lämnat kvar både mobilen och väskan i bilen!
Jag kunde inte känna mina kroppsdelar längre, vattnet ilade mot hela kroppen, det stack i hela mig. Jag simmade fram till närmsta ställe att ta sig upp på, när jag väl kom upp så började jag huttra direkt, jag hade inte tid att bli sjuk nu. Dumma Toby, dumma mig, varför är jag ens här om jag inte är på fest humör?
”Annah?!” hörde jag Alexis skrika när jag jag nästan var vid bilen, som tur var så har jag alltid en filt i bagagen på bilen.
”Annah? Hör du inte att jag ropar?” Alexis var nu alldeles bakom mig.
”Jag tänker åka hem.” svarade jag kort och lindade in mig i filten.
”Jag följer med dig!”
”Nej, du har ju kul här!” sa jag bestämt
”Det finns alltid nästa år, plus alla tidigare år” sa hon och hoppade in i bilen innan jag hunnit säga något.
Alexis är verkligen något alldeles extra, hon har det där som inte alla andra har, hon är fantastisk.
Vi var tysta i princip hela vägen hem, det var ingen konstig stämning eller så, men vi sa verkligen inget, radion skötte ljudet, och när vi kommit hem så visste vi inte vad vi skulle göra, i och för sig så började jag med att byta om och sedan låna ut torra saker åt Alexis.
Eftersom att vi inte kom på något bättre så gick vi ut på gården och satte oss i solstolar och då börjades det igen, vi pratade utan hejd, vi bara prata och prata och prata, plötsligt kändes allt som det skulle.
Chapter 3 - Poolparty PART 1
Poolparty.. Jag visste helt ärligt inte ifall jag skulle ha bikini och något simpelt över, eller om jag skulle skippa den simpla biten och ta en klänning? Helt ärligt så kunde jag inte bestämma mig. Antagligen för att jag inte hade någon lust att ens gå dit.
Men efter många om och men bestämde jag mig tillslut, det fick bli en svart tight kjol och en skön långärmad tröja över, det fick duga.
Jag lät håret hänga eftersom att jag inte förmådde mig att fixa mig mer, lite mascara fick duga för kvällens bravader.
”Mamma, mamma?!” ropade jag högt medan jag sprang nedför trapporna, mamma svarade bara kort, ”vad?” jag hörde att hon var i köket så jag sprang dit för att säga att jag nu skulle dra till Andrew för hans årliga ”skolavslutnings poolparty”
Mamma nickade ouppmärksamt samtidigt som hon tryckte in en sked, med någon form av mosad frukt, in i min tre år gamla lillebrors mun, mums. Jag gjorde en grimars och gick sedan mot garaget för att hämta min bil och åka ut för uppfarten och stanna utanför Alexis hus grindar för att hoppas på att hon faktiskt står där.
Det gjorde hon, hon var klädd i en enkel, söt sommarklänning. Hon hoppade in i bilen och lutade sig tillbaka, ”ahhh” kunde jag höra henne få fram, som en njutning.
”Påminn mig om varför vi alltid åker i min bil?” sa jag med ett flin
”..För att min bil är paj och på verkstaden” fick jag som svar, och självklart även en dramatisk suck till.
Egentligen så förstår jag inte varför alla vill till Andrew, jag menar, det är absolut ingenting speciellt med honom, han är liksom världens tönt hela skolåret, ingen vill vara med honom under åren men sista dagen i skolan vill verkligen ALLA till Andrews poolparty.
Jag svängde in på Andrews väldigt stora och inhägnade område, och parkerade bredvid en liten silvrig sportbil, gullig. Klev vi ur bilen.
”Jag förstår inte vad alla gör här varenda år..” suckade Alexis.
Part 1 på Chapter 3
Som sagt så jobbar jag på en ny design, den kommer när den är klar och jag ska försöka ge er åtminstonde ett chapter om dagen!
Kommentera gärna! :)
Chapter 2 - Last Day Of School
Sista dagen i skolan, dagen då jag äntligen får sommarlov, tre hela månader utan skola. Om tre månader blir jag en Senior på High School, äntligen. Men först sommarlov och jobb.
Varje natt den senaste veckan har jag drömt om vem kändisen kan vara, kanske Rihanna? Katy Perry? Jag drömmer på. Alexis har kommit med förslag på varenda kändis i Hollywood, hon är på helspänn, vem är det? En veckas sommarlov och sen får vi äntligen veta!
Alexis kom som alltid över innan vi åker till skolan, idag var hon klädd i en svart puffig klänning som hon velat haft i veckor och äntligen hade hon fått den, till skolavslutningen. Men innan vi fick åka till skolan denna morgon tjatade mamma på att få ta en bild på oss, hon ville minnas vår sista dag som Juniors i High School.
(Svart klänning; Alexis - Rosa klänning; Savannah)
Mamma log stort när hon tagit en massa bilder på oss vid poolen. Hon var stolt över oss båda. Alexis är som en extra dotter till min mamma, eftersom att Alexis mamma lämnade henne när hon var liten så har Alexis bara sin pappa, och då tog min mamma rollen som mamma åt Alexis också.
Vi fick nästintill springa till min bil för att komma ifrån mamma och hennes fotograferande, vi ville ju inte komma sent sista dagen i skolan.
Till min förvåning så var Ebony och Zoey där, på min skola? Dom går inte ens på Carmel High så vad gör de här?
- För er som inte vet, så är Ebony och Zoey tvillingar och går på den katolska skolan Junipero Serra skolan som ligger en bra bit ifrån Carmel High, Låt oss bara säga att jag och Alexis inte direkt kommer överens med Ebony och Zoey, end of story.
”Vad gör ni här?” frågade Alexis spydigt mot Ebony och Zoey
Verken Zoey eller Ebony svarade de bara gick, de visste att de gjort intrång på mitt och Alexis område. De vågade inte göra något, bra.
Hela ceremonin gick snabbt så vi skyndade oss hem för att hinna ta lite soltid på stranden innan avslutningsfesten hemma hos Andrew skulle vara ikväll. Så vi fick helt enkelt snabba oss hem, byta om och dra till stranden.
”Varför var Ebony och Zoey på VÅR skola?” frågade Alexis med en aningen hårdare betoning på vår.
”Ingen aning, men de insåg att de var på vårt territorium i alla fall, så dom var tyst”
Efter att jag sagt de så insåg jag att Alexis och jag definitivt hade övertag i den eviga fighten med Ebony och Zoey. Fördelar.
”Tror du att de kommer komma på Andrews fest ikväll?” undrade jag aningen oroligt
”Troligast, du vet ju hur dom är!”
Vi låg ett tag och stekte i den varma solen på stranden innan vi bestämde oss för att åka hem och göra oss redo för festen, poolparty för att vara exakt. Det är inte så att alla har pooler i Carmel, med folket i de lite ”finare” områdena har oftast de.
Men de flesta ungdomarna i Carmels lyxområden går på en privatskola med allt lyx. Jag tillhör det finare området, jag hatar verkligen att jag är ett rikemansbarn, jag förstår det verkligen inte.. Jag älskar i och för sig alla kläder, skor och sånt jag har, men ibland blir det för mycket.
Min mamma är en stor TV-producent och min pappa är en ”successful” advokat. Därav fint hus, fina vänner, fina saker och så vidare. Mina föräldrar har länge velat lämna Carmel för att flytta till Los Angeles men eftersom att jag protesterat så mycket så har de släppt tanken tills vidare. Tills jag börjar på College, det vill säga.
Både jag och Alexis har vuxit upp med rika och prydliga liv, men vi har ändå alltid hållit oss till det normala, som att vi båda går på Carmel High istället för en lyxig privatskola.
Chapter 2, förlåt för att ni ännu inte fått veta så mycket om huvudkaraktären Savannah. Men det kommer, häng kvar.
Snälla kommentera lite mer, vill gärna har mer kommentarer och synpunkter och sådant, tack på förhand!
Chapter 1 - The Job
”Det är fantastiskt” sa Alexis och kollade på teven, ”att dom fortfarande är tillsammans” fortsatte hon sedan.
”Vad menar du? Vilka?” frågade jag och vände blicken mot teven och fick se att Alexis satt och kollade på E! News, där var det bilder på Selena Gomez och Justin Bieber.
”Justin och Selena såklart” sa hon och log.
Alexis har alltid stöttat Justin och Selenas förhållande, hon tycker att de var världens mest gulliga par. Att de borde gifta sig och få en massa barn tillsammans. Varje gång hon ser bilder på dem och videos och så vidare så blir hon alltid så glad. För dom är hennes ideal par, det perfekta paret.
Själv så har jag aldrig riktigt brytt mig i deras förhållande, jag anser att det är deras ensak. Jag har ingen åsikt kring någon av dem egentligen. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag att Herr Bieber är ett bra exempel på dubbelmoral. I vissa intervjuer framstår han som en ängel och i andra, samt paparazzi videos och smygfilmningar av fans ser han bara ut som en otacksam liten skit unge.. Men vad vet jag, jag har aldrig träffat honom.
Alexis satt och log mot teven och jag kunde inte låta bli att skratta.
”Du börjar låta lite som Ebony” sa jag och slog henne med en soffkudde
”Det gör jag inte alls, om du inte märkt det så tycker jag faktiskt om Justin och Selena tillsammans! Jag tvivlar på att Ebony gör det!” sa hon och slog tillbaka med en annan kudde.
Efter det skrattade vi bara, enda tills det att Alexis tog sitt pick och pack och gick hem, inte för att det var speciellt långt, snarare 35 steg från min dörr till hennes, grannar.
När Alexis gått gick jag till mitt rum och kollade omkring på alla dessa umgänges sidor, facebook, twitter och instagram. Trevliga ställen. Hände egentligen inte så förstår jag mig inte på alla dessa sidor. Vad är de till för? Man kan väl hålla kontakten som förr eller?
”Savannah, gumman kan du komma?” ropade mamma ifrån köket
Jag gick ner och såg henne sitta framför datorn och klickade på en massa sidor, jag gick närmare och såg att det var jobbansökningar, till mig.
”Gumman sätt dig” sa hon och log
Jag som var en väldigt duktig och lydig dotter gjorde som hon sa och satte mig, hon visade mig en massa annonser om att hel del olika företag och liknande sökte folk till en radda olika jobb.
”Jag tror att jag hittat det perfekta jobbet åt dig, du som är så intresserad av både film och musik. Detta är ett jobb som kommer vara under sex veckor, nu på ditt sommarlov” sa hon och visade mig annonsen.
Eftersom att min mamma hade tillgång till jobbannonser som ingen annan hade tillgång till så hade jag ofta tur med att få roliga och kreativa jobb som ingen annan unge i min ålder skulle kunna få. Vilket jag ansåg som tursamt.
”Du kan ju fråga Alexis om hon också vill jobba?” frågade mamma och log. Jag bara nickade till svar.
Jobbet var på en inspelning till en musikvideo, men till vem stod det inte. Jag satt och funderade på vem det kunde vara, jag menar vem skulle vilja komma och spela in en musikvideo i Carmel, en liten stad i norra Kalifornien, det var inte ens speciellt varmt här på vinterhalvåret. Nog för att detta skulle ske på sex veckor av mitt sommarlov. Men ändå. Carmel av alla ställen, varför skulle någon vilja filma något här?
Det kunde ju inte vara någon jätte stor kändis för så skulle de nog valt något aningen mer häftigt ställe än Carmel.
Det tog bara några timmar för mig och Alexis att få jobben, mamma hade fixat allt. Vi skulle agera springpojkar åt någon kändis och dess crew. Fantastiskt. Men vi skulle i alla fall få bra betalt. sex timmar om dagen i sex veckor, och vi hade timlön. 20 dollar i timmen. Vilket betyder att vi efter sex veckor kommer att få 5040 dollar. Det är ganska mycket pengar. Kan vara bra att ha.
Det är bara två veckor kvar tills vi får veta vem denna kändis är och tills vi får börja jobba. Det kommer bli intressant kan jag ju lova.
Chapter 1 på nya novellen Rumor Has It!
Kommentera kära ni!
