Just Another Justin Bieber Novel

Alexis trodde inte på mig, hon sa bara att Justin Bieber var den mest underbara person hon kände till. Jag försvarade mig genom att säga att hon aldrig träffat honom och att hon borde träffa honom och prata med honom innan hon sa något.

Jag, som verkligen hatar att dra förhastade slutsatser, över analysera och döma folk hade nu fått mig en åsikt om Justin Bieber, och det var ingen vidare trevlig en heller. I mina ögon är nu Justin Bieber bara en av alla andra bortskämda och snobbiga Hollywood kändisar.

Dagen rullade på och Alexis pratade inte med mig. Hon var sur på mig. Hon minglade kring Justins dansare och verkade ha riktigt kul, medan jag gick runt och var sur för att Alexis var sur på mig för att jag berättat om händelsen, men jag kan förstå henne på ett sett, Justin Bieber är en av hennes största idoler, jag kan förstå att hon är sur.

Jag väntade mig faktiskt att hon skulle förlåta mig i bilen på vägen hem, men det gjorde hon inte. Hon satt bara tyst och väntade på att hon skulle få hoppa ut ur bilen. När jag svängde in på parkeringen så var hon ute ur bilen innan jag knappt hunnit stanna. När jag själv kom in i mitt hus så måste Alexis ha varit hemma för länge sedan, så som hon sprang.

"Mamma!!!?" skrek ja

"Köket!" fick jag som svar.

Jag gick in i köket och där stod mamma framför spisen och gjorde något som såg ätbart ut.

"Vad gör du?" frågade jag

"Testar mig på att göra tosca till kakan"

"åh"

"Juste, hur var det på jobbet?" frågade mamma ivrigt när hon kom på att jag varit på första dagen av mitt "sommarjobb" idag.

"Bra, antar jag väl"

"Vad hände?"

Dumma mamma som alltid lyckas veta att nått ät fel så fort jag öppnar min mun, jag blir då leds. Varför ska mammor alltid vara såna? Men biten "antar jag" var väl aningen avslöjande antar jag..

"Jag träffade Justin Bieber, han var otrevligt och nästan elak, jag berättade det för Alexis och hon blev sur och har inte pratat med mig på hela dagen." sa jag i ett enda antag.

"Men lilla vännen, du måste prata med henne och reda ut allt det här"

"Tror du inte att jag redan försökt med det?" sa jag irriterat och gick därifrån.

Jag sprang upp på mitt rum och kröp ner under täcket och ville inget hellre än att gråta, men jag kunde inte bara börja gråta nu hus som helst.