Just Another Justin Bieber Novel

Folk i bikinis, baddräkter, badbyxor och andra former av badkläder, stället var fullt, helt packat. Hög musik, högljudda och fulla människor. Och ja, jag måste tillägga att festen började för en timme sedan, inte fyra.

Alexis som alltid hade lätt för att mingla och prata med folk hade redan dragit iväg och verkade ha det toppen. Perfekt, ensamma jag som egentligen inte ville vara här. Jag har aldrig tyckt om folk, de är inte min grej.

Efter att ha stått stilla länge utan att göra något så gick jag fram till poolkanten och satte mig med fötterna i vattnet, vilket inte var helt sant. Såfort mina tår nuddade det iskalla vattnet drog jag upp dem igen och reste mig snabbt! Uppenbarligen hade Andrew glömt den där lilla detaljen med att värma upp poolen..

Jag såg mig omkring efter någon som jag kunde prata med, men alla var så upptagna med allt, Alexis hade till och med hoppat i vattnet.. Människan är galen!

”Din tur Annah!” Skrek en kille som heter Toby och sprang fram till mig, och innan jag hunnit reagera så var jag i poolen, tur för både mig och Toby att jag lämnat kvar både mobilen och väskan i bilen!

Jag kunde inte känna mina kroppsdelar längre, vattnet ilade mot hela kroppen, det stack i hela mig. Jag simmade fram till närmsta ställe att ta sig upp på, när jag väl kom upp så började jag huttra direkt, jag hade inte tid att bli sjuk nu. Dumma Toby, dumma mig, varför är jag ens här om jag inte är på fest humör?

”Annah?!” hörde jag Alexis skrika när jag jag nästan var vid bilen, som tur var så har jag alltid en filt i bagagen på bilen.

”Annah? Hör du inte att jag ropar?” Alexis var nu alldeles bakom mig.
”Jag tänker åka hem.” svarade jag kort och lindade in mig i filten.
”Jag följer med dig!”
”Nej, du har ju kul här!” sa jag bestämt
”Det finns alltid nästa år, plus alla tidigare år” sa hon och hoppade in i bilen innan jag hunnit säga något.

Alexis är verkligen något alldeles extra, hon har det där som inte alla andra har, hon är fantastisk.

Vi var tysta i princip hela vägen hem, det var ingen konstig stämning eller så, men vi sa verkligen inget, radion skötte ljudet, och när vi kommit hem så visste vi inte vad vi skulle göra, i och för sig så började jag med att byta om och sedan låna ut torra saker åt Alexis.

Eftersom att vi inte kom på något bättre så gick vi ut på gården och satte oss i solstolar och då börjades det igen, vi pratade utan hejd, vi bara prata och prata och prata, plötsligt kändes allt som det skulle.