Chapter 12 - A nervous breakdown to a perfect scene
Tidigare: Han flinade och jag insåg att jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för sedan sa han, "du kommer förstå senare" och då kände jag mig med ens dum igen.
Bild, bild, bild
Jag började genast gå mot min trailer, jag kunde verkligen inte släppa att han bara hade en vit T-shirt och ett par svarta jeans på sig, medan jag hade på mig den här klänningen, jag kunde verkligen inte förstå. Men sedan slog det mig, när jag tänkte på hur musikvideon skulle göras så förstod jag.
Jag hade suttit och läst igenom hela musikvideo idén flera gånger, hur kunde jag ha missat det? Musikvideon börjar med att Mila, eller jag, är i en stor balsal, det är ingen förutom hon i balsalen och hon står i mitten av rummet. Musiken börjar och då ska Justin komma in. Han ska såklart ta henne därifrån och sedan kommer jag behöva byta om.
Jag öppnade dörren till min trailer, men blev stoppad av att någon sa mitt namn alldeles bakom mig, det var Scooter.
"Vart tror du att du ska?" frågade han och såg dödligt seriös ut
"In i min trailer?" sa jag och försökte mig på ett flin för att inte visa hur rädd jag var för honom.
"Nej, du ska spela in nu. Inte en sekund senare, kom" sa han och log lite, men inte tillräckligt för att hans seriösa min skulle försvinna.
Jag nickade och tog tag i min klänning och drog upp den för att inte snubbla på den medan jag var tvungen att små springa efter Scooter för att inte halka efter honom. Han pratade samtidigt som han gick, jag antog att det var viktig information men jag var tvungen att hålla full koncentration på att gå och inte snubbla så jag hörde inte ett ord av vad han sa.
"Redo?" frågade han när han plötsligt hade stannat och jag nästan gått in i honom
"Redo" svarade jag aningen nervöst.
Samma kvinna som fixat mitt hår kom och hämtade mig, hon ledde mig ut till mitten av rummet och började sedan piffa till mitt hår. Hon log mot mig och jag log nervöst tillbaka.
"Ta det lugnt vännen, allt kommer naturligt" sa hon och rättade till den sista locken av mitt hår innan hon gick. Nu stod jag där som ett fån och visste inte vad jag skulle göra, ingen hade berättat för mig vad som skulle hända och hur allt detta skulle gå till. Det var precis som om någon läst mina tankar för en man med stora glasögon kom fram till mig och berättade exakt vad jag skulle göra.
"Först så vill vi att du bara står och ser vacker ut, vilket inte kommer bli något problem" sa han och log, jag nickade för att visa att jag förstått, innan han fortsatte. "sedan vill vi att du kollar upp mot klockan där" han pekade mot den stora klockan på väggen och jag nickade åter igen innan han fortsatte "när du tittat på klockan vill vi att du suckar och sätter dig på det lilla tappsteget upp mot dansgolvet" han log och kollade på mig för att få någon from av respons, så jag nickade, och då log han nöjt och gick iväg.
Jag kände hur jag började skaka hysteriskt, samtidigt som jag började tvivla på mig själv. Jag lyfte upp mina händer för att täcka mitt ansikte, jag visste att detta skulle hända. Jag är ingen skådespelerska, jag kan inte vara med i Justin Biebers musikvideo, jag kan inte göra detta. Tårarna var precis på väg att börja rinna när någon la en hand på min ena axel, jag ryckte till och kollade upp, där stod Justin. Han log lite snett och öppnade sedan munnen för att säga något, men det så ut som om han ångrade sig, för han stängde den igen lika snabbt som han öppnat den.
"Hur är det?" frågade han efter en stunds tvekan
"Jag kan inte" sa jag och skakade på huvudet
"Vadå 'kan inte'?" frågade han och såg besviken ut
"Jag är ingen skådespelerska eller musiker, jag kan inget om det här" svarade jag och snyftade till för att inte låta tårarna rinna.
"Kanske inte, men du måste i alla fall försöka innan du ger upp" sa han och log självsäkert.
Jag suckade för att sedan nicka som svar, jag kunde ju inte mer än att göra bort mig. Jag menar om allt blev hemskt kunde de ju kanske ringa någon annan. Jag suckade igen innan jag nickade åt mannen som tidigare berättat för mig vad jag skulle göra, han såg ut att bli lättad. Han nickade åt en massa andra människor som jobbade bakom kameran med ljud och ljus och massa sådana saker. Sedan skrek någon "ACTION" högt och jag var tvungen att börja.
Jag stod där och kollade mot dörren, men inte så värst länge, eftersom att jag fick ett tecken av en man som tydde på att jag skulle kolla mot klockan. Jag vred mitt huvud mot den stora klockan, kollade på den, och sedan suckade jag och satte mig ner på det kalla trappsteget. Sedan placerade jag min haka i mina händer och såg ledsen ut.
Samma man som skrikit action skrek sedan cut och jag reste mig upp, alla log och nickade mot mig. Sedan bad de mig att göra det igen. Nu var det min tur att nicka och le mot dem. Vi skulle göra det igen. Denna gång kände jag mig genast mer avslappnad och kände på mig att denna gång skulle bli bättre.
Jag gjorde samma sak säkert fem gånger till, de ville ha valmöjligheter sa de, men det kändes mest som om jag var värdelös. Men de kanske verkligen ville ha valmöjligheter. Idag hade vi två saker kvar att göra. Det var scenen då Justin skulle komma in springandes och då skulle två av mina tre repliker utspela sig och sedan skulle han ta min hand och springa ut ifrån balrummet med mig. Sedan den sista scenen vi hade kvar att göra idag var scenen då vi sprang ner för trappan som skulle föreställa trappen in till huset där balsalen var. Vi skulle komma ut springandes ifrån två stora dubbeldörrar hand i hand ned för trappan, och då skulle musiken starta.
Medan jag väntade på att allt skulle bli klart och vi skulle filma igen gick jag fram till bordet med en massa ätbara saker på, jag tog en vattenflaska och började dricka ur den. När jag tog bort vattenflaskan från min mun såg jag Alexis stå i ett utav hörnen och kolla åt mitt håll. Hon såg sur ut, det såg nästan ut som att hon skulle kunna explodera när som helst. Jag förstod verkligen inte varför hon blivit så sur på mig den dagen.. Jag beslöt mig för att gå fram till henne och fråga, men hann inte längre än att bara tänka tanken innan de ropade på mig för att genast börja filma nästa scen.
Jag satte mig ner på trappsteget som ledde upp till dansgolvet igen och rättade till min klänning så att allt skulle se bra ut. Sedan lutade jag mig fram igen och placerade mitt huvud i mina händer och såg ledsen ut igen. "ACTION" skrek samma man igen och de började filma.
De filmade på mig, och sedan hela rummet för att få med när Justin smällde upp dörrarna och kom gående mot mig i sin vita T-shirt och svarta jeans. Han gick snabbt mot mig och såg väldigt seriös ut, han såg samtidigt väldigt upprörd ut. Jag kollade upp på honom och såg sur ut, vilket min karaktär skulle vara, hon hade ju blivit bortglömd av sin dejt? Såklart hon skulle vara sur, irriterad och ledsen.
"I'm so sorry" sa han när han kom fram till mig och hukade sig ner. Jag bara kollade på honom och himlade med ögonen innan jag sa min replik, "You always do this" sa jag och såg ledsen ut. Han besvarade min replik "I know, and I'm sorry! I won't happen again" sa han och kollade djupt in i mina ögon som speglade hur ledsen han var. Pojken var verkligen en duktig skådespelare. Han var fantastisk! Är han bra på allt han gör? Jag samlade mig och insåg att jag behövde säga min sista replik "prove it" sa jag aningen strävt och kollade allvarligt på honom och han tog min hand och hjälpte mig upp för att sedan springa med mig genom rummet. När vi sprang ut genom dörrarna skrek någon cut och vi gick in och gjorde samma sak igen.
Efter att ha gjort detta lika många gånger som den tidigare scenen fick vi en paus på 35 minuter eftersom att det skulle ställa om och ändra scenen eftersom att denna scen skulle utspela sig utomhus på kvällen. De skulle ställa i ordning dörrar och trappen och hus väggen och allt sånt. Jag kollade på klockan 15.05 alltså skulle jag vara tillbaka 15.40 då hade jag tillräckligt med tid för att leta upp Alexis och prata med henne.
Jag tog tag i min klänning och började gå mot dörrarna för att ta mig ut. Utanför scenerna var det lite små kyligt, jag huttrade till och kände hur allt smink jag hade på mig började kännas jobbigt. De hade under dagens gång varit och rättat till mitt smink och hår flera gånger, mellan varje scen. Jag såg mig omkring för att se om jag såg Alexis någonstans. Hon var inte synlig utomhus och hon hade lämnat rummet där det filmades samtidigt som de ropat action. Jag började gå runt och kolla på alla ställen jag kunde komma på som hon kanske skulle kunna vara på. Men jag hittade henne inte någonstans. Jag insåg när klockan var 15.35 att jag inte skulle hitta henne, så jag drog mig tillbaka till scenen där vi skulle spela in, de hade byggt upp allt så fantastiskt bra, allt såg så verkligt ut. Så otroligt vacker. De låg mörker över allt med små ljus som lyste upp hela stället på ett sådant otroligt vackert sett.
Jag såg Justin stå en bit bort och prata i telefonen, han log mot mig och jag log tillbaka. Han betedde sig bättre nu än vad han gjort tidigare, han måste ha tagit åt sig allt jag sagt, eller så hade någon annan sagt samma sak till honom, vilket fått honom att vakna upp. Jag kollade åt hans håll igen samtidigt som han la ner telefonen i byxfickan och började gå mot mig.
"Hej" sa jag när han närmade sig
"Hej" svarade han och log "redo?" frågade han sedan efter bara någon sekund
"Så redo jag kan bli" sa jag och log snett.
Han besvarade mitt leende och nickade sedan åt mig att följa efter honom, vilket jag gjorde. Vi gick in genom en dörr och hamnade i en väldigt, väldigt, smal korridor. Han gick framför mig. Det var ganska mörkt i korridoren, det var lite ljusare än belysningen som varit när det var en stor balsal utanför. Han gick framåt och stannade plötsligt. Sedan vände han åt höger och där var det två jätte stora dubbeldörrar.
"Ta tag i klänningen, för nu ska vi springa i trappor" sa han och flinade busigt, jag bara nickade och vart genast nervös. Jag skulle definitivt ramla och bryta alla ben i min kropp. Justin tog min hand och i samma stund hörde jag samma man skrika åter igen "ACTION" och dörrarna flög upp och vi började springa ut genom dörrarna och samtidigt som dörrarna öppnades började även musiken spelas. Vi höll varandra i händerna och kollade rätt fram över vad som skulle föreställa en öde gata medan vi sprang ner för trapporna. Jag höll i min klänning som flög åt alla håll och allt kändes verkligen som i en film.
Chapter 12, ledsen för att ni fått vänta!
Kommentera!
Kommentarer
Postat av: Sofiaaa <3
Meeerrr!!!
Postat av: cicci
merr!! ett länkbyte? svara i min blogg
Trackback
