Chapter 67 - I've Been Trying To Reach You
'Jag klättrade upp för ett berg för att jag hörde en jungfru i nöd som skrek på hjälp. Jag kände igen rösten men jag kunde inte sätta fingret på vem det var, inte för stunden. Vändret gick från soligt till mulet och åskväder. Regnet började ösa ner från himmlen. Och helt plötsligt befann jag mig i Miley Cyrus musik video till The Climb. Allt var så overkligt. Jag började springa längs en väg och då efter ett tag hörde jag jungfrun skrika på hjälp igen. När jag kom tillräckligt nära såg jag en flicka i en bur, skriket blev mer och mer bekant, nu kunde jag till och med se vem det var...'
Jag kunde inte fatta det. Även att de var just hon som dök upp i min dröm. Hon som jag inte tänkt på, på VÄLDIGT länge. Caitlin. Jag ville inte ha henne i mitt huvud. Det som hänt mellan henne och mig kommer aldrig bli bra, det är därför som jag inte kan umgås med Christian längre.
Jag orkade verkligen inte med det här. Jag vill verkligen inte börja ha Caitlin på huvudet igen. Jag tog upp telefonen och såg Hannah och mig som bakgrundsbilden, vilket påminnde mig om att jag måste ringa henne. Jag måste fixa det här. Det finns inget annat jag kan göra.
Jag tröck in hennes siffra på speed-dial, sedan var det bara att vänta på svar. Det var upptaget...
HANNAHS PERSPEKTIV
Jag tröck in Justin på speed-dial, det var upptaget. Såklart att det var upptaget. Föresten, varför skulle han svara mig? Han gjorde slut med mig och jag vet inte ens varför, troligast vill han inte ha nått med mig att göra.
Jag gick in i duschen och duschade sedan klädde jag på mig. Det var varmt ute, en härlig värme. När jag kom ut ur duschen kollade jag telefonen, ett missat samtal från Justin stod det på skärmen. Jag tröck på ring upp knappen, ingen svarade. Såklart.
Jag ringde till Patrick och sa att jag var redo för att dra ut. Han sa att vi kunde ses om 10 minuter utanför våran favorit yogurt bar. Sedan gick jag ut till bilen och åkte iväg. Partick stod redan där när jag kom dit. Jag gick ut ur bilen och sedan gick vi tillsammans in på yogurt baren. Där inne var det mycket folk och alla verkade ha problem att bastämma sig vilken smak dom ville ha.
Vi stod ganska länge och bara drygade. Ingen av oss sa något. Partick verkadev vara på äckligt dåligt humör.
"Har det hänt nått, Patrick?" frågade jag efter en lång stunds tystnad
"Felicia och jag har gjort slut..."
"Va?"
"Mhm..."
Jag visste inte vad jag skulle göra annat än att krama om honom. Jag kramde honom länge. Jag visste inte vad jag slulle säga. Han fick helt enklet hålla sig till trösten av min kram. Jag var så nedbruten själv efter det som hänt mellan mig och Justin att jag inte ville säga något, för då skulle allt på något undligt sätt gå ifrån honom och börja handla om mig. Det har börjat hända ofta på senaste tiden. Ska jag vara ärlig, det SUGER!
"Patrick.. du måste berätta vad som hände" fick jag fram efter ett tag
"Kan göra det när vi kommer härifrån" sa han tyst.
20 minuter senare satt vi i min bil med varisnn glass och åkte mot vårat favorit ställe, en liten park, där vi kunde sitta och snacka ostört. Jag parkerade bilen och Patrick gick i förväg. Själv kollade jag mobilen, Justin hade ringt. Jag försökte ringa honom men det var upptaget. Jag la telefonen i bilen för att jag inte skulle bli störd ifall den ringde medans Patrick berättade för mig om vad som hänt.
"Vad hände?" frågade jag medans jag satte mig ner brevid honom
"Felicia sa något om att hon inte kunde fixa det, hon tyckte att hon inte hade någon tid för sig själv, hon sa att hon kände sig kvävd.."
"du fick i alla fall en förklaring" mumlade jag otydlgt
"va?" frågade Patrick
"Nej, inget. Jag tycker att det var ganska elakt av henne att göra så.."
Efter en lång och smärtsam konveration med många tårar beslöt vi oss för att åka hem. Jag släppte av Parick hemma hos honom och sedan åkte jag vidare hem till mig. När jag kom in gick jag direkt in på mitt rum för att ringa Justin.
Det ringde, och han svarade.
"Hallå?" svarade han
"Hej, det är Hannah"
"Hej"
"Vi måste prata, du är skyldig mig en förklaring..."
"Jag vet..."
Kommer mer sedan...
Kommentera?
Jag kunde inte fatta det. Även att de var just hon som dök upp i min dröm. Hon som jag inte tänkt på, på VÄLDIGT länge. Caitlin. Jag ville inte ha henne i mitt huvud. Det som hänt mellan henne och mig kommer aldrig bli bra, det är därför som jag inte kan umgås med Christian längre.
Jag orkade verkligen inte med det här. Jag vill verkligen inte börja ha Caitlin på huvudet igen. Jag tog upp telefonen och såg Hannah och mig som bakgrundsbilden, vilket påminnde mig om att jag måste ringa henne. Jag måste fixa det här. Det finns inget annat jag kan göra.
Jag tröck in hennes siffra på speed-dial, sedan var det bara att vänta på svar. Det var upptaget...
HANNAHS PERSPEKTIV
Jag tröck in Justin på speed-dial, det var upptaget. Såklart att det var upptaget. Föresten, varför skulle han svara mig? Han gjorde slut med mig och jag vet inte ens varför, troligast vill han inte ha nått med mig att göra.
Jag gick in i duschen och duschade sedan klädde jag på mig. Det var varmt ute, en härlig värme. När jag kom ut ur duschen kollade jag telefonen, ett missat samtal från Justin stod det på skärmen. Jag tröck på ring upp knappen, ingen svarade. Såklart.
Jag ringde till Patrick och sa att jag var redo för att dra ut. Han sa att vi kunde ses om 10 minuter utanför våran favorit yogurt bar. Sedan gick jag ut till bilen och åkte iväg. Partick stod redan där när jag kom dit. Jag gick ut ur bilen och sedan gick vi tillsammans in på yogurt baren. Där inne var det mycket folk och alla verkade ha problem att bastämma sig vilken smak dom ville ha.
Vi stod ganska länge och bara drygade. Ingen av oss sa något. Partick verkadev vara på äckligt dåligt humör.
"Har det hänt nått, Patrick?" frågade jag efter en lång stunds tystnad
"Felicia och jag har gjort slut..."
"Va?"
"Mhm..."
Jag visste inte vad jag skulle göra annat än att krama om honom. Jag kramde honom länge. Jag visste inte vad jag slulle säga. Han fick helt enklet hålla sig till trösten av min kram. Jag var så nedbruten själv efter det som hänt mellan mig och Justin att jag inte ville säga något, för då skulle allt på något undligt sätt gå ifrån honom och börja handla om mig. Det har börjat hända ofta på senaste tiden. Ska jag vara ärlig, det SUGER!
"Patrick.. du måste berätta vad som hände" fick jag fram efter ett tag
"Kan göra det när vi kommer härifrån" sa han tyst.
20 minuter senare satt vi i min bil med varisnn glass och åkte mot vårat favorit ställe, en liten park, där vi kunde sitta och snacka ostört. Jag parkerade bilen och Patrick gick i förväg. Själv kollade jag mobilen, Justin hade ringt. Jag försökte ringa honom men det var upptaget. Jag la telefonen i bilen för att jag inte skulle bli störd ifall den ringde medans Patrick berättade för mig om vad som hänt.
"Vad hände?" frågade jag medans jag satte mig ner brevid honom
"Felicia sa något om att hon inte kunde fixa det, hon tyckte att hon inte hade någon tid för sig själv, hon sa att hon kände sig kvävd.."
"du fick i alla fall en förklaring" mumlade jag otydlgt
"va?" frågade Patrick
"Nej, inget. Jag tycker att det var ganska elakt av henne att göra så.."
Efter en lång och smärtsam konveration med många tårar beslöt vi oss för att åka hem. Jag släppte av Parick hemma hos honom och sedan åkte jag vidare hem till mig. När jag kom in gick jag direkt in på mitt rum för att ringa Justin.
Det ringde, och han svarade.
"Hallå?" svarade han
"Hej, det är Hannah"
"Hej"
"Vi måste prata, du är skyldig mig en förklaring..."
"Jag vet..."
Kommer mer sedan...
Kommentera?
Kommentarer
Postat av: Ebba
Älskar den! Meer:)
Postat av: Johanna
Meeer <3:)
Postat av: louise
meer
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: feffe
jättebra!:)
Postat av: Stina
jätte bra meer :)
Trackback
