Just Another Justin Bieber Novel

Konserten drog igång, jag kunde inte konsentrera mig alls, helvete! Jag försökte så gott jag kunde men det gick inge vidare. Ingen utav fansen verkade förstå att nått var fel i alla fall. När konserten kom till sitt slut sprang jag av scenen och in i min louge, där jag kastade mig på soffan och rullade ihop mig till en boll.

---

Bild 1 - Belibers
Bild 2 - Justins Photoshoot
Bild 3 - Justin hoppar in i en bil

Jag måste ha somnat för Mamma kom in och klappade mig lite lätt på huvudet så att jag vaknade.
"Gubben vi måste åka tillbaka till hotellet" sa hon mjukt och log ett varmt leende

Jag reste mig upp och drog på mig mina vanliga kläder, sedan gick vi ut till bilarna, självklart var det 10 000 paparazzi utanför som självklart skulle skrika och ställa massa frågor. Eftersom att världen inte fått veta att jag och Hannah gjort slut så fortsatte dom snacka och fråga en massa om Hannah som fick delar av mitt hjärta att falla av.

Jag satte mig i bilen med ett falskt leende på läpparna. Mamma hade hela tiden blicken på mig. Jag förstod precis vad hon tänkte, "vad är det för fel?" Eftersom att hon inte heller vet om att jag och Hannah gjort slut. Men snart antar jag att hela världen kommer se Hannah tillsammans med DD och mig gråtandes ensam i ett hörn.

Jag kan inte fatta att Hannah kan göra så emot mig??? Visserligen var det jag som gjort slut och så men ändå, det har ju bara gått ungefär en halv vecka sedan vi gjorde slut, har hon verkligen redan gått vidare? För helt ärligt, jag ångrar det jag gjorde, varför gjorde jag slut?? Det suger. Jag vill ha henne tillbaka, varför måste jag alltid förstöra allt?

Scooter satt med blicken på mig, Kenny stirrade på mig och mamma kollade på mig, dom växlade en blick med varandra. Sedan fortsatte dom att kolla på mig som om det var något fel på mig, okej, visst jag var lite ner stämd med jag menar vem är inte efter en 'breakeup' och sedan en halv vecka efter se tjejen som man älskar kyssa en annan kille.

"Justin... Vad är det med dig?" frågade Kenny och jag röck till och log emot honom
"Inget, inne i en period där tankarna tar över mig bara" sa jag med ett falskt leende på läpparna.
"Okej..?" svarade han och växlade en blick med mamma.

Det här var skumt, det kändes inte rätt att hålla det hemligt för dem. Men jag ville inte berätta för dem heller. Jag vill inte berätta eftersom att jag ska komma på att fixa den här röran.

"Du har inte pratat så mycket med Hannah på sista tiden" sa mamma efter ett tag
"Ehm, jo... men inte när ni lyssnar" svarade jag och sträckte ut tungan

Mamma log emot mig och sedan fokuserade alla på sitt istället för på mig. Själv visste jag inte ifall jag skulle börja gapskratta eller storgråta när jag tänkte på vad jag sett tidigare på kvällen...

---

Kort del men det är för att jag ska kunna komma någonstans...

Kommentera?