Chapter 56 - Duty Calls
Jag kunde inte låta bli att le. Vi tog bilder med dom och jag och Justin hade verkligen roligt. Efter ungefär tre timmar där åkte vi till hotellet där vi skulle bo över natten och lämnade våra grejer för att sedan gå ut och äta.
Bild 1 - Hannah & Calebs leksaks robot
Bild 2 - The American Military
Bild 3 - Justin
Jag trodde aldrig att helgen i Albuquerque skulle bli så jobbig som den vart. Jag var nästan lättad när vi satt på flyget påväg tillbaka till LA. Jag sov större delen av flygresan så jag minns inte så mycket ifrån den. Men jag minns att jag gick fråm flyget till en bil med Justins hand i min och ungefär 10 000 paparazzis efter. Efter att jag satt mig i bilen minns jag inte heller nått, måste ha somnat då också.
När jag kom innanför dörren tg jag lappen som jag lämnat åt mamma eftersom att hon inte kommit hem än. Men det dröjde verkligen inte länge innan hon och Caleb kom, högst 10 minuter. Jag kollade ut i hallen ifrån dörr öppningen i köket.
"Hej gumman, hur har du haft det?" frågade mamma och log
"bra" svarade jag med fortsatte snabbt "ni då?"
"Jodå, riktigt trevligt" svarade mamma och log
"Hannah, jag måste snacka med dig" sa Caleb och kollade nervöst på mig
"Visst, vadå?"
"Kom" sa han och tog med mig in i köket.
Jag satte mig på en stol och kollade på honom. Jag studerade hans ansikte noga. Jag kunde inte förstå vad som stod på?
"Jo, alltså... Hannah, dom vill ha mig i Afghanistan redan imorgon" sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.
Jag kollade bara på honom, jag visste att han skulle åka tillbaka dit förr eller senare men inte så snart. Jag visste att det var hans livslånga dröm att få tjäna sitt land men varför var han tvungen att ha just den drömmen? Men han har ju åkt iväg två gånger redan och kommit tillbaka oskadd, varför skulle han inte göra det en tredje gång för? Jag hade fortfarande inget jag kunde säga till honom. Jag var helt slut i huvudet och orkade verkligen inte säga nått. Men däremot kramade jag om honom och då först kände jag hur tårarna pressade sig fram,... Nu grät jag hejdlöst i Calebs famn, min älskade storebror ska till Afghanistan, han kanske aldrig mer kommer hem...
Jag grät länge i hans famn, mamma stod hela tiden och klappade mig på huvudet. Tillslut åkte Caleb hem och det var bara jag och mamma kvar. Jag fortsatte att gråta. Jag måste ha hållt mina känslor inne för länge jag grät verkligen hejdlöst. Jag fick inte slut på tårarna. Vad i helvete pågick egentligen?
Jag somnade gråtandes i mammas famn i soffan, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vad dramatisk jag känner mig heltplötsligt...
Dagen efter vaknade jag upp och visste att Caleb hade stuckit tidigt imorse. Jag beslöt mig för att ringa Justin och se ifall han kanske ville göra något. Vilket han ville såklart. Vi bestämde att jag skulle åka till hans lägenhet om ungefär två timmar, och efter det skulle jag stanna över natten, jag ville verkligen inte gå till skolan idag. Vilet jag egentligen väldigt sällan gjorde nu för tiden...
Kort och seg del, men den är liksom lite förtsättning på den tidigare delen.
By the way, vad tycker ni om att jag gjort om lite, alltså att jag döper alla kapitel?
Kommentera????
Bild 1 - Hannah & Calebs leksaks robot
Bild 2 - The American Military
Bild 3 - Justin
Jag trodde aldrig att helgen i Albuquerque skulle bli så jobbig som den vart. Jag var nästan lättad när vi satt på flyget påväg tillbaka till LA. Jag sov större delen av flygresan så jag minns inte så mycket ifrån den. Men jag minns att jag gick fråm flyget till en bil med Justins hand i min och ungefär 10 000 paparazzis efter. Efter att jag satt mig i bilen minns jag inte heller nått, måste ha somnat då också.
När jag kom innanför dörren tg jag lappen som jag lämnat åt mamma eftersom att hon inte kommit hem än. Men det dröjde verkligen inte länge innan hon och Caleb kom, högst 10 minuter. Jag kollade ut i hallen ifrån dörr öppningen i köket.
"Hej gumman, hur har du haft det?" frågade mamma och log
"bra" svarade jag med fortsatte snabbt "ni då?"
"Jodå, riktigt trevligt" svarade mamma och log
"Hannah, jag måste snacka med dig" sa Caleb och kollade nervöst på mig
"Visst, vadå?"
"Kom" sa han och tog med mig in i köket.
Jag satte mig på en stol och kollade på honom. Jag studerade hans ansikte noga. Jag kunde inte förstå vad som stod på?
"Jo, alltså... Hannah, dom vill ha mig i Afghanistan redan imorgon" sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.
Jag kollade bara på honom, jag visste att han skulle åka tillbaka dit förr eller senare men inte så snart. Jag visste att det var hans livslånga dröm att få tjäna sitt land men varför var han tvungen att ha just den drömmen? Men han har ju åkt iväg två gånger redan och kommit tillbaka oskadd, varför skulle han inte göra det en tredje gång för? Jag hade fortfarande inget jag kunde säga till honom. Jag var helt slut i huvudet och orkade verkligen inte säga nått. Men däremot kramade jag om honom och då först kände jag hur tårarna pressade sig fram,... Nu grät jag hejdlöst i Calebs famn, min älskade storebror ska till Afghanistan, han kanske aldrig mer kommer hem...
Jag grät länge i hans famn, mamma stod hela tiden och klappade mig på huvudet. Tillslut åkte Caleb hem och det var bara jag och mamma kvar. Jag fortsatte att gråta. Jag måste ha hållt mina känslor inne för länge jag grät verkligen hejdlöst. Jag fick inte slut på tårarna. Vad i helvete pågick egentligen?
Jag somnade gråtandes i mammas famn i soffan, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vad dramatisk jag känner mig heltplötsligt...
Dagen efter vaknade jag upp och visste att Caleb hade stuckit tidigt imorse. Jag beslöt mig för att ringa Justin och se ifall han kanske ville göra något. Vilket han ville såklart. Vi bestämde att jag skulle åka till hans lägenhet om ungefär två timmar, och efter det skulle jag stanna över natten, jag ville verkligen inte gå till skolan idag. Vilet jag egentligen väldigt sällan gjorde nu för tiden...
Kort och seg del, men den är liksom lite förtsättning på den tidigare delen.
By the way, vad tycker ni om att jag gjort om lite, alltså att jag döper alla kapitel?
Kommentera????
Kommentarer
Postat av: Stina
meeeer:)
Postat av: Johanna
mer :D
Postat av: SelenaGomezSwe
Hejsan
Gillar du Selena Gomez? Om du gör det så är min blogg rätt för dig ;)
Trackback
