The way you make me feel - Chapter 39

Hon svarade inte utan föll direkt ner i min famn. Vi stod länge och höll om varandra. Liz var i min famn, jag hoppade att allt skulle vara som förut nu.



Vi släppte varandra efter ett tag. Vi stod bara och kollade i varandras ögon, sedan tog hon min hand och vi började lågsamt gå mot Los Angeles lilla söt ankdamm, eller kanske var de en sjö? Men vi började i alla fall gå mot den.

När vi kom fram satte vi oss mitt på gräset. Vi började prata om de som hänt och ve redde verkligen ut allt. Liz var en aning skeptisk men jag förklarade allt och tillslut trodde hon på mig. Men jag förstår henne, jag skulle nog vara precis likadan om det var någon som kysste henne i live TV.

"Ska vi gå?" frågade jag

Hon log och reste sig upp. Men istället för att gå kände jag för att busa med henne. Så jag lyfte upp henne över min axel och sedan började jag gå mot sjön.

"HAHA NEJ HAHA JUSTIN SLUTA! HAHAHAHAH!" skrek/skrattade hon

Men jag ville inte lyssna så jag kastade helt enkelt i henne i vattnet. Det var så roligt att se så jag vek mig dubbel av skratt. Men innan jag visste ordet av det hade hon fått ner mig i vattnet. Jag fortsatte skratta och Liz sakrattade nu med mig.

När vi efter ett bra tag väl tagit oss upp på land igen började vi långamt gå dyngsura genom hela centrum för att ta oss till mitt hotell. Med min otur hittade alla paparazzis oss där vi gick hand i hand genomblöta genom stan.

När vi staplade oss in i hotell lobbyn kunde vi faktiskt inte ha blivit mer utstirrade, av både mina fans och andra människor. Innan alla fans kom sprang vi in i hissen och åkte upp till våning 21 där mitt rum var.

Vi hade båda börjat hacka tänder. Liz fick låna en torr t-shirt av mig medans jag drog på mig mjukisbyxor. Sedan tog vi mitt täcke och satte oss tätt ihop i soffan med täcket över oss.

Allt kändes rätt nu. Allt var verkligen som de skulle.


Ja ni, vad kommer hända nu?
Jag ska sova och samtidigt tänka igenom det.

Önskar verkligen att min 'polare' som skriver här med mig var i sverige så att hon kunde hjälpa mig med skrivandet. Men när hon kommer hem igen så kommer även hon att uppdatera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0