Just Another Justin Bieber Novel

Bästa kvällen någonsin! Justin var i LA även fast att de bara var för ikväll.. och jag hade fått träffa Jonas Brothers, tre killar som varit mina idoler ett bra tag! Kvällen kunde verkligen inte bli bättre!

---

Hannah och Caleb

Dagen efter ville jag inte gå till skolan. Det var ju inte så att mamma skulle bry sig ifall jag gick dit eller inte. Jag kollade på klockan, tjugo i nio. Jag beslöt mig för att kliva upp och gå till Caleb. Innan jag gick för att vara 100% säker på att han var hemma ringde jag till honom.

"Hallå?" hörde jag honom säga i luren
"Hej, de är Hannah. Kan jag komma?"
"Visst, men... borde inte du vara i skolan?"
"Nej... alltså inte idag" sa jag snabbt och la på luren.

Jag klev in i duschen och duschade lite snabbt. Sedan trokade jag håret och drog på mig kläder som var bekväma. Sedan drog jag på lite mascara och gick sedan ut till hallen och drog på mig mina svarta converse. Jag orkade verkligen inte ta på mig en jacka. Det var ju ändå 20 plus grader ute.

Jag började sakta gå nerför trapporna i trappuppgången och sedan öppnade jag porten ch möttes av en varm bris. Sedan gick jag den halv långa vägen hem till Caleb. Efter ungefär en halvtimme var jag framme vid hans dörr och väntade nu på att han skulle öppna. Vilket han var ganska snabb med att göra.

"Hej" sa han
"Hej" svarade jag.

Jag gick in i vardagsrummet och sedan slog jag mig ner i soffan. Caleb kom efter mig och kollade på mig med en orolig blick, som sa typ 'Hannah varför är du inte i skolan?' Jag förstod snabbt att han ville ha en förklaring.

"Jag vill inte bli inputtad i skåpen idag eller höra om hur mycke mitt fel det var att våran pappa stack..."
"Men Hannah, du kan inte hålla dig borta från skolan förevigt?"
"Kan jag väl?"
"Nej..."

Vi satt tysta ett tag, jag förstod att Caleb fattade vad jag menade, annars skulle han ha släpat mig till skolan.

"Caleb, vad hände egentligen?" frågade jag efter ett tag
"vad menar du?"
"Jo, varför stack pappa?"
"Hannah... måste vi ta det nu"
"Ja... jag vill veta varför alla skyller på en fyra åring? Jag kommer inte ihåg nått?"
"Det var inte ditt fel"
"Men berätta då!"

"Visst..." sa han och suckade. Sedan fortsatte han "Mamma och pappa var faktiskt väldigt lyckliga tillsammans. Men en dag så beslöt sig mamma för att gå ut med några vänner. Medans hon var ute började pappa packa sina saker. Jag som var 12 just då var ju såklart nyfiken på vad som hände. Han ville inte berätta just då. Han sa att jag skulle få veta om några år. Vilket jag också fick. Men anledningen till att mamma skyller på dig var egentligen för den töntiga anledningen av att du och pappa bråkat innan. Pappa hade blivit sur och du hade sagt att du aldrig mer ville se honom" sa han

"Men Caleb... Vad var anledningen då?"
"Hannah..."
"berätta, NU!"

"Visst, han hade skaffat en familj på sidan. Hannah du har tre syskon som inte mamma känner till. Ellen, Kevin och Joe"
"VA?"
"Ja. När pappa stack väntade han andra 'tjej' deras son Joe och han stack. Dom är nu gifta och bor i New York"
"Lämnade han oss för att han fått en kvinna på smällen?"
"Ja... Det var som sagt inte ditt fel"
"Varför hör han aldrig av sig?"
"Antar att han sa upp kontakten helt. Anledningen till att jag vet det hela var för att jag fick ett brev för ett år sedan där han förklarade allt. Han sa ju att jag skulle få veta om några år"

Jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga? En sådan töntig anledning att skylla på mig över... Vilken vidrigt äcklig pappa jag hade. Stack för att han fått ett annat äckel på smällen.

Jag suckade av lättnad och var faktiskt glad över att veta vad som faktiskt hade hänt!

---

BRA/DÅLIGT?

Kommentera?