Chapter 11 - DD, My Life Saver
När vi ätit skjutsade Justin hem mig och han kysste mig även den här gången. Var något påväg att hända mellan oss..?
1. Hannah och hennes mamma Klaryssa bråkar 2. Hannah och DD
När jag vaknade morgonen efter hade jag jätte ont i huvudet. Troligast för att jag inte sovit nå vidare bra. Jag klev upp för att ta en alvedon. Jag gick in på badrummet och letade reda på en alvedon.
Efter de gick jag in i köket där mamma satt. Mamma var hemma. Konstigt. Jag tog fram frukost och satte mig sedan vid bordet.
"Hej" sa jag och log mot mamma
Hon svarade inte utan himlade bara med ögonen. Jag orkade inte göra något åt det. Men efter ett tag stod jag inte ut längre.
"Vad har jag någonsin gjort dig som gör att du behandlar mig såhär?!!" skrek jag rätt ut och ställde mig så hastigt att stolen föll
Mamma kollade förskräkt upp på mig innana hon sedan vände ner blicken i tidningen igen.
"SVARA DÅ!" Skrek jag
"Vad?" sa hon
"Vad fan jag har gjort dig som gör att du behandlar mig som skit?" frågade jag med en irriterad ton
"Vad sägs som att du jagade ut både din far och bror ur huset och nu lever du på mina pengar"
"Jag jagade inte ut pappa. Jag var fyra. Dessutom är det jag som fortfarande har kontakt med Caleb, så över att han drog har du bara dig själv att skylla" sa jag med gråten i halsen men med samma ton som förut
Mamma kollade bara på mig innan hon sedan gick iväg. Jag stod kvar i köket och lät nu tårarna falla. Jag grät och grät. Tårarna tog aldrig slut.
När jag samlat mig och gått in i mitt rum igen drig jag på mig kläder och fixade mig lite och sedan ringde jag DD.
DD som jag faktiskt alltid kunde prata med kanske kunde hjälpa mig?
"Hej?" hörde jag honom säga i telefonen
"Hej, de är Hannah" sa jag
"Hej"
"Vill du göra nått?"
"Visst. Starbucks om fem?"
"ses där!"
Efter fem minuter stid jag vid starbucks med DD på min högra sida. Vi gick in och beställde en varsin kaffe att ta med. Vi gick sedan ut till DDs bil och satte oss i den. Sedan bar det av till havet så att vi kunde sitta kvar i bilden och bara glo ut på det vackra vattnet.
"Har det hänt nått?" frågade DD efter ett litet tag
"Jag och mamma bråka... igen" sa jag dystert
"Samma sak som förut?"
"ja..."
"Kom ihåg Hannah, det är inte ditt fel!"
Vi satt sedan länge i tystnad innan DD körde mig hem och jag gick in på mitt rum för att vänta på att mamma skulle dra hemifrån så att jag inte behövde ha henne på tankarna.
CHAPTER 11.
Vad tycktes?
KommenterA?
1. Hannah och hennes mamma Klaryssa bråkar 2. Hannah och DD
När jag vaknade morgonen efter hade jag jätte ont i huvudet. Troligast för att jag inte sovit nå vidare bra. Jag klev upp för att ta en alvedon. Jag gick in på badrummet och letade reda på en alvedon.
Efter de gick jag in i köket där mamma satt. Mamma var hemma. Konstigt. Jag tog fram frukost och satte mig sedan vid bordet.
"Hej" sa jag och log mot mamma
Hon svarade inte utan himlade bara med ögonen. Jag orkade inte göra något åt det. Men efter ett tag stod jag inte ut längre.
"Vad har jag någonsin gjort dig som gör att du behandlar mig såhär?!!" skrek jag rätt ut och ställde mig så hastigt att stolen föll
Mamma kollade förskräkt upp på mig innana hon sedan vände ner blicken i tidningen igen.
"SVARA DÅ!" Skrek jag
"Vad?" sa hon
"Vad fan jag har gjort dig som gör att du behandlar mig som skit?" frågade jag med en irriterad ton
"Vad sägs som att du jagade ut både din far och bror ur huset och nu lever du på mina pengar"
"Jag jagade inte ut pappa. Jag var fyra. Dessutom är det jag som fortfarande har kontakt med Caleb, så över att han drog har du bara dig själv att skylla" sa jag med gråten i halsen men med samma ton som förut
Mamma kollade bara på mig innan hon sedan gick iväg. Jag stod kvar i köket och lät nu tårarna falla. Jag grät och grät. Tårarna tog aldrig slut.
När jag samlat mig och gått in i mitt rum igen drig jag på mig kläder och fixade mig lite och sedan ringde jag DD.
DD som jag faktiskt alltid kunde prata med kanske kunde hjälpa mig?
"Hej?" hörde jag honom säga i telefonen
"Hej, de är Hannah" sa jag
"Hej"
"Vill du göra nått?"
"Visst. Starbucks om fem?"
"ses där!"
Efter fem minuter stid jag vid starbucks med DD på min högra sida. Vi gick in och beställde en varsin kaffe att ta med. Vi gick sedan ut till DDs bil och satte oss i den. Sedan bar det av till havet så att vi kunde sitta kvar i bilden och bara glo ut på det vackra vattnet.
"Har det hänt nått?" frågade DD efter ett litet tag
"Jag och mamma bråka... igen" sa jag dystert
"Samma sak som förut?"
"ja..."
"Kom ihåg Hannah, det är inte ditt fel!"
Vi satt sedan länge i tystnad innan DD körde mig hem och jag gick in på mitt rum för att vänta på att mamma skulle dra hemifrån så att jag inte behövde ha henne på tankarna.
CHAPTER 11.
Vad tycktes?
KommenterA?
Kommentarer
Postat av: någon
jättebra men kan du ha med allt som hände när hon var fyra ?
Postat av: Stina
jätte bra samma som den där där uppe kan du ha med det som hände när hon vara fyra och en sak till meeer vill läsa mer :) haha
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: Linnea
Meeeeeeeeeer!!!!!
Trackback
