You and I - Chapter 37
"Säg vad du måste säga" sa Mary med en spänd stämma...
MARYS PERSPEKTIV
Jag suckade lite lätt och bad Justin säga vad han skulle, jag ville hem.
"Hon kysste mig, hennes pojkvän dumpade henne på sms och hon grät, jag kramade henne och hon kysste mig. Två sekunder efter att hennes läppar mötte mina hörde jag dig skrika..." sa han
Nu visste jag inte vad som stämde eller vad som bara var skitsnack. Jag kollade på honom sedan på min väska.
"Mitt flyg går om en timme. Jag måste gå" sa jag och reste mig upp
"Ska du åka hem?"
"Ja"
"Snälla, snälla Mary! Jag ber dig... stanna förlåt mig!!!"
"Du är förlåten... Men jag tänker åka hem"
"Snälla stanna!!! Jag älskar dig!"
"Justin... Du gjode bort dig..."
"Mary jag ber dig! Stanna!"
"NEJ!" nästan skrek jag och tog min väska och började gå mot dörren.
Innan jag hunnit till dörren tog Justin tag i min arm och jag vände mig om.
"Justin släpp mig!"
"Nej!"
"Justin sluta!"
"Du måste förstå! Jag älskar dig!"
"Jag älskar dig med men jag vill inte vara i närheten av Jasmine!"
"Vi behöver inte vara inärheten av dom"
"Vi bor på samma hotell!"
"Ja och? Jag älskar dig och vi kan sitta här inne hela dagarna, bara du stannar!"
"Visst..."
Jag ställde ner min väska på golvet och satte mig i soffan. Justin slog sig ner bredvid mig. Jag kollade rätt ut i luften. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. Jag kunde inte låta bli att gråta.
Jag började stor gråta och Justin höll om mig och sa att allt skulle bli bra. Men vaf visste han egentligen om det?
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag fick Mary att stanna och nu satt hon och grät. Vad skulle jag göra?
Jag försökte trösta henne men de känndes som om de bara blev värre.
När hon slutat gråta satt vi tätt tillsammans och sedan somnade vi i soffan.
Kort jag vet. Men jag orkar inte skriva mer nu
Måste pluggaa....
MARYS PERSPEKTIV
Jag suckade lite lätt och bad Justin säga vad han skulle, jag ville hem.
"Hon kysste mig, hennes pojkvän dumpade henne på sms och hon grät, jag kramade henne och hon kysste mig. Två sekunder efter att hennes läppar mötte mina hörde jag dig skrika..." sa han
Nu visste jag inte vad som stämde eller vad som bara var skitsnack. Jag kollade på honom sedan på min väska.
"Mitt flyg går om en timme. Jag måste gå" sa jag och reste mig upp
"Ska du åka hem?"
"Ja"
"Snälla, snälla Mary! Jag ber dig... stanna förlåt mig!!!"
"Du är förlåten... Men jag tänker åka hem"
"Snälla stanna!!! Jag älskar dig!"
"Justin... Du gjode bort dig..."
"Mary jag ber dig! Stanna!"
"NEJ!" nästan skrek jag och tog min väska och började gå mot dörren.
Innan jag hunnit till dörren tog Justin tag i min arm och jag vände mig om.
"Justin släpp mig!"
"Nej!"
"Justin sluta!"
"Du måste förstå! Jag älskar dig!"
"Jag älskar dig med men jag vill inte vara i närheten av Jasmine!"
"Vi behöver inte vara inärheten av dom"
"Vi bor på samma hotell!"
"Ja och? Jag älskar dig och vi kan sitta här inne hela dagarna, bara du stannar!"
"Visst..."
Jag ställde ner min väska på golvet och satte mig i soffan. Justin slog sig ner bredvid mig. Jag kollade rätt ut i luften. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. Jag kunde inte låta bli att gråta.
Jag började stor gråta och Justin höll om mig och sa att allt skulle bli bra. Men vaf visste han egentligen om det?
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag fick Mary att stanna och nu satt hon och grät. Vad skulle jag göra?
Jag försökte trösta henne men de känndes som om de bara blev värre.
När hon slutat gråta satt vi tätt tillsammans och sedan somnade vi i soffan.
Kort jag vet. Men jag orkar inte skriva mer nu
Måste pluggaa....
Kommentarer
Postat av: Becca
vad är det med alla kapitel på alla justin biber bloggar??? :b
Trackback
