You and I - Chapter 22
"Vad har hon gjort?" frågade Justin efter ett tag
"Jag vet inte" svarade jag och kollade på mobilen ifall jag fått svar, de hade jag inte... Vad i hela världen kan hon ha gjort? Jag ringde upp henne men hon svarade inte, vad har hon gjort???? Jag började bli orolig...
MARYS PERSPEKTIV
När Sarah inte svarade i telefonen efter att jag ringt fem gånger blev jag panikslagen, och började stressa runt i parken...
"Svarar hon inte?" frågade Justin som dykt upp bakom mig
"neej... tänk om nått har hänt?"
"Ta det lugnt vi kan åka hem till dig nu på direkten" sa han och kramade om mig.
Helt plötsligt blixtrade det till. Både jag och Justin kollade upp och såg minst 15 paparazzis runt oss...
Vi kollade på varandra och började små springa mot Justins bil.
När vi svängde in på min gård efter att ha kört runt hela stan i en halvtimme för att skaka av oss alla papparazzis. Jag sprang ut ur bilen och in i huset. Inne i köket satt Mamma och Pappa och pratade om deras planer på att renovera i hallen.
Jag sprang upp i Sarahs rum och ryckte upp dörren, hon satt där och bara kollade ut i tomma intet. Hon märkte knappt att jag kom in i rummet.
"SARAH!!!!!" nästan skrek jag.
Hon ryckte till och kollade på mig, hennes ögon fylldes av tårar och hon brast ut i gråt.
"Sarah, vad har hänt?" frågade jag lugnt och satte mig bredvid henne
"Ehm, jo alltså..." började hon men sedan föll hon ihop
Jag fick panik och skrek på mamma, mamma kom springandes och kollade på oss.
"Vad sa hon stressigt?"
"Sarah bara föll ihop" fick jag ur mig
Mamma ringde en ambulans när Sarah inte svarat eller gjort några livstäcken på en minut. Ambulansen kom och vi åkte till sjukhuset där vi fick sitta i väntrummet en evighet innan någon kom och berättade för oss vad som stod på.
"Sarah kommer klara sig" sa doktorn och log
"Vad var det för fel?" frågade pappa
"Hon tog en överdos av sömnpiller..." svarade doktorn kort men fortsatte efter ett tag "det var tur att ni kom in så pass tidigt som ni gjorde" han log
"När får vi träffa henne?" frågade jag
"Är det du som är Mary?" frågade doktorn
"Ja?"
"Då kan du gå in på en gång, hon sa att hon endast ville snacka med Mary, så du kan gå in" sa han med ett leende
När jag kom in till sjukhusrummet där Sarah låg blev jag alldeles trött, vad hade hon gjort? Jag log emot henne men hon log inte tillbaka.
"Sarah..." började jag
"Jag vet, jag ska berätta"
Jag kollade på henne någon minut innan hon öppnade munnen och började prata.
SARAHS PERSPEKTIV
Jag kollade Mary i ögonen och började långsamt berätta.
"Jo... Det var jag... Som ringde paparazzisarna, förlåt jag vet inte vad som flög i mig och sedan började jag ångra mig..."
"Hur visste du vart vi var?"
"Jag såg er..."
"Förföljde du oss?"
"Ja... Men de var inte meningen..."
"Men Sarah de är väl inget att ta en överdos sömnpiller för heller?"
"Jag fick dåligt samvete och panik, jag överreagerade..."
"Gör aldrig om de, jag vart jätte orolig!" sa Mary med ett leende
Varför vart hon inte sur? Jag förstår inte, jag tjallade ju till paparazzis vart dom höll till? Mary var verkligen den bästa systern, men de hade däremot inte jag varit. Jag skulle bättra mig
Mamma och pappa kom in i rummet och dom log. Dom satt med mig i säkert en timme tills en doktor kom och sa att jag behövde vila. Jag skulle stanna en vecka på sjukhuset. Mamma och pappa sa hejdå och började gå. Mary kramade mig och log.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag vaknade halv ett morgonen efter, undra vad som hänt Sarah? Jag hade somnat direkt när jag kom hem, jag kollade på mobilen, två missade samtal, båda från Mary. Jag ringde upp henne.
"Hallå?" svarade hon
"Hej, förlåt jag somnade igår, vad hade hänt?"
"Hon tog en överdos sömnpiller..."
"VA? VARFÖR?"
"De var hon som ringde paparazzisarna"
"Men va? Varför tog hon piller för de?"
"Hon fick dåligt samvete och panik sa hon"
"åh... okej..."
När vi snackat om en massa random saker i säkert en timme bestämde vi oss för att dra till stranden. Det var varmt ute. Solen sken och vattnet var varmt.
Vi hittade en bra plats där de var i stort sett folktomt. Jag drog av mig tröjan och sprang ner i vattnet. Mary stannade kvar på land och solade. Efter att jag plaskat runt ett tag gick jag upp ur vattnet och skakade av mig vattnet på Mary som genast röck till. Jag satte mig ner bredvid henne och vi satt tysta länge i den varma solen. Helt plötsligt började de ös regna. Vart kom regnet ifrån? Vi drog på oss våra kläder och sprang mot bilen. Innan vi var framme vid bilen var vi helt genomblöta. Vi kollade på varandra och brast ut i skratt. Mary började gå mot mig, när hon stod framför mig kysste hon mig mjukt på läpparna, jag besvarade kyssen.
När jag släppt av Mary hemma hos henne åkte jag hem och duschade, jag frös efter att regnet blött ner mig. Jag stod länge i duschen och sjöng. Efter att jag duschat klädde jag på mig och satte mig med gitarren och spelade lite, försökte komma på en ny låt. Jag visste precis vad den skulle handla om.
lite längre inlägg, skriver kanske mer ikväll
"Jag vet inte" svarade jag och kollade på mobilen ifall jag fått svar, de hade jag inte... Vad i hela världen kan hon ha gjort? Jag ringde upp henne men hon svarade inte, vad har hon gjort???? Jag började bli orolig...
MARYS PERSPEKTIV
När Sarah inte svarade i telefonen efter att jag ringt fem gånger blev jag panikslagen, och började stressa runt i parken...
"Svarar hon inte?" frågade Justin som dykt upp bakom mig
"neej... tänk om nått har hänt?"
"Ta det lugnt vi kan åka hem till dig nu på direkten" sa han och kramade om mig.
Helt plötsligt blixtrade det till. Både jag och Justin kollade upp och såg minst 15 paparazzis runt oss...
Vi kollade på varandra och började små springa mot Justins bil.
När vi svängde in på min gård efter att ha kört runt hela stan i en halvtimme för att skaka av oss alla papparazzis. Jag sprang ut ur bilen och in i huset. Inne i köket satt Mamma och Pappa och pratade om deras planer på att renovera i hallen.
Jag sprang upp i Sarahs rum och ryckte upp dörren, hon satt där och bara kollade ut i tomma intet. Hon märkte knappt att jag kom in i rummet.
"SARAH!!!!!" nästan skrek jag.
Hon ryckte till och kollade på mig, hennes ögon fylldes av tårar och hon brast ut i gråt.
"Sarah, vad har hänt?" frågade jag lugnt och satte mig bredvid henne
"Ehm, jo alltså..." började hon men sedan föll hon ihop
Jag fick panik och skrek på mamma, mamma kom springandes och kollade på oss.
"Vad sa hon stressigt?"
"Sarah bara föll ihop" fick jag ur mig
Mamma ringde en ambulans när Sarah inte svarat eller gjort några livstäcken på en minut. Ambulansen kom och vi åkte till sjukhuset där vi fick sitta i väntrummet en evighet innan någon kom och berättade för oss vad som stod på.
"Sarah kommer klara sig" sa doktorn och log
"Vad var det för fel?" frågade pappa
"Hon tog en överdos av sömnpiller..." svarade doktorn kort men fortsatte efter ett tag "det var tur att ni kom in så pass tidigt som ni gjorde" han log
"När får vi träffa henne?" frågade jag
"Är det du som är Mary?" frågade doktorn
"Ja?"
"Då kan du gå in på en gång, hon sa att hon endast ville snacka med Mary, så du kan gå in" sa han med ett leende
När jag kom in till sjukhusrummet där Sarah låg blev jag alldeles trött, vad hade hon gjort? Jag log emot henne men hon log inte tillbaka.
"Sarah..." började jag
"Jag vet, jag ska berätta"
Jag kollade på henne någon minut innan hon öppnade munnen och började prata.
SARAHS PERSPEKTIV
Jag kollade Mary i ögonen och började långsamt berätta.
"Jo... Det var jag... Som ringde paparazzisarna, förlåt jag vet inte vad som flög i mig och sedan började jag ångra mig..."
"Hur visste du vart vi var?"
"Jag såg er..."
"Förföljde du oss?"
"Ja... Men de var inte meningen..."
"Men Sarah de är väl inget att ta en överdos sömnpiller för heller?"
"Jag fick dåligt samvete och panik, jag överreagerade..."
"Gör aldrig om de, jag vart jätte orolig!" sa Mary med ett leende
Varför vart hon inte sur? Jag förstår inte, jag tjallade ju till paparazzis vart dom höll till? Mary var verkligen den bästa systern, men de hade däremot inte jag varit. Jag skulle bättra mig
Mamma och pappa kom in i rummet och dom log. Dom satt med mig i säkert en timme tills en doktor kom och sa att jag behövde vila. Jag skulle stanna en vecka på sjukhuset. Mamma och pappa sa hejdå och började gå. Mary kramade mig och log.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag vaknade halv ett morgonen efter, undra vad som hänt Sarah? Jag hade somnat direkt när jag kom hem, jag kollade på mobilen, två missade samtal, båda från Mary. Jag ringde upp henne.
"Hallå?" svarade hon
"Hej, förlåt jag somnade igår, vad hade hänt?"
"Hon tog en överdos sömnpiller..."
"VA? VARFÖR?"
"De var hon som ringde paparazzisarna"
"Men va? Varför tog hon piller för de?"
"Hon fick dåligt samvete och panik sa hon"
"åh... okej..."
När vi snackat om en massa random saker i säkert en timme bestämde vi oss för att dra till stranden. Det var varmt ute. Solen sken och vattnet var varmt.
Vi hittade en bra plats där de var i stort sett folktomt. Jag drog av mig tröjan och sprang ner i vattnet. Mary stannade kvar på land och solade. Efter att jag plaskat runt ett tag gick jag upp ur vattnet och skakade av mig vattnet på Mary som genast röck till. Jag satte mig ner bredvid henne och vi satt tysta länge i den varma solen. Helt plötsligt började de ös regna. Vart kom regnet ifrån? Vi drog på oss våra kläder och sprang mot bilen. Innan vi var framme vid bilen var vi helt genomblöta. Vi kollade på varandra och brast ut i skratt. Mary började gå mot mig, när hon stod framför mig kysste hon mig mjukt på läpparna, jag besvarade kyssen.
När jag släppt av Mary hemma hos henne åkte jag hem och duschade, jag frös efter att regnet blött ner mig. Jag stod länge i duschen och sjöng. Efter att jag duschat klädde jag på mig och satte mig med gitarren och spelade lite, försökte komma på en ny låt. Jag visste precis vad den skulle handla om.
lite längre inlägg, skriver kanske mer ikväll
Kommentarer
Trackback
