The way you make me feel - Chapter 8
När vi avslutade kyssen kollade vi varandra djupt in i ögonen, båda bet sig i läppen.
"wow" sa han sedan...
Jag log bara till svar. Men ja wow var verkligen de rätta ordet. Jag hade aldrig känt den känslan förut. En sån perfekt och... underbar känsla. Var jag kär i tonårssensationen Justin Bieber? Kan inte ens vara möjligt. Jag har ju bara känt honom i ungefär tre dagar. Kan man verkligen bli kär på tre dagar? Men kyssen... Det var kanske bara en engångs händelse? Vad de än var så var det fantaktiskt.
Justin drog hem till sig igen och jag gick tillbaka till min lektion lagomt tills att den slutade. Jag tog mina grejor och började gå. Men Mrs Klien stoppade mig.
"Liz, du var borta mer än halva lektionen?"
"Ja..."
"Varför?"
"Jag... vart distraherad"
"av?"
Ska jag vara ärlig var jag tvungen att komma med krockodiltårar för att slingra mig ur den här situationen. Men jag hade världens bästa anledning till distraktion, Jennys död, vad kunde vara mer disraherande?
"Jenny..."
"Åh... Jag förstår. Jag bokar en tid hos kuratorn för dig, Han har inte mycke för sig såhär sista veckan" sa hon och jag smet iväg.
De två sista lektionerna flög iväg, jag och Kevin åkte hem som vanligt. Rebecca följde inte med denna gång? Konstigt. I bilen tröck Kevin igång någon dålig ballad. Jag suckade men kände mig tvungen att fråga vad som hänt.
"Vad har hänt?"
"Jag tror att..." började han och då förstod jag att han och Rebecca trooligast gjort slut... igen. "Rebecca och jag har gjort slut..." fortsatte han sedan.
Jag svarade inte utan la bara min hand stöttande på hans axel. Allt skulle lösa sig. Det visste både jag och Kevin. Rebecca och Kevin har gjort slut minst fem gånger sedan dom vart tillsammans för två år sedan.
När vi var hemma gick jag direkt upp på mitt rum och började knappa på telefonen för att se ifall jag har kvar Philips nummer. Det hade jag. Jag samlade mod till mig och tröck på "ring" knappen.
"Ah de är Philip" höde jag Philip säga i andra änden
"Hej... Det är Liz"
"Lizzie... Vad vill du?"
"Vill du kanske, jag vet inte återförena 'speakers' för ikväll?"
"Va? Är du seriös?"
"yep"
Han sa att han skulle ringa Toby och Lucas på en gång, och att vi skulle ses på klubben om en timme. Jag beslöt mig för att dra på mig andra kläder. Det fick bli ett par svarta jeans och en vit T-shirt. Sedan tog jag min lila axelväska och fyllde den med de nödvändiga sakerna jag skulle behöva. Jag drog på mig ett par svarta pumps och tog bil nycklarna.
Jag satte mig i bilen och slog igång musik. Radion fick det bli. Vilken tur att de var rock timmen just precis nu. Taylor Momsens band The Pretty Reckless låt Miss Nothing spelades. Låten var helt okej och så men jag gillar inte riktigt Taylor Momsen. Jag körde iväg mot klubben.
När jag kom dit stod Lucas, Toby och Philip och väntade på mig. Jag log mot dom och gick mot dom. Jag kramade dom alla tre och sedan gick vi in. Henke stod i baren och man kunde riktigt se hur glad han blev när vi kom in i klubben. Hela hans ansikte lyste upp.
Vi gick mot honom och hans leende blev bara större och större.
"Hej" sa jag när vi var tillräckligt nära för att an skulle kunna höra
"HEJ!" skrek han
"Du Henke, du tror inte att de skulle vara möjligt för ett gamalt favorit band att göra en lite comeback för ikväll?" frågade Philip sedan
"Menar ni att 'speakers' tänker göra en comeback för ikväll?"
"yep" svarade Lucas med ett stort smile
"Ni har alltid för tur att spela här" sa han och började gå mot scenen.
När han kom upp på scenen frågade han vilka som ville höra oss, alla skrek. Alla som hängde här för tre år sedan när vi ofta spelade här hängde fortfarande här. Folk gillade oss här. Vi var rock/punk rätt igenom. De gillade folk här.
Alldeles innan vi skulle gå upp på scenen skickade jag ett sms till Justin där det stod att han gärna fick komma och lyssna, och att han gärna fick ta med sig Christian. Även Chaz och Ryan också, om dom fortfarande var kvar i Atlanta? Han svarade snabbt att han och Christian skulle komma så fort som dom bara kunde. Jag log för mig själv.
Tydligen hade Ryan och Chaz åkt hem till Kanada igen. När vi skulle upp på scenen hade vi valt att öppna allt med en utan The Pretty Reckless låtar, Medecine. När vi kört ungefär halva låten ser jag Justin och Christian komma in. När Justin hör mig börjar han gapa och ser otroligt förvånad ut. (Bild ovan). Jag kunde inte låta bli att le. Vi körde kanske fem låtar och sedan klev vi av scenen. Vi fick jätte mycke beröm av alla. Folk tyckte att vi skulle köra lite till och såklart att vi inte skulle sluta spela nu igen. Jag tackade för komplimangerna och stödet men drog mig sedan mot Justin.
JUSTINS PERSPEKTIV
WOW! Liz hade den härligaste röst någonsin. Hon gjorde rock musik grymt. Men hur gjorde hon pop musik? Säkert lika bra. Hennes scenkänsla var otrolig. Flickan skulle komma långt om hon bara ville. När dom hoppat av scenen började hon gå mot mig och Christian men alla stoppade henne och sa hur bra hon var. Värsta lokalkändisen ju.
LIZ PERSPEKTIV
När jag kom fram till Justin log han som ett fån. Han berättade för mig hur grymt duktig han tyckte att jag var. Jag takcade och kramade honom. Christian hade hittat nån brud han stod och flirtade med.
Innan jag visste ordet av de han Justin tagit ett grepp om min nacke och fört mig närmare honom. Jag log mot honom och sedan möttes våra läppar för andra gången idag. Känslan var fortfranade lika underbar...
När jag kom hem den kvällen var jag så trött att jag gjorde mig iordning för sängs direkt. Skola imorgon igen. Klockan var 23.13 när jag kom hem och jag låg i sängen 23.38. Innan jag somnade kollade jag på mobilen, ett sms från Justin. Jag öppnade det och kunde inte sluta le när jag läste vad som stod i det,
*Wow... Jag tror jag börjar falla för dig*
Vad tycks?
Ni fick en del utan att någon kommenterade, generöst :D
Men om ni vill ha nästa del kan ni väl ge oss 4 kommentarer? De skulle betyda så mycket för oss! TAAAACK :D
"wow" sa han sedan...
Jag log bara till svar. Men ja wow var verkligen de rätta ordet. Jag hade aldrig känt den känslan förut. En sån perfekt och... underbar känsla. Var jag kär i tonårssensationen Justin Bieber? Kan inte ens vara möjligt. Jag har ju bara känt honom i ungefär tre dagar. Kan man verkligen bli kär på tre dagar? Men kyssen... Det var kanske bara en engångs händelse? Vad de än var så var det fantaktiskt.
Justin drog hem till sig igen och jag gick tillbaka till min lektion lagomt tills att den slutade. Jag tog mina grejor och började gå. Men Mrs Klien stoppade mig.
"Liz, du var borta mer än halva lektionen?"
"Ja..."
"Varför?"
"Jag... vart distraherad"
"av?"
Ska jag vara ärlig var jag tvungen att komma med krockodiltårar för att slingra mig ur den här situationen. Men jag hade världens bästa anledning till distraktion, Jennys död, vad kunde vara mer disraherande?
"Jenny..."
"Åh... Jag förstår. Jag bokar en tid hos kuratorn för dig, Han har inte mycke för sig såhär sista veckan" sa hon och jag smet iväg.
De två sista lektionerna flög iväg, jag och Kevin åkte hem som vanligt. Rebecca följde inte med denna gång? Konstigt. I bilen tröck Kevin igång någon dålig ballad. Jag suckade men kände mig tvungen att fråga vad som hänt.
"Vad har hänt?"
"Jag tror att..." började han och då förstod jag att han och Rebecca trooligast gjort slut... igen. "Rebecca och jag har gjort slut..." fortsatte han sedan.
Jag svarade inte utan la bara min hand stöttande på hans axel. Allt skulle lösa sig. Det visste både jag och Kevin. Rebecca och Kevin har gjort slut minst fem gånger sedan dom vart tillsammans för två år sedan.
När vi var hemma gick jag direkt upp på mitt rum och började knappa på telefonen för att se ifall jag har kvar Philips nummer. Det hade jag. Jag samlade mod till mig och tröck på "ring" knappen.
"Ah de är Philip" höde jag Philip säga i andra änden
"Hej... Det är Liz"
"Lizzie... Vad vill du?"
"Vill du kanske, jag vet inte återförena 'speakers' för ikväll?"
"Va? Är du seriös?"
"yep"
Han sa att han skulle ringa Toby och Lucas på en gång, och att vi skulle ses på klubben om en timme. Jag beslöt mig för att dra på mig andra kläder. Det fick bli ett par svarta jeans och en vit T-shirt. Sedan tog jag min lila axelväska och fyllde den med de nödvändiga sakerna jag skulle behöva. Jag drog på mig ett par svarta pumps och tog bil nycklarna.
Jag satte mig i bilen och slog igång musik. Radion fick det bli. Vilken tur att de var rock timmen just precis nu. Taylor Momsens band The Pretty Reckless låt Miss Nothing spelades. Låten var helt okej och så men jag gillar inte riktigt Taylor Momsen. Jag körde iväg mot klubben.
När jag kom dit stod Lucas, Toby och Philip och väntade på mig. Jag log mot dom och gick mot dom. Jag kramade dom alla tre och sedan gick vi in. Henke stod i baren och man kunde riktigt se hur glad han blev när vi kom in i klubben. Hela hans ansikte lyste upp.
Vi gick mot honom och hans leende blev bara större och större.
"Hej" sa jag när vi var tillräckligt nära för att an skulle kunna höra
"HEJ!" skrek han
"Du Henke, du tror inte att de skulle vara möjligt för ett gamalt favorit band att göra en lite comeback för ikväll?" frågade Philip sedan
"Menar ni att 'speakers' tänker göra en comeback för ikväll?"
"yep" svarade Lucas med ett stort smile
"Ni har alltid för tur att spela här" sa han och började gå mot scenen.
När han kom upp på scenen frågade han vilka som ville höra oss, alla skrek. Alla som hängde här för tre år sedan när vi ofta spelade här hängde fortfarande här. Folk gillade oss här. Vi var rock/punk rätt igenom. De gillade folk här.
Alldeles innan vi skulle gå upp på scenen skickade jag ett sms till Justin där det stod att han gärna fick komma och lyssna, och att han gärna fick ta med sig Christian. Även Chaz och Ryan också, om dom fortfarande var kvar i Atlanta? Han svarade snabbt att han och Christian skulle komma så fort som dom bara kunde. Jag log för mig själv.
Tydligen hade Ryan och Chaz åkt hem till Kanada igen. När vi skulle upp på scenen hade vi valt att öppna allt med en utan The Pretty Reckless låtar, Medecine. När vi kört ungefär halva låten ser jag Justin och Christian komma in. När Justin hör mig börjar han gapa och ser otroligt förvånad ut. (Bild ovan). Jag kunde inte låta bli att le. Vi körde kanske fem låtar och sedan klev vi av scenen. Vi fick jätte mycke beröm av alla. Folk tyckte att vi skulle köra lite till och såklart att vi inte skulle sluta spela nu igen. Jag tackade för komplimangerna och stödet men drog mig sedan mot Justin.
JUSTINS PERSPEKTIV
WOW! Liz hade den härligaste röst någonsin. Hon gjorde rock musik grymt. Men hur gjorde hon pop musik? Säkert lika bra. Hennes scenkänsla var otrolig. Flickan skulle komma långt om hon bara ville. När dom hoppat av scenen började hon gå mot mig och Christian men alla stoppade henne och sa hur bra hon var. Värsta lokalkändisen ju.
LIZ PERSPEKTIV
När jag kom fram till Justin log han som ett fån. Han berättade för mig hur grymt duktig han tyckte att jag var. Jag takcade och kramade honom. Christian hade hittat nån brud han stod och flirtade med.
Innan jag visste ordet av de han Justin tagit ett grepp om min nacke och fört mig närmare honom. Jag log mot honom och sedan möttes våra läppar för andra gången idag. Känslan var fortfranade lika underbar...
När jag kom hem den kvällen var jag så trött att jag gjorde mig iordning för sängs direkt. Skola imorgon igen. Klockan var 23.13 när jag kom hem och jag låg i sängen 23.38. Innan jag somnade kollade jag på mobilen, ett sms från Justin. Jag öppnade det och kunde inte sluta le när jag läste vad som stod i det,
*Wow... Jag tror jag börjar falla för dig*
Vad tycks?
Ni fick en del utan att någon kommenterade, generöst :D
Men om ni vill ha nästa del kan ni väl ge oss 4 kommentarer? De skulle betyda så mycket för oss! TAAAACK :D
Kommentarer
Trackback
