Chapter 50 - It's Never Easy To Say Goodbye
”Justin...” sa jag och kollade på honom
”Ja?” frågade han och kollade på mig
”Jag vill åka till Los Angeles” sa jag
”Varför?” frågade han och log lite lätt
”För mina föräldrars grav är där... Jag vill åka och se den” sa jag och kollade på honom
”Får jag följa med?” frågade han
”Skulle inte vilja att någon annan gjorde det” sa jag och kysste honom.
Redan dagen efter gick det ett flyg till Los Angeles som vi bestämde oss för att ta. Justin bokade biljetterna och sedan åkte jag och Justin hem till mig.
”Barney?!” skrek jag när jag kom in
”Köket” hörde jag honom svara så jag gick in i köket och där satt han och Theresa.
”Hej” sa jag
”Hej” sa Barney och Theresa
”Ehm... jo alltså... Jag kommer åka till Los Angeles imorgon och åka till mamma och pappas grav och sedan så ska jag åka till Florida till mormor” sa jag och kollade på Barney med valp ögon
”Jag antar att jag inte kan säga att du inte får åka till din mamma och pappas grav, men du ska väl inte åka alldeles själv?” frågade han
”Nej, Justin åker med mig” sa jag och log
”Vad bra” sa Theresa och log mot mig
”Hur länge tror du att du blir i Los Angeles? För jag tänkte att Chaz kanske kan följa med till Florida, han har varit så anti på sista tiden” sa Barney och kollade oroligt på mig
”Jag har också märkt det, mormor kanske skulle vara perfekt för honom” sa jag och log
”NEEEEEEJ INTE FARMOR!!” Kom Chaz in springandes och skrek
”Chaz, du har inget val” svarade Barney
”Men va?” sa Chaz och såg chockad ut
”Du ska till Florida oavsett vad” sa Barney strängt
Efter att vi bestämt att Chaz skulle med till Florida bokade vi en biljett åt honom också till Los Angeles och därifrån till Florida Miami där Mormor bor. Chaz hade blivit förbannad och packade tjurigt som bara den packade han ner det han skulle ha med sig till Los Angeles och Miami.
Justin hade åkt hem till sig för att packa ner sina saker och sedan komma tillbaka och sova här. Jag knackade på Chaz dörr och väntade på att han skulle säga 'kom in' vilket han aldrig gjorde.
”Chaz?” sa jag och knackade igen
”Vad?” nästan röt han åt mig.
Jag öppnade dörren och gick in. Jag kollade på honom där han satt på sin skrivbords stol och gjorde nått på sin dator.
”Vad är det med dig egentligen?” frågade jag och satte mig på sängen
”Skit i det du” sa han kaxigt
”Chaz seriöst, jag förstår inte varför du är så anti allt?”
”Minns du i sommar? Innan du och Justin var tillsammans?” frågade han
”Ja..?” svarade jag
”Varför kunde det inte fortsätta vara så för?”
”Saker och ting förändras. Jag trivs bra som saker är nu” sa jag och kollade på honom
”Men inte jag...” sa han
Efter att Chaz berättat för mig hur mycket han ogillade att jag umgicks med Brooke och hennes crew och att jag är tillsammans med Justin fick jag nog och lämnade hans rum för att gå in på mitt rum.
Jag loggade in på twitter och skrev ett tweet som var tillägnat åt Brooke och dom så att dom skulle veta vart jag tog vägen. Sedan skrev jag ett som jag tillägnade åt mamma och pappa.
Sedan ringde det på dörren så jag loggade ut och gick ner för att öppna dörren. Men det var inte Justin som stod där ute. Det var Brooke och Ryan.
”Hej” sa jag förvånat
”Hade ni tänkt åka utan att säga hejdå?” frågade Brooke
”Jag...” började jag
”Snälla Katie... Kan jag inte få följa med?” frågade Brooke sedan
”Jag med!” inflikade Ryan
”Visst, varför inte...” svarade jag och log lite svagt.
Det hade alltså slutat med att en resa som skulle vara endast för mig och Justin hade blivit en resa för mig, Justin, Brooke, Chaz och Ryan... Stackars mormor när vi kommer och hälsar på henne med halva Stratfords invånare.
Jag släppte in Brooke och Ryan som tydligen redan bokat sina biljetter... Jag kunde knappt vänta till Justin kom så att jag kunde luta mig mot honom och berätta vilket stort problem som dykt upp...
Skrev jag på twitter och fick snabbt ett svar utav Pitch. Åh Pitch... Stackars stackars Pitch...
Egentligen så borde Pitch också få följa med men... Jag vet inte ifall jag vill ha med några fler?
Det ringde på dörren och jag sprang snabbt ner och öppnade dörren, där stod Justin. Jag gick själv ut och stängde dörren efter mig.
”Justin...” började jag
”Vad har hänt?” frågade han och såg orolig ut
”Chaz har just berättat för mig hur mycket han hatar att vi är tillsammans, plus att Brooke och Ryan kommer följa med, dom kom över och frågade ifall dom fick och sedan sa dom att dom redan bokat biljetter..” sa jag
”Oj...” svarade han bara
”Jag vet inte ifall jag vill åka längre...” sa jag och kollade på Justin
”Kom igen Katie. Dom behöver ju inte alla följa med till dina föräldrars grav. Dom kan göra något annat då...” sa han och svepte in mig i sin famn
”Du har rätt” sa jag och kollade upp på honom.
Innan vi gick in kysste Justin mig och berättade för mig hur mycket han älskade mig. När vi kom in stod Barney i hallen och såg en aning oförstående ut.
”Vad gör Ryan och Brooke här?” frågade han
”Dom har bokat sina egna biljetter och kom sedan hit och sa att dom skulle med...” svarade jag och kollade besviket på Barney.
Efter någon timme låg Chaz, Ryan och Brooke och sov. Men inte jag och Justin. Vi låg vakna och pratade lite tyst om vad som skulle hända när vi kom till Los Angeles. Jag hade lovat att träffa Chrissie nästa gång jag kom till LA så det skulle jag göra.
Tillslut somnade både jag och Justin. Vi sov tills alarmet ringde och vi var tvungna att kliva upp och göra oss i ordning för att hinna till flygplatsen och flyget i tid.
När att var klara att åka satte vi oss alla i bilen. Jag och Justin fram, Justin körde, och Ryan, Chaz och Brooke i baksätet.
Både bil och flygresan gick någorlunda snabbt och när vi var på LAX hämtades vi utav en taxi som körde oss till hotellet som vi skulle bo på.
Klockan var kväll i Los Angeles så vi gick och la oss för att sedan orka med morgon dagen. Jag och Justin hade förklarat till dom andra att som skulle få klara sig själv under för middagen för att vi hade något som vi behövde göra.
”Justin?” sa jag när vi alla gått till sängs och jag låg ihop kurat bredvid Justin
”Ja?” svarade han halvt sovande
”Tack” sa jag
”För vadå?” frågade han
”För att du följer med mig och gör det här” sa jag och la min hand på hans mage
Efter bara ett tag hörde jag hur Justins andetag blev tyngre och han sov.
JUSTINS PERSPEKTIV
När jag vaknade på morgonen väckte jag Katie lite för att kunna åka till Katies föräldrars grav.
”Katie?” sa jag lite försiktigt
”Mhm” lät hon.
När jag fått upp Katie och vi gjort oss i ordning för att åka iväg ringde jag till Kenny så att han kunde komma och hämta oss.
”Hej” sa han när vi hoppade in i bilen och vi åkte iväg
”Hej” sa både jag och Katie till honom.
”Vart var det ni skulle?” frågade han
”Back St. Cemetery” sa Katie och Kenny nickade men kollade frågande på mig
”Katies föräldrar är begravna där” sa jag och Kenny nickade förstående.
Kenny svängde in på kyrkogårdens parkering och släppte av oss. Vi bad Kenny komma tillbaka om en till två timmar. Vi skulle ta god tid på oss att säga hejdå till dem på riktigt. Vi hade varit och köpt blommor som vi skulle pryda graven med.
Vi började gå mot Katies föräldrars gravsten. På den stod det:
Här Vilar
Kathleen & Toby Clark
'Almost At The End'
'Almost At The End' förstod jag inte riktigt, men jag antar att det var nått mellan Katie och hennes föräldrar. Jag la armen om Katie när vi först bara stod och stirrade. Ingen av oss sa något utan vi var helt tysta.
KATIES PERSPEKTIV
'Almost At The End' läste jag flera gånger om och om igen. Bara jag, mamma och pappa visste vad som menades med det. När jag sagt till Barney att jag ville att det skulle stå på stenen hade han ifrågasatt och undrat varför. Men jag hade inte berättat, han fick bara ta mitt ord för det.
”Almost At The End” sa jag ut högt
”Almost At The End?” sa Justin med en mer frågande ton
”Antar att du vill veta vad det betyder?” frågade jag
”Bara om du vill berätta” sa han och tryckte mig närmare sig.
Jag tog ett djupt andetag och tänkte noga igenom vad som det egentligen betydde. Justin skulle troligast inte fatta men...
”Mina föräldrar var ju som sagt författare..” började jag och Justin nickade, ”Så... varje gång jag frågade hur långt dom kommit på boken som dom jobbade med just då, så sa dem alltid 'Almost At The End' och jag nöjde mig alltid med att få det svaret eftersom att det var det svaret som jag letade efter” sa jag sedan
”Det låter fantastiskt” sa Justin och kysste mig på pannan.
När vi varit på kyrkogården i ungefär en och en halv timme så svängde Kenny in på parkeringen och vi gick bort till bilen.
”Hur gick det?” frågade Kenny när vi satt oss i bilen
”Bra” svarade Justin och tog min hand och klämde hårt.
Vi satt tysta i bilen, Justin höll min hand och jag satt och kollade ut genom fönstret och kämpade för att hålla tillbaka tårarna.
CHAZ PERSPEKTIV
Alltid lika roligt när Katie och Justin sticker iväg och lämnar mig med Brooke. Ryan var helt okej men Brooke... Jag vill inte vara med Brooke. Jag tycker att det är orättvist att dom bara sticker utan att säga nått.
”Ska vi bara sitta här eller?” frågade Brooke
”Ja, jag tänker inte gå fören Justin och Katie kommer tillbaka” svarade jag och kollade mot hotell in gången.
Efter bara några minuter kom Katie och Justin in gående. Katie såg ut som om hon hade gråtit väldigt mycket. Justin höll i hennes hand. Jag reste mig upp och gick mot dem.
”Vad fan har du gjort?” frågade jag och kollade på Justin
”Va? Vadå jag? Jag har inte gjort något?” sa han och kollade både frågande och förvånat på mig
”Katie gråter ju” sa jag och blev bara mer och mer förbannad
”Chaz, jag har inte gjort nått” sa han
”Och det tycker du att jag ska tro på? Du har ju inte direkt behandlat henne speciellt bra sedan ni blev tillsammans” röt jag och alla i lobbyn kollade på oss och filmade med sina kameror
”CHAZ!” skrek Katie och tog tag i min arm och drog mig bort mot hissen.
Hon tryckte på hissknappen och sa inget fören vi var inne i hissen.
”Chaz vad tusan tror du att du håller på med?” frågade hon när hissdörrarna stängts
”Vad menar du?” frågade jag
”Hur kan du gör sådär? Justin är din bästa vän!” röt hon
”Men du grät ju” sa jag
”Ja, för att vi har varit på min mamma och pappas grav, det var känslosamt din idiot!” röt hon till mig
”Men... men” försökte jag
”Chaz, vad fan är det för fel på dig egentligen? Jag börjar bli less på det här. Du behandlar mig som din fyra åriga lillasyster, jag är ett år yngre än dig och är gammal nog att välja vilka jag vill umgås med själv!” sa hon
”Var det tvungen att vara Brooke som jag inte tål, och var du tvungen att bli tillsammans med min bästa vän?” sa jag irriterat
”Du kan inte skylla på Justin över allt. Du kommer förlora honom som vän. Snälla lär dig att acceptera folk och deras val!” sa hon
”Men...” försökte jag igen
”Inga men Chaz. Du kommer förlora mig också om du fortsätter såhär”
”Men du är som min syster jag kan inte förlora dig” sa jag
”Bäst att du växer upp och börjar bete dig som folk då” sa hon och tryckte på en knapp så att dörrarna öppnades.
KATIES PERSPEKTIV
När jag kom ut ur hissen gick jag mot Justin. Jag kramade om honom och sedan ursäktade jag mig och gick upp till Brooke.
”Vad hände egentligen” frågade hon
”Chaz är barnslig” sa jag och tog hennes arm och gick till Ryan och Justin.
Vi väntade i ungefär tio minuter innan Chaz kom ut ifrån hissen och började gå mot oss.
”Förlåt att jag har varit en plåga på sista tiden...” sa han och kollade på Ryan och Justin.
Brooke och jag gick iväg så att grabbarna fick prata ostört.
ONE DAY LATER
Vi klev av flyget i Miami och kollade efter mormor i folkmassan. Efter ungefär fem minuters letande hittade vi henne äntligen. Både jag och Chaz sprang fram och kramade henne. Sedan presenterade vi Ryan, Justin och Brooke för henne.
Sedan var vi tvungna att förklara alla skrikande tjejer och poliser som skyddade oss. Hon började genast skratta när hon fick reda på att jag var tillsammans med världens mest kändaste tonåringen. Jag älskar verkligen min mormor. Jag kan inte riktigt förstå varför Chaz inte gillar henne?
”Chaz..?” viskade jag till Chaz
”Ja?” svarade han
”Hur kan du inte gilla mormor?” frågade jag
”Bra fråga, hon är gulligare än jag minns” sa han och log mot mig.
Jag letade mig fram till Justin och tog hans hand och kysste honom på kinden.
”Jag älskar dig” sa han och log mot mig
”Jag älskar dig med” sa jag och kysste honom på munnen och hela folkmassan började AW:a.
And that's the end of 'Love You Like A Love Song'!
Hoppas ni gillade novellen!
Kommentera?! :)
den var bääst!
grymt!
Grymt bra! :D
:O
super duper mega ultra bra!:D