Just Another Justin Bieber Novel

Jag åkte snabbt hem, jag och Ellena satte oss för att kolla på film istället Jag kan inte fatta att alla Belibers följde efter mig när jag är med en sjuåring... Som dessutom började gråta pågrund av det... Respektlöst...

---

Justin och Anastasia Kassar (OMG WHAT'S GOING ON???) BTW, texten på sidan är oviktig :p


Vi satte oss och kollade på en film, det fick bli en dålig barnfilm eftersom att Ellena bara är sju. Men det funkade ju det också.

När Ellenas mamma hämtat upp Ellena runt halv nio gick jag in på mitt rum och loggade in på datorn. Jag började logga in på twitter, många människor hade skrivit "I'm so sorry!" till mig. Jag fattade inte riktigt om dom sa förlåt för alla hot eller för att ha förföljt mig? Men jag antog att det var något av det.

Jag fortsatte bläddra bland alla tweet som jag fått. Jag hittade ett som gjorde mig rikitgt nervös. "I'm so sorry that Justin's a pig... How could he?" Jag förstod inte nu... Jag var tvungen att kolla upp det. Jag tröck på en länk som jag fått från en person.

Jag kom in på någon skvaller sida och bläddarde ner till bilderna och texten. Bilderna fick mig att vilja spy, rubriken likaså... Jag kände inte för att läsa artikeln men gjode det ändå. Allt fick mig att börja må illa. Vad fan höll han på med? Av ren impuls tog jag upp telefonen och ringde honom.

"Hej Bebe" svarade han glatt
"Hur fan kunde du?"
"va?"
"Justin, både du och jag vet att du gosade med Anastasia Kassar igår, nog för att jag trodde att du skulle vara lite smartare än att göra det mitt på ljusa dagen, men men"
"Vad fan snackar du om Hannah?"
"Försök inte ens neka det! Det finns för fan bildbeviis!!"
"Men, du måste låta mig förklara!"
"Nej, jag vill inte, bilderna berättar en väldigt bra story själv faktiskt"
"Du måste få veta sanningen, inget hände"
"Såklart det inte gjorde, men du, jag bryr mig inte"
"Hannah, du måste låta mig förklara!"
"JAg vill inte höra någon äcklig ursäkt"
"Snälla, Hannah! Möt mig i parken om 10 minuter, snälla"
"vill inte"
"Snälla?!"
"Fine"

Jag la på och kvävde ett skrik i kudden som legat på golvet brevid mig. Jag drog på mig en jacka och ett par skor och sedan smög jag ut. Jag ville inte väcka mamma eftersom att hon skulle upp och jobba tidigt imorgon. Väl ute så drog jag mig bort mot parken. Den var riktigt öde. Förutom en ensam kille som satt på en bänk, Justin.

Jag gick fram till honom och satte mig brevid honom på bänken. Vi satt tysta ett bra tag innan jag lessnade och nästan röt åt honom.

"Jag har inte hela dagen på mig!"
"Hannah... Jag vet inte vad jag ska säga..."
"Vad sägs som sanningen?"
"Anastasia Kassar är bara tjejen som jag spelade inte U Smile videon med. Men på senaste tiden har hon varit en väldigt bra vän, hon har hjälpt mig så otroligt mycke med allt"
"Saker du inte kunde komma till mig med?"
"Jag visste inte att du ville höra på mina problem?"
"Justin, jag är din flickvän, det är väl kklart att jag vill"
"Men..."
"... men du litar inte på mig tillräckligt för det...?"
"Jo, men. Anastasia... Hon är speciell"
"Okej, det var droppen. Justin... Det är så jävla slut. Du och jag finns inte längre!" Skrek jag och vände på klacken och började gå.

Jag kunde höra hur Justin skrek gråtandes efter mig. Men jag brydde mig inte om honom. Jag lät tårarna spruta och jag fortsatte bara att gå. Han har förstört mitt liv... Jag visste att det var en JÄVLIGT dålig ide att 'go public' med vårat förhållande. Då hade det inte varit lika öppet när vi gjode slut. Vad skulle hända nu? Skulle alla Belibers döda mig?

Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte att Justins skrik kom närmare och närmare. Jag reagerade inte fören han tog jag i min arm. Jag vände mig om oh han inte göra något fören han hade ett fast grepp om mig och kysste mig passionera. Det fula med det hela var att det helt plötsligt började ösregna...

---

Del 44. Vad tycks?
Förlåt för kass uppdatering...

Kommentera? :D