Chapter 40 - Daddy?
"Kom igen Justin, det är inte så farligt" sa jag och pressade fram ett leende. Jag ville verkligen inte att han skulle veta hur rädd jag egentligen var.
Hannah and her dad Harry
När jag senare kommit hem den dagen orkade jag inte tänka. Jag drog på mig mjukiskläder och somnade ganska snabbt. Imorgon var jag tvungen att gå till skolan eftersom att jag inte gått idag, eftersom att jag varit med Justin på Vanity Fair partyt till sent. Men imorgon hade jag inget val...
Jag vaknade till utav att min mobil ringde. Det stod Caleb på skärmen.
"Hallå?" svarade jag
"Hej syrran, ehm. Vill du komma till mig efter skolan?"
"Ehm. Okej?"
"Bra" sa han och la på.
Jag kollade lite lätt på telefonen som om jag inte fattat nått alls. Men sedan så drog jag på mig enkla kläder och borstade tänderna och satte upp håret lite slarvig. Jag orkade verkligen inte fixa mig nå mer. Men bara för att så drog jag på mig lite mascara och sedan drog jag på mig mina uggs. Justin brukar klaga sjukt mycket på dom...
Jag gick till min bil och åkte iväg till skolan. Innan jag gick in satt jag kvar i bilen ett tag och gruvade mig över hur folk på min skola skulle vara? Skulle dom hata mig? Eller skulle dom inte bry sig? Skulle dom börja klänga och fråga massa om Justin?
Med en lätt suck öppnade jag bildörren och drog mig sakta mot entrén. Jag öppnade dörren och gick in. Jag kände några blickar mot mitt håll och jag gick snabbt mot mitt skåp.
"Varför har du inte sagt nått?" hörde jag Keith säga bakom mig
"Sagt vadå?" frågade jag och kollade på honom
"Ehm, jag vet inte... att du och Justin Bieber är tillsammans?"
"Åh, jaså det... Vet inte..?"
Keith kollade på mig meden lite smått besviken blick. Innan han gick vidare till sitt eget skåp. Han var inte lika skum längre. Tur det! Jag kollade mobilen, jag hade fått tre nya sms. Två från okända nummer och ett ifrån DD. Jag tröck upp det från DD och läste; HEEEEEJ! WOW! Du hade inte en lite snygg klänning på dig i söndags! Så glad för din skull! Åh... I've got something to tell you. It can not be told over the phone... Jag läste det två gånger. DD gjorde mig verkligen glad. Min allra bästavän. Jag svarade lite glatt; Tack! Oh, I can not wait until you tell me then! Sedan kollade jag de två smsen från okända nummer dom var rätt lika varandra, dom sa typ; Håll dig borta från Justin annars dödar jag dig!
Jag blir faktiskt en aning rädd... Tänk om dom verkligen får för sig att göra något? Vad ska jag ta mig till då? Skoldagen gick rätt snabbt ett några gäng på fyra-fem personer har kommit upp och frågat massa om Justin medans andra har gett mig bitchinga blickar och andra total ignorerat mig.
Efter skolan började jag långsamt gå emot Caleb. Jag blev stoppad på vägen av en tjej som frågade ifall jag var Hannah och ifall hon kunde ta en bild med mig. Jag log och sa att jag kunde det. Vissa Belibers var verkligen snälla. Dom flesta är nog bara orolig att jag ska såra honom eller nått. Jag gillar att dom är så pass beskyddande som dom är. Det är väldigt gulligt.
I Calebs trapphus gick jag fram till hans dörr och plingade på. Han öppnade efter bara någon enstaka sekund som om han sått vid dörren och väntat på att jag skulle komma. När han öppnade log han och kramade mig. Jag kramade honom tillbaka och tog av mig mina skor. Sedan gick vi in till vardagsrummet, där jag fick mig en rejäl överraskning, min pappa. Min pappa satt i Calbes vardagsrum och jag var i samma rum som honom. Hur skulle jag reagera? Skratta? Gråta? Skrika? Springa? Herregud vad ska jag göra?
"Pappa?" sa jag tillslut
"Hej Hannah" sa han och log emot mig
Jag fick verkligen inte fram något mer efter att ha hört hans röst. Han lät trött och lite ledsen. Jag kunde inte riktigt tyda honom. Jag var dock lik honom. Men jag vill inte ha något med honom att göra egentligen. Han hade nu rest sig ur soffan och stod bara två meter ifrån mig. Det kändes inte verkligt. Vad gjorde han här?
"V-v-vaad g-gö-r d-d-d-u-u-u h-ä-ä-r?" stammade jag fram
"Jag stod inte ut längre. Jag har haft sådant fruktaksvärt dåligt samvete av att jag bara lämnade er" sa han
Jag vände på klacken och kollade en snabb stund på Caleb sedan fortsatte jag att gå och tog på mig mina skor och sedan rusade jag ut ur dörren för att ingen skulle komma efter mig. Jag ville inte ha något med honom att göra. Han var verkligen inte den personen som jag ville träffa. Han var den SISTA personen som jag ville träffa. Det är hans fel att mamma nästintill hatat mig sedan jag var fyra. Jag behöver inte honom för att förstöra allt igen!
Jag visste inte vart jag skulle gå så jag började snabbt gå emot Justins hotell. Snabbare än blixten stod jag i lobbyn och åkte upp mot hans rum. När Jag knackade på hans dörr dröjde det inte länge fören Justin öppnade och hans leende blev bara större när han såg mig. Han kysste mig varmt och mjukt på läpparna.
"Hej" sa han sedan och stängde dörren efter mig
"Hej" sa jag och kollade på honom
"Har nått hänt" frågade han
"Min pappa har hänt"
"Va? Vad är det med honom?"
"Han är i LA. Hemma hos Caleb..."
"Va?"
"Mhm..."
"Är du inte glad?" frågade han förvånat
"Nej, tänk om han skulle förstöra allt igen och bra sticka sen..."
Justin svarade inte utan kramade istället bara om mig. Han kysste mig på pannan och det kittlade i magen på mig. Tänk att han fick mig att känna så genom att bara kyssa mig på pannan. Jag kunde inte låta bli att kyssna honom på läpparna.
Under tiden som vi kysstes så la vi oss ner i soffan. Jag satt på Justins mage lutad över honom samtigit som jag kysste honom på munnen ömt.
Del 40
Kommentera?
Hannah and her dad Harry
När jag senare kommit hem den dagen orkade jag inte tänka. Jag drog på mig mjukiskläder och somnade ganska snabbt. Imorgon var jag tvungen att gå till skolan eftersom att jag inte gått idag, eftersom att jag varit med Justin på Vanity Fair partyt till sent. Men imorgon hade jag inget val...
Jag vaknade till utav att min mobil ringde. Det stod Caleb på skärmen.
"Hallå?" svarade jag
"Hej syrran, ehm. Vill du komma till mig efter skolan?"
"Ehm. Okej?"
"Bra" sa han och la på.
Jag kollade lite lätt på telefonen som om jag inte fattat nått alls. Men sedan så drog jag på mig enkla kläder och borstade tänderna och satte upp håret lite slarvig. Jag orkade verkligen inte fixa mig nå mer. Men bara för att så drog jag på mig lite mascara och sedan drog jag på mig mina uggs. Justin brukar klaga sjukt mycket på dom...
Jag gick till min bil och åkte iväg till skolan. Innan jag gick in satt jag kvar i bilen ett tag och gruvade mig över hur folk på min skola skulle vara? Skulle dom hata mig? Eller skulle dom inte bry sig? Skulle dom börja klänga och fråga massa om Justin?
Med en lätt suck öppnade jag bildörren och drog mig sakta mot entrén. Jag öppnade dörren och gick in. Jag kände några blickar mot mitt håll och jag gick snabbt mot mitt skåp.
"Varför har du inte sagt nått?" hörde jag Keith säga bakom mig
"Sagt vadå?" frågade jag och kollade på honom
"Ehm, jag vet inte... att du och Justin Bieber är tillsammans?"
"Åh, jaså det... Vet inte..?"
Keith kollade på mig meden lite smått besviken blick. Innan han gick vidare till sitt eget skåp. Han var inte lika skum längre. Tur det! Jag kollade mobilen, jag hade fått tre nya sms. Två från okända nummer och ett ifrån DD. Jag tröck upp det från DD och läste; HEEEEEJ! WOW! Du hade inte en lite snygg klänning på dig i söndags! Så glad för din skull! Åh... I've got something to tell you. It can not be told over the phone... Jag läste det två gånger. DD gjorde mig verkligen glad. Min allra bästavän. Jag svarade lite glatt; Tack! Oh, I can not wait until you tell me then! Sedan kollade jag de två smsen från okända nummer dom var rätt lika varandra, dom sa typ; Håll dig borta från Justin annars dödar jag dig!
Jag blir faktiskt en aning rädd... Tänk om dom verkligen får för sig att göra något? Vad ska jag ta mig till då? Skoldagen gick rätt snabbt ett några gäng på fyra-fem personer har kommit upp och frågat massa om Justin medans andra har gett mig bitchinga blickar och andra total ignorerat mig.
Efter skolan började jag långsamt gå emot Caleb. Jag blev stoppad på vägen av en tjej som frågade ifall jag var Hannah och ifall hon kunde ta en bild med mig. Jag log och sa att jag kunde det. Vissa Belibers var verkligen snälla. Dom flesta är nog bara orolig att jag ska såra honom eller nått. Jag gillar att dom är så pass beskyddande som dom är. Det är väldigt gulligt.
I Calebs trapphus gick jag fram till hans dörr och plingade på. Han öppnade efter bara någon enstaka sekund som om han sått vid dörren och väntat på att jag skulle komma. När han öppnade log han och kramade mig. Jag kramade honom tillbaka och tog av mig mina skor. Sedan gick vi in till vardagsrummet, där jag fick mig en rejäl överraskning, min pappa. Min pappa satt i Calbes vardagsrum och jag var i samma rum som honom. Hur skulle jag reagera? Skratta? Gråta? Skrika? Springa? Herregud vad ska jag göra?
"Pappa?" sa jag tillslut
"Hej Hannah" sa han och log emot mig
Jag fick verkligen inte fram något mer efter att ha hört hans röst. Han lät trött och lite ledsen. Jag kunde inte riktigt tyda honom. Jag var dock lik honom. Men jag vill inte ha något med honom att göra egentligen. Han hade nu rest sig ur soffan och stod bara två meter ifrån mig. Det kändes inte verkligt. Vad gjorde han här?
"V-v-vaad g-gö-r d-d-d-u-u-u h-ä-ä-r?" stammade jag fram
"Jag stod inte ut längre. Jag har haft sådant fruktaksvärt dåligt samvete av att jag bara lämnade er" sa han
Jag vände på klacken och kollade en snabb stund på Caleb sedan fortsatte jag att gå och tog på mig mina skor och sedan rusade jag ut ur dörren för att ingen skulle komma efter mig. Jag ville inte ha något med honom att göra. Han var verkligen inte den personen som jag ville träffa. Han var den SISTA personen som jag ville träffa. Det är hans fel att mamma nästintill hatat mig sedan jag var fyra. Jag behöver inte honom för att förstöra allt igen!
Jag visste inte vart jag skulle gå så jag började snabbt gå emot Justins hotell. Snabbare än blixten stod jag i lobbyn och åkte upp mot hans rum. När Jag knackade på hans dörr dröjde det inte länge fören Justin öppnade och hans leende blev bara större när han såg mig. Han kysste mig varmt och mjukt på läpparna.
"Hej" sa han sedan och stängde dörren efter mig
"Hej" sa jag och kollade på honom
"Har nått hänt" frågade han
"Min pappa har hänt"
"Va? Vad är det med honom?"
"Han är i LA. Hemma hos Caleb..."
"Va?"
"Mhm..."
"Är du inte glad?" frågade han förvånat
"Nej, tänk om han skulle förstöra allt igen och bra sticka sen..."
Justin svarade inte utan kramade istället bara om mig. Han kysste mig på pannan och det kittlade i magen på mig. Tänk att han fick mig att känna så genom att bara kyssa mig på pannan. Jag kunde inte låta bli att kyssna honom på läpparna.
Under tiden som vi kysstes så la vi oss ner i soffan. Jag satt på Justins mage lutad över honom samtigit som jag kysste honom på munnen ömt.
Del 40
Kommentera?
Kommentarer
Postat av: Johanna
mer :D
Postat av: elena
fortsättt nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu jag vill se om hon träffa sin pappa igen
Postat av: någon
jättebra!
Trackback
