The way you make me feel - Chapter 38

Jag svarade att de skulle säkert kunna funka om någon timme. Men innan jag ville träffa honom behövde jag tänka...




Jag drog mig bort mot ett starbucks cafe. Jag gick och köpte en smoothie och en muffin. Jag satt mig vid ett bord. Rätt som det var kom det fram två tjejer till mig. Jag visste inte vilka dom var men uppenbarligen visste som vem jag var.

"Är det du som är tillsammans mad Justin Bieber?" frågade en utav tjejerna
"Vem är du?" frågade jag
"Caroline. Men seriöst du kan ju inte hänga med Jaden, såklart att Justin kysser Jasmine då"
"Ursäkta mig, men jag känner inte för att prata med någon jag inte känner om det här..."
"Förlåt då" sa den andra tjejen och de vände på klacken och gick.

Jag satt ett långt tag utan att röra verken min smoothie eller muffin. Jag väntade på att Justin skulle ringa, och de gjorde han också. Han ringde och sa att han skulle komma om 25 minuter till samma starbucks som jag satt på.

Efter exakt 25 minuter kom han in genom dörren. Han beställde en muffin och satte sig sedan vid mitt bord. Han försökte krama mig men jag nekade det. Jag kände inte för en kram, jag ville ha en förklaring.

"Förlåt" fick han ur sig efter fem minuter.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag visste helt ärligt inte vad jag skulle göra. Jag ville verkligen inte förlora Liz. Varför hade Jasmine dykt upp för? Vad gjorde hon ens där? Hon bara dök upp från ingenstans och kysste mig? Vad fan...

"Liz, jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är hemskt ledsen" sa jag sedan och kollade henne rätt in i ögonon
"Glöm de Justin" sa hon och reste sig upp.

Hon tog sin smoothie och gick. Nu satt jag alldeles ensam vid bordet och hade en massa blickar på mig. Ett gäng på ungefär tio tjejer började gå mot mig, men jag klarade inte av att prata med nå fans nu. Jag orkade inte, jag skulle kunna brista ut i tårar när om helst. Jag reste mig upp och sa till tjejerna att jag var ledsen och sedan sprang jag ut.

Jag såg Liz gå på andra sidan gatan. Jag sprang över vägen och sprang framför henne så att hon skulle stanna. Hon stannade till och kollade upp på mig. Hon grät. Jag hade fått personen jag älskade mest av alla att börja gråta. Bra jobbat Justin.

"förlåt Liz!" fick jag fram

Hon svarade inte utan föll direkt ner i min famn. Vi stod länge och höll om varandra. Liz var i min famn, jag hoppade att allt skulle vara som förut nu.


Har inte tid att skriva mer nu. Kommer mer ikväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0