Chapter 8 - Seriously, Are You Gonne Be Mean?

Han sa att vi skulle kunna vara ostörda på ett litet fik han kände till. Det var ett väldigt gulligt fik måste jag säga. Vi beställde en varsin milkshake. Sedan satt vi bara och pratade om allt mellan jord och himmel, eller rättare sägt jag pratade, han lyssnade mest och skrattade lite då och då.



Dagen efter klev jag upp för att göra mig iordning för skolan. Jag gjorde samma sak som alla andra mornar, jag duschade, klädde mig och sminkade mig.

Jag gick iväg till skolan, sen såklart. Alla hade redan gått in i sina klassrum när jag kom in i skolbyggnaden. Jag masade mig till mitt skåp för att dra fram historieböckerna. Jag gick sedan mot min historie lektion. Jag satte mig vid DD som himlade med ögonen och suckade när jag kom in i klassrummet.

Lektionen var dryg som vanligt och efter gick jag och DD ut i korridoren med långsamma steg. Vi var nog båda rätt trötta.

"Hannah!" skrek någon efter mig, jag var ganska säker på att de var Christy, vilket de var till och med.

Jag vände mig, om vilket jag inte borde ha gjort, för när jag vände mig om fick jag en regäl käftsmäll utav Christy.

"Varför gör du så för?" frågade jag chockat
"Du ska hålla dig jävligt långt borta ifrån Keith, fattar du?!"
"Va?" frågade jag ännu mer chockat
"Tror du inte att jag vet, att du flirtar med honom hela tiden? Och att du frågade om han ville gå med dig till balen? Keith har berättat allt!"

Nu stod jag faktiskt bara och gapade. Keith hade ju frågat mig? Varför skulle jag fråga Keith? Han är ju liksom Keith? Han må vara den snyggaste och populäraste killen i skolan men jag vill inte ha nått med honom att göra? Varför skulle han gå runt och säga att jag frågade honom till balen när de var han som frågade mig?

"Va?" fick jag tillslut fram, samtidigt som jag fortfarande gapade.
"Som sagt håll dig borta från Keith!" Sa Christy hotfullt samtidigt som hon puddade in mig i skåpet bakom mig.

DD som hade stått som fastfrusen och helt och hållet chockat och kollat på fick nu liv igen och gick fram till mig. Jag lutade mig mer mot skåpet och åkte sakta ner mot golvet. DD satte sig brevid mig. Klockan ringde och han var nära att springa iväg men han hejdade sig.

"Vad var allt det där om?" frågade han efter någon minut
"Jag har ingen aning" svade jag kallt
"Frågade du Keith till balen?"
"Nej, Keith frågade mig och jag sa nej"
"Varför säger han att de var du då?"
"Jag har ingen aning..."

Vi satt sedan tysta i några minuter och bara satt. Jag ville inte gå på dom sista 15 minutrarna av lektionen så jag och DD satt kvar vid skåpet som jag blivit in puttad i resten av tiden.

När de ringde ut igen reste vi oss upp och började gå mot våra skåp för att kunna gå på nästa lektion. Jag öppnade mitt skåp och kände hur nån eller några kom närmare mig. Så jag vände mig om och där stod tre av killarna från fotbollslaget och kollade på mig.

"Ville ni nått?" frågade jag lite osäkert
"Hora" fick en av dom fram

Jag kollade på honom och fick väldigt snabbt en impuls att jag skulle smälla till honom. Impulsen gick tyvärr inte att stoppa så jag gav honom en regäl käftsmäll och stängde sedan mitt skåp och började gå.

"Tönt!" skrek nån efter mig

"Du passar fan inte in någonstans" skrek någon annan

De enda jag ville var att sticka och aldrig mer komma tillbaka men nu hade jag ett planeringsmöte inför balen i aulan som jag inte ville missa eftersom att jag skulle kunna slå ihjäl Keith.

Jag smällde upp dörren till aulan där Anna och Ella satt och pratade om David och Josh som tydligen frågat dom till balen. Jag gick raskt fram till dom och frågade vart Keith var eftersom att jag ville döda honom för stunden.

Anna och Ella pekade in bakom scenen och jag började gå. När jag kom in bakom scenen såg jag Keith stå och diskutera med Jake om mig. Jag gick fram till dom och smällde till Keith.

Keith såg chockad ut och Jake sprang iväg som en liten flicka.

"Vad fan?!" skrek jag mot honom
"Vad?" sa han töntigt
"Inte konstigt att jag inte vill gå med dig på balen. Du är en idiot som inte förtjänar ett skit. Du FRÅGADE MIG till balen inte tvärtom. Vad är ditt problem??"

Han svarade inte utan kollade bara ner i golvet. Jag kollade spänt på honom och sedan skrek jag "vad är ditt problem egentligen?" Utan att han svarade vända jag på klacken och gick därifrån.

När jag kom fram från bakom scenen stod hela gruppen av dom som planerade balen och kollade på mig. Anna och Ella gapade. Jake såg livrädd ut och resten bara stirrade.

"Vad?" sa jag irriterat

Ingen tycktes vilja svara på den frågan så jag gick direkt till arbete och likså gjode resten av gruppen också förutom Keith som fortfarande stod kvar bakom scenen.


Kommer mer imorgon.

Kommentera?

Kommentarer
Postat av: Stina

meer

2011-03-20 @ 01:26:35
URL: http://novelljustin.blogg.se/
Postat av: någon

jäättebra

2011-03-20 @ 10:45:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0