You and I - Chapter 8

Mobilen plingade hela tiden, Jesse hade skickat minst tjugo sms den senaste timmen, och ringt två. Jag orkade inte prata med honom nu. Det enda jag kunde tänka på var Justin. Han var så söt idag på stranden. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Catllin hade troligast misstänkt nått... Jag får inte gilla Justin, nej nej nej... Sarah gilla honom och inte jag. Jag svarade på Jesses senaste sms där han fråga om vi skulle hitta på något. Jag svarade att vi kunde ses om en timme på närmsta Starbucks. Jag drog på mig ett par svarta jeans shorts och ett linne. Jag drog på mig mina vita converse och en kofta och drog mot Starbucks. Jag visste att de var dags att bryta vad de nu var jag och Jesse hade. Jag skulle vara ledig. Jag och Jesse kunde inte bli tillsammans. Jag visste att nått så småning om skulle hända mellan mig och Justin...






JUSTINS PERSPEKTIV

När jag vaknade och kollade på klockan nästa dag insåg jag att jag försovit mig. Soundsheck för kvällens konsert var om en timme... Herregud. Jag drog på mig en tröja och sprang ner till mamma som satt i köket tillsammans med Catlin och pratade. Oj, jag hade helt glömt bort att Catlin, Christian, Ryan och Chaz var hos mig. Jag kollade på mamma som blängde lite surt mot mig.
"Justin..." sa hon
"Jag vet, jag vet jag har försovit mig men jag är redo att gå" svarade jag snabbt
"I pyjamas?" log Catlin
Jag skrattade och började gå mot hallen, där Chaz, Ryan och Christian stod med sina kläder på och väntade på mig. Catlin och mamma skulle tydligen inte med, de skulle shoppa. Vi gick ut mot bilen, när vi satte oss i den var den så varm att man nästan ville dö. Man kokade verkligen när man satte sig i den. Varför hade jag ställt den på uppfarten ute istället för i garaget? Dumt... Jag suckade lite lätt och startade sedan bilen. När vi var ute på vägen och åkte mot arenan där jag skulle spela för ungefär 20 000 människor samma kväll hör jag hur min telefon börjar ringa. Jag lyfter upp den och kollar på displayen. Det stod "Mary Gold ringer" på den.  Jag kände hur min mage börja pirra när jag svarade lite lätt med ett "Hallå?".
"Hej Bieber" hörde jag Marys röst säga
"Hej Mary, vad är det som gör att du ringer?" sa jag lite lätt och oberört, fat egentligen pirrade det i magen något obeskrivligt mycke.
"Eh, jo jag undrar bara ifall, öm... jag skulle kunna få komma på din konsert ikväll?"
Mitt hjärta hoppade över några slag, Mary ville se mig på scenen. JAg kunde inte göra annat än att le, jag var överlycklig Mary ville verkligen komma på min konsert!!!!!!!!!!
"Visst de är klart du får" svarade jag "du får åka med mig dit och hänga backstage" lade jag till efter några sekunders pause.
"Låter bra" svarde hon och jag kunde höra att hon log
"Eh, Mary jag måste gå nu... Jag ringer dig senare" sa jag och lade på.

Det hade redan kommit skrikande fans som kommit för att få bra platser, de var ju bars soundcheck sedan skulle de dröja fyra timmar innan själva konserten började... Och på den tiden skulle jag hinna hämta Mary också.
Jag tog mikrofonen som Scooter gav till mig och gick ut på scenen, fansen började skrika och jag vart väldigt pepp. Jag körde Favorite Girl och Baby och avslutade sedan de hela med Love me. Fansen gillade mitt val av soundcheck låtar. Jag gick in backsatge igen och där står Jasmine Villegas. Jag gick genast fram och kramade henne. Jag hade ju inte träffat henne på över en månad.
"Jag ska sjunga overborad med dig ikväll tänkte jag" log hon "om jag får såklart?"
"Klart du får" log jag tillbaka.

Jag var fullt medveten om att jag var tvungen att ringa Mary och säga att jag var påväg till henne nu.


MARYS PERSPEKTIV

Det ringde... Jag kunde höra telefonen men jag kunde inte sätta fingret på var den var. Det ringde och ringde och jag sprang runt men kunde inte hitta den. Jag kastade mig på sängen och landade på nått hårt... min mobil. Självklart låg den i sängne.
"Hallå?" svarde jag snabbt och förvirrat
"Hey Mary, jag är hos dig om en timme. Var klar då" det var Justin som var i andra änden av luren.
Jag log för mig själv, tills jag kom på att jag måste duscha. Jag duschade och torkade håret och öppnade gareroben. Vad hade man för kläder på en Bieber konsert? Jag försökte hitta nått snyggt men kom inte fram till nått att ha på mig. Tillslut tog jag bara på mig ett par svarta jeans med hål i och ett vitt linne, till de tog jag mina röda converse och en svart kavaj. Jag granskade min bild i spegeln. Det såg bra ut. Jag kollade på klockan, justin skulle komma om bara 15 minuter... Jag sprang in på badrummet och började dra mascara borsten genom ögonfransarna några gånger. Jag var nu klar och om jag får säga de själv såg jag riktigt bra ut.

Det ringde på dörren och jag förstod att de måste ha varit Justin. Jag gick ner i väntan av att få se Justin stå där med sitt söta leende, men de var inte justin. De var Jesse. Åh nej, de är alltså nu jag måste snacka med Jesse, men Justin kunde ju komma vilken minut som helst nu. Jag drog in Jesse i huset och sa vad jag ville säga. Han såg ledsen ut. Åh nej, jag har sårat honom...
Det ringde på dörren. Troligast var de Justin. Jag gick och öppnade dörren, Justin stod där och log.
"Åh hej" sa jag och kollade mot vardagsrummet där Jesse höll hus. "Du skulle inte kunna öm, typ vänta i köket ett tag?" frågade jag Justin
"Visst" log han och gick mot köket

När jag stod ansikte mot ansikte med Jesse började de falla tårar nerför hans kinder. Jag försökte få allt att låta bra men de var inte bra. När jag tillslut fått honom att sluta gråta och gått ut ur mitt hus gick jag in i köket där justin satt på en stol och läste en tidning om hur man kan gå ner i vikt på en vecka. Jag log smått för mig själv.
"Ska du banta?" frågade jag
"Vah?" sa Justin förvirrat och kollade på mig
"Ska du banta?" frågade jag igen
"Vah, nej?" svarade Justin "Vad får dig att tro de?"
"Tidningen som du läser" sa jag och pekade på den upp och ner vända tidining som han höll i. Jag kunde knappt hålla mig från skratt.
"Åh, jaså tidningen..." log Justin
"förlåt att du fick vänta... de vr Jesse..." sa jag tillslut
"Jesse?"
"Åh ja, mitt ex kanske man kan säga" svarade jag




ORKAR INTE SKRIVA MER IKV. MEN IMORGON BLIR DE NOG MER SKRIVANDE BÅDE FRÅN MIG OCH MIN SKRIVAR KOMPIS. Hoppas kapitlet gillas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0